Efter mycket om och men bestämde vi oss för att fortsätta österut, men liksom det som ofta händer en icke-planerande resenär så slutade det med att vi hamnade i El Salvador, som ligger söder om Honduras. Vårt sikte var fortfarande mot Nicaragua, men det fanns inga smidiga vägar att ta sig till Nicaragua från Copan Ruinas utan att behöva spendera lång tid på lokalbussar och sova över i San Pedro Sula, vilket vi inte direkt var sugna på. Alternativet som fanns var att spendera en natt i El Tunco, ett surfparadis vid El Salvadors kust, innan vi isåfall skulle åka vidare mot Nicaragua. Varför kan vi inte stanna några dagar i El Salvador om vi ändå måste åka igenom landet tänkte vi? Därför stod vi nu med en biljett till El Salvador, men vår väg mot Nicaragua skulle bli ännu krokigare då vi halvvägs till El Tunco bestämde oss för att hoppa av i Santa Ana (en annan stad i El Salvador), men väl i Santa Ana ångrade vi oss och fortsatte resan till El Salvadors kust. Det var mycket velande fram och tillbaka från vår sida, men tillslut så stod vi åter vid stilla havet och såg på när människor med brädor försökte bemästra vågorna som rullade in.

Jungfrufjärden

Text och musik: Lars Anders Johansson
Från albumet Budoarstämning (2010)

Se, nu sväller våra segel för en gynnsam undanvind,
se hur stäven klyver vattnet i en sky av fradgat skum,
när vi löper över fjärden som Sir Francis Golden Hind
och med alla segel satta går det undan!
Se hur Jungfrufjärden breder ut sig runtomkring oss blå
och den vind som kommer akterifrån är smeksam, lätt och ljum.
Fast vi trimmar våra segel efter vinden då och då
finns det gott om tid till samtal och begrundan.

Jag ska berätta lite om hur jag upptäckte att jag var anarkokapitalist. Innan jag var gravid kände jag inte ens till ordet men jag förstod att det var något som inte var rätt med hur samhället var uppbyggt – att det måste finnas något annat än att ha en stat. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Vi hade fullt upp med våra liv med att jobba med vårt företag och med att förbereda för en förlossning som jag fasade för. Jag spenderade dagarna med att läsa på om förlossningar, gå på gravid-yoga, renovera och städa vårt hus (vilket jag tror har väldigt mycket med graviditeten att göra!)

Jag tänkte att det var dags att skriva ner lite funderingar eftersom jag ofta ser samma frågor poppa upp på olika forum på nätet om att mammorna inte vet hur de ska konfrontera folks tyckande och att det gör att dessa mammor ibland ammar kortare än de vill just för att de inte vill konfrontera det vilket är tråkigt eftersom både mamman och bebisen skulle må bättre av det. Jag har hört att många har fått pekpinnar från BVC och att det blir glädjerop i amningskretsarna så fort någon har en BVC-sköterska som visar att hon stöttar fri amning. Så jag ska berätta lite om vad jag har haft för erfarenheter efter att ha ammat två barn under 6 års tid:

Under vår resa har vi besökt ett antal ruiner och kvarlämningar, så vi är ärligt talat rätt trötta på att vandra runt bland religiösa stenhögar. Vi har också redan varit till några Mayaruiner i Mexiko, så vi har hoppat över de flesta ruiner som vi kommit i närheten av och fokuserat på att uppleva andra saker. Ryktet om denna Mayaruin gjorde att vi ändå bestämde oss för att betala för en guidad tur här och vi är otroligt glada över att vi gjorde det. Den guidade delen är väldigt innehållsrik och guiderna är kända för att ge levande beskrivningar av platsen och vår guide Marwin var inget undantag. Han tog oss med till det gamla Copan där han målade upp en mäktig och livlig stad i det gamla Mayariket som hade sina glansdagar under 400 år i början av vår tideräkning. Vi filmade delar av turen så vi har klippt ihop en några filmer med Marwin som ni kan se nedanför bilderna.

En sak som jag har svårt att förstå är att så få ifrågasätter skolplikt. Att tvinga barn att gå i en skola som måste hålla sig till en statlig läroplan utan att det finns något annat alternativ. Det är som att den absoluta majoriteten inte tror att det finns något annat utan att det är så här det måste vara och att de som har bestämt reglerna vet bäst. Det är precis det de lär ut i skolan under 12 års skolgång så att man inte ska ifrågasätta det så det är nog inte så konstig att de flesta tänker så. De har ju blivit stöpta i den formen! Vi är få som tänker utanför ramarna men vi kan plantera ett litet frö i våra medmänniskors tankar, och förhoppningsvis kan vi få fler att förstå att skolplikten är omoralisk.

Unschooling är relativt okänt i Sverige troligtvis för att det är olagligt och för att den allmänna uppfattningen är att man inte kan lära sig på något annat sätt än genom skolan. Det finns många missuppfattningar om vad unschooling är – även inom unschooling-kretsen. Eftersom det är olagligt i Sverige och man måste flytta utomlands för att överhuvudtaget få möjlighet till att kunna unschoola är det ytterst få familjer som gör det. Få personer vet vad det är och uppfattningarna kan skilja sig. Smådetaljerna kan vara lite olika vilket jag kommer förklara här men principen är densamma.

Illustration av “I fablernas land” (Facebook, Twitter)

Att markägare utan kommunens välsignelse sätter upp skyltar med budskapet att obehöriga ej är välkomna är ett problem, lät Naturvårdsverket nyligen meddela. Detta eftersom ett sådant förfarande enligt samma statliga myndighet“naggar allemansrätten i kanten”.

Rent juridiskt är detta förmodligen helt korrekt, men ur ett moraliskt perspektiv är inställningen mycket underlig. Att markägare inte själv tillåts bestämma över något så grundläggande som vilka som rör sig på deras egendom är en väldigt anmärkningsvärd och långtgående begränsning av äganderätten. En sådan inskränkning hade varit fullständigt oacceptabel i många andra länder.

Frågan är om bristande resurser är polisens problem. Det är omöjligt att säga, eftersom insyn saknas. En koloss som polisen har många svarta hål där pengar ska stoppas. Det enda sättet att kunna få effektivitet är att polischefer väljs lokalt, som i New York.

Polisen är idag helt ansiktslös och frikopplad från ansvar. Medborgare har fått vänja sig vid att anmälningar plötsligt är nedlagda, utan någon större motivation. I Vetlanda utsattes en kvinna för övergrepp av en grupp migranter. Polisen lade ned anmälan.

I den sista, självande timman startades så kriget mot skitsnacket. Det kickades igång med en frontalattack av Donald J. Trump i juni förra året i.o.m. med hans deklaration att han ställde upp för val till president i USA, hösten 2016. Attacken var så listig och hänsynslös att han fullständigt manövrerade ut det republikanska partiet och storartat besegrade nästan 20 övriga kandidater. Andra offensiven i kampen om västvärlden blev Brexit i Europa, då britterna uttryckte ett rungande nej till fortsatt medlemskap i den Europeiska unionen.

Den Republikanske presidentkandidaten Donald Trump är en vedervärdig och farlig politiker. Här finns exempelvis en samling med länkar som belägger uttalanden och handlingar från honom och hans anhängare. Flera har även skrivit om hans band till Putin, bl.a. Anne Applebaum i Washington Post här.

Den lilla karibiska ön Utila utanför norra Honduras lockar många dykare och backpackers. Självklart ville vi också åka dit nu när vi ändå var i närheten. Det första som fångade vår uppmärksamhet på Utila var arkitekturen och språket. Vi har aldrig varit i södra USA, men det var dit våra associationer gick när vi först fick syn på husen med breda och låga huskroppar som står på pålar med en stor veranda på framsidan. Vi förväntade oss nästan att se amerikanska flaggor vajande från verandorna. Att vi var på en karibisk ö och inte i USA blev dock tydligt så fort vi stannade upp och lyssnade på lokalbefolkningens språk. Det är en fascinerande form av engelska med en kraftig karibisk melodi och meningsuppbyggnad som talas här. Det närmaste jag kan komma för att beskriva språket för er är att hänvisa till karaktären Tia Dalma i filmerna “Pirates of the Caribbean”. Det är ett fascinerande språk och det var mysigt att strosa runt på ön och lyssna på lokalbefolkningens ofta väldigt högljudda konversationer.

Jag såg denna text delas en del igår och den är en text på ett populärt tema. Det var bättre förr, Sverige är på väg utför och politikerna måste agera.

För det första undrar jag om det var bättre förr. Det Nima Dervish för fram låter för mig misstänkt mycket som socialdemokratisk nostalgi. Var tryggheten bättre förr? Var vården bättre förr? Det fanns inte stenkastning och brinnande bilar förstås. Men jag tror inte att svensk offentlig vård någonsin varit en “hit”.

Illustration av “I fablernas land” (Facebook, Twitter)

Landskapet Arkadien på Peleponnesos sägs för antikens greker ha utgjort själva sinnebilden av paradiset på jorden. Inte ens Arkadiens människor kom emellertid undan jordelivets förbannelse, nämligen åldrandet och döden. Detta gav med tiden upphov till uttrycket et in Arcadia ego, vilket på latin betyder att jag (det vill säga Döden) återfinns också i Arkadien.

På samma sätt som Döden återfinns även i Arkadien återfinns förbudsminister Gabriel Wikström numera även i sängkammaren. Inspirerad av en Twitterfråga utsåg sig själv Wikström nyligen till sexminister. Denna roll började han snabbt ta på så blodigt allvar att han häromdagen i en debattartikel lät meddela att en omfattande undersökning av svenskarnas sexvanor skall göras.

Illustration av “I fablernas land” (Facebook, Twitter)

Då det välstånd västvärlden åtnjuter idag hade varit omöjligt utan äganderätten, finns det anledning att återkomma till Anders Lindbergs attack på denna i ännu ett inlägg. Bakom de dramatiska utläggningarna om Florens och samurajer döljer sig nämligen Lindbergs egentliga budskap. Detta budskap är en uppmaning till regeringen att i högre omfattning börja beskatta dödsfall och förmögenheter.

I sann vulgärpopulistisk anda motiverar Lindberg detta med att de rika äger “vräkiga lyxbåtar”, att det på grund av de rika “byggs allt mer i strandskyddat område” och att allmänheten (i ett ytterst fåtal fall) “hindras från att röra sig fritt” (på andras egendom). Detta är, menar Lindberg, “mycket illa” och ett tecken på att en påstådd pendelrörelse mot starkare yttrandefrihet har “svängt för långt”.

Sakine Madon är en erfaren svensk opinionsbildare. Att hon tilläts prata i Sveriges Radios Sommar var för mig en överraskning, eftersom hon inte tillhör åsiktsnormen som normalt hörs där. Jag lyssnade idag på hennes Sommarprogram.

Sakine berättade om sin karriär och det är inte utan att man blir lite rörd när man tänker sig att hon gått från en osnuten krönikör i Stockholm City till att idag ha en respekterad roll som politisk redaktör på VLT. Hon är en etablerad debattör helt enkelt.

Sakine har något unikt. Hon kombinerar ett kritiskt öga med en lugn och metodisk ådra som krävs för att inte förbrännas som debattör i den svenska debatten. Hennes sommarprogram innehåller flera mycket viktiga poänger som hon upprepar med en ängels tålamod. Själv har jag liksom gett upp, lämnat det och gått vidare.

Igår drabbades Europa av ännu ett jihadistiskt dåd, denna gång mot en kristna i en kyrka. Det är länge sedan Europa drabbades av förföljelse av kristna. Men tittar man på Europas judar har de sedan länge skyddat sina religiösa platser med vakter för att undvika attacker.

I mellanöstern har pogromer mot kristna pågått under lång tid, och de kristna är närmast utrotade i kristendomens vagga. Daniel Thompson skriver på Catholic Herald: A priest is slaughtered at Mass in rural France. This is what life is like for Christians in the Middle East

Det är presidentval i USA, har någon missat det? I Sverige står som vanligt analyserna och debatterna stilla såsom ärgade fast i ett hörn, utan förmåga att ta sig loss. Media och opinionsbildning är rörande ense, oavsett partitillhörighet, om att USA är dåligt och presidentvalet ännu sämre. Dessa företeelser stämmer inte övererens med den svenska berättelsen om den goda staten, om det gemensammas och det normalas överhöghet. 2016 är det om möjligt ännu värre, då en miljardär, Donald J. Trump, faktiskt kan bli USA: s president, en man med överkammad flint och ett manegeri som liknar Mussolinis. Det är bara för mycket, så analyserna och debatten i Sverige stänger ner ytterligare ett snäpp.

Illustration av “I fablernas land” (Facebook, Twitter)

När Anders Lindberg igår ännu en gång begick ledarkrönika blev föremålet för dennes förutsägbart demagogiska tyckeri äganderätten. Äganderätten är synnerligen problematisk, lät Lindberg meddela. Så problematisk att den stärkta ställning äganderätten påstås ha fått på senare tid enligt Lindberg är “mycket illa”.

Med falsk inställsamhet frågar sig Lindberg melodramatiskt om det inte borde “löna sig bättre att arbeta och utbilda sig än att ärva och äga”. Detta inte bara trots att äganderätten är en förutsättning för att någonting skall kunna löna sig. Detta därtill trots att Lindberg vanligtvis ägnar en synnerligen stor del av sitt opinionsbildande åt att driva den socialistiska tesen att utbildning och arbete inte bör löna sig.

Den 20/7 hade Radio bubbla en sändning med gäst, Nima Sanandaji. Nima är bror till Tino Sanandaji och frihetlig.

Nima jobbar med policypåverkan och gör på uppdrag av olika organisationer förslag på hur man kan förbättra politiken. Det handlar alltså om små steg och genomförbara reformer.

Nima fick frågan om en reform som han skulle vilja genomföra som skulle ge mest effekt. Då nämner han ett förslag för att synliggöra skatterna.

Nima förespråkar att all skatt man betalar ska gå in på medborgarnas lönekonto, för att direkt dras tillbaka. På så vis kan alla se hur mycket pengar man egentligen har tjänat.

From yesterday until this morning, Swedish young internet savvy right wingers were excited that Milo Yiannopoulos was going to speak at Schönfeldtska in Stockholm, an event organized by Öppna Moderater (a LGBT club associated with Moderaterna, Sweden’s biggest conservativeish party).