Vad hade hänt om romarna inte erövrat östra Medelhavet, utan lämnat grekerna ifred att vidareutveckla ångmaskiner, astrolabier och allsköns arkitektoniska och mekaniska nymodigheter, i framstående städer som Alexandria, Syrakusa, Athen och Ephesos?

Det finns en lag ovan lagen. En moral eller etik som i sin tur styr lagstiftarna. Den benämns ofta naturrätt. Hit hör självklara saker som rätt till liv och egendom, frihet från hot och våld. Ickevåldsprincipen brukar räknas in här, sunt förnuft kallar många det för, eller grundläggande rättigheter, eller bara ”Lagen”.

Demokratikritik är en ädel sport, och den bör inte uppfattas som en flirt med auktoritära krafter. Nej, utan som en strävan att utveckla vårt styrelseskick. Dessutom så lyckas våra västerländska demokratiska stater alldeles ypperligt med att begränsa medborgarnas frihet numera, de behöver uppenbarligen ingen hjälp från illiberala despoter.

När folket avslöjar överhetens intriger, då beror det ofta på att härskarna inte är så listiga som de tror sig vara, eller bör vara. Om fria val gång på gång sätter rövare och banditer bakom rodret, då bör vi fråga oss – även om det svider – om felet är rövarna och banditernas, eller demokratins? Och alternativet till demokrati är blott andra rövare och banditer, då har vi hamnat i ett politiskt ekorrhjul.

Norditalien, ungefärligen området ovanför Toscana, har alltid varit annorlunda från resten av Italien, både påverkade av Kelter och Germaner såväl som greker och romare. Det var där renässansen började under 1400-talet. Denna återfödelse handlade till stor del om återupptäckten av vårt antika arv, de gamla skrifterna och kunskaperna som blott var tillgängliga för ett fåtal i kloster och kyrkor.

En fråga som inställer sig är varför alla dessa medier är så likriktade? Varför tycker de ungefär samma sak, och varför håller man detta för den “godkända, etablerade” åsikten? Varför mobbas folk med annorlunda åsikter? Hur blev det såhär?

Det finns olika slags ideologiska perspektiv på brott och straff. Den klassiska synen är att gärningsmannen ska straffas och/eller isoleras från samhället så att medborgarnas slipper hans gärningar. Den socialistiska eller vänsterliberala synen är lite mer komplicerad.

De globala storföretagen vänder sig till borgarna för att få frihandel och öppen marknad. Och de vänder sig till vänstern när de vill ha särlagstiftning och monopolställning. De flesta av oss fattar ingenting.

För den som besökt Rom, Athen eller Pompeji framstår det som självklart att den västerländska kulturen är byggd på hednisk Grekisk-Romersk grund, från grekernas kolonisation i Medelhavet ca 700 f.Kr till västra Romarrikets fall ca 410 e.Kr. Därefter följde den kristna epoken, och i den första fasen så raserade man nästan hela det ståtliga bygget. Och det tog närmare 1000 år innan kristendomen blev mogen nog att förvalta och framförallt utveckla vår ståtliga kultur.

Ända fram till 1970-talet var vi västerlänningar utvecklingsoptimister och framstegsvänliga. Många drömde om att snart ha en svävande bil i garaget, och att erövra rymden och bygga kolonier på planeterna i solsystemet. Redan på 1960-talet så löste vi energiproblemen med hjälp av kärnkraft, en teknik som inte var helt utvecklad, men som kunde förse mänskligheten med oändlig energi. Alla problem var egentligen lösta redan för 60 år sedan.

Vi pratar ibland om människans utveckling, den mänskliga civilisationen, människans storverk. Att vi gått från grottmänniska till astronaut under loppet av knappt 10,000 år. Från jordbrukare till imperiebyggare, uppfinnare, industrialister till att resa i rymden.

Vänstern är charmig. Högern är farlig. Även om det är vänstern som uttryckligen vill beväpna sig och omstörta samhället. Och de gör det gång på gång, runt om i världen.

Selinous, belägen på sydvästra Sicilien, var en av de viktigaste kolonierna under antiken. Staden grundades omkring  628 f.Kr av greker ursprungligen från Megara i västra Attika. Idag är området mest känt för sina imponerande tempelruiner. Det största templet mäter 113 x 54 m, och man tror att det var dedikerat till Zeus.

Invånarna i Beirut rasar, vi ser protester och upplopp, mot myndigheternas slapphänta hantering av ett stort lager explosivt aluminiumnitrat som i åratal förvarades i ett hamnmagasin. För några dagar sedan sprängdes förrådet i luften, och det orsakade stor skada, med hundratals döda, tusentals skadade och hemlösa.

Det finns alltid grupper i ett samhälle som vill bevara och utveckla, och grupper som vill omkullkasta och skapa något nytt. Vi ser det i USA med sommarens urartade kravaller. Idag kallar vi de här grupperna höger och vänster, men företeelsen har i skiftande grad förekommit tidigare i historien.

Vår liberala demokrati är ofta ansedd som något gott och eftersträvansvärt. Och i den mån systemet kritiseras så avslutas debatten ofta med meningen: demokrati är trots sina brister är det bästa vi kan åstadkomma, att inget system är helt perfekt osv.

I praktiken så är det så här världen fungerar just nu. Vi är i praktiken inte lika inför lagen längre, vi har inte lika rättigheter. Det samhälle vi skapade för ca 100 år sedan finns inte längre. I praktiken är demokratin och meritokratin avskaffad, och ersatt med ett pöbelvälde. Utvecklingen mot det här stadiet skiljer sig runt om i världen. Sverige ligger långt fram, och det politiska paradigmskiftet syns ganska tydligt.

Snart har alla gått över till den onda sidan, och blivit mekaniserade automater som raljerar slagord i kör. Blott ett fåtal frihetskämpar återstår, vi börjar känna oss väldigt ensamma. Ska alla drabbas av samma röda febersjukdom? Eller kommer några vettiga människor att stanna kvar och bygga vidare på det egentliga samhällsprojektet, som exkluderar dårarna och deras svagsinta följare? Vi som vill leva på riktigt, i verkligheten, utan vuxna barn som skriker i bakgrunden.

Hur kan ett litet enväldigt furstendöme som Lichtenstein vara friare och framgångsrikare än fina och demokratiska Sverige?

Länge har frihetligt sinnade personer kämpat med begreppet liberalism. Ett ord vars betydelse ändrats genom åren, urvattnats eller misstolkats, beroende på hur vi väljer att betrakta saken.

Ett antal stora företag med Unilever och Coca Cola i spetsen kräver censur av sociala medier som Facebook, men även Youtube. De vill inte att deras annonser ska synas i samband med rasistiskt innehåll. Det här tilltaget borde få den vakne mediekonsumenten att börja fundera, ty vem ska egentligen bestämma vad som är rasistiskt innehåll?

Jag satt och bläddrade i Instagram igår. Det flödade förbi en massa bilder, en tallrik med röda melonskivor, en nystädad veranda, blommor, ett par lår och bakom dem utsikt över en sjö. Den sista bilden var lite sned. Kanske är jag patetisk, jag är knappast den förste att få en känsla av ytlighet och meningslöshet. Att man bara är en i mängden som postar generiska bilder, knappast unika eller kreativa, eller ens meningsfulla för en själv.

Men Ryssland då? Hur är det egentligen att leva under Putin? Är det inte tung terror och övervakning? Vad jag hört från hyfsat trovärdiga källor så lämnas vanligt folk i fred. Oligarkerna gör upp i den övre maktsfären, men medelryssen simmar mellan maskorna i nätet, och han förefaller snart vara mer fri än mången europé. Trots diktaturfasonerna.

Jag ser många goda vänner som postar lustiga saker om USA:s president Donald Trump. Det handlar ofta om att Trump är lite korkad eller gör något dumt. Eftersom dessa vänner inte har en blekaste aning om amerikansk politik så får man kanske vara lite överseende.

Inom frihetliga kretsar pratar man ju allt oftare om republik i jämförelse med demokrati. Där republiken inte nödvändigtvis syftar på avskaffandet av kungahuset, utan beskriver ett statsskick med stark grundlag, konstitutionsdomstol och tjänstemannaansvar.

Det finns egentligen två grundläggande sätt att stoppa smittspridning i ett samhälle, och det är antingen genom isolering eller skyddsutrustning.

När man umgås med hyperkänsliga människor så vet man aldrig när någon kommer att bli upprörd eller kränkt. Och när den progressiva drivande gruppen i samhället blir kränkt av allt hela tiden, då följer till slut censur och nedstängningar.

Förhållandet till USA beror mångt och mycket på dagsformen i Washington. Om demokraterna tar makten med alla sina klienter, nysocialister och rättvisekrigare, då kan situationen bli riskabel. I ett sådant läge framstår Ryssland med alla sina fel och brister som en vettigare allierad.

Tänk om de västeuropeiska politikerna var mer som de i Polen eller Ungern? Om det satt monarkister som Janusz Korwin-Mikke i det tyska parlamentet eller i det franska? Är det helt otänkbart?

Därför blir det märkligt när svarta personer (i exempelvis Sverige) startar upplopp inspirerade av de amerikanska kravallerna. I Europa finns det inget slaveri att referera till, inga orättvisor att lyfta upp. Istället har de svenska skattebetalarna gett dessa människor möjligheterna till en ny framtid i ett fredligt land, något som uppenbarligen inte uppskattas. Istället får de svenska medborgarna djup otacksamhet tillbaka, bilbränder, våld och förstörelse.