i ett drinkglas, ge mig
ett samtal om fraktionella
banksystem eller om innebörden
av en reaktionär samhällssyn, ge mig
dagar som flyger över solstekta fästningar
och kyrktorn, ge mig nätter som dyker mellan
gräsklädda klippstränder och vilt förbjudna barer
– kort sagt, ge mig något som jag för
en flyktig stund kan få kalla hem
Om svarta hål och centralisering
Leif Gripestam, kommunstyrelsens moderate ordförande i Täby, har under dagen väckt viss uppmärksamhet då han i en intervju med Dagens Industri kallat Malmö kommun för ett “svart hål” för pengar från det av staten påbjudna kommunala skatteutjämningssystemet. I samma intervju framför Olle Reichenberg, Gripestams motsvarighet i Danderyds kommun, ett snarlikt, om än mer inlindat, budskap. Som stark motståndare till alla former av centralisering finner jag personligen utjämningssystemet lika motbjudande som Gripestam och Reichenberg gör. Inte desto mindre är den hållning de ger uttryck för problematisk. Malmös problem beror nämligen inte, vilket Gripestam låter påskina, i första hand på Malmöpolitikernas (förvisso tämligen väldokumenterade) inkompetens.
Försvaret, igen
Den svenska värnplikten skapades under slutet av 1800-talet, som ett svar på behovet av större styrkor till lägre kostnad. Det anlände efter en lång och mödosam diskussion i parlamentariska kretsar under åtminstone 70 år och krigsmakten, som det hette då, var huvudsakligen emot det. För dem var det en fråga om kvalitet, de hade hellre sett mer pengar till fler anställda.
Asylrättspengar
Som jag tidigare skrivit tvivlar jag på att Anne Rambergs engagemang i asylfrågan handlar i huvudsak att hennes medlemmar tjänar på det eftersom det är uppenbart att de flesta inte håller på med det. Mest sannolikt handlar om det ett rent privat intresse.
Men alldeles oavsett hennes privata engagemang är det intressant att kolla på hur mycket pengar det handlar om.
Statliga ingrepp och oanade konsekvenser
För läsare av mises.se kommer det knappast som en överraskning att statliga ingrepp i ekonomin leder till förutsägbara problem; lägstalöner (eller minimilöner) skapar ofrivillig arbetslöshet, hyresreglering skapar ett underutbud (och följaktligen brist på) hyreslägenheter, implicita och explicita bankgarantier skapar värre moralisk risk (eng. Moral Hazard) för aktörer på finansiella marknader.
Vad som inte alltid är lika tydligt är att statliga ingrepp också skapar oanade konsekvenser, saker få om några observatörer hade förväntat sig. Mises, bland många andra, har pekat på just det här som ett kännetecken för staten. Ekonomen Steven Horwitz sammanfattar Mises välkända poäng…
Avsnitt 115 – Nytt intro, decentraliserade projekt och nyheter
Den här veckan svarar vi på ett lyssnarbrev om decentraliserade tjänster, vi hurrar för Soldiers of Odin och svär över Bonnier, plus en hel del annat och ett helt nytt intro av Nils Ögren!
Den starka svenska kulturen
Ibland sägs det att Sverige inte har någon kultur, att det mesta är inlånat utifrån. Detta är rent nonsens, Sverige har en distinkt och stark kultur, men ibland kan det vara svårt att se den, ty den är så självklar. Nedan listar jag de fyra viktigaste beståndsdelarna i den svenska kulturen, så som jag ser den: …
Högre skatter, sämre vårdskolaomsorg
Sjukhus i Bankok, snäppet över landstingsstandard.
Skattehöjningarna duggar tätt samtidigt som det mytiska samhällskontraktets utlovade tjänster uteblir. Förhållandet med staten börjar kännas ensidigt. Vi har middagen klar på bordet när den kommer hem, tvättar dess byk och ger den kärlek men får mest stryk tillbaka.
Exakt vad skattetrycket är i Sverige går inte att fastställa, det florerar tal mellan 30 och 70 procent men det varierar givetvis kraftigt från person till person. Dessutom lever många på skattemedel, till exempel politiker och andra nettobidragstagare, och de har i praktiken mindre än noll procent skatt: de har negativ skatt och är vinnare på arrangemanget.
När journalister vill avskaffa sig själva
När jag var ung i Göteborg hade bokstavsvänstern stort inflytande på samhällsdebatten. Alltifrån lärare på min gymnasieskola till skådespelaren och kpml(r)-företrädaren Sven Wolter, som jag mötte i skoldebatt, till torgmöten i Brunnsparken där Frank Baude via sin skräniga högtalare spred tidens inneord i politiken: det är dags för proletariatets diktatur! Kapitalet suger ut arbetarna. Läs kommunistiska manifestet!
Dessa tongångar fyllde också medierna, mer på nyhets- och kultursidorna än ledarsidorna.
Idag känns den sortens ideologiskt tänkande helt galna, också för dem som då uttryckte dem med stor emfas.
Men istället har medierna fullkomligt uppslukats av ett annan lika vrickat ideologiskt tänkande: identitetspolitiken.
Påverkansoperationer, propaganda och postmodernism
Det talas mycket om påverkansoperationer dessa dagar, inte minst sedan affären Putilov blossade upp. Det finns i allra högsta grad goda anledningar att granska Egor Putilovs förehavanden, och det faktum att han tycks ingå i kretsen kring Kent Ekeroth gör bara en sådan granskning ännu mer angelägen. Det finns dock en hel del som skaver i de påståenden som nu läggs fram.
Att enskilda sverigedemokrater beundrar Putin är idag välbelagt, men när opinionsbildare utifrån detta låter antyda att partiet i sin helhet aktivt stödjer ryska intressen är man ute på ganska tunn is. Det är inte på något sätt omöjligt att det förhåller sig så, men att lättvindigt kasta ur sig den sortens anklagelser utan att presentera konkreta bevis är inte bara oseriöst. Det bidrar därtill till precis den urvattning av sanningsbegreppet som är den ryska propagandans främsta kännetecken.
Om moralens hemvist, del 1: Sexism, öl och annat lagstiftande
Lagstiftning kontra individens bestämmanderätt som medel för att åstadkomma förändringar avseende sexism, diskriminering och moral. Bör vi använda regler och förbud för att skydda delar av befolkningen från objektifiering?
Frågan handlar om din syn på din medmänniska och hur dina fördomar spelar in. Med andra ord vad du anser vara rätt och fel, alltså etik och moraliska värderingar. Det är intressant att diskutera detta från ett mer omfattande perspektiv än i det enskilda fallet, för att se vart det leder i längden.
Bidragsbatalj
Moderaterna fortsätter att ta små steg i rätt riktning i både migrationspolitiken och i synen på arbete och bidrag. Just i det sistnämnda fallet kan en av de stora konflikterna komma att stå i nästa valrörelse.
Partiets ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson aviserade i dag att M vill se medicinska åldersbedömningar av asylsökande direkt vid ankomst. I dag görs det först i ett långt senare skede men oftast inte alls.
Efter fjolårets rekordstora anstormning av ensamkommande till Sverige och efter att vuxna som påstått sig vara minderåriga både mördat och våldtagit på boenden för barn har Moderaterna vaknat. Bättre sent än aldrig, antar jag.
Vem förnekar att vi har ett klimat?
I ett ledarstick i Eskilstuna-Kuriren den 26 september, signerat Susanne Nyström kan man läsa det här:
För allt som får tryckas bör faktiskt inte göra det och alla uppgifter bör inte bemötas av en meningsmotståndare, exempelvis att klimatförändringarna är här. Dels för att det är bekräftat. Dels för att man annars aldrig kommer vidare i debatten och kan diskutera olika lösningar, vilket länge var fallet, eftersom faktauppgifterna ideligen skulle bemötas av klimatförnekare. (Min kursivering.)
Men vem har någonsin förnekat att vi har ett klimat? Eller att klimatet har förändrats med tidens gång och kommer att fortsätta att förändras för evärdliga tider? ![]()