Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Revolution utan slut

Annorlunda uttryckt, varje till synes överdriven nidbild av den progressiva ståndpunkten kommer – förutsätt att man bara väntar tillräckligt länge – med stor sannolikhet att förvandlas till den hållning som utgör den faktiska progressiva positionen. Undantag från regeln finns, emedan den progressiva ideologin är så skadlig att inte ens den progressiva eliten själv går säker från dess följdverkningar.

Den illiberala liberalismen

Kort sagt, den klassiska liberalismen är en ideologi omsorgsfullt utformad för att tillgodose de mycket speciella behov en specifik klass på uppgång hade vid en specifik och mycket omvälvande tidsperiod. Att denna ideologi (som i sin ursprungliga form för många idag ter sig som närmast en fullbordad samhällsåskådning) förändrats med tiden är en direkt konsekvens av att villkoren för den urbana medelklassen förändrats sedan dess.

Samhället som börsgolv

År 2020 har nämligen föreställningen att samhällets funktion är att tillhålla en spelplan för internationella storföretag, karriärister, högavlönade världsförbättrare, rotlösa individualister och hedonister inte bara blivit en vänsterståndpunkt, utan därtill en så förhärskande sådan att den som i stället menar att samhället bör förstås som en ödesgemenskap utmålas som “högerextrem”.

Det totalitära etablissemanget

I den strid som pågår finns inget hopp om vapenvila, inget sätt att nå fram till motståndaren, inget utrymme för kompromisser och inga utsikter till samsyn. Det samhälle progressiva drömmer om är ett totalitärt sådant, och så länge motståndet inte bygger på en insikt om, förståelse för och acceptans av detta, kommer samma motstånd förbli meningslöst.

Om jakobiner, rödgardister, zombier och överlöpare

Vad som pågår är ingen gräsrotsrevolt, eller ens någonting som har särskilt mycket med svarta människors upplevelser att göra, utan att det liberala etablissemang som påstår sig vara garanten för tolerans, pluralism, frihet och rationalitet har kastat masken.

Monstret under sängen

I skrivande stund gör en brokigt skara av aktivister, bidragsentreprenörer, juridiskt varierade, asylbedragare och neurotisk medelklass vad de kan för att importera den senaste tidens amerikanska protester, upplopp och narrativ till de länder i vilka de själva verkar och vistas.

Den demokratiska exceptionalismen

För att förstå en given föreställningsvärld är det ofta till stor hjälp att isolera de antaganden – eller om man så vill, premisser – som denna vilar på. Dessa premisser är ofta gäckande, emedan de i regel både är outtalade och i breda kretsar tas för så självklara att få ens är på det klara med att de utgör just premisser.

Den aristokratiska högern

Skall någonting i grunden förändras till det bättre behöver dock högern först flytta fram sina positioner betydligt mer. Detta kommer inte bara kräva insatser på många områden, utan också att man skingrar de många missförstånd som omgärdar vad en högerposition faktiskt består i, och som fått till konsekvens att högern ofta får klä skott för vad de liberaler som avskyr den ställt till med.

Om skam, liberalism, mångkultur och anarkotyranni

Enligt ett ofta upprepat påstående daltar svenska politiker med brottslingar. Att detta blir den spontana reaktionen när även bestialiska brott utmynnar i mycket lindriga straff är förståeligt, men uppfattningen förtjänar inte desto mindre att nyanseras.

Om invandringspolitiken och dess ideologiska överbyggnad

Enligt det progressiva samhällets medielogik anses även det triviala brottet äga stort nyhetsvärde, om detta kan kopplas till rasistiska motiv. Resultatet blir inte sällan att det banala ges betydligt större medialt utrymme än brott som mord, grov misshandel och bombdåd mot bostadshus.

Den prometiska civilisationen

I Oswald Spenglers kategorisering av den västerländska civilisationen som faustisk finner vi inte bara ett mycket användbart begrepp, utan också ett sådant som väldigt väl fångar vari samma civilisations särart består. I begreppet “faustisk” finner vi inte bara ett adjektiv som för tankarna till det moraliskt tvetydiga, utan också ett sådant som förebådar den dekadens Spengler gjorde sig ett namn på att härleda ur sin skapelse.

Om äkta och falska aristokrater

Efter att världen en tid faktiskt hade gått mot mer av den ekonomiska jämlikhet ideologier som socialismen så länge förfäktat, fick ord som “sinekur” under 1900-talet något daterat över sig. Idag är vi emellertid på många sätt tillbaka där vi startade, då den kast som går under namn som “den nya klassen”, “the managers” och “den djupa staten” med tiden utvecklats till det progressiva samhällets frälse, med allt vad detta innebär av inofficiell makt, utmärkelser, titlar, status, karriärmöjligheter, en rik flora av välavlönade chefsbefattningar, särskilda förmåner och återkommande miljardregn över de redan rika.

En bön för mycket

I den kristdemokratiske politikerns medgivande av att hans perspektiv är ett religiöst sådan finner vi därmed en förhållandevis ärlig hållning, medan vi i den socialliberale ledarskribentens övertygelse om att vad som med ett icke-religiöst förhållningssätt bara kan förstås som en högst godtycklig utgångspunkt skulle vara en universell och rationell hållning finner fanatismens alla kännetecken. Att det trots detta är den senare som anklagar den förre för att göra politik av sin tro, bidrar inte till att nyansera denna bild.

Om tiggeriet som politiskt vapen

Oviljan att få bukt med tiggeriet har i själva verket hela tiden haft en mycket enkelt orsak, nämligen att företeelsen tjänat den progressiva elitens intressen alldeles för väl för att man skall vilja bekämpa den. När utlänningar plötsligt börjar resa till Sverige för att tigga, ökar också drastiskt efterfrågan på de tjänster mången professionell välgörare med sexsiffrig lön och titeln “generalsekreterare” på visitkortet tillhandahåller.

Om framsteg, identitetspolitik och afrikanisering

I en artikel publicerad i nättidningen Politico redogjordes nyligen, närmast i förbigående, för de politiska realiteter Joe Biden (eller rättare sagt de personer denne har anlitat för att tänka åt honom) har att ta hänsyn till när han skall utse sin vicepresidentkandidat. Med en tämligen ödesmättad formulering påminns läsaren om att Hillary Clinton 2016 gjorde en vit man till sin parhäst, varpå artikelförfattaren i inte särskilt förtäckta ordalag antyder att detta skulle ha varit ett ödesdigert misstag:

Medelklassen, invandringen och kuddbarnen

Efter att en offentlig utredning i dagarna landat i slutsatsen att staten medelst tvångsåtgärder bör minska skolsegregationen, har frågan om vad som på modern svenska kallas för “kuddbarn” fått förnyad sprängkraft.

Om första maj och det nya falska medvetandet

I den mån ens inre liberal alltjämt utövar ett ohälsosamt stort inflytande över en, är idag sannolikt också en dag då man skadeglatt konstaterar att första maj 2020 är en ledig fredag utan de rituella demonstrationer som normalt förknippas med detta datum.

Om identitet, stamtillhörighet och rasism

Att så är fallet bottnar i en ytterst sällan synliggjord omständighet, nämligen den outtalade och i grund och botten också synnerligen godtyckliga premissen att rasism skulle utgöra en alldeles särskilt diabolisk form av ondska, därtill en sådan väsensskild från alla andra former av generaliseringar. Att denna premiss är just outtalad har fått till följd att den i stort sett aldrig vare sig förklarats eller motiverats, varför hela rasismdiskursen också är att betrakta som ett fuskbygge som för sin fortsatta existens är helt beroende av att människor redan från späd ålder indoktrineras till att missta vad som är såväl ett högst subjektivt värdeomdöme som en för flockdjur mycket främmande föreställning för en obestridlig sanning.

Om lagar och normer

Det legalistiska synsättet blir, annorlunda uttryckt, i förlängningen normernas fiende, och undergräver därför också ett av civilisationens grundfundament. Varje debattinlägg om huruvida till exempel bruket av droger bör vara lagligt eller inte är därför till syvende och sist – och detta oavsett vilken position som företräds – ett uttryck för en sådan legalistisk syn, och därmed i förlängningen också en del av problemet. Vad som i stället utgör det centrala är samhällets normer kring drogbruk, och ett exempel på en sund uppsättning sådana är i det aktuella fallet att droger med fördel kan brukas öppet av vagabonder, bohemer, dekadenta aristokrater, shamaner och profeter, men att samhället bör ha en tämligen oförlåtande syn på företeelsen när det kommer till de flesta andra.

Kina, viruset och vänstern

Vad som mer än kanske någon annan enskild faktor gör Kina till en uppenbart destruktiv kraft är någonting helt annat, nämligen att landet inte har några som helst problem med att identifiera vad den röta som angripit västerlandet består i, och såväl mer än gärna som mycket skickligt använder denna kunskap för att underminera den västerländska civilisationen.

Om expertdyrkan, grindvakter och parasitism

Att ett sjukdomsutbrott i Kina tillåtits störta ned vår civilisation i djup kris, är i mångt och mycket en direkt konsekvens av uselt ledarskap, ideologisk blockering samt institutioner som på en och samma gång är både gigantiska och anemiska.

Om frihetskamp som vägen till träldom

Frigörelsen från kejsaren blev till träldom under den ansiktslösa men mycket klåfingriga byråkratin. Frigörelsen från familjen blev träldom under fyrkantiga och empatilösa myndigheter. Frigörelsen från religionen blev träldom under konsumismen, nihilismen och den rörliga bilden. Frigörelsen från bygemenskapen blev till träldom under den globala finansbranschen, och den utlovade frigörelsen från nationen blev till träldom under en mångkulturell anarkotyranni.

Om pandemier och frihandel

Vi finner därmed att förutsättningarna för frihandel inte bara är guldmyntfot och frånvaron av såväl demokrati som fackföreningar, utan också en garanti om att ens handelspartners i skarpt läge inte kommer att prioritera den egna befolkningen framför utlänningar.

Om virusekonomi, tidspreferens och den dekadenta medelklassen

Den som själv sett till att i förväg förbereda sig på den ekonomiska kris vi nu gått in i, kan kosta på sig att hoppas på att alla kvartalskapitalistiska företag som blivit tagna på sängen av utvecklingen skall gå i konkurs. En sådan konkursvåg skulle på sikt också vara väldigt välgörande, eftersom den skulle skuldsanera ekonomin och därmed möjliggöra framväxten av ett mycket mer sunt och välfungerande näringsliv

Med Das Ich mot pestilensen

I tider av pestilens är det som bekant svårt – för att inte säga omöjligt – att värja sig från tanken att såväl isoleringen som karantänen tydligt representerar en platonisk-spengleriansk grotta. För en guénonian eller mensurärrprydd preussisk esoteriker är detta inte nödvändigtvis av ondo, men för den faustiska människan utgör inte desto mindre en dylik belägenhet många gånger en närmast outhärdlig begränsning, då en sådan tillvaro står i direkt motsättning till hennes mest grundläggande natur och fjättrar henne vid en miljö hon av naturen strävar att röra sig bort ifrån.

Om Wuhansjukan, framtiden och högern

De rent praktiskt sannolikt i stort sett meningslösa men i sak inte sällan direkt hårresande åtgärder man nu i land efter land tar till långt efter att smittan redan fått fäste ger en tydlig fingervisning om hur snabbt de sittande etablissemangen är kapabla att föra hela länder i dystopisk riktning, bara de politiska förutsättningarna medger detta.

The Wreck of the Edmund Fitzgerald

Två veckor efter att det amerikanska järnmalmstransportfartyget SS Edmund Fitzgerald gick under på Övre sjön under en novemberstorm 1975, publicerades en ovanligt poetisk artikel om förlisningen i tidskriften Newsweek. Av alla som läste artikeln blev en då 37-årig kanadensisk musiker vid namn Gordon Lightfoot så tagen av sjömännens öde att han inspirerades till att skriva vad som blev skulle bli hans mest kända sång – The Wreck of the Edmund Fitzgerald.

Om paradigmskiften och parallella världar

I en kaotisk tid då ett paradigm inte bara går mot sitt slut, utan det därtill är högst oklart huruvida det kommer att bli en gyllene högerera eller en teknokratisk dystopi som avlöser detta, finns också goda skäl att fundera lite extra över vad som kunde ha varit.

Wuhansjukan och inflationen

Den kris som nu utspelas runt omkring oss är en globalismens kris. Den startade i landet dit den globaliserade världen förlagt sin produktion, den spreds snabbt över världen till följd av den globalistiska visionen om fri rörlighet, den förvärrades till följd av att globalismen gjort världens länder beroende av import från andra länder vilka nu visar sig vara allt annat än pålitliga leverantörer, och den globalistiska härskarklass vars ansvar det var att häva krisen förmådde till följd av ideologisk blockering inte vidta nödvändiga åtgärder i tid.

Det bittra pillret

Om att Wuhansjukan säkrat en plats i historieböckerna som vattendelare råder idag knappast längre några tvivel. Den ekonomiska nedgång som virusets härjningar redan börjat utmynna i kommer bli drastisk, och de “stimulansåtgärder” som världens centralbanker inlett kan mycket väl pressa upp inflationen till nivåer som får tvåprocentsmålet att framstå som den gamla goda tiden.