Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Ett land på dekis

Sverigebilden må ha stötts och blötts till leda, men diskussionen är fortfarande relevant eftersom den så uppenbart styr mycket av såväl det mediala som det politiska etablissemangets agerande i dag.

Totalitära sossar

Det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU har varit i blåsväder många gånger. Är det inte fusk med medlemssiffrorna så är det krogslagsmål, långa taxiresor eller antisemitiska slagord i första majtåget.

Efter lång och trogen tjänst

Hon misslyckades med det stora målet att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Hon har gjort bort sig i BBC angående brottsligheten. Hon har på den famösa tillställningen Sverige tillsammans hävdat att det är ”en så härlig känsla att få vara med när Sverige förändras” och att ”bra svenska kan man tala på många olika sätt”.

Europas verkliga fiender

Det går knappt en dag utan att någon proklamerar att det stora hotet mot Europa och EU-samarbetet är högerpopulismen. En av många som predikat detta mantra och misstänkliggjort gamla politiska vänner är Centerpartiets Fredrick Federley (via unvisit).

Om att våga stå för något

Det så kallade januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna är ett typexempel på en kohandel där alla säger sig ha fått något men där kontentan är att ingen part egentligen står upp för sin egen politiska uppfattning.

Asylpolitik och lågstadiematematik

Jag brukade bli topp tunnor förbannad över idiotiska insändare, debattartiklar och ledarstick. Det var denna ilska, kombinerad med svårartad skrivklåda, som fick mig att börja terrorisera lokaltidningen med insändare. Sedan föddes bloggverktyget.

Lukten av brinnande bilar

Jag skriver aldrig om min kommun, mitt hem eller mitt närområde här på bloggen. Efter gårdagens händelser känns det ändå relevant att säga några ord om vad som försiggår i helt vanliga, lugna medelklasskvarter i Sverige 2019. Ty i går natt brann det bilar bara ett stenkast från mitt sovrum.

När kritik stämplas som illojalitet

När kritik mot regering, riksdag och folkvalda nu har börjat stämplas som ”hat” i Sverige, måste vi fråga oss vart tusan vi är på väg. Har eliten blivit så känslig för kritik att minsta uns av folklig irritation, besvikelse och ilska ses som illojalitet och Sverigehat? Vänstern har börjat kalla sig för ”Sverigevänner” – som om en sverigevänlig politik handlade om att tala gott om landet, inget mer.

Vägvalet

Liberaler och konservativa har alltid haft lite olika utgångspunkter men på senare tid, i ett historiskt perspektiv, kunnat lägga dessa skillnader åt sidan i en gemensam strävan att bekämpa socialismen.

Ett vuxnare land

Sverige lider av en åkomma. Vi betraktar vuxna som barn. Ingen har något eget ansvar för sin situation. Det går alltid att skylla på samhället, kommunen, staten eller någon myndighet som anses ha brustit. Sålunda får den ensamkommande som tackade för gästfriheten genom att våldta sitt familjehems dotter anses vara tämligen integrerad då han skyllde på att ingen berättat för honom att man faktiskt inte får våldta i Sverige.

Liberal dogmatism

En debatt i Studio Ett i torsdags satte fingret på den liberala dogmatism som präglat delar av svensk politik under en tid, men synnerligen kännbara konsekvenser.

En annan tid, ett annat land

Reinfeldt, Ullenhag och Löfven har under åren hävdat att Sverige har ”berikats” av (asyl)invandring. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har påstått att det är spännande att få vara med när Sverige förändras. Jag har nu nått den ålder när jag inte längre söker spänning. Jag har inte någon större lust att bli berikad heller, för den delen.

Om skatterna och vad fan vi får för pengarna

I en debatt i SVT:s Morgonstudion häromdagen påstod Aftonbladets Susanna Kierkegaard att det har skapats en ny åsiktskorridor (tidningens linje har för övrigt alltid varit att det aldrig funnits någon åsiktskorridor). I denna nya ordning får man inte prata om skattehöjningar, påstod ledarskribenten.

Gatubilden och anständigheten

Får man kommentera gatubilden eller blir det automatiskt ett uttryck för rasism och fördomar? Frågan måste ställas sedan Svenska Dagbladets Ivar Arpi överösts av kritik och insinuanta kommentarer efter en ledartext på ämnet.

Svag och vag Ullenhag

Den tidigare integrationsministern Erik Ullenhag kandiderar till partiledarposten för Liberalerna. Det som många av hans fränaste motståndare drömt om men kanske inte vågat hoppas på är nu på väg att bli verklighet. En vandrande karikatyr är på väg att ta över efter Jan Björklund.

Har knasfeministerna besegrats nu?

Valåret 2014 stod Feministiskt initiativ på sin absoluta höjdpunkt. Alla ville vara feminister och partiet blev mediernas gullegrisar. Gudrun Schyman åkte land och rike runt och pratade feminism och intervjuades överallt. De utmålades som den goda kraften i kampen mot Sverigedemokraterna.

Ett (m)eningslöst parti

Varför finns Moderaterna? Det är en fråga som ingen tycks kunna besvara, allra minst Moderaterna själva. Onekligen är detta problem för ett parti som gör anspråk på att vara landets ledande politiska kraft i opposition.

Nu får det vara sluttramsat

Mainstreammedierna har fått ett underbart smaskigt köttben att tugga på så här dagarna före Europaparlamentsvalet. Sverigedemokraternas toppnamn Peter Lundgren har erkänt att han tagit en kvinna på brösten vid ett tillfälle under en ”blöt fest” för över ett år sedan. Han har bett om ursäkt, kvinnan har acceptera ursäkten och de umgås i dag tillsammans med sina respektive.

Baksmällan

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har hissat varningsflagg i flera år. De har varnat för att många kommuner går mot stora underskott och förutspått stora skattehöjningar som en följd. Tror ni någon lyssnade?