Den 19 september arrangerar SSU Stockholm “Diskussionskväll om islamofobi bland rasifierade med Rashid Musa”, ett arrangemang dit endast “rasifierade” är välkomna.

Arrangemanget har under dagen fått mycket kritik för sitt rasseparatistiska upplägg. Denna kritik saknar naturligtvis inte relevans, i synnerhet som den sätter fingret på det faktum att vad som är åtalbart när en grupp ägnar sig åt det är tillåtet när en annan grupp gör precis samma sak. Formerna för arrangemanget är, annorlunda uttryckt, ett talande bevis för att principen om likhet inför lagen i praktiken är avskaffad.

Själv finner jag dock i första hand arrangemanget anmärkningsvärt av ett annat skäl, nämligen vad det säger om SSU och Socialdemokraterna. Att SSU står som arrangör är bara det senaste i en lång rad av exempel på att förbundet idag står för en linje som har ganska lite gemensamt med socialdemokrati av klassiskt snitt.

Som tidigare påpekats är ett utmärkande drag för den svenska gap- och skrik-vänstern att den tillämpar en måttstock för sina motständare – och en helt annan för sig själva. Detta synsätt ger dem i praktiken frikort att bete sig som svin, samtidigt som varje liten “överträdelse” från motståndarnas sida utmynnar i hysteriska utbrott.

Naturligtvis borde ingen människa med ett minimum av självbevarelsedrift gå med på detta, men av olika anledningar är detta precis vad den svenska högern har gjort. Man backar och ber om ursäkt för sina åsikter, man fortsätter att spela med de märkta kort vänsterextremisterna delar ut och man hoppas, lite till mans, att den självspäkning man frivilligt ägnar sig åt skall belönas med en hummerkniv.

Då Magdalena Andersson i slutet av augusti fick frågan om varför den för bostadsbristen så förödande reavinstbeskattningen (för övrigt en skatt på inflation och dålig bostadspolitik) inte avskaffades, svarade hon att intäkterna behövdes “för att vi ska kunna ha bra skolor, förskolor och äldreomsorg”.

När den socialistiska regeringen idag föga förutsägbart aviserade nya skattehöjningar lät det ungefär likadant. De nya inkomsterna skall gå till att rädda miljön och att stärka välfärden. Regeringen, lyder budskapet, är inte bara ansvarstagande, utan därtill mån om att pengarna skall gå till ändamål som ligger i skattebetalarnas intresse.

Det hela är naturligtvis ingenting annat än apspel. Att regeringen väljer att höja de redan skyhöga skatterna beror inte på att man värnar om skattebetalarna, och det beror definitivt inte på att man är ansvarstagande. Att regeringen höjer de redan skyhöga skatterna beror på att de senaste årens hyperidealistiska migrationspolitik efterlämnat gigantiska hål i statens finanser.

En starkt bidragande orsak till att det svenska sanningsbegreppet snart är lika urvattnat som den grekiska drachmern en gång var är Aftonbladets ledarredaktion. På denna reaktion ägnar man sig inte bara åt att slarva och skarva med sanningen, man ser lögnen som ett viktigt verktyg för att uppnå politiska mål.

Ett aktuellt exempel på detta är Fredrik Virtanens krönika “Föraktet för fakta är en global farsot”. I denna förfasar sig den lågutbildade och Motalabördige vite mannen Fredrik Virtanen inte bara över det arbetarpatrask som lågutbildade vita män utgör. Under förevändningen att slå ett slag för sanningen basunerar han dessutom ut ett stort antal lögner om Magnus Ranstorp.

I härvan av spretande höjdhoppare och fotbollsspelare, kan en enkel logikens budbärare påträffa sig själv med att en afton bedriva efterforskning rörande skillnaden mellan mäns och kvinnors höftben.

Efter att sålunda fått en genomsköljning av anatomiska begrepp på engelsk latin, såsom sagittal plane thoracic, lumbar and pelvic angles, iliac crests samt det upplyftande pronounced sacral promontory, känns det ungefär som efter en alldeles för överdådig femrättersmiddag, där man mellan sura uppstötningar under efterföljande spjälkning stilla undrar varför de ingående rätterna hamnade på samma meny.

Idag läser jag om en man i Ludvika där staten (via Trafikverket) och kommunen vill beslagta hans hus för att bygga om riksväg 50 (dt.se). Man vill helt enkelt bygga en rondell på hans tomt. Det leder till att hans hus lär bli “tvångsinlöst”. Det betyder att kommunen eller staten tar över hans hus och betalar vad de tycker att det är värt. Om han vill sälja det eller ej är egentligen inte intressant för dem.

Dagen ligger öppen framför
oss och vi breder därmed
ut våra vingar för att flyga
ut till världens alla hörn
hämta hem det som är nytt
och som är på allas läppar
ger oss ut för att gräva
fram det ingen ännu sett
i våra egna trakter
–
och när kvällen kommer
så tar vi ingen vila utan
flyger ut på nytt, världen
vilar inte och flödet av händelser
liv och ond bråd död behöver
ständigt sorteras för att
föras in i hamn

Jag kanske ska börja med att säga att jag inte ursäktar mordbrand. Att bränna ner en byggnad är ett brott som ger mig mardrömmar; det är sådant man tänker på när man kollar spishällen, öppna spisen, ljusstakar, etc innan man går och lägger sig. Att ens barn skulle kunna tänkas leka med tändstickor oroar också. Men samtidigt anser jag att alla bör förstå att även om handlingen är kriminell så finns det ibland rationella skäl att bränna ner andras hus.

På vägen tillbaka från Liberland åkte vi via Kroatien med en snabb påhälsning på vänner och nya digitala nomad-familjer där och genade igenom Slovenien eftersom vi nu hade en tid att passa nu i Prag.

Resan tillbaka tog 5 dagar med en natt på vägen till Zagreb, en natt i Zagreb samt två i Österrike. Vi hade fått nys om en magiskt vacker plats genom våra sydafrikanska vänner som hade varit där tidigare och filmat med sin 4k drone. Platsen heter Hallstatt och är en riktig sagostad som ligger alldeles vid en sjö med kristallklart vatten.

Får jag lov att längta hem
även om jag inte längre
vet var det är och vad
som finns där nu?

Får jag lov att tala
om grönskande ängar
djupblå himlar, lekande
stenar, sjöarnas fiskar
och skogens fåglar
även om jag någonstans
glömt var allt det
befinner sig?

Du står
på en tom tågstation
och märker att alla har gått
alla har åkt och du undrar hur
det kunde ske, varför skulle någon
vid sina sunda vätskor någonsin
få för sig att lämna dig

intro

Jag vill tala
om våra gator
om tiden som vi
fick ge varandra
men jag undrar
vem i hela fria
världen som
skulle vilja
lyssna

intro

Jag vill kunna
trolla bort all
ondska ifrån
dig och dina
länder

Säga med
mjuk och mäktig
stämma att inget
ont någonsin
kommer ske med
dig och det som
du anser vara ditt

Var hälsade

Vi från
Oss som Håller Ordning
vill bara säga och få sagt
att det vore både ovist
och synnerligen naivt
–
Att en enda gång
lystra till de som
tydligen tagit sig
till livsuppgift
att misskreditera
Oss och allt
vi står för

Vid hängmattans skyddande
lunder står en febrig gås
på scen och orerar för
allt han har och är

Med självsäker lidelse formulerar
han en svartröd bild av knutna
nävar och smattrande fanor, och han
frågar med en öppen, spelad förvåning
varför det aldrig står några kristna
moderater här på scen, varför är
aldrig några högresta kapitalister
med monokel och cylinderhatt
i dessa sammanhang

intro

När natten
närmar sig och
våren känns förrädisk
har jag bara en sak att säga:

I

Flyg högt
och högre ändå
nå de höjder som
enbart myten
vågar tala om

Patrik Engellau skriver på Det goda samhället om hur Sverige på ett år gått igenom tre faser i tankarna kring migrationen.

1. PK-dominansen: Tron på statens budskap om att migrationen var en vinstaffär. Avvikande åsikter straffades hårt.
2. Tillnyktringen: Viss kritik tilläts plötsligt. Man kunde säga volymer. ID:kontroller infördes. Tron på att saker och ting skulle ordna till sig utbredd.
3. Baksmällan: Saker och ting verkar inte ordna upp sig. Ekonomin knäar under migrationskostnader. Polisen i kris.
4. Uppgivenheten: Staten kommer inte att ro hem det här. (S)-drömmen om folkhemmet är död. Sverige blir ett uppdelat samhälle.

Man kan ha flera negativa synpunkter på den forna alliansregeringen, men de gjorde faktiskt en del positiva saker också. En av dessa var att avskaffa statligt tvångsarbete för svenska militären, eller ”värnplikt” som det formellt kallas.

Dessvärre kan det komma tillbaka. Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet (som tragikomiskt, bland annat med tanke på deras syn i denna fråga, nu kallar sig ”Liberalerna”) har klart uttalat sig för det. De övriga riksdagspartierna är lite oklara i frågan.

Vår sommar har innehållit en hel del roadtrips och resande – trots att vi faktiskt planerat att vara lite mer bofasta just nu iallafall här i Prag. Vår flytt till lägenheten i Holesovice har fördröjts mer och mer – eftersom personerna som hade den innan inte kunde komma överens om hur de skulle göra mellan dem. Vi bestämde för att det var nog med daltandet och sa att ni får fixa det här tills dess att vi kommer tillbaka så åker vi på semester sålänge.

Så vi har nyligen kommit hem från Freedomfest i Stockholm där vår vän Pontus som driver sidan Startusingbitcoin berättade om bitcoin på hans föreläsning. Vi har också bott hos en bitcoin-intresserad familj i Sverige där vi pratat en hel del bitcoin. Igår gick vi och fikade på bitcoin-centrumet Paralelni Polis med en vän och pratade bitcoin igår. Så med lite ny bitcoin-inspiration i bagaget ville sonen göra en podcast om bitcoin innan han skulle sova. Vi brukar läsa godnatt-sagor ju men när barnet vill göra en podcast är det ju bara att ta tillfället i akt och köra på det. Det är ju det som är grejen med unschooling. Så här är sonens tankar och funderingar. Kring Bitcoin. Staten. Bankerna. Och lite annat!

Jag tror att Sverige kommer att återinföra värnplikten. Mycket tyder på att det kommer att ske med början före 2020, ganska snabbt m.a.o – projektets inledning menar jag, inte dess genomförande. Jag tror det är ofrånkomligt därför att Sverige har svängt tillbaka i tiden de senaste åren. Man ser tillbaka till det som varit, man skyr det som är och man försöker finna en lösning som åtminstone ser ut som om man gör något.

Allmän värnplikt kan innebära att tusentals unga medborgare kan lyftas ut ur arbetsmarknadens undermåliga siffror, åtminstone tillfälligt. Åtgärden löser ingenting, den erbjuder enbart kosmetika, både för försvaret och för arbetsmarknaden, men man gör åtminstone någonting, eller hur? Det är viktigt.

Verklighetsupplevelser är precis det som leder in i nyfikenheten att lära sig mera och fråga och ifrågasätta. Igår var vi med om två händelser med polisen så polisen var det som kom på tal vilket vi fördjupade oss i igår: en där pappan blev stoppad på autobahn och en där ett gäng unga män som trakasserades. Många frågor kom upp. Varför har vi poliser? Vad händer om de där personerna inte vill visa vad de har i väskan? Är det där gröna farligt för andra?

Sverige är ett land där vänstern till stora delar utgörs av giriga hycklare som ser vuxenmobbning, korruption, lögner och röstköp som sina primära arbetsredskap. Ett land där en liten men högljudd klick vänsterextremister å ena sidan fått överhetens välsignelse att köra ned sin egen världsbild i halsen på befolkningsmajoriteten, men där å andra sidan samma vänsterextremister samarbetar med islamister för att utverka långtgående undantag för minoriteter.

Sverige är ett land där tidningarna fylls av lögner, men där det på något sätt ändå är den som påpekar detta som är den som beter sig illa. Ett land där lösningen på integrationsproblemen årtionde efter årtionde påstås materialisera sig vilken sekund som helst. Ett land där ogenerade populister anklagar sina meningsmotståndare för populism, trots att de senare periodvis visat prov på betydligt större markkontakt än de förstnämnda.

Sverige är ett land där politiker ena dagen kan spy galla över en uppsättning resonemang, bara för att dagen efter själva anamma samma resonemang till punkt och pricka. Ett land där känslomänniskors emotionella utbrott och grunda resonemang gång på gång höjs till skyarna som om vore de revolutionerande insikter. Ett land där de människor som mest högljutt predikar solidaritet inte sällan har fullt upp med att berika sig själva på andras bekostnad.