Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Arminius

I visan berättas om hur de 17:e, 18.e och 19:e romerska legionerna, under ledning av fältherren Quinctilius Varus tillintetgjordes i Teutoburgerskogen en regnig dag av en koalition av germanska stammar, ledda av den romerskfostrade krigaren Arminius (på tyska Hermann).

Skriver i Axess magasin om Kriget mot skönheten

I Le Corbusiers anda redogjorde funktionalismens svenska introduktörer i sitt manifest acceptera! från 1931 för hur skönheten var någonting som aktivt skulle bekämpas. Att våra städer förfulats är med andra ord inte resultatet av en slumpmässig utveckling utan springer ur en sekelgammal ideologisk strävan. Att bygga fult är ett aktivt val, precis som vi kan välja att bygga vackert.

Dödens blommor

Verner von Heidenstams dikt ”Dödens blommor” är kanske ett försök från en diktare som genom hela sitt författarskap brottades med frågor om döden, att avdramatisera allvaret kring livets slut. Döden framställs som en åldrande ungkarl, olyckligt förälskad i livets drottning. Människoliven som han skördar är endast blommor han plockar i sin fåfänga uppvaktning.

Skriver om kulturpolitiken och korporativismen i fPlus

Är kulturministern ett statsråd bland andra, eller en företrädare för ett branschintresse? När komikern och författaren Jonas Gardell nyligen krävde Amanda Linds (MP) avgång, för att hon inte fyllde rollen som kulturlivets främsta företrädare, anslöt han sig till en lång korporativistisk tradition med mörka rötter.

Skriver i Norrbottens-Kuriren om den urbana normen

Ser vi början till slutet för den urbana normen? En oväntad effekt av coronapandemin är att den sociala ingenjörskonsten tvingats backa. Samtidigt har vi sett ett uppsving för uttrycken för den livsstil makthavarna avskyr: villaboendet, privatbilismen, sommarstugorna och båtlivet.

Skriver i fPlus om marknadsekonomin och kulturlivet

De kulturutövare och debattörer som oroar sig över auktoritära regeringars politiska klåfingrighet på kulturområdet borde se att det är marknadsekonomin och inte politiken, som utgör garanten för ett fritt kulturliv. Jag skriver i fPlus om sambandet mellan marknadsekonomi och ett fritt kulturliv:

Lanserar Kompasspodden

Idag lanserar jag och min parhäst Blanche Sande vår nya podcast, Kompasspodden, en oberoende frihetlig podcast. Tanken är att släppa ett avsnitt varje vecka, med diskussioner om kultur, politik och samhälle.

Skriver i Svensk Tidskrift om kultursidornas betydelse

Särskilt profilerade var kulturredaktörerna. Att basa över en lokal kultursida vid början av årtusendet var nästan lika fint som att vara kulturredaktör i storstaden. Kultursidan var fokalpunkt för det lokala borgerskapet, ett fönster mot den stora världen, men också lokalsamhällets uttolkare och språkrör.

Skriver om kulturpolitik i fPlus

De som tidigare gjort allt de kunnat för att politisera kulturlivet har plötsligt börjat tala om konstens frihet och principen om armslängds avstånd. Politisering av kulturen är tydligen inte lika roligt när någon annan vill dra i spakarna:

Skriver om konservatism i Expressen

Väljarkåren har gått högerut och det borde vara skördetid för den svenska högern. Ändå lyfter inte Moderaterna inte i opinionen. I stället går en betydande del av de nya högerväljarna till Sverigedemokraterna, som allt mer har börjat marknadsföra sig som ett konservativt alternativ

Jag skriver i Norrbottens-Kuriren om den konservativa reflexen

Genom Scrutons böcker löper som en röd tråd kärleken till det som är vackert och storslaget, som är värt att värna och slå vakt om. De är en påminnelse om att den konservativa reflexen är en positiv sådan, oavsett om det rör sig om ett landskap, ett stadskvarter eller det litterära kulturarvet: det här är någonting vackert och värt att älska, förstör det inte.

Skriver om landsbygdsoptimism i Gefle Dagblad

Ruttnade lite på alla domedagsprofetior om den svenska landsbygden och skrev en artikel om landsbygdsoptimism i Gefle Dagblads kulturdel.

Visst har politiken skapat problem för jordbruket, visst finns en nedlåtande storstadsfixering hos makt- och medieeliterna som tar sig uttryck i destruktiva politiska förslag (kilometerskatt och flygskatt för att nämna två aktuella exempel). Visst sker merparten av befolkningstillväxten i städerna.

Bildning är vår räddning från samtiden

Någon har sagt att läsning handlar om att tänka med någon annans tankar. Ponera att det är sant. Vems tankar vill du fylla ditt huvud med, Fredrik Virtanens eller Aristoteles? Henrik Schyfferts eller Virginia Woolfs? Kent Ekeroths eller Shakespeares?

 

Skriver om vänskap i Gefle Dagblad

Vänskapen är den enda relation som helt och hållet bygger på ömsesidig frivillighet. Alla andra relationer, yrkesrelationer, släktrelationer, till och med kärleksrelationer, rymmer ett element av förpliktelser. Vänskapen är av en annan natur. Det går inte att kräva vänskap av någon och det går inte att kräva något av en vän. Däremot går det att ha förväntningar.

Karlfeldt, Taube och Bellman

karlfeldttaubebellman

Av de svenska nittiotalisterna är Erik Axel Karlfeldt den som kommit att ligga mig varmast om hjärtat och som jag ägnat absolut mest tid och uppmärksamhet åt. Framförallt handlar det om mina tonsättningar på dels skivan I Fridolins spår som gavs ut på skivbolaget Hemlandssånger 2008 och på min senaste skiva, Renässans, från förra året, med tonsättningar av Karlfeldt, Heidenstam och Fröding. Jag ägnade också min kandidatuppsats i litteraturvetenskap åt Karlfeldts diktning och har suttit sex år i Karlfeldtsamfundets styrelse.

Julkrönika: Den uråldriga svenska julen

Nu kan man läsa min julkrönika i Gefle Dagblad, där jag argumenterar för att traditionernas föränderlighet inte är ett tecken på att det inte skulle finnas en uråldrig, inhemsk, svensk kultur, utan tvärtom beviset på att denna lever i högsta grad. Traditioner som inte förändras dör nämligen. Kultur utan förändring är ett museiföremål.

Museet är vårt kollektiva minne

Museet är vårt kollektiva minne. När det reduceras till redskap för kortsiktiga politiska agendor kapas också ett av banden till vårt eget förflutna.

Jag skriver i Gefle Dagblad med anledning av den pågående museidebatten.

”Ett samhälles institutioner opererar med olika tidshorisonter. Den offentliga debatten är kortsiktig och känslig för tillfälliga trender. Det som är på allas läppar i dag kan vara glömt om några år. Som motvikt till dessa snabba växlingar finns institutioner med ett mer långsiktigt perspektiv. Till dessa hör museerna…”

En nyttig idiot

Han tror att han är intellektuell,
han tror han vågat sätta ned sin fot
att han är den som vågat stå emot,
där vid tangentbordet varenda kväll.

Rivningsvågen: modernismens sista strid

Hur mycket av våra städer skall vi låta gå förlorade i modernismens desperata dödskamp? Företrädarna för en estetisk ideologi som förlorat såväl trovärdighet som allmänheten sympati riktar nu udden mot de få kvarvarande traditionella stadsmiljöerna.

Kunskap är inte ett nollsummespel

Kunskap är inte ett nollsummespel. Idag tar jag strid mot det endimensionella nyttotänkandet som dominerar skoldebatten:

Jag skriver i Dalarnas Tidningar:

”Det finns inte ett begränsat utrymme i hjärnan som gör att för varje sak du lär dig väljer du bort något annat. Tiden i skolan är förvisso begränsad, så den är i någon mån ett nollsummespel. Men något samband mellan dåliga kunskaper i kärnämnen som matematik och språk å ena sidan och epoker då man satsat på humaniora och estetiska ämnen å den andra tycks inte finnas. Tvärtom!”