När vänsterpartiet fick bestämma vem som blev statsminister och sverigedemokraterna fick bestämma statsbudgeten och statsministern själv sedan bara var statsminister i sju timmar, kan man ställa frågan om detta verkligen är dåligt för landet? Det kanske är dåligt för staten, men av detta följer inte att det är dåligt för samhället.

Den svenska skolan präglas av en jämlikhetssträvan med tydliga mål om vad alla elever ska kunna, tycka och tänka – det kallas för Läroplan, Lgr11 heter senaste upplagan som har reviderats 2015, 2016, 2017, 2018 och 2019. Av förklarliga skäl reviderades den inte 2020.

De sista årtiondena har utmanandet av den regerande hegemonin av amerikanskt ledarskap, NATO-allierade, och ett nätverk av nyliberala NGO:er, finansiella organisationer och företag ofta framställts som hot mot den ”liberala demokratin.” Anklagelsen har riktats mot en rad dissidenter, från stater som Ryssland och Kina, till populistiska politiker som Donald Trump, Jair Bolsonaro, och Matteo Salvini, till separatistiska rörelser som Brexit, och till respekten för grundläggande individuella rättigheter, som yttrandefrihet och rätten att bära vapen.

Henrik Jönsson och Mattias Karlsson har under senare tid skrivit idépolitiska alster vilka bör sättas in i ett större sammanhang om framväxten av ett konservativt block i svensk politik. Då Karlsson skrev sin artikel som svar på Jönssons, har jag valt att analysera dem mot denna bakgrund.

Närhelst jag debatterar den ursprungliga amerikanska utrikespolitiska policyn av icke-interventionism med en förespråkare för Amerikas interventionistiska 1900-tals-utrikespolitik konfronteras jag med yttrandet att andra världskriget inträffade eftersom Amerika återvände till sin policy av ”isolationism” efter första världskriget.

Silicon Valley har ett nytt modeord och det är Metaverse. Facebook byter namn till Meta och alla från sociala medier företag, till techföretag och spelföretag försöker etablera sig tidigt på den nya marknaden. World economic forums grundare har uttalat sin vision som innefattar chippandet av alla människor, bland annat.

Svensken må gnissla tänder över politikernas enfald men alltjämt finns en tilltro till politikens möjligheter. Möjligen har denna tilltro naggats i kanten de sista tio åren, men förtroendet för den svenska statens institutioner måste ändå betraktas som världsunik. Det är däremot  osannolikt att samma politikerna som orsakade ”det svenska tillståndet”, skulle ha den politiska viljan att fatta nödvändiga beslut.

Visst lever vi i en märklig kultur som å ena sidan relativiserar om det finns något som svenskhet, nationaliteter, manligt och kvinnligt och inte ser någon större skillnad på om vi hade haft en kristen eller islamsk kulturhistoria, men som å andra sidan är tvärsäker och tvångsbenägen i frågor som rör klimatet och den förestående klimatapokalypsen?

Varför jobbar man? Nästan alla löntagare jobbar för att ha råd att äta, bo och göra roliga saker. Om du vill fact-checka kan du fråga kollegorna på din arbetsplats hur många som skulle komma till jobbet om arbetet blev frivilligt men de fick behålla lönen oavsett.

Varje gång någon får höra att jag förespråkar ett statlöst samhälle med privat äganderätt får jag alltid frågan om hur samhället skulle se ut och fungera.

Austro-libertarianismen som moralfilosofi bygger på en logiskt konsekvent och koherent teori. Som libertarianer bör vi sträva efter detta även i handling. För att parafrasera Rothbard, det går bra att vara för privat ägande och samtidigt vara en tjuv, en snyltare och en bedragare. I teorin går det bra, men inte i praktiken.

När lokalt vindkraftsmotstånd organiseras är det lätt att dras med i kommunpolitikens skeva incitamentsstruktur. Problemet är att fogliga svenskar lätt glömmer att det är politikerna som ska lyssna på folket, och inte tvärtom.

Libertarianismen är inte en teori om dygder utan en teori om rättigheter eller om etiska axiom som kan styrkas genom intuition och diskursetiska modeller, eller en politisk teori som värderas utifrån krav på koherens och tillämpbarhet.

Då var det dags igen för det så kallade nobelpriset i nationalekonomi. Det är ju som bekant inget pris instiftat av Alfred Nobel utan bara Riksbankens knep att snålåka på nobelprisets glans genom att passa på att ge ut sitt eget pris ”till Alfred Nobels minne”.

Som jag skrev i min tidigare artikel ”En mästare på kamouflering”, så kamouflerar sig staten bakom olika partier och ideologier för att ge invånarna en illusion av att de har valmöjligheter. Och det fungerar verkligen. Vart fjärde år när det är val i Sverige känner sig svensken särskilt viktig.

Den konstform som Lars Vilks ägnade större delen av sitt konstnärskap åt kallas processkonst och innebär att betraktaren blir en del av konstverket genom sina reaktioner, omdömen och åsikter.

“Att använda offentliga investeringar är det bästa sättet att skapa jobb och pressa ned arbetslösheten”, det säger Vänsterpartiets Ulla Andersson.

Detta är den andra delen av en föreläsningsserie vid namn “Ekonomi, samhälle och historia” i vilken Hans-Hermann Hoppe presenterar en noggrann rekonstruktion av grunderna i ekonomi, samhällsteori och politik.

Senaste veckorna har vi matats med bilder från Storbritannien med långa köer utanför bensinmackar, stängda bensinmackar, urplockade butikshyllor. Brexitförnekare både i och utanför Storbritannien har inte varit sena att tvärsäkert förklara att kaoset beror på Brexit. Låt detta vara britterna till skräck och androm till varnagel! Så illa kommer det gå för alla som försöker sig på att återta sin självständighet från EU!

Lars Vilks omkom under gårdagen i en tragisk bilolycka. Vi minns Lars Vilks för att han satte fingret på var yttrandefrihetens gränser går i svensk debatt och hur dessa gränser har kunnat uppstå.

Det är varje förälders ansvar att förse sina barn med de verktyg som behövs för att hantera livets utmaningar. En allt större del av det  består av att lära barn att känna igen och försvara sig mot olika former av kommunikativ påverkan. I Sverige har vi för vana att överlåta vi en stor del fostran och upplärning till det offentliga utbildningssystemet.

Frihet är inte progressivt, oavsett vad vänsterliberaler vill, och konservatism är inte förmyndarskap, oavsett vad högeretatister vill. Snarare är det progressivismen i Sverige som stått för det statliga förmyndarskapet medan både frihetliga och konservativa röster, som vi på Mises, varit motståndare till den annars öronbedövande monokulturen och medföljande massinvandringen, som Timbro själva medverkat till och vilken allt fler idag betraktar som ett misslyckande.

Detta är den tionde och sista delen av en föreläsningsserie i tio delar vid namn “Ekonomi, samhälle och historia” i vilken Hans-Hermann Hoppe presenterar en noggrann rekonstruktion av grunderna i ekonomi, samhällsteori och politik. Med en enorm bredd och övertygande argument utgör denna föreläsningsserie grunden för en storslagen avhandling i den Misesiansk-Rothbardianska traditionen.

Den libertarianism som Ludwig von Mises-Institutet i Sverige företräder är ifråga om konsekvenser mer konservativ än Sverigedemokraterna och samtidigt mer liberal än Moderaterna.

Nu när talibanerna tagit över Afghanistan är det intressant att studera vad som händer med landets centralbank. Det är pedagogiskt värdefullt för andra som vill försöka göra sig fria från det globala centralbanksväldet.

Genom att titta på en rad olika länders erfarenheter spårar Princeton Univerity-demografen Norman Ryder, den centrala gemensamma orsaken till fallande fertilitet, till införandet av offentlig massutbildning.

Den libertarianism som utgår från principen om icke-aggression samt grundas på idén om att individen äger sig själv och sin rättvist förvärvade privategendom leder, konsekvent tillämpad, till ett sammansvetsat etiskt synsätt på alla mellanmänskliga relationer.

Det var tydligen för mycket för både Anne Ramberg och Annika Strandhäll att Chang Frick bjöds in och medverkade på Sveriges Television tillsammans med Frida Boisen från ”Trolljägarna”.

Detta är den andra delen av en föreläsningsserie i tio delar vid namn “Ekonomi, samhälle och historia” i vilken Hans-Hermann Hoppe presenterar en noggrann rekonstruktion av grunderna i ekonomi, samhällsteori och politik.