I DN Åsikt den 26 augusti skriver Johannes Widlund, apropå snacket om att förbjuda tiggeri:

Att utrota tiggeri utan att utrota fattigdom är inte möjligt. Ett tiggeriförbud är inte en konstruktiv lösning för de människor som tigger – det förvärrar bara situationen för de som är mest utsatta.

Widlund är ordförande för Stefanushjälpen – en Uppsalabaserad ideell förening som tar saken i egna händer och hjälper bland annat tiggande EU-migranter med mat, pengar, boende och kontaktförmedling. Jag gillar vad Stefanushjälpen gör, att de följer sitt kall och hjälper människor de anser behöver det. Jag håller också med om kritiken mot tiggeriförbud. Vilket sjukt, missunnsamt samhälle förbjuder människor att be andra om hjälp med mat eller pengar?

Vi uppleva att världen kan vara väldigt liten när vi kom till Leon i Nicaragua. Leon är en universitetsstad med över 200,000 invånare och då är inte turisterna inräknade. Så det är många människor som rör sig i nattvimlet bland barer, restauranger och dansställen i Leon. Första kvällen vi kom dit slängde vi oss direkt ut i den livliga staden för att hitta något lugnare ställe att äta middag på efter en hel dag på resande fot från El Salvador till Nicaragua. Vi blev rejält förvånade när ett bekant ansikte dyker upp i folkmassan i den första restaurangen som vi kliver in på i Leon. Det blev ett kärt återseende med Filimon, vår gamla doktorandkollega från Linköpings universitet och vi blev genast inbjudna till att sitta ned med hans kollegor och studenter från Leons autonoma universitet.

Sedan jag tidigare i veckan argumenterade för att ett förbud mot tiggeri på offentlig plats vore fullt förenligt med liberala principer, har jag tagit del av ett flertal märkliga invändningar och kommentarer.

En del mellanmjölksliberaler har till exempel hävdat att mitt påstående per definition är oförenligt med liberalismen. Denna sorts liberaler ser dock vanligtvis inga problem med att staten reglerar vad människor får göra med sina egna kroppar, hur företag får driva sina egna verksamheter och vad markägare får göra på sin egen mark.

Kort sagt, dessa så kallade liberaler ser inga problem med omfattande inskränkningar i äganderätten och den personliga friheten, även när dessa inskränkningar syftar till att motverka företeelser som inte går ut över andra. När någon förespråkar en inskränkning av vad som bör vara tillåtet på offentlig mark tänder de däremot på alla cylindrar. De prioriterar med andra ord positiva rättigheter framför negativa, en grundsyn som ligger betydligt närmare socialismen än liberalismen.

25 år redan. 1991 skulle man ha kunnat tro att världshistoriens mest mordiska ideologi, marxismen, den mest ökända av de olika kommunismernas grundvalar, äntligen gått hädan. Men den lever vidare och har dessutom ynglat av sig i form av zombie-ideologier.

Ett ofta åberopat argument mot tiggeriförbud är att ett sådant vore oförenligt med liberalismens principer. Vid första anblick kan argumentet förefalla både självförklarande och vattentätt, men skrapar man lite på ytan finner man att så inte nödvändigtvis är fallet.

För det första är argumentets eventuella giltighet endast tillämpar på tiggeriet som sådant, men däremot inte på många av de företeelser som följer i dess spår. När en tiggare olovligen bosätter sig på annans mark, beter sig hotfullt eller ljuger om sin belägenhet kan detta under inga omständigheter försvaras utifrån liberala principer.

Sociologen Stina Fernqvists råd till lärare och rektorer (ETC, 19 aug):”Gör inte utflykter som kräver att barnen har pengar med sig, eller insamlingar med viss beloppsgräns. Fråga inte vad barnen gjort på sommarlovet.”

Idag var jag i Nordkap, Nordnorge, i vars närhet jag tog mitt livs hittills nordligaste bad. Men vad har det med veganism att göra?

Nordnorge erbjuder enorma, storslagna vyer, slingrande vägar och breda, djupa fjordar. Vad finns det mer i de här trakterna? Jo, mycket långa vintrar och renar. 

Jag lyssnar så mycket jag orkar på Radio Bubbla, och kunde nyligen med glädje erfara hur pojkarna styrde upp ett ordentligt svar på lyssnaren Lovisas respons på det tidigare inslaget där Radio Bubbla behandlade EU-förslaget om köttskatt.

Det svenska rättsväsendet är anpassat för ett land där problem med rättvisan är stigmatiserande, där förorter inte brinner, där ambulanspersonal inte attackeras och där företeelser som markockupationer, gatubarn och taharrush endast förekommer i utrikesnyheterna.

Det svenska rättsväsendet är, kort sagt, inte anpassat till Sverige så som det ser ut 2016. När detta rättsväsende sätts in för att bekämpa de “utmaningar” samtiden har att hantera blir resultatet inte sällan slapstick. Att det blivit så förklaras naturligtvis till stor del av att förutsättningarna på marken har förändrats, men inte enbart. Tre andra (och sinsemellan besläktade) företeelser har sannolikt spelat en precis lika stor roll.

Rick Falkvinge gästade för en tid sedan Radio Bubbla i ett specialavsnitt. Jag kände endast till Falkvinge i egenskap av partiledare för det avsomnade svenska piratpartiet, men det verkar finnas mer.

Hans wikipediasida ger en bra sammanfattning som bland annat visar att han är en en internationellt erkänd föreläsare inom pirat- och frihetsfrågor.

Inslaget var mycket lyssningsvärt.

Rick frågades om vilken utveckling han ser för Sverige: Finns det någon chans för Sverige att återhämta sig?

Jag rör mig i entreprenörskretsar, och i princip alla jag känner har lämnat Sverige, eller har satt igång planer på att flytta från Sverige. Sverige är bankrutt, det är bara att läsa skriften på väggen. Det finns ingen krismedvetenhet så det kommer bara att bli värre. […] Det pågår redan en brain drain från Sverige, av enorma mått. […] Om du vill ha hopp för Sverige har jag tyvärr inte mycket att ge.

Ardalan Shekarabi uttalade igår att det vore värt att titta på hur våra grannländer som infört restriktioner för tiggeri, har hanterat frågan och hur det har gått. Det rev förstås upp den gamla debatten igen om det ska införas tiggeriförbud i Sverige. Löfven avfärdar att det skulle finnas något sådant förslag på gång. Han säger ändå att tiggeriet är ett problem som behöver adresseras. Hur är dock oklart. Enligt politiska kommentatorer handlar Shekarabis uttalande om en så kallad ”testballong” för att se om opinionen är mogen för att diskutera detta på allvar (läs exempelvis Stig-Björn Ljunggren i Dagens Samhälle).

Under en tid hade Riksbanken en hyfsat vettig politik. Man hade medvetet en högre ränta än vad ”inflationsmålet” motiverade, vilket genererade stor kritik från vänstern. Anledningen var att de ville motverka den ökade skuldsättningsgraden och orsaksrelaterade ökningen i bostadspriser som berodde på den mycket dåliga bostadspolitiken, som hyresreglering, byggreglering, reavinstskatt vid bostadsförsäljning, skattesubvention för bostadsräntor osv.

Under torsdagskvällen publicerades en intervju med Ardalan Shekarabi, i vilken denne öppnar för någon form av tiggeriförbud. Nyheten slog föga förvånande ned som en bomb.

Det är viktigt att ha i åtanke att det hela inte nödvändigtvis är så revolutionerande som det verkar. Shekarabi kan till exempel ha tänkt högt utan att ha regeringen bakom sig. Shekarabi uppvisar dock den slipade maktspelarens alla kännetecken, varför det är mer troligt att det handlar om en testballong från Socialdemokraternas sida. Annorlunda uttryckt kan mycket väl ännu en politisk 180-graderssväng i en infekterad fråga stå för dörren.

Dessa återkommande 180-graderssvängar ses ofta som ett utslag av velighet, men så är inte fallet. De situationer som föranleder dessa handbromsvändningar börjar som mindre och fullt hanterbara problem. De skulle enkelt kunna åtgärdas i ett tidigt skede, men så sker dock i regel inte.

Jag har just lagt till en ny sida i bloggen för att komplettera flera artiklar som behandlar hur man kan skydda sig mot angrepp från myndigheter eller bolag som är efter det ena eller det andra.

Jag insåg att vissa saker har jag aldrig nämnt – som till exempel olika sätt man kan skriva under saker på, och hur detta kan vara till hjälp i olika omständigheter.

Ett ständigt återkommande tema i finansminister Magdalena Anderssons ekonomiska förutsägelser är att målet om en statlig budget i balans kommer nås på sikt.

Att lova att man någon gång i framtiden kommer börja ta det ansvar man inte förmår leva upp till i nuet är som bekant en utbredd företeelse, inte minst bland personer av moraliskt tvivelaktig karaktär. Det finns dock skäl att tro att Andersson faktiskt menar vad hon säger, varför finansministerns utfästelser förtjänar en närmare granskning.

Hela den etablerade borgerligheten verkar lida av ett slags post-Reinfeldt trauma. Reinfeldt tog död på den lilla frihetlighet som fanns inom moderaterna och etablerade partiet som öppna socialdemokrater. Där har det sedan blivit kvar.

I sommar har Sverige stått i brand. Polisen har fullständigt kollapsat och kriminella härjar fritt. Borgerlighetens reaktion? Tystnad.

När en (åtminstone på pappret) femtonåring individ misstänkt för mordförsök nyligen släpptes fri efter endast några dagar i häkte, var detta bara det senaste exemplet på att det svenska rättsväsendet är fullständigt oförberett på att hantera den kriminalitet som grasserar i Sverige idag.

Politikerna har med andra ord ännu en gång visat sig vara naiva. Naivitet är emellertid varken någonting fint eller en förmildrande omständighet. Tvärtom är naivitet av den här digniteten jämförbart med att gång på gång glömma ta på sig kläderna innan man går till jobbet.

Det svenska rättsväsendet är anpassat för ett samhälle utan bilbränder, utan gruppvåldtäkter, utan kringresande stöldligor och utan mordiska minderåriga. Det svenska rättsväsendet är anpassat för ett samhälle utan maffior och utan mäktiga klaner. Det svenska rättsväsendet är anpassat för ett samhälle där barn inte rånas på sina mobiltelefoner och där skottlossningar på öppen gata inte hör till vardagen.

I tidningen idag läser jag att “De många grova brotten i Dalarna ger ökad personalbrist hos polisen: ‘En extra besvärlig sommar'” (dt.se). Polisen kunde inte rycka ut på 429 larm under juli månad för att det inte fanns någon att skicka. 4777 larm kom in att jämföra med 4209 året innan. En ökning med 10% för all del men inte så jättestor ändå.

Sedan jag lämnade Folkpartiet och började tänka riktigt fritt har en ny värld öppnat sig för mig. En viktig person i denna värld är Hans-Herman Hoppe. Hoppe är en nu levande tänkare och lärjunge till Murray Rothbard, och han finns nu intervjuad på von Mises.se: Ett hopp om radikal decentralisering.

Det slår mig hur sällan man konfronteras med radikalt annorlunda tankar i Sverige. Och Hoppe har en ganska enkel förklaring på detta – partierna står i grunden för samma sak:

Alla stora partier i västeuropa är, oavsett deras olika namn och partiprogram, i dagsläget anhängare av samma fundamentala idé: demokratisk socialism.

Tid är den yttersta resursen. Vi har alla en begränsad mängd tid. Ingen vet hur mycket tid de har (innan de dör) och tiden är likadan för oss alla. Ingen har snabbare eller långsammare tid. Det är den ultimata rättvisa valutan. Ingen har i praktiken mer än någon annan och ingen har mindre. Det enda vi har, är vårt egna val hur vi väljer att spendera vår tid. Vår tid är vår och ingen annans (förutsett att det inte föreligger tvång, slaveri eller liknande).

Så, var kommer pengar in i bilden?

Bland svenska borgerliga opinionsbildare återfinns förvisso många socialliberaler av det slag som alltid fruktat Gösta Bohman-moderater mer än vad de fruktat Palme-sossar, men faktum är att påfallande många borgerliga opinionsbildare också är gamla libertarianer. Av detta märks dock i regel väldigt lite.

Den svenska borgerligheten ifrågasätter knappt ens längre de skyhöga skatterna, utan har i stället gjort de ur liberal synvinkel ytterst tveksamma reformerna om till exempel skattefinansierad svågerkapitalism och branschspecifika skattelättnader till huvudfrågor. Den svenska borgerligheten står inte längre för en egen linje, utan föreslår endast mindre justeringar av ett i varje internationell jämförelse direkt extremt socialistiskt system.