Jag har åtskilliga gånger, senaste igår, argumenterat att det finns en koppling mellan politikermakt och PK-ism av innebörd att PK-ideologin består av idéer som allihop kräver politiska ingrepp för att förverkligas och därför oundvikligen leder till att politikerväldena – i de länder där de existerar och har börjat upptäcka sina krafter – flyttar fram positionerna. PK-ismen är alltså politikerväldenas ideologi på samma vis som socialismen för hundra år sedan var arbetarklassens världsåskådning och liberalismen borgerlighetens mest avancerade idériktning.

Myndigheten för digital förvaltning (DIGG) har fått i uppdrag att ta fram en statlig e-legitimation. En positiv aspekt är att man gör detta på ett mjukt sätt, utan att tvinga någon.

Det är inte mycket man begriper, åtminstone inte jag. En del tror man sig ha förstått, till exempel att buss 67 passerar Östra Station, men noga taget har man inte fattat ens en så enkel sak även om man lärt sig den utantill så att man prickar rätt buss om man ämnar sig just till Östra Station.

Sveriges försvarsminister är en tvättäkta globalist och politisk broiler. Gått rätt politiska skolor och ”forskat” för NATO. Trots detta har regeringen hittills varit oförmögen att genomdriva sin NATO-agenda på grund av en ensam bokeldande dansk.

Om man bortser från att Sverige under några decennier emottagit ett stort antal invandrare som delvis bryter mönstret är det nog rätt att säga att vårt land sedan århundrade varit mycket homogent.

Det skjuts och sprängs allt intensivare i huvudstaden, och lite varstans i övrigt. Det rynkas pannor och skrivs snusförnuftigheter allt intensivare. Kanske lättas därigenom skribenternas betryck något?

För snart fyrahundra år sedan skrev den engelske filosofen Thomas Hobbes en av tidernas viktigaste böcker vars huvudbudskap Sverige ägnat åtminstone det senaste halvseklet till att försöka borttränga.

Demokratin, som vi med tanke på alternativa statsskick är begripligt stolta över, har två komponenter. Den ena komponenten är de allmänna valen där väljarna utser sina ombud och styrespersoner. Den andra komponenten är en uppsättning fri- och rättigheter som medborgarna har reserverat åt sig själva och ombuden därför, sedan de väl blivit valda till styrespersoner, inte får invadera.

Många obegripliga tänkare – jag tänker särskilt på den av många hyllade filosofen Wittgenstein (bilden) och hans om möjligt ännu dunklare kollega Kant som även han skulle kvala in i detta omsusade sällskap av dårfinkar – hämtar sin berömmelse just ur sin gåtfullhet.

Jag vill inte låta alarmistisk. Men Österrikes regering, den tyska regeringen, den europeiska dataskyddsmyndigheter och FN:s människorättskommissionär har en poäng:

Jag vet inte varifrån jag fått det men jag inser att min allmänna föreställning när det gäller den ekonomiska politiken är att den gradvis utvecklats i alltmer frihetlig riktning där frihetlig betyder med färre inslag av politisk styrning och större områden under styrning av marknader.

Min erfarenhet är att saker ofta är mycket enklare än man tror. Om du tycker att detta låter skrytigt så kan du genast sluta läsa ty det blir värre.

I dagarna förelogs Muharrem Demirok av Centerpartiets valberedning till ny partiledare efter Annie Lööf. Som brukligt är förs därefter en debatt om den tilltänkte efterträdarens lämplighet och bakgrund, i Demiroks fall hade vi dock att göra med två debatter.

Någon gång ska vi väl kunna förhålla oss mer avspänt till rasismen och försöka förstå den

Häromdagen träffade jag en vän som sa att han funderat mycket på om det finns någon distinkt svenskhet. Jag sa att det är fascistvarning på den frågan, så vad menade han egentligen? Han menade, visade det sig, att det måste finnas någon begriplig förklaring till att Sverige, till skillnad från andra länder i Västeuropa, villigt och välkomnande tagit emot så stora grupper av flyktingar och andra slags migranter från utomeuropeiska länder.

Bertil Lundman (1899-1993) var en svensk antropolog, i sin forskning intresserade han sig inte minst för fysisk antropologi. Han använde sig tidigt av blodgrupper som ett av flera verktyg för att utforska olika populationers historia och släktskap.

World Economics Forums årsmöte i Davos framstår alltmer som en lite mer påkostad och prestigeladdad Almedalsvecka (och därmed inget ont sagt om Visbyarrangemanget). För bara några dagar sedan höll den 99-årige Henry Kissinger ett kort anförande på länk för de församlade världspotentaterna i de schweiziska alperna.

Sven Lindqvist var en på sin tid mycket hyllad kraftigt vänsterorienterad samhällsdebattör. År 1992 publicerade han en bok som hette Utrota varenda jävel. Den boken blev för svenskt vidkommande den ännu i våra dagar gällande slutgiltiga sanningen om västerlandets månghundraåriga förgripelser, övervåld, kränkningar och förtryck av folken och länderna i tredje världen.

Tisdag den 17 januari kl 04.30 sprängs en bomb vid Electrum i Kista. Där huserar Kungliga tekniska högskolan och en del teknikföretag. Sven berättar om vad han såg på plats, hur stora skadorna blev och vad som antagligen var målet, om inkompetenta terrorister och journalister med flera.

I stort sett alla vår tids problem kan härledas till centralplanering i någon form. Den ultimata formen av centralplanering är globalism, när allt centralplaneras från globala myndigheter. Frihet är globalismens motpol. (Ber om ursäkt för något försenad publicering.)

År 1968 publicerade den amerikanske professorn Paul Ehrlich en bok som varje år sedan dess, kanske rentav varje vecka, visar sig vara helt feltänkt och ändå haft ett avgörande och ännu bestående inflytande på samtidens uttolkningar av tillvarons beskaffenhet. Boken heter ”Befolkningsbomben” och hävdar i nymalthusiansk anda att mänskligheten står inför sammanbrott och katastrofer eftersom det inte skulle finnas mat och andra basresurser för de växande massorna.

Förr skulle advent vara en tid av stillhet, en förberedelse inför det stora julfirandet och välkomnandet av det nya året. Det innebar inga fester före jul, man sparade sig. Så är det inte idag, idag äter vi julbord under hela december.