Att sticka ut kan vara smärtsamt. Det är ett hinder som ofta finns bland familjer som följer sina instinkter och som till exempel bryter de oskrivna reglerna för hur man får göra med sina barn i Sverige genom att exempelvi amma så länge barnet behöver eller att man funderar på hemskolning.

Problemet för de som inte passar in i skolnormen i Sverige idag är inte att hemskolning är olagligt i sig eller att skolorna inte är anpassade för de som faller utanför utan att det inte finns rum i den socialt acceptabla världsbilden för något annat än skolnormen som den är.

Snart har vi en 1,5 åring här. Han har växt till sig och utvecklats enorm de senaste veckorna. Han är inte bara bebis utan något mittemellan med mer spring i benen än vad jag orkar med. Det handlar inte bara om att “tas om hand” längre utan allt ska utforskas och prövas vare sig man är redo med motoriken eller ej.

Problemet för familjer som vill ha en personligt anpassad utbildning är inte att skolan och läroplanen är obligatorisk i sig utan att den absolut största majoriteten av den svenska befolkningen vill ha det så. Man får fråga sig vad man lever i för samhälle när nästan alla personer i det är så hårt programmerade att de omöjligtvis kan föreställa sig att det går att växa upp och få ett fundament till ett framtida lyckat vuxenliv utan obligatorisk skola och läroplan.

Det är aktuellt med “hemmasittare” i massmedia efter att Kalla fakta har publicerat en dokumentär som heter “de osynliga barnen” som handlar om de 5500 barn som inte går i skolan. Jag har sett dokumentären och får känslan av att de barn som är med i den porträtteras som bokstavs-diagnos-barn som behöver särskilda anpassningar i skolan och som inte får deras personliga behov bemötta i vanlig skola.

Nu har det gått 4 år sedan vi sålde vårt fina hus i Sverige och höll på att packa ihop. Vi trivdes bra. Företaget gick också bra. Det fanns ingen annan utväg än att lämna Sverige då det var viktigare än att se våra barn fara illa i ett skolsystem som inte alls är bra för dem.

Sommaren är lång och skiftningen till kallt väder sker snabbt i Tjeckien. Vädret är behagligt till mitten av november. Man kan bada ute till slutet av september och gå ute med tröja i större delen av oktober. Sedan faller löven, himlen kan vara mulen i flera dagar, temperaturen håller sig några grader över noll och det känns inte lika lätt att vara ute med småbarn.

Idag är det exakt 4 år sedan farmor gick bort. Mitt i kaoset när vi höll på att flytta och det var som värst med förtryckarnas trakasserier. Pappa ringde och berättade. Jag minns väl hur finklädd hon var i sängen på hospis. Det sista ögonblicket såg fridfullt ut. Hon såg ut att se på oss ovanifrån på något sätt. Sen följde tomheten.

I skollagen som alla måste följa i Sverige står det att alla barn omfattas av skolplikten och att alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har “rätt” till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola och “skyldig” att genomföra utbildningen.  Men vad betyder egentligen en “rätt” eller “rättighet”

Generellt sett tycker jag att folk här i Tjeckien är rätt handlingskraftiga. Det är liv och rörelse. De gör saker så det händer saker. Unschooling-rörelsen är aktiv och syns i media. Unschoolarna har till och med köpt en gård långt ut på landsbygden där de ordnar läger och verksamhet för unschoolarna.

Det finns inget ekonomiskt intresse att försvara amningen då vårt välfärdssystem ser ut så att det finns ett incitament att tjäna pengar på folk som är sjuka och starka familjeband är ett hot mot staten. Ju fler sjuka desto mer (stulna) resurser skjuts till till vården.

Barn är födda anarko-kapitalister. Ordet anarki betyder “utan härskare” och kapitalism som är fri handel kan förklaras genom att jag till exempel har ett äpple och att du har ett päron. Jag vill ha päronet och du vill ha äpplet. Vi byter med varann och båda blir glada och får det vi vill ha utan att någon annan är inblandad och tar en bit av päronet och äpplet. Detta ska inte blandas ihop med svågerkapitalism där en annan part reglerar vilket är vad som lärs ut om kapitalism i skolan.

Här är en lista på böcker som vi har hemma eller har läst som vi tycker är bra för att vidga vyerna som en fredlig förälder. Det här är böcker där man kan få olika tips för unschooling och hemskolning och hur man kan förbättra sitt föräldraskap på olika sätt och lite om vetenskapen hur barn fungerar och tänker.

Efter vistelsen i Estland tog vi oss över Östersjön med Tallink-bilfärja. Vi hade en hytt med välkomnande informationslappar á la svensk kundservice som berättade att vi var tvungna att överge den dyra hyttan en timme innan vi kom fram på grund av städning. Men vi hade iallafall ett fönster och en vacker utsikt över skärgårdsöarna.

Efter besöket vid de ljuvliga stränderna i Lettland gick färden vidare norrut mot Estland. Vi blev tipsade om Keila vattenfall som låg i nordvästra Estland. Det kändes rent och lugnt. Inget skräp fast det fanns en hel del turister.

Roadtrip del 2. Vi lämnade Adšprach samma eftermiddag och tog oss vidare norrut över den polska gränsen på slingriga vägar. Det fanns ingen formell gräns. Det var bara en väldigt smal väg som små bilar kunde åka på och en liten skylt som det stod “Polska” på som signalerade att landet var ockuperat av EU. I övrigt fanns det inget tecken på att vi åkt till ett annat land. Det såg exakt likadant ut i Polen som i Tjeckien förutom vägskyltarna.

Vi gav oss iväg norrut mot naturområdena Adšprach och Teplice rocks i jakt på lite svalka då Prag är alldeles för tropiskt för oss under Juli månad. Dessa naturområden gränsar mot Polen och här finns en mycket vacker och intressant natur på grund av den flera 100 miljoner år gamla havsbottnen som har skapat häftiga stenpelare och grottsystem.

Tänk att skapa ett “intentional community”, alltså en anarkistisk unschoolingby för familjer som drivits på landsflykt på grund av den situation som råder i Sverige med skoltvånget och det socialistiska klonsamhället. En bas där vi kan slå rot igen tillsammans och leva fredligt och låta våra barn växa upp utan tvång istället för att spridas ut i världen.

Vi tänkte testa något nytt utanför Prag och kom på att vi inte besökt slottet Křivoklát. Det skulle finnas väldigt fina skogar runtom så det kunde vara en kandidat för en lördags-trekking. Egentligen skulle man gå mellan samhällena Rakovnik-Křivoklát eller Beroun-Křivoklát längs med floden Berounka. Jag hade hört att båda alternativen var väldigt fina men sträckorna på nästan 20 km var för långa för oss. Vi behövde ett både barnvänligt och gravidvänligt alternativ då vi skulle göra utflykten med barnen och vännerna Pontus och Ulrika. Vi utforskade slottet först som var från 1200-talet.

Vi vandrade omkring på en privat väg genom en båthamn i ett liten medelklass-by mitt i East Anglia. Vid vattenbrynet kunde vi skymta flera Kanadagäss-familjer med söta små gässlingar. Jag försökte se om det fanns någon stig vi kunde gå på för att kunna ta oss en närmare titt. Men ingenstans kunde vi se någon stig mellan sommarstugornas tomter där “private property” och “Keep out” skyltarna höll såna som oss borta.

För 20 år sedan skulle jag aldrig någonsin kunna föreställa mig en framtid där jag skulle nörda in mig i Österrikisk ekonomi. Att lyssna på “The law” av Frederic Bastiat. Lusläsa nästan alla artiklar på Mises.se, gå på föreläsningar och överhuvudtaget åtnjuta de fördelar kapitalismen för med sig.

Jag fick frågan i samband med en podcast häromdagen och blev lite tagen på sängen. Även om jag vet att deltagarna i programmet brukar få frågan var mitt sinne upptaget med att fundera på om ljudinställningarna på datorn såg rätt ut. Det slog mig att frågan kan besvaras på olika sätt så jag vill bara glida lite på ytan på detta viktiga ämne som förtrycks i skolan.

Jag skriver ganska mycket om fredligt föräldraskap i bloggen men kom på att jag har glömt att berätta mer om vad det egentligen innebär, så här kommer en relativt kort beskrivning.

Kan man äta kakan och behålla den? Ibland kan man faktiskt det. När man vill ha västerländsk standard men saknar stöket och lukterna i 3:e världen. Då kan man ta sig till SAPA, eller “Little Hanoi” som det också kallas i södra Prag.

I vårt avlånga land med det extremt homogena tänket som vi programmeras med sedan vi i princip kan gå är det ovanligt att hitta personer som ifrågasätter det befintliga systemet. Vi lär ju oss att det är det enda rätta. Att gå i skolan, betala skatt, lämna in bebisar i statlig förvaring och tro på allt som sägs i media.

Vi satt fastspända i bilen och väntade på att en sopbil skulle flytta så att vi kunde åka hem efter ett kort besök hos min mamma. Hon vet att vi oskolar sedan 3 år och kan inte förstå det. Det sista min mamma sa till våra pojkar idag innan vi skulle åka var något i stil med: “Pojkar, så här går det om man inte går i skolan” och pekade på sopgubbarna.

Livet med en liten bebis är som att ständigt befinna sig i dimma. När man blir väckt var och varannan timme och ständigt måste hålla uppsikt. För den här lilla krabaten har börjat krypa och stoppar in allt i munnen och hittar alltid något olämpligt så fort man tittar bort någon sekund. Särskilt i vår lilla lägenhet med massor av saker i. Jag gillar minimalism. Vi har gjort oss av med 95% av våra ägodelar i vårt 300m2 stora hus som vi hade i Sverige.

Har du hört talas om BLW? (Baby Led Weaning) Det betyder ungefär barnstyrd mat-tillvänjning. Jag ville tillvänja mina barn utan tvång på det mest naturliga sättet och hittade på så vis till den här metoden.

Välling och puréer och allt för tidig mat-tillvänjning förespråkas i Sverige men var inget alternativ för oss. Välling är faktiskt ett fenomen som nästan bara finns i Sverige och brukar vara ett problem att få tag på för de som reser till utlandet. Så hur gör alla i resten av världen då? Och vad är det mest naturliga sättet att ge sitt barn mat på? Som innebär så lite våld och tvång som möjligt? Och allra helst inget alls?

Vi har ett fantastiskt verktyg att använda oss av när vi vill lära oss själva en färdighet – nämligen internet. Youtube är faktiskt en inlärningskälla som jag tycker är riktigt bra. Dels är det gratis och dels kan man hitta filmer om nästan vad som helst. 

I vår familj fungerar det såhär att när vi ser ett intresse så tar vi tag i det direkt och gör det till vår grej – som  projektbaserad inlärning ungefär. Vi har gjort det med vulkaner, med Titanic, det antika Egypten och annat som dykt upp. Genom att “nörda in sig” som vuxen föregår vi med gott exempel. Vi gillar att göra det för vi gillar att lära oss nya saker. Jag förstår inte grejen med att behöva tvinga barn att lära sig saker när man inte själv engagerar sig. Det här är ett utmärkt sätt tycker jag för inlärning. Och vem tycker inte att rymden och raketer är häftigt?