Ett skäl till att vi som vill ha ett fritt och öppet internet allt oftare förlorar striden kan bero på att många av oss har tappat fokus och ägnar sig åt annat än kärnuppdraget.

Det fick mig att fundera på hur lite av dagens politik som faktiskt går ut på att gynna vårt eget folk. Det är det ena utrikes åtagandet efter det andra på bekostnad av vår egen välfärd. Vi offrar vårt energiförsörjning för vanföreställningar och klimatet. Vi offrar vårt juridiska självbestämmande till förmån för ”EU-rätt”. Vi offrar vår demografi till förmån för fjärran folks inbördes problem.

Såklart att befattningshavarna värnar sig mot en sådan utveckling. Därför har de bildat föreningen Fackligt center för papperslösa (FCFP). Nej, jag skojar inte, föreningen har till och med en hemsida.

Tillståndet i riket kan sägas vara som förväntat. Ulf och hans ministrar far som skottspolar till Ankara för att blidka Erdoğan, vaga depescher rörande deras framgångar underställs en för ryssen skräckslagen allmänhet.

Nu börjar jag kanske bli tjatig ty följande argumentation har jag anfört säkert två, tre gånger i krönikor under de senast tio åren och eftersom jag är inbilsk nog att tro att läsekretsen minns allt jag sagt så får jag dåligt samvete för upprepningarna.

Är berättelsen om brasklappen tillräckligt förenlig med värdegrunden för att kunna accepteras i den svenska skolan? Antagligen inte. Därför förklarar jag historien.

Tobias Billström har besökt Bryssel i egenskap av utrikesminister för första gången. Där har han med sina kollegor diskuterat bl.a. situationen i Iran. Folkliga protester mot det teokratiska styret har den senaste tiden tilltagit i styrka. 

För lite mer än trettio år startade jag och förre generaldirektören i dåvarande Riksrevisionsverket G. Rune Berggren, som nyligen fått sparken av Olof Palme för att han inte var tillräckligt lydig, en tanke- och handlingssmedja som heter Stiftelsen Den Nya Välfärden.

Låt mig ta några steg ut i den livsfarliga kvicksand som det innebär att ifrågasätta samhällets käraste föreställningar om sig själv, i detta fall alltså att allt blir bättre om det inte finns några straff. Kanske bör jag framhålla att jag inte förordar offentlig spöslitning på torget för att förebygga anklagelser om att jag lider av patologisk brutalitet

Den mänskliga intelligensens betydelse för samhällenas utveckling är en het potatis. Vem som helst kan fatta, tror jag i alla fall, att framåtskridandet sker enklare och snabbare där folk har en högre genomsnittlig intelligenskvot. Begåvade människor har en vaknare och snabbare blick och kan därför lättare än de mer trögtänkta upptäcka och exploatera de möjligheter som tillvaron uppenbarar.

Vänta bara, har det sagts, tills medelklassen börjar drabbas av migrantbrottslighet, då kommer det minsann att bli fart på polisen. Nu har den stunden kommit, men ingen har märkt att det skulle ha blivit mer fart på polisen.

Grönt ljus för konvention som ger myndigheter rätt att kräva ut data från privata företag i andra länder.

Med risk för att vara tjatig: En orwellsk dystopi där innehållet i alla våra elektroniska kommunikationer granskas av maskiner är på väg att bli verklighet i EU.

Under min tid i biståndsbranschen lärde jag mig att om man ska ge bistånd till ett land så bör det vara så snålt tilltaget att det inte ger landets ledare möjligheten att iscensätta några samhällsomvälvande favoritprojekt.

Koranens trettionde kapitel heter ”Romarna”, på arabiska ar-rûm الروم. I ett av kapitlets verser nämns ”världskriget” mellan romarna och perserna som rasade mellan 602 och 628.

I en skolan Wood Green Academy i Wednesbury går det många muslimska elever. I ett försök att förändra de muslimska elevernas tänkande till att bli mer ”västerländskt”, ”liberalt” eller ”progressivt” bjöd ledningen in en homosexuell talare med muslimsk bakgrund (15/11).

En del bedömare har redan mindre än tre månader efter septembervalet börjat räkna med att den nya regeringen ska misslyckas. En del av dessa bedömare, exempelvis Dagens Nyheters ledarsida, ser fram emot ett sådant misslyckande eftersom ”Regeringen vill göra Sverige till ett sämre land”.

Det händer mer i vårt land än till och med vad en så i sina egna inbilska ögon välinformerad person som jag ens anar. Det hände sig nyligen att en grupp för länge sedan universitetsutbildade personer av båda könen, varav åtskilliga docenter och några med ännu mer imponerande titlar, vid ett samkväm gled in på den alltid lika angelägna frågan varför nutidens ungdom är så hopplöst okunniga i det språkliga: stavning och meningsbyggnad är under all kritik och handstilen går knappt att läsa.

Politikerföraktet, det vill säga att väljare ringaktar sina valda ombud, har länge ansetts vara ett odemokratiskt och skämmigt drag hos väljarna. Att känna avoghet mot en rättmätig överhet uppfattas lätt som en sorts majestätsförbrytelse.

Jag talade nyligen med min vän rammakaren som vältaligt gick igång när han jämförde svenskens foglighet med danskens rakhet och förmåga att säga ifrån. Han undrade vart den blågula bärsärken hade tagit vägen?

Media har fått berättigad kritik för att ha struntat i den inskränkning av våra fri- och rättigheter som riksdagen beslutade om i veckan, tills det var för sent. Ändå händer det igen, just nu.