Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Den kursiverade rasismen

I förra veckan fick en icke-dödlig skottlossning i Norge en långt mycket mer framskjuten position i det svenska nyhetsflödet än vad ett avvärjt terrordåd i Östersund skulle komma att få några dagar senare.

New York Times äntrar arenan

Sveriges progressiva intelligentsia befinner sig i extas. På de hårt ansatta glorifierade elevråd som i dagligt tal kallas för socialliberala ledarredaktioner har man sedan länge tvingats framhärda sina dagar under ständig belägring från Hanif Balis svans, men i dagarna ankom förstärkningar i form av eldunderstöd från den allra ädlaste av progressiva riddarordnar.

Morgan Johansson versus Polen

Den johanssonska attacken kom i form av en replik till en polsk ledamot av EU-parlamentet. I denna finner man, efter ett längre passionerat försvar av Sverigebilden, en uppmaning till EU-parlamentarikern i fråga att ligga lågt med kritiken tills hon gjort något åt de många polska stöldligor som härjar i Sverige.

Om fackföreningar och skivat bröd

Kort sagt, LO med flera fyller idag precis samma funktion i Sverige som de statliga fackföreningarna gjorde i Polen 1980. Den som finner rådande ordning osmaklig bör fokusera på detta, i stället för att alienera potentiella allierade genom att torgföra samma trötta pseudokapitalistiska retorik som allvetande tonåriga CUF:are brukar agera valarbetare åt Socialdemokraterna genom att skrika ur sig i fora à la SVT Opinion.

Den modernistiska arkitekturens anatomi

En av den svenska arkitektkårens överstepräster väckte i dagarna viss uppmärksamhet i samband med att han liknade den obildade pöbel som inte förmår uppskatta de lådor i glas, stål och betong hans skrå smyckar landet med vid rasister.

Om Republiken och dess härskarkast

Du vet hur det är. Plötsligt avbryts flödet av bilder på allt från förment gulliga barn med chokladglass i hela ansiktet till krampaktigt leende familjer samlade kring fredagsmys med tacos gjorda på klumpig köttfärs, färdigköpta kryddblandningar, färdigsmaksatt tomatsås och färdigrivet matfett med ostsmak av en hysterisk artikel från medströmsmedia, som någon av dina korkade Facebookvänner delar med kommentaren “Våran demokrati är hotad”.

Folkhemmets adel

I sin programförklaring för folkhemmet förklarade 1928 Per Albin Hansson att detta varken känner några privilegierade eller kelgrisar. Retoriken var skickligt utformad och bidrog sannolikt till att ge socialdemokratin dess starka ställning i Sverige, men allt var inte vad det syntes vara.

Liberalismens blodiga århundrade

1900-talet skulle bli en triumf för liberalismen, men blev i stället århundradet då helvetets portar öppnades. Alltifrån de båda världskrigens oräkneliga dödsoffer, lidande och förstörelse till Sovjetunionens uppkomst och åtskilliga andra utbrott av barbari var samtliga direkta resultat av den liberala viljan att bygga en bättre värld genom att med ikonoklastens frenesi slå sönder vad som tjänat mänskligheten väl för att kunna ersätta det med någonting nytt och oprövat.

Albert Jay Nock om litteratur och läskunnighet

Amerikanen Albert Jay Nock (1870 – 1945) var en tidig libertarian, och uppvisade i egenskap av sådan också flera av de problematiska reflexer som är en omistlig del av det libertarianska tankegodset. Inte desto mindre var hans åsikter i allmänhet allt annat än av det stjärnögda slaget, utan utmärkte sig tvärtom som elitistiska, reaktionära och antiegalitära.

Moderniteten och tidspreferensen

De bekväma liv vi lever idag är produkten av att hundratals generationer före oss uppvisat låg tidspreferens genom att avstå ögonblicklig materiell tillfredsställelse för investeringar i en högst osäker framtid.

Om den progressives oförmåga till självkritik

Ett av de mer utmärkande dragen hos den till synes brokiga skara av liberaler och socialdemokrater som idag utgör den progressiva rörelsens huvudfåra är kombinationen av långtgående historielöshet och en närmast total brist på samtidsförståelse.

Flugornas herre i Grums

Vad som får “barngänget” att ge sig på de boende, och vad som får deras patetiska ursäkter till föräldrar att titta åt ett annat håll, är nämligen just “vi mot dem-tänkande”. Att situationen kunnat urarta till vad som närmast framstår som en uppsättning av Flugornas herre är en akut medvetenhet om att man själva tillhör en grupp, och offren en annan.

Är anhöriginvandring bra för integrationen?

Begreppet “integration” avser i migrationspolitiska sammanhang i regel en process där en person som invandrat till Sverige kommer i arbete. Detta är en både väldigt tunn och missvisande definition av ordet integration, vilken blir uppenbart då man betänker att någon som inte talar svenska men såväl utövar hederskultur som förespråkar sharialagstiftning enligt detta synsätt kan vara fullt integrerad.

Den idealistiske medlöparen

Det kanske mest perversa av allt är dock det faktum att många som själva inte tillhör den progressiva minoriteten är så blint auktoritetstroende att de känner sig manade att med aggressiva metoder försvara denna, till exempel genom att “ta debatten vid fikabordet”.

Progressivismen och minoritetsregeln

I augusti 2016 rönte den libanesisk-amerikanske mångsysslaren Nassim Nicholas Taleb stor uppmärksamhet då han gjorde ett kapitel ur sin kommande bok Skin in the Game tillgängligt för allmänheten.

Progressivism som institutionaliserad svaghetsdyrkan

Ett användbart perspektiv för den som vill förstå progressivismen är att betrakta denna ideologi som institutionaliserad svaghetsdyrkan. Med detta avses inte, som många tror, att progressivismen förordar solidaritet med och hjälp till svaga människor, utan att denna vår tids stora överideologi håller svaghet, hjälplöshet, osjälvständighet och karaktärslöshet för ideal.

Om höger-vänster-skalan som vår tids dualism

Att analysera världen i termer av motsatspar – eller mer korrekt dualismer – är sannolikt en djupt rotad mänsklig instinkt. Dessa dualismer har inte bara haft olika namn i olika epoker och kulturer, formats av varierande paradigm och präglats av vem som skrivit historieböckerna, utan har också under historiens gång omväxlande varit grundade i såväl det högst handfasta som det strikt metafysiska.

Whighistoria som illusionsnummer

Johan Norberg har idag liknats vid doktor Pangloss så många gånger att Norberg själv häromåret kände sig manad att ta statsradion till hjälp för att, om än i förtäckta ordalag, försvara sig mot anklagelsen.

GAL-TAN-skalans försåtliga syfte

Medan denna pseudodebatt mellan “högern” och “vänstern” pågår, gnuggar den kaoskult den klassiska liberalismen med tiden utvecklats till sina händer. I det politiska klimat som skapats har den tillskansat sig fritt spelrum, och till skillnad från både “högern” och “vänstern” vet den precis vem dess fiende är. Det finns en väldigt konkret anledning till att liberalens röst dryper av gift varje gång ordet “höger” yttras – nämligen att det är arvfienden man talar om.

Myten om den klassiske liberalen

Liberalismen är inte primärt en ideologi, utan en riktning. Liberaler själva tenderar att beskriva denna riktning i termer av “framåt”, men vad som i själva verket avses är en rörelse vänsterut.

Om frihandel som självändamål

Av betydligt större intresse är dock någonting helt annat, nämligen att den klassiska liberalismens argument för frihandel är strikt ekonomistiska. Om att frihandel på det rent makroekonomiska planet leder till ökad rikedom råder inga tvivel. Detta innebär dock inte att frihandel i alla lägen per definition är någonting önskvärt.

Två timmar framåt och trettio år tillbaka

Ställ fram klockan två timmar och vrid tillbaka den trettio år. Så löd mellan 1965 och 1980 det stående skämtet till brittiska Rhodesiaresenärer, och även om skämtet var tämligen nedsättande menat rymde det också en djupare sanning.

Den progressiva lynchmobben

I ett både läsvärt och med den svenska offentlighetens mått mätt befriande uppriktigt utspel redogjorde Ivar Arpi igår för realiteterna bakom frågan om en politiskt reglerad fördelning av asylsökande mellan EU:s medlemsländer.

Det kamouflerade tyranniet

Ett av de mer utmärkande dragen för den progressiva politiken är att den, samtidigt som den utgör ett ymnighetshorn för insiders, är dålig för småfolket. Den driver upp skatterna samtidigt som samhällsservicen försämras. Den gör det offentliga rum i vilket gemene man behöver vistas i under sin vardag till en farlig och våldsam plats.