I en ny rapport från medlemmar av USA:s senat avslöjar hur pengarna rullade in till Joe Bidens son från ryska oligarker, kinesiska partipampar och hur det svarta fårets svarta pengar spenderades på kvinnor med kopplingar till trafficking

När jag var tonåring drömde jag om att bli journalist. Det verkade så fantastiskt, och viktigt: Journalister kallades “den tredje statsmakten”, för att de förväntades avslöja orättvisor och för att de vågade ställa makthavarna mot väggen. Journalister hade gott rykte, framstod som orädda och tuffa, med stor integritet och hängivenhet.

Jag har egentligen inga problem med att medströmsmedia levererar förvanskade skildringar av skeendet i världen. Jag väntar mig inget annat. Det som stör mig är att det numera sker så slött och håglöst. Jag vill ha värdiga motståndare.

Med viss självkritik vill jag framföra tanken att den samlade svenska politiska korrektheten bara är en uppblåst pappersdrake. Självkritiken är befogad eftersom jag ägnat stor ansträngning under många år till att varna för vad draken kan ställa till med. Det är nog så att jag själv varit orolig för vad draken skulle göra med mig om jag retade den.

Tim Schwab gjorde sig omaket att granska närmare 20 000 välgörenhetsbidrag som utbetalats av Bill & Melinda Gates Foundation och fann att hela 250 miljoner dollar riktats till journalistik, vilket närmar sig storleken av de senaste fem årens svenska presstöd.

Under torsdagen (24 september) kommer förhandlingarna om EU:s förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) att. återupptas efter sommaren. I trilogen ingår EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet.

En gammal, inte speciellt effektiv metod att få det att se välstädat ut hemma är att sopa saker under mattan; damm, smuts och kanske en och annan lego-bit och kaksmula. Vår politiska elit har dock kunnat utveckla denna metod eftersom de är så välavlönade.

Man tror att man begriper något och så plötsligt upptäcker man att det kanske ligger till på ett helt annorlunda sätt och så förundras man igen över hur lite man fattar. Åtminstone är det ofta så för mig.

Advokaten Henrik Stolare ondgör sig i Svenska Dagbladet över Migrationsverkets reducering av den ekonomiska ersättningen till biträden i asylärenden. Han anser att det har gått så långt att det är att anse som oförenligt med advokatetiken att fortsätta åta sig uppdrag. I detta är han starkt uppbackad av advokatsamfundets f d generalsekreterare Anne Ramberg som tweetar ”detta är en allvarlig utveckling för den som söker asyl”.

Facebook håller på att gå upp i något slags stabsläge inför det amerikanska presidentvalet.

Nu verkar alla diskutera att Kriminalvårdens ledning meddelat att de ”gått upp i stabsläge”. Dock är det uppenbart att alla som har åsikter om detta inte vet vad som menas med stabsläge.

Anders Lindberg ska nu på AB:s ledarsida förklara för oss vem som är skyldig till barn- och förnedringsrån. Det är ”liberalerna”. Eller om jag tolkar honom rätt så är det närmare bestämt Anders Borg.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 21/9 2020) pratar Eddie (Mohamed Omar) med amatörhistorikern och bronsåldersentusiasten Daniel Palmqvist, som driver bloggen Brons och blod.

Jag är medlem i en Facebookgrupp som heter Utrotningshotade ord och uttryck. Det är en mycket trevlig grupp som inte bara är underhållande utan dessutom är kulturellt berikande. Under de år som jag varit med har jag blivit påmind om en hel drös gamla ord och uttryck som en gång hade sin självklara plats i språket men som glömts bort genom åren.

Jag tror att jag har framfört det här budskapet tidigare men jag är inte riktigt säker på att jag själv förstod. Sedan skulle jag beskriva saken för min portugisiskafröken och då framstod allt så mycket klarare. Det är inte klokt vad jag begriper bara jag förklarar.

Det känns därför lite som en påminnelse om gångna tider att åter möta en så kallad brunsmetning, om än i en mer sofistikerad form. Det sker i en skrift från Timbro, näringslivets liberala tankesmedja, publicerad så sent som 2019.

Det finns en åkomma som drabbat västvärlden som är värre än BLM, värre än “allas lika värde”, värre än kulturmarxismen och ja till och med värre än #vigillarolika. Jag talar naturligtvis om liberalernas stora fetisch för samtalets förlösande kraft. De som lider av åkomman kan kännas igen då de stup i kvarten talar om att de söker intellektuellt utbyte med civilisationens fiender.

Det är alltid samma visa. I EU arbetar man fram förslag om ökad övervakning och inskränkt frihet på nätet. Och nästan ingen reagerar – förrän i sista minuten.

Det märkliga är att  så många (förutom vi själva förstås) i sådana diskussioner beter sig som djupt troende katoliker inför ett påveval. Precis som påven är Guds ombud och licensierad uttolkare av Bibeln är medlemmarna av Högsta domstolen legitimerade uttolkare av den amerikanska konstitutionen – ett dokument som av någon obegriplig anledning anses vara fyllt av visdom, insikt och förnuft.

Kändisar måste vara av ett släkte för sig. Inte alla förstås, men nog är de överrepresenterade när det gäller dumma uttalanden, korkade ställningstaganden och narcissism.

Det kan verka som om den här texten handlar om coronat. Det gör den inte. Coronat får bara tjäna som åskådningsexempel. Jag har skrivit alldeles för mycket om pandemin.