Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Män, gråterskor och kakaoceremonier

Den som vill passa in i samtidens bild av politisk korrekthet och samtidigt göra sig attraktiv för det motsatta könet har en inte en helt enkel ekvation att lösa. Den nya avkönade mannen är nämligen föga attraktiv. Män uppmuntras ständigt till att bejaka sin feminina sida, men vilken kvinna tänder på den svage, gråtande mannen som är i kontakt med sina känslor hela tiden? Feminismens krav krockar med verkligheten och biologin.

Kulturkriget och halmgubbarna

Ända sedan Sverigedemokraterna blev ett riksdagsparti för 12 år sedan har det pågått en uppjagad och lätt febrig diskussion som går ut på att SD är ett hot mot landets homo-, bi- och transsexuella. Mycket har hänt i samhällsdebatten sedan 2010, men detta narrativ är alltjämt intakt.

Skolan, politiken och religionen

Religionens roll i skolans undervisning har i många år varit ett återkommande ämne för debatt. Debatten brukar ta extra fart när det uppmärksammas hur konfessionella friskolor anses gå över gränsen. Genom åren har detta gällt såväl kristna som muslimska skolor, och i vissa extremfall har skolor stängts som en konsekvens.

Oppositionens överdrifter och lögner

Den avgående regeringen tycktes, med vissa undantag, tämligen sansad när den avgick. Magdalena Andersson önskade Ulf Kristersson lycka till, Anders Ygeman sade att det finns något högtidligt i maktskiften och arbetsmarknadsministern lämnade till och med en handskriven hälsning till sin efterträdare.

Invandringsstaten

Vänsterns samlade reaktion på maktskiftet är den förväntade. Det talas om 30-tal, om ”rasistiskt skräckvälde”, om rättsstatens slut. Aktivister, troligen uppfyllda av sin egen övertygelse om att de står på rätt sida av historien, skriver ”Hédi Fried” i Ulf Kristerssons trådar i sociala medier.

Politikeradeln

Det normala på svensk arbetsmarknad är att en person som sägs upp har tre månaders uppsägningstid. Vi har a-kassa som en omställningsförsäkring mellan arbeten, och inom privat sektor är det inte ovanligt med olika sorters förmånliga avtal som ger extra klirr i kassan vid avsked. Beroende på vilken position den anställde haft.

Revanschen

Högst tonläge hade Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Per Bolund lät ruskigt nedstämd i sin klimatapokalyptiska analys medan det var rejäla brösttoner (!) från Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar.

Om att sakna sitt land

Göran Greider sörjer. Han saknar sitt land, skriver han praktiskt taget bara timmar efter att Socialdemokraterna förlorat valet. SD har ju inte ens hunnit avskaffa public service och låsa in oppositionen än.

Ingen vann

En annan slutsats är att Socialdemokraterna, trots att de förmodligen läckt en del stödröster till Miljöpartiet, gått riktigt starkt. Under ett år då vi slår rekord i dödsskjutningar och partiet är trött och idéfattigt efter åtta år av misslyckanden stärker alltså S sitt stöd.

Så här ser pressade sossar ut

Med en dryg vecka kvar till valet kallade Socialdemokraterna till presskonferens för att peka ut delar av oppositionen som en säkerhetsrisk. Måltavlan var förstås Sverigedemokraterna, men eftersom oppositionspartierna går till val på att styra landet tillsammans är det i realiteten landets hela opposition som regeringspartiet brännmärker som en fara för Sverige.

Ett fult samhälle, en tom själ

Genom historien har människan byggt civilisationer – och sedan raserat dem. Hon har utvecklats intellektuellt – för att sedan glömma gamla upptäckter. Vi fascineras av mänsklighetens upptäckter och uppfinningar tusentals år senare och imponeras av att de alls kunde bli till. Men kunskapen som ledde fram till dem har sedan länge fallit i glömska.

Det borde vara öppet mål

Samhällsutvecklingen under de senaste åtta åren har varit förfärande. Jag utmanar alla att försöka hitta någonting som blivit objektivt bättre under Socialdemokraternas regeringsinnehav, först med Stefan Löfven och nu med stenvänderskan Magdalena Andersson vid rodret. En enda sak.

Sveriges problem är ditt fel

Socialdemokraterna går till val som om riksdagsvalet den 11 september var ett presidentval. Presidentkandidaten heter Magdalena Andersson. Hon ska vinna valet åt Partiet och är således med på alla valaffischer och i de flesta reklamfilmer. Förmodligen kommer S även dra kvinnokortet, men framför allt utmålas Andersson som en kompetent landsmoder som vi kan lita på i dessa oroliga tider. På andra sidan står dysterkvistarna i oppositionen. Dör finner vi abortmotståndare, gamla SS-män och Uffe-puffe-kalaspuffe, som moderatledaren själv avslöjade att han kallades som liten.

Nu vill S tvångsblanda befolkningen

I årtionden har Socialdemokraterna bedrivit en generös migrationspolitik som lockar hundratusentals människor till Sverige, för all del i stort samförstånd med borgerligheten. Detta kombinerat med en kravlös integrationspolitik och låt gå-mentalitet från samhället har resulterat i enklaver av utomeuropeiska folkgrupper i vissa områden, skolor och förskolor där knappt någon pratar svenska, en etniskt färgad arbetslöshet och grov kriminalitet.

Om legitima val

Sverige går till val om knappt två månader, men valtemperaturen är nära fryspunkten. En och annan halvhjärtad reklamfilm eller affisch kan den genomsnittlige väljaren måhända ramla över, men det är uppenbart att de politiska partierna har tagit årets sommarsemester på allvar. Inte ens klimatet är en het snackis, värmen till trots.

Ett nytt slags mörker

Mordförsöket och våldtäkten på en nioårig flicka i Skellefteå sänker ett mörker över Sverige. Ett nytt slags mörker som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera. Det är det andra fallet med mordförsök på ett barn i just Skellefteå.

Abortfrågan är inte alls enkel

Efter beslutet i amerikanska HD har abortfrågan åter seglat upp som en snackis i Sverige. Detta trots att det inte finns någon politisk strid om aborträtten här. Sett till partipolitisk konfliktnivå är det lite grand som att debattera filmjölkens vara eller icke vara.

(S)venska värderingar

Innan och åren efter att Sverigedemokraterna tog klivet in i riksdagen fick dess företrädare, i synnerhet Jimmie Åkesson, ofta frågan vad svenska värderingar är. Frågan tycktes dum, men där stod journalisterna och motdebattörerna med stora frågande ögon och ville veta.

Andras ansvar

Vid det här laget har justitieminister Morgan Johansson satts att debattera med många olika riksdagsledamöter i frågor som rör brottsutvecklingen i Sverige.

Ofredsår

Det finns teorier om att Socialdemokraterna inte ville vinna valet 1991. Detta skulle bero på att partiet insåg vilken kris som Sverige stod inför.

För syns skull

I granskningen Konsekvensanalyser inför migrationspolitiska beslut från 2017 sågar Riksrevisionen regeringens migrationspolitik under åren 2004-2015 vid fotknölarna.

Enpartistaten

”Det kändes nästan som en statskupp.” Så beskrev Marika Ulvskog som bekant känslan efter att den borgerliga oppositionen vann valet 1976. Socialdemokraterna hade då regerat i 50 år, en unikt lång tid i ett demokratiskt västland.

Ett lögnaktigt fiasko

Fyra av riksdagens partier – Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – saknar förtroende för justitie- och inrikesminister Morgan Johansson.

Hans kompletta fiasko som chef för justitiedepartementet i åtta år har vållat stor kritik, men nästan värre än det politiska misslyckandet är Johanssons arroganta sätt och selektiva förhållande till verkligheten. Han vägrar konsekvent att medge minsta ansvar. Det är antingen den gamla alliansregeringens fel. Eller den nuvarande oppositionens. Eller kommunernas (de borgerligt styrda, märk väl). Och då har vi inte ens nämnt hans bedrövliga twittrande.

Denna arrogans, denna skamlöshet, är Morgan Johanssons hela väsen. Det är fascinerande att se honom i debatter. Ena stunden anklagar han motståndarna för personangrepp, sekunden senare går han själv till angrepp med slag under bältet. Jag tror inte ens han märker det själv längre.

Morgan Johansson återkommer ofta till hur mycket regeringen har gjort sedan han själv klev in på justitiedepartementet 2014. Han skryter om hur hans parti gick till val på hundra punkter i ett kriminalpolitiskt program 2014. Kriminalpolitiken var emellertid inte en prioritet då och fanns inte ens med i partiets valmanifest. Fokus var arbetslösheten, miljön, välfärden och skolan.

Då, när han var ordförande i justitieutskottet och rättspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, gav Morgan Johansson tummen ned för den sortens straffskärpningar han i egenskap av justitieminister skryter om nästan dagligen. Då fokuserade han i stället på behovet av att höja uppklarningsprocenten. Eftersom polisens arbete inte har blivit bättre är det inget Johansson lyfter fram längre.

I opposition sade Morgan Johansson:

Det räcker inte med mer pengar och det räcker inte med fler poliser. Man måste också titta på hur polisen jobbar, hur polisen är organiserad, vilka metoder polisen har för att klara upp brott. Det har inte regeringen klarat.

Som justitieminister pratar Johansson konstant om pengar och fler poliser. Han har alltså blivit just den sortens politiker han kritiserade allianspolitikerna för att vara. Han konstruerar i efterhand en bild av att Socialdemokraterna legat i framkant i kriminalpolitiken de senaste åtta åren när sanningen är att partiet släpat benen efter sig och riksdagen genom ett hundratal tillkännagivanden tvingat regeringen att agera.

Morgan Johanssons jobb kommer slutligen räddas av Centerpartiet och en politisk vilde. Som så ofta rycker Annie Lööfs lakejer ut till socialdemokratins försvar. De säger sig vara kritiska mot Johanssons arbete, men menar att det inte motiverar en misstroendeförklaring. Som om nya rekord i dödsskjutningar och ministerns ständiga bortförklaringar och vägran att ta ansvar är något att rycka på axlarna åt.

Det enda sättet att få bort lögnaktiga oduglingar som Morgan Johansson är att besegra hans parti i ett val. Oppositionen har chansen i september, men ingenting tyder på att de kommer lyckas. Misstroendeförklaringen kan ses som ett desperat försök att vinna ett tröstpris innan valet. Det må så vara. Det tvingade åtminstone Centerpartiet att ånyo varudeklarera sin rödgröna färg.

Tidigare bloggat:
Popcornregeringen
De skamlösa

Med en sengångares hastighet

Minns ni valstugereportaget? Janne Josefssons reportage var ett av de första med dold kamera som drog ned brallorna på politikerna och visade på att de säger en sak utåt och en annan när de tror att de talar med en väljare privat.

Ointresset

Det är valår, och sällan blir vi som medborgare mer reducerade till en enda sak som just då. Vi blir väljare. Begreppet väljare har något identitetslöst och underdånigt över sig.

Med ådahlsk självsäkerhet

I SVT går ett program som heter Sverige möts. Namnet är en smula lustigt eftersom debatterna, vars upplägg är som de alltid har varit när statstelevision ska ordna debatter, inte leder till något möte i egentlig mening utan endast käbbel.

När det otänkbara blev det oundvikliga

Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato. Det har riksdagen beslutat i stor enighet. För bara några månader sedan var detta inte alls på den politiska agendan. Hur kan ett demokratiskt land lägga om sin säkerhetspolitik så snabbt och radikalt?