Kärt barn har många namn – så också den vecka som föregår Påsken. Passionsveckan, Stilla veckan och Dymmelveckan är några av namnen på den – dock inte påskveckan, som många tror. Påskveckan är namnet på veckan efter påsk.

Svensk debatt har under de senaste veckorna överflödat av självgod nationalism. Så här går den ungefär: Den svenska regeringen har inte behövt ta till drakoniska åtgärder, vilket däremot övriga nordiska, och andra, länder gjort, därför att den svenska tilliten är så stor och gedigen. Denna ömsesidiga tillit mellan regering och medborgare har möjliggjort att de senare tillsammans – civilsamhället – solidariskt uppträtt på ett förnuftigt sätt. Därför har regeringen kunnat förlita sig på alla medborgares samfällda, förnuftiga och solidariska uppträdandet.

Kanske är det rätt att ”shama” coronasyndarna? Kanske är den kinesiska febern extremt farligt? Det kanske är rätt att stänga ner hela samhället för att rädda oss från apokalypsen? Det är möjligt. Jag har inte bilden klar för mig ännu. Jag påpekar bara att jag ser de ytliga likheterna. Det är också möjligt att den kinesiska febern inte är så extremt farlig att den kräver sådana här extrema åtgärder. Kanske är hysterin farligare än sjukdomen? Kanske kommer fler att lida och dö av åtgärderna? I så fall är det ”shamarna” som kommer att få skämmas.

Max Weber var en av sociologins grundare (tillsammans med Durkheim och Marx). Det betyder att han försökte förstå mekanismerna i det industrikapitalistiska samhälle som vuxit fram under 1800-talets andra hälft. Så här skrev han om byråkratin i boken Ekonomi och samhälle:

I en nyligen publicerad artikel i Axess, ”Sanningen svider”, diskuterar journalisten Jörgen Huitfeldt – till vardags chefredaktör på Kvartal – svensk medias underlåtenhet att rapportera om invandringens negativa effekter.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 3/4 2020) pratar Eddie (Mohamed Omar) med författaren och debattören Pär Ström om världen efter coronaviruset. Är vi på väg mot ett dystopiskt samhälle?

Under coronamånaden mars 2020 inkom nästan lika många asylansökningar, som under motsvarande månad de tre föregående åren. I mars var det 1 500 ansökningar, åren innan bara några hundra fler.

En video inspelad i Berlin visar hur muslimer öppet bryter mot Tysklands stränga corona-regler. Enligt reglerna är sammankomster med fler än två personer förbjudna. Mer än 300 muslimer samlades till fredagsbön utanför moskén (3/4 2020). En polis försökte uppmana dem att hålla ”social distans” eller skingras men ger upp då han överröstades av Allahu akbar-rop.

Idag (3/4 2020) sände Det Goda Samhällets YouTube-kanal det andra avsnittet av programmet Coronapanelen.  I detta andra avsnitt samtalar Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau via länk med en panel bestående av fem experter:

Miljörörelsen borde lägga sitt krut på Fransiscuslinjen och strunta i politiken. Visst behöver vi politiker som håller koll på bytesbalansen, tar ansvar för skola, sjukvård och vet hur man skriver en budget, men inget talar för att miljöaktivister är bättre på såna saker än andra. Jag skulle föredra en typ av ”munk-orden” – där nördar och extremister som Rob Greenfield, med sitt eget liv som insats provar ut miljövänliga alternativ. Kanske är en coronaepidemi med efterföljande lågkonjuktur, tillräckligt för att den sortens entreprenörer ska kännas mer relevanta än Åsa Romson.

Det gör inte jag heller. Socialstyrelsens inställning skulle innebära att IS-krigaren prioriterades framför intensivvårdsläkaren. Enligt min mening är detta ett extremliberalt förhållningssätt eftersom det utgår från att livet bara är till för den enskilda individen och att hans lycka mäts i återstående levnadsår varför unga människor ska räddas framför äldre människor. Jag kan inte förstå att samhällets eller kollektivets nytta inte tillmäts någon betydelse. Det finns väl ingen som skulle hävda att IS-krigaren är mer samhällsnyttig än läkaren?

Sverige befinner sig, liksom övriga länder, i krig. Fienden är coronaviruset. Han vill döda så många människor han kommer åt. Om du inte tror att det är ett riktigt krig kan du jämföra dagens tidningar med dem som trycktes under andra världskriget. Då handlade tidningarna inte bara om kriget men det gör de nu.