Fyra radikala socialistiska kvinnor håller på att ta över den politiska agendan hos det amerikanska demokratiska partiet. De är alla ledamöter av representanthuset: Alexandria Ocasio-Cortez (D-N.Y.), Ilhan Omar (D-Minn.), Ayanna Pressley (D-Mass.), och Rashida Tlaib (D-Mich.).

Invånarna förväntar sig att staten ska göra något. Men jag är ledsen kära Grumsbor, staten är blott en illusion, den består bara av en massa människor som organiserar sig på olika sätt kring makt. Och det är inte säkert att de kommer att välja att hjälpa er; det så många andra bränder, mord, skjutningar och utryckningar just nu. Några skitungar som hotar ett grannskap är kanske inte så prioriterat. Men om den den statliga organisationen inte kan hjälpa er, varför organiserar ni inte er?

Rasismbegreppet  blev mer etablerat efter andra världskriget och folkmordet på 6 miljoner judar. Något sådant skulle aldrig få hända igen, humanism och allas lika värde gällde från och med nu. Samtidigt lade man försiktigt locket på denna något snåriga fråga. Att prata om ras och etnicitet uppmuntrades inte.

Hur vore de det om vissa etablissemang marknadsförde sig som rökfria, och lockade till sig den sortens publik. Medan andra riktade sig till rökare, och erbjöd dem en trevlig miljö? Eller en en tredje variant som erbjuder avdelningar för rökare eller ickerökare?

Om vi räknar att Sverige har ca 7 milj invånare med svenskt ursprung, dvs med bägge föräldrarna födda i landet. Då kommer det att ta ca 60 år innan de med utländsk bakgrund är lika många som svenskarna.

Under forna tider var rådslag, ting och valkungadömen centrala för de Nord- och Centraleuropeiska folken. Makten tillföll inte en enskild despot, utan problem löstes och dryftades i grupp. Det var vanligt med ett s.k äldstes råd, där seniora medborgare delade med sig av sina erfarenheter. Dylika råd fans även hos de tidiga klassiska kulturerna runt Medelhavet.

Listan kan göras lång med saker som inte är helt social accepterat beteende, men som inte nödvändigtvis bryter mot IAP. Vad gör vi med allt detta? Ska vissa tillåtas att fördärva det offentliga rummet, så att andra medborgare känner sig obekväma och skräms iväg?

Ja, kommunernas dåliga ekonomi skylls allt oftare på pensionärerna, att utgifterna ökar för äldrevård etc. Men det är ickeproblem, våra pensionärer har under ett helt liv i högskattesamhället Sverige betalat in pengar till staten. Och nu när det är dags att få en liten slant tillbaka, så får de bara förolämpningar och hån.

Det är nog många av oss som tycker att världen var enklare förr. Där fanns det goda kapitalistiska västerlandet – och det onda kommunistiska östblocket. Och hela världen kretsade kring denna uppdelning, vilket på många sätt visade sig vara en falsk dikotomi.

Nu uppdagas allt fler kommuner med djupa ekonomiska problem. Och den utlösande faktorn var migrationskrisen 2015 och åren där efter, då många kommuner tvingades att kraftigt utöka antalet skolklasser, öka de sociala utgifterna och mycket annat.

Det vore väl fantastiskt om man slapp den här ängsligheten någon gång? Det här meningslösa gnället. Ut och fira fanan på flaggstången! Har du ingen flaggstång, vifta med en vimpel! Gillar du inte att vifta och fira nationaldagen, gör inte det då, men förgifta inte atmosfären med meningslösa kommentarer.

När Donald Trump genomförde sitt statsbesök i Storbritannien så träffade han inte bara kungahuset och premiärministern. Han passade även på att besöka Brexit-generalen Nigel Farrage. Trump var dessutom väldigt tydlig med att det låg ett fördelaktigt förslag om handel länderna emellan på bordet.

De s.k Liberalerna har problem, de håller på att hamna under spärren till riksdagen, samtidigt som de arbetar ihärdigt med att ta fram en ny partiledare.

Det finns ett drag av elitism i det demokratiska systemet. Vi, folket ska välja våra allra bästa representanter till riksdagen, så att de med vishet och klokskap kan leda landet rätt.

Om någon skulle be dig välja mellan en kultur som förespråkade kannibalism, och en annan som inte gjorde det, då hade inte valet blivit så svårt. Vi hade förstås föredragit icke-kannibalerna.

Italien tar nu allt mer öppet strid mot EU. De unionsskeptiska partierna vann stort i valet, och landets starke man Matteo Salvini räds inte Bryssel.

Libertarianer håller friheten högt, så högt att de förespråkar yttrandefrihet och associationsfrihet, dvs att du ska få säga vad du vill, och umgås med vem du vill.

Ett av de starkaste argumenten för EU är just frihandeln, att vi ska kunna handla fritt länder emellan, till nytta och gagn för vår ekonomi. Varor och tjänster ska flöda över gränser och regioner. Och de som handlar med varandra – de startar inte krig, brukar man säga. EU lanserades som ett freds och frihandelsprojekt.

Många trodde att diverse missnöjespartier och populister ska ta allt fler platser, och de gjorde de, men inte tillräckligt många för att rucka på ordningen. EU-sagan fortsätter framåt i ett allt starkare samarbete mellan stater som degraderar sig själva till delstater.

Jag tror jag vi bör snegla på de tidiga liberalerna. Och kanske fundera på nykterhet istället för fylla och ständig utlevelse. Pliktkänsla och ärlighet istället slarv och lögner. Vetenskap, nyfikenhet och noggrannhet istället för mobbens konsensus och snabbt nyhetsflöde. Moral och samvete istället för iskyla och psykopattendenser.

Det tycks råda någon slags konsensus om att euron kommer att krascha förr eller senare. Valutan anses ohållbar, eftersom den täcker ett väldigt spretigt valutaområde, och den styrs av flera olika centralbanker och finanspolitiska överväganden.

Vi ska vara med i EU, annars har vi ingen chans att påverka. Så lät det förr i tiden, när man skulle sälja in det Europeiska samarbetet. Nu inser vi att knappt två dussin politiker från Sverige i en församling på ca 750 inte har så värst mycket att säga till om.

Det var en del bitterhet i sluttampen av melodifestivalen när det svenska bidraget efter en segdragen kamp kämpade sig upp till toppen, och därefter raskt blev överkört av det holländska. En debattör från statstelevisionen uttryckte sig så här:

Det demokratiska styrelseskicket har ett antal skavanker. Ett av problemen anses vara möjligheten att rösta till sig pengar. De flesta stater driver in skatt, alltså finns det en stor mängd pengar som de folkvalda ska spendera på diverse ändamål, försvar, polis, skola etc.

De talas ofta om att extremismen är på frammarsch, och då pekar man ofta på s.k högerpopulistiska partier som växer fram.

I samband med Donald Trumps presidentskap har tanken om öppna gränser blivit ett allt hetare debattämne.

Många svenskar är misstänksamma mot höga skatter och ökade statliga ingrepp, men de har ändå väldigt svårt för frihetlig politik, eftersom den också medger många andra friheter för medborgarna. Exempelvis att vi får bära vapen, nyttja droger etc.

Varför framstår våra ledare och etablissemanget som alltmer odugliga, inkompetenta, eller till och med galna?

Under IS-terroristernas välde i i Irak och Syrien så förstördes mängder av kyrkor och den kristna befolkningen drevs på flykt. Några av världens äldsta kristna monument och församlingar fanns tidigare i denna del av världen.

Efter andra världskriget har vi byggt vår ideologi på fred, frihet, tolerans och demokrati. Det har blivit en slags överideologi och världsomfattande etik som få motsätter dig. Men under senare år har denna ideologi blivit allt mer stressad och urartad, och jag tänkte gå igenom några av symptomen.