Jag minns turkupploppen i Rotterdam i Holland i mars 2017. Tusentals turkar (flera av dem sannolikt holländska medborgare) viftade med turkiska flaggor och skanderade Allahu akbar medan de drabbade samman med polisen. Man skulle kunna tro att scenerna var inspelade i Egypten eller Syrien under den så kallade “arabiska våren”, då upphetsade massor tågade ut från moskéerna och krävde regimernas fall. Vem kan idag förneka att Europa allt mer börjar likna Mellanöstern?

Att strävandena efter integration är den självklara utgångspunkten tror jag beror på den humanitära stormaktens självbild som är att ingen högre lycka kan vederfaras en människa än att hamna under den svenska statens beskydd och inflytande.

Jag kan lätt förstå att syriska kurder är arga, ledsna och förtvivlade över att USA drar hem sina trupper med allt som därav följer. Men jag kan inte förstå den berättelse om händelserna som svenska media presenterar. Låt mig återge vad jag tror mig ha begripit och sedan kan du, som kanske vet bättre, förklara på vilket sätt jag har fel.

I ett nytt avsnitt av podcasten Tankar från framtiden (inspelat 16/10) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Magnus Fermin som är musikproducent, kompositör och grafisk formgivare. Tillsammans med Jonas W.E. Andersson driver han nu reklambyrån Etablissemanget

Det Goda Samhället fortsätter påminna om ord som gått förlorade. Vem talar idag om ”reda” och ”redlighet”? Finns det några redlige män och kvinnor i Sverige som klarar av att reda ut våra problem och bringa reda i vårt land?

I den här krönikan framförs ingenting som du inte redan vet. Men ibland är det välgörande att få bekräftelse på att världen ser ut som man trodde. Kyrkan har överlevt i tvåtusen år genom att ständigt upprepa samma sak hela tiden, Fader vår, till exempel. Upprepning är lärdomens moder.

En komisk kolumn i Aftonbladet beskriver en nytillkommen dimension av det svenska sjukvårdskaoset. Över 160 operationer har fått ställas in på grund av brist på grundläggande sjukvårdsmateriel.

Stöd Red Ice, bli medlem på Redicemembers.com

Hugin recenserar At our wit’s end av Edward Dutton & Michael Woodley of Menie

Malin Kim går på Historiska museet och blir grundligt irriterad på den politiska uppfostran museet ägnar sig åt. Hon undanber sig ideologiska pekpinnar och förundras över att museerna inte förstår att politiseringen förtar deras trovärdighet.

Assistansersättningen kan ses som den nu rådande politiska ordningens mest extrema yttring. Den möjliggör import av assistensbehövande (länken går till en viktig artikel av Anna Dahlberg – läs!), som inte vistats en dag i Sverige men som omedelbart kan tillerkännas tjänster med kostnader uppgående till nära två miljoner kronor per år.

Mainstreammedierna verkar äntligen ha förstått att Fria syriska armén (FSA) inte är ”moderata” rebeller som slåss för demokrati. Aftonbladet publicerade till exempel en video som visar hur FSA-soldater avrättar en bakbunden krigsfånge.

I en huvudledare i Svenska Dagbladet den 6 oktober pekar Tove Lifvendahl på ett besvärande faktum – för att inte säga ”skriande missförhållande” eller ”samhällelig stormvarning” – nämligen att det inte sällan förekommer att polisen rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort eftersom polisen, vilket den själv erkänner, inte kan skydda hotade medborgare.

En av Uppsalas aktivister för ”revolutionen” i Syrien satt, när den så kallade ”arabiska våren” började år 2011, i styrelsen för Uppsalamoskén. Jag var fortfarande muslim på den tiden och kände honom sedan flera år tillbaka.