Det tycks råda någon slags konsensus om att euron kommer att krascha förr eller senare. Valutan anses ohållbar, eftersom den täcker ett väldigt spretigt valutaområde, och den styrs av flera olika centralbanker och finanspolitiska överväganden.

Vi ska vara med i EU, annars har vi ingen chans att påverka. Så lät det förr i tiden, när man skulle sälja in det Europeiska samarbetet. Nu inser vi att knappt två dussin politiker från Sverige i en församling på ca 750 inte har så värst mycket att säga till om.

Det var en del bitterhet i sluttampen av melodifestivalen när det svenska bidraget efter en segdragen kamp kämpade sig upp till toppen, och därefter raskt blev överkört av det holländska. En debattör från statstelevisionen uttryckte sig så här:

Det demokratiska styrelseskicket har ett antal skavanker. Ett av problemen anses vara möjligheten att rösta till sig pengar. De flesta stater driver in skatt, alltså finns det en stor mängd pengar som de folkvalda ska spendera på diverse ändamål, försvar, polis, skola etc.

De talas ofta om att extremismen är på frammarsch, och då pekar man ofta på s.k högerpopulistiska partier som växer fram.

I samband med Donald Trumps presidentskap har tanken om öppna gränser blivit ett allt hetare debattämne.

Många svenskar är misstänksamma mot höga skatter och ökade statliga ingrepp, men de har ändå väldigt svårt för frihetlig politik, eftersom den också medger många andra friheter för medborgarna. Exempelvis att vi får bära vapen, nyttja droger etc.

Varför framstår våra ledare och etablissemanget som alltmer odugliga, inkompetenta, eller till och med galna?

Under IS-terroristernas välde i i Irak och Syrien så förstördes mängder av kyrkor och den kristna befolkningen drevs på flykt. Några av världens äldsta kristna monument och församlingar fanns tidigare i denna del av världen.

Efter andra världskriget har vi byggt vår ideologi på fred, frihet, tolerans och demokrati. Det har blivit en slags överideologi och världsomfattande etik som få motsätter dig. Men under senare år har denna ideologi blivit allt mer stressad och urartad, och jag tänkte gå igenom några av symptomen.

Det har gjorts en del uträkningar och antaganden, jag tänker inte gå in på de exakta detaljerna här, men ungefär 6% av statens utgifter anses vara systemkritiska, de avser rikets styre, försvaret, polisen, rättsväsendet och lite annat.

Detta säger riksrevisionen om den förda migrationspolitiken:

Tänk er en person som verkligen tror att EU är ett fantastiskt fredsprojekt och att Euron kanske haft en trög start, men snart kommer allt att bli bra igen.

Historiskt sett har Sverige haft låg invandring. Sverige har istället varit ett land man utvandrade från, särskilt under 1800-talet då många for till Amerika.

Det har blivit en livlig debatt efter filmen Älska mig för den jag är, som handlar om sångerskan Josefin Nilsson och hennes olyckliga förhållande med skådespelaren Örjan Ramberg på 1990-talet.

Det pratas mycket om Europaparlamentet och det stundande valet. Vi ska välja 751 ledamöter 23 maj, och dessa män och kvinnor ska styra den Europeiska skutan framåt. Valet anses vara viktigt för unionen och dess framtid.

Det är klassrådsordförandenas imperium, de lättkränkta och irriterade byråkraternas välde, de som gärna sköljer ner Champagne bakom lyckta dörrar, men inte vill att andra gör detsamma. Det är inte en krigaradel eller en köpmannaaristokrati, ett vetenskapligt råd eller en folklig församling – utan den lägsta formen av sekreterarvälde.

Det har pågått en lång utredning kring den amerikanske presidenten Donald Trump, och hans eventuella samröre med ryssarna under det förra presidentvalet. Nu har Robert Mueller som lett undersökningen friat Trump från misstankarna.

Nyligen utsågs Iran att ingå i FN:s kommitté för kvinnors rättigheter. De ska vara med och döma i ärenden där kvinnor blivit olämpligt behandlade.

Här syns den beryktade bilden som var en av de bidragande orsakerna till att det ungerska partiet FIDESZ blev uteslutna ur den kristna-konservativa partigruppen EPP  i EU-parlamentet. Texten lyder fritt översatt: Ni har också rätt att veta vad Bryssel förbereder sig på!

Moderaterna och Kristdemokraterna har varit drivande i frågan om att utesluta Ungerns största parti FIDESZ ur EPP, den kristdemokratiska och liberalkonservativa grupperingen i EU-parlamentet.

Det pratas mycket om ångest idag, att folk inte mår bra, att det är olika frågor som skaver så djupt att man mår dåligt. Framförallt är det den s.k klimatångesten som sprids som en farsot genom landet.

Människan har under merparten av sin existens varit jägare och samlare; små grupper om ca 20-30 personer som vandrade omkring i landskapen och försörjde sig på vad naturen erbjöd. För ca 10,000 år sedan beslutade sig några för att bli bofasta, odla spannmål och hålla sig med boskap.

Det är inte enbart skrämmande att ca 10-20% av befolkningen lutar sig mot en låtsasideologi, utan även en smula underhållande.

Både den politiska högern och vänstern har sina realpolitiska brister. Högern kan ibland närma sig näringslivet så mycket att det uppstår svågerkapitalism och korporativism. Det handlar om en slags orättfärdig sammanblandning av det offentliga och det privata, där parterna berikar varandra på olika sätt.

I landet lagom finns det en lång tradition av att närma sig ondskan. Från det rasbiologiska institutet i Uppsala till de goda relationerna med Hitlertyskland.

Ibland kan jag skönja embryot till en ny frihetlig rörelse. En frihetlig ideologi utan den politiska framstegsivern, som var utmärkande för alla liberala inriktningar under förra och förrförra seklet. En ideologi som inte bejakar progressivism och blind framtidstro. För vi har tröttnat på den, levt förbi den, och sett alla dess avarter och följdverkningar.

Det var länge sedan klimatet handlade om just klimatet. Det finns så mycket annat kring det hela, i världens renaste land, med minst utsläpp, samt 99% återvinning av alla sopor.

Svågerkapitalism eller korporativism är ett samhällssystem där staten och delar av näringslivet samverkar och berikar varandra. Det handlar om favörer, tjänster, gentjänster och ofta mutor. Kanske är Ryssland idag det bästa exemplet, där politiker och oligarker ofta går samma ärenden och berikar varandra, ibland är de t o m oskiljbara.

Det är numera förbjudet att göra reklam för mat som anses onyttig i Londons kollektivtrafik, dvs mat som innehåller för höga halter av fett, socker, salt etc.