Ett kännetecknade drag hos Milton Friedman och den s.k nyliberalismen är tanken om att lägga ut statliga verksamheter på entreprenad. 1980-90-talets privatiseringar i Sverige gick i denna anda.

Steven Pinker säger att det inte är en slump att det inte finns några libertarianska länder på jorden. Sociala utgifter har ett gemensamt värde, även om de äkta libertarianerna protesterar mot det, eftersom den fria marknaden inte har någon möjlighet att underhålla fattiga, barn, äldre och andra samhällsmedlemmar som inte kan bidra till marknadsekonomin. Allt eftersom länder utvecklas, initieras sociala program på naturlig väg. Därför är libertarianismen en marginell idé, snarare än ett universellt värde – och det är troligt att det förblir så.

Polackerna beslutade sig för att hjälpa Sverige med de omfattande skogsbränderna, de skickade 40-brandbilar och ca 140 brandmän, som färdades i en karavan genom Sverige upp till Härjedalen. Ivrigt påhejade i sociala medier; polackerna sågs som räddare i nöden, i tider av inkompetens och svagt politiskt styre.

Få människor ifrågasätter statsmakten. Vi betalar våra skatter och tar del av det offentliga utbudet, utbildning, vård, socialförsäkringar etc. Samhället kan emellertid organiseras på andra sätt, där sjukhus, skolor och annat sköts av civilsamhället. Vanligtvis kallas det här för privatiseringar, men det kan lika gärna vara föreningar, kooperativ el dyl som driver dylika inrättningar. I USA är påfallande många sjukhus drivna non-profit, och fackföreningar kan sköta arbetslöshetsersättningar, sjukersättningar etc, och dessa organisationer är tillika medlemsdrivna.

Det är på modet att prata om transpersoners rättigheter. Överhuvudtaget verkar det här med kön vara i någon slags upplösning – åtminstone socialt sett – man kan identifiera sig som man eller kvinna oavsett vad man egentligen är.

Det gick inget vidare för förbudsivrarna, de politiker som ville reformera EU:s copyrightlagar, med den något udda biverkningen att det skulle bli svårt att länka, samt publicera omarbetade bilder (memes). Själva Internet som vi känner det skulle möjligen försvinna, eller åtminstone bli rejält annorlunda. Men förslaget röstades lyckligtvis ner, även om det fortfarande lever och kan omarbetas.

I min förra artikel skrev jag om att det mesta av statens verksamhet kan privatiseras eller skötas av kooperativ, föreningar etc. Och det finns välfungerande exempel på detta över hela världen. Några av världens bästa sjukhus är privata, likaså skolor, och vi hittar dem i USA, Storbritannien etc. Vi ser välfungerande privata vägar i Södra Europa. Privata post- och logistikföretag fungerar bättre än de statliga. Privata socialförsäkringar finns också, de sköts av fackföreningar, försäkringsbolag etc. Det förekommer även privata väktare, som delvis sköter polisens jobb. Och även privata legosoldatarméer, som bl.a användes i Irakkriget.

Under 1800-talet var järnvägarna av yttersta vikt, personalen bar uniformer och det var nödvändigt att tider passades och tabeller följdes. Även postväsendet var en nationell angelägenhet, och tillika uniformsbeklädd personal delade ut brev och försändelser. Noggrannhet och exakthet var av yttersta vikt.

Det räcker inte med att vi har en s.k nannystate som ska ta hand om oss från vaggan till graven, numera har vi även medierna som förmanar och uppfostrar oss. Se på den här skärmdumpen från DN, som publicerades under midsommarafton. Man varnar för spriten, och det förmodat omåttliga drickandet som sker under denna svenskaste av helger.

Möjligheten att länka är en av grundbultarna i hela internetsystemet. Och snart kan det behövas tillstånd och avgifter för att få länka till mediesajter. Det nya EU-förslaget har fått väldigt lite uppmärksamhet, och det låter som ett dåligt skämt, men är alltså på fullt allvar.