I kölvattnet av metoo-kampanjen har begreppet folkdomstolar kommit att diskuteras. Den allmänt rådande inställningen verkar vara någon form av förtjusning över att snuskgubbar och snuskgummor nu faller som käglor, men med en eftertänksam brasklapp om att det är lite obehagligt med folkdomstolar. Många är också lite betänksamma över att det verkar finnas ett så brett spann inom vilket alla döms ungefär lika hårt. Regelrätta våldtäkter buntas ihop med snoppbilder via någon chattfunktion – när kvasten går åker alla med.

För ett tiotal år sedan började jag intressera mig för klimatfrågan på allvar. Jag som – i alla sammanhang och särskilt på den här bloggen – försöker vara ärlig, måste erkänna att det främst var de så kallade ”skeptikerna” jag läste på den tiden.

Jag läser ett Facebookinlägg där en samhällsdebattör ondgör sig över hur konservativa och bakåtsträvande vi bönder är. Han skriver att vi bönder och våra organisationer snarare motarbetar, än verkar för, en omställning till ett mer hållbart jordbruk.

Som liberalt sinnad person med intresse för ekonomi, är det naturligt för mig att fundera på det här med incitament.
Incitament betyder ungefär ”anledning”. Min känsla av hunger ger mig incitament att äta. Mitt behov av att köpa saker som jag behöver, ger mig incitament att försöka skaffa mig en inkomst, vilket i sin tur ger mig incitament att gå till jobbet. Och så vidare.

Ett sätt att förstå varför olika människor ansluter sig till olika typer av politiska ideologier, är att utgå från att det finns två olika sätt att se på människan.
Antingen tror man att människan är ond och destruktiv till sin natur, eller så tror man att människan är god och konstruktiv.

Om man tror att människan är ond, så hamnar man i slutsatsen att människans frihet måste begränsas genom olika typer av lagar och regler. Staten får fungera som garant för att vi människor inte snabbt ska kastas in i ett naturtillstånd liknande det som beskrivs i boken (och filmen) Flugornas Herre. I Flugornas Herre fanns det ingen vuxen auktoritet som styrde upp saker och ting, och därför gick det åt helvete.

Om någon skulle sagt, bara för något år sedan, att ogräsmedel innehållande glyfosat kanske skulle komma att förbjudas inom kort tid, så hade jag bara skakat på huvudet. Jag skulle ha svarat att glyfosat skulle vara det sista av alla så kallade bekämpningsmedel som skulle förbjudas. När allt annat är förbjudet så skulle glyfosat finnas kvar.

Jag vill inte framstå som allt för konstig, men jag kan ändå erkänna att jag har ägnat en förhållandevis stor tid sedan 2005, åt att försöka göra upp med utilitarismen. För något år sedan var senaste gången jag trodde jag att jag var klar. Men, som varje gång när jag trott att jag var klar, så dyker det efter en tid upp saker som gör att jag måste omvärdera och dra nya slutsatser.

Jag läser Thomas Engströms artikel i SvD, där han har pratat med Fredrick Federley och Gunnar Hökmark om vad de tror om Brexitförhandlingarna.
Artikeln hittar ni här:
https://www.svd.se/the-long-goodbye

Det verkar finnas en moralisk skala utifrån vilken vi graderar olika typer av inkomster. I det allmänna medvetandet är vissa sätt att förvärva pengar är bättre än andra.  Här är min lista över olika sätt att tjäna pengar, och hur vi ser på dem i fallande moralisk ordning.

Var det så illa att en filmiskt gestaltad nidbild, var den första dominobrickan som ledde till en rad politiska beslut där de olyckliga konsekvenserna blev tydliga först 50 år senare?

Det har dock blivit mer och mer utmanande att hålla fast vid principen om att inte slira på sanningen. Man kan fråga sig hur länge man ska behöva vänta på “skördetid” för det långsiktiga förtroende vi hoppas skapa genom vårt förhållningssätt.

Vi har två viktiga institutioner som syftar till att förmedla kunskap – skolan och media. När man har läst ett läromedel, genomgått en kurs, eller läst en artikel, så ska man ha större förståelse än vad man hade innan.

Jordbrukssektorn beskrivs ofta som en ganska konservativ och “mossig” bransch. Det är, givet det vi lär oss från The Economist och McKinsey, helt obegripligt!

Nu har jag drivit den här bloggen i över två år, det innebär att jag har fått en del intressanta erfarenheter.

För det första kan jag konstatera att jag har klarat mig undan mycket av de värsta avarterna, som jag trodde att jag skulle råka ut för. Jag har inte fått några hotfulla meddelanden eller liknande saker som jag trodde att jag skulle få. Kanske kan det bero på att jag skrivit på ett sätt som inte retar upp folk så väldigt mycket.

Ibland faller jag till föga och går med på att spela ett parti ”Nya Bondespelet” med min son. Det är i ärlighetens namn, inte ett speciellt roligt spel. Mest handlar det om att ha tur när man slår med tärningen.
Jag har dessutom en bestämd känsla av att spelet är en aning ”daterat”, och i stort behov av att moderniseras för att bättre spegla verkligheten.

För att förstå ekonomi är det bra om man inser att vi lever i en värld av begränsade resurser. Ekonomi är nämligen läran om hushållande av begränsade resurser. Om man lever i tron att det finns ett överflöd av allting och att man inte behöver hushålla och prioritera – då har man väldigt svårt att förstå ekonomi.

Jag fascineras av flockmentaliteten i frågan om vilka energikällor vi ska använda i framtiden om vi ska ersätta användandet av fossil energi. Som om vi vore ett gäng katter som jagar samma solkatt rusar vi blint från hörn till hörn. Kanske beror det på att vi drömmer om att enkla lösningar ska komma som en skänk från ovan, eller iallafall från någon frälsare, till exempel Elon Musk på Tesla.

Jag är lyckligt lottad. Jag har vänner som, trots att jag valt att bo lite avsides ur deras perspektiv, väljer att hälsa på mig när de har semester. Förutom trevligt sällskap får jag tillfälle att turista lite i min hembygd och besöka platser som jag tar så för givna att det inte blir av att besöka dem annars.

Här om dagen var jag, för första gången, på Zorngården – makarna Emma och Anders Zorns välbevarade bostad precis bredvid kyrkan i Mora.

Jag har väntat ganska länge på att någon skulle göra en nyhet av att det bästa man kan göra för klimatet, är att avstå från att skaffa barn. Det har varit ganska uppenbart för mig att, det sätt på vilket man räknar klimatpåverkan skulle leda fram till den slutsatsen.

Pengar är roten till allt ont – brukar det ju heta. Jag har aldrig riktigt förstått vad det innebär. Ondska kan ju aldrig uttryckas av något annat än en människa – inte av pengarna själva. Men, som tankeexperiment kan det vara intressant att fundera på vad som skulle hända om vi avskaffade pengar helt och hållet. Skulle girighet och därav följande ondska försvinna då?

Jag vet egentligen inte riktigt varför jag gör det. Det är egentligen ett vansinnigt sätt att skörda gräs. Det är mycket känsligt för vädret, det kräver enormt mycket fysiskt arbete och många drängar. Kanske är det för den enorma känslan av tillfredsställelse när  det är klart? Kanske är det för att vi alltid har gjort det?

En vän skickade en länk till ett inlägg på twitter från , en ekonom på universitetet i Oxford.

I ett par bilder lyckas han visa hur det går till när ett land utvecklas från fattigt till rikt. I motsats till den gängse beskrivningen – att vi går från att vara ett jordbrukssamhälle, via industrisamhälle till tjänstesamhälle, visar han att jordbruket inte alls avvecklas. Jordbruket blir effektivare och färre personer behöver arbeta med att producera mat, men jordbruksproduktionens bidrag till BNP är, i absoluta tal, den samma.

Det är inte så lätt med politik och politisk ideologi. Det krävs en hel del läsande och lärande för att man ska förstå de olika ideologiernas grundteser och de logiska följder som ger de politiska ställningstagandena i olika sakfrågor.

Men som om det inte vore nog, så blir den nutida politiska debatten ännu svårare att förstå eftersom det har utvecklats ett slags kodspråk. Kodspråket måste tolkas och tydas för den som vill förstå vad debatten egentligen handlar om. I vissa frågor har det gått så långt att många tror att man pratar kodspråk, även när man inte gör det.

Vad kom först, hönan eller ägget?
Det är en fråga som jag inte har något bra svar på. Det finns säkert att hitta svar någonstans på internet. Men, det är inte det egentliga ämnet för den här texten.
Den här texten handlar om att vi behandlar frågor som inte är av ”hönan eller ägget”- karaktär, som om de vore en sådana.

USP, vad har ni för USP?

Den frågan har kanske mången företagare fått. Om inte – så borde varje person som ägnar sig åt affärsdrivande verksamhet ställa sig själv den frågan: Vilken är min USP?

USP betyder Unique Selling Point – alltså vad som utmärker just det som jag försöker sälja och vad det är som jag har, som ingen av mina konkurrenter har.

Jag gick aldrig på dagis när jag var liten. Den första kontakten med institutionell barnomsorg fick jag därför när jag började i ”lekis” när jag var sex år gammal. Det var nog att jämföra med det som idag kallas för ”förskoleklass”.

Självklart låg jag efter mina kompisar som gått på dagis i flera år. De hade lärt sig spelreglerna och hur man ”tar för sig” i en större grupp där konkurrensen är betydligt hårdare än i hemmets lugna vrå.

En klassisk skiljelinje mellan vänstern och höger inom politiken verkar vara hur man ser på jämlikhet. Som jag uppfattar det brukar högern kritisera vänstern för att de tycker att man ska sträva efter att alla människor ska ha det lika bra (eller dåligt). Högern säger att det inte skapar incitament att anstränga sig extra eller ta risker. Om framgång inte belönas kommer heller ingen att söka framgång.

Liberalismen – och framför allt libertarianismen – får ofta kritik för det, som kritikerna anser, extrema fokuset på individen. 
Kritiken kommer både från socialister och från konservativt håll. 
Jag har ägnat de senaste dagarna i traktorn åt att fundera på detta – och det här är vad jag har kommit fram till. Håll till godo, och kom gärna med invändningar.

Det sägs att vi lever i informationssamhället nu.
Inte vet jag – det är väl snarare så, att vi alltid har levt i någon typ av informationssamhälle. Information har ju alltid varit livsviktigt för oss människor.

Brexit, Trump, Le Pen… Det går en våg av populism över västvärlden. Ja, det kallas populism när människor inte röstar som de borde, utan väljer enkla lösningar framför svåra lösningar.

Den vanligaste förklaringen brukar vara: ”Globaliseringen och världskapitalismen har skapat stora inkomstklyftor. De rikare har blivit rikare och de fattigare har blivit fattigare. De som känner sig som förlorare blir besvikna på etablissemanget och proteströstar”.

Självklart låter förklaringen – framför allt från vänsterhåll – ungefär så. Det måste ju vara den utveckling som de alltid anser vara roten till allt ont som också är roten till det här onda.