Förbudspolitik är ett exempel på symbolpolitik som understöds av ekonomisk okunskap. Man förbjuder något främst för att markera att man inte tycker att det är OK, medan man samtidigt ignorerar de oförutsedda ekonomiska konsekvenser som leder till en oerhört mycket värre situation. En situation som man sedan försöker bota med ytterligare okunskap. Logiken bakom förbudspolitik följs bäst genom exempel. Låt oss därför följa de ekonomiska konsekvenserna utifrån ett specifikt förbud – narkotikaförbudet.

Ekonomihistorikern och kolumnisten Johan Norberg skrev nyligen en artikel i Metro om låglönefabriker med anledning av Aftonbladet TV:s miniserie ”Sweatshops”. I den artikeln berättade han varför människor har fel om fabrikerna och att de rentav hjälper de arbetande ut ur fattigdom. Denna artikel bygger i sin tur vidare på den.

Politisk handling upphöjs i den allmänna politiska konversationen som överlag positiv och självklar. Det antas också att de politiska institutionerna har bättre översikt och kunskap än resten av samhället som de anses företräda. Dessutom anser de sig ha ett ansvar att göra ”något” när det väl anses vara nödvändigt då de sägs ha resurserna. Därför förespråkar i princip alla partier någon form av planering i ekonomin och inte en fri marknad. Men har de verkligen den kunskapen?

Dagens flyktingkris är resultatet av regleringar som kortsiktigt gynnar vissa särintressen men försämrar för alla andra i samhället. Vad för annan politik kan då lösa krisen? Svaret står i att låta invandrare kunna tjäna egna pengar och ta bort regleringar som hindrar människor från att samarbeta med varandra.

Nu lanserar vi podcasten “Rothbardinstitutet diskuterar”! I det första avsnittet har vi valt att diskutera ett högaktuellt ämne i svensk debatt: flyktinginvandring.

Martin Eriksson och Boris Benulic diskuterade i lördagens radio bubbla om vad den definitiva libertarianska positionen är i invandringsfrågan. De presenterade dels rena faktafrågor som de menar att en libertariansk hållning behöver ha med i sin världsbild samt vad för rättigheter någon har att ta sig över en statlig gräns och vad för politik staten bör föra.

Idag publicerades det en debattartikel skriven av Claudio Skubla, tillförordnad förbundsdirektör på Svenska Taxiförbundet, på Svenska Dagbladets (SvD) hemsida. I denna artikel kritiserar Skubla taxibranschens största mardröm – transportdelningstjänsten Uber – på välfärdsmoralistisk grund och dra slutsatsen att deras app-baserade tjänst uberPOP, som kopplar förare till resenärer, kan hota hela välfärdsstaten om de växer sig stora genom uteblivna skatter.

Idag publicerades det en artikel på SVT Västerbottens sida som handlade om en 11-årig bakglad flickas brev till statsminister Stefan Lövfen och svaret som hon fick tillbaks från honom. I sitt brev undrade flickan, som heter Cia (uttalas Kia) och kommer från Blattnickselle, varför det kostar så mycket att skaffa tillstånd att driva café, och framförallt, varför hon inte får driva cafét hemma hos sig bara för att hon är 11 år – vilket hon tycker är orättvist. Lövfen svarade med kostnaden beror på att kommunen ska kunna kontrollera så att maten som serveras går att äta.

Anarkokapitalism förespråkar ett fritt samhälle där allting produceras utan statliga stöd eller statliga regleringar. Det finns inte en stat i ett anarkokapitalistiskt samhälle – ingen skatt och inga förbud förutom förbudet mot att inkräkta på någon annans individuella frihet. Andra namn på det här samhället är en polycentrisk konstitutionell ordning, libertariansk polycentrism eller, som några av oss anarkokapitalister kallar det lite informellt, Ankeborg.

Sveriges försvar har under en längre tid kritiserats för att vara underfinansierat och undermåligt. Många har också tappat tron på en icke-fungerande yrkesmilitär. Sedan drygt ett år tillbaka har frågan om att återinföra värnplikten, som med majoritet i Riksdagen avskaffades 2010, blivit allt mer aktuell.
Under valet hösten 2014 gick Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven (sedermera statsminister) ut med att han ville återinföra värnplikten om han skulle vinna valet, som svar på situationen i Stockholms skärgård där man misstänkte att en rysk u-båt hade gjort intrång på svenskt vatten.

De senaste åren har flera fall då människor nekats tjänst av någon utifrån uppmärksammats främst i utlandet. Det har, till exempel, hänt då bagare har nekat att baka bröllopstårtor till homosexuella pars bröllop på grund av personliga skäl som religiös övertygelse. Det har i vart fall följts av hätsk diskussion på båda sidor i frågan: Ska eller ska man inte få diskriminera människor på grund av deras sexuella läggning?

Översättning av artikeln ”Some Basics of State Domination and Public Submission” av Robert Higgs.

I sitt tal under Almedalsveckan, politikernas sommarfestival, sa Gudrun Schyman å Feministiskt Initiativs (FI) vägnar att man borde låta 16-åringar få rösta i valen för att inte exkludera en grupp som kanske inte får rösta förrän de är 20 år gamla. För enligt Schyman finns det forskning som visar att 16-åringar fattar lika bra eller dåliga beslut som 18-åringar.

Alla har vi en teori om hur världen fungerar, om hur orsak och effekt hör ihop. Utan den skulle vi inte veta hur man ska börja dagen: ”Om jag vaknar upp imorgon kl. 7:00 så bör jag ta mig till arbetet i tid. Och sedan…”
Våra teorier, reglerna och priciperna utifrån vilka vi tolkar omvärlden, hjälper oss att tänka och planera, men de begränsar också till viss grad vårt tänkande och vår planering.

Översättning av ”Economic Depressions: Their Cause and Cure” av Murray N. Rothbard. — Vi lever i en värld av eufemismer. Dödgrävare har blivit ”begravningsentreprenörer”, pressagenter har blivit ”pr-rådgivare” och städare har alla blivit ”lokalvårdare”. I vartenda område har rena fakta förpackats i dunkelt kamouflage. Inte minst har detta varit sant inom ekonomivetenskapen. Förr i tiden brukade vi drabbas av periodiska ekonomiska kriser som vid dess plötsliga uppkomst kallades för ”panik”, och den kvardröjande perioden efteråt kallades ”depression”.

Detta är en kort introduktion till teorin om äganderätt och den utgör grunden för libertarianism.
Teorin om äganderätt
Människan är beroende av resurser för att klara sig genom vardagen och livet. Men resurser är knappa (begränsade i antal) och alla kan inte använda dem samtidigt. Därför behövs det bestämmelser för att avgöra vem som kontrollerar – äger – vad så att man kan undvika konflikter och säkra människors välstånd.

Ända sedan guldmyntfoten avskaffades har värdet på världens valutor flutit fritt mot varandra. Detta har skapat ett nollsummespel som underblåst av nationalism lett till ett globalt proxy-krig om världsherravälde.
Värdet av valuta är inte inneboende och inte heller huvudsakligen relaterad till dess köpkraft.

Staten är våld, rätt och slätt. Eller i filosofen Hans-Hermann Hoppes ord: ”En stat är ett territoriellt tvångsmonopol – en organisation med uppsåt att begå kontinuerlig, institutionaliserad kränkning av äganderätten samt exploatering – i form av expropriation, beskattning och reglering – av individens privata egendom”. Den här synen på staten är inte libertariansk per se; den tyske sociologen Max Weber beskrev år 1919 den moderna staten som ett våldsmonopol ”som framgångsrikt hävdar sin rätt till monopol gällande den legitima användningen av fysiskt våld inom ett givet geografiskt område”.

För ett tag sedan släpptes ett videoklipp med journalisten och aktivisten George Monbiot och komikern och tillika kändisaktivisten Russell Brand i vilket de i korthet hävdar att de rika inte förtjänar sin rikedom, särskilt om de har ärvt den, och att de lider av ett så kallat ”self-attribution fallacy” – som beskrivits av Monbiot. Då de båda är att beskriva som socialister så är deras agenda inte dold. Låt oss dock bryta ner deras konversation. Förtjänar de rika verkligen att få vara rika?

Så här efter konstaterandet att det inte blir något nyval nästa år, utan en partiöverskridande överenskommelse istället, så får vi tillfälle att begrunda demokratin som det maktspel det är. Denna artikel är en kort utläggning av några tankar om det demokratiska systemet.

Det har tidigare skrivits om incitament och varför de är viktiga. Låt oss i denna artikel kort redogöra incitamenten i statlig verksamhet. Förutsättningarna för en fungerande verksamhet är incitamenten, det vill säga anledningarna för den att göra sitt jobb bra. I fallet med privata företag är incitamentet den vinst som de erhåller genom att tjäna sina kunder på det bästa och mest effektiva sättet möjligast. Detta incitament saknas i statlig verksamhet i vilken myndigheter, och till viss del även statligt ägda bolag, får pengar från skatteintäkter baserade på behovet som politikerna ser.

Mycket av det som innebär att ”tänka som en ekonom” innefattar att ställa rätt frågor. Dessa frågor innefattar vanligtvis att se vilka incitament som människor står inför i en viss situation. Exempelvis är ett svar på inflation – en bestående ökning av den allmänna prisnivån i en ekonomi – att tro att en lösning på problemet vore att göra det olagligt att ta mer betalt än en fastställd summa pengar för en given produkt. Det vill säga, man ser ett utfall som man inte gillar, och utan att förstå varför det är så som det är så försöker man påtvinga det som man tror är ett bättre utfall.

I och med det kommande nyvalet i Sverige i mars 2015 så är Sverigedemokraterna (SD) och invandringsfrågan åter i medias fokus. De etablerade partierna har ännu inte sagt något vettigt. Den revanschsugna Alliansen, med Moderaterna i spetsen, fortsätter med sitt mantra ”Sätta fler människor i jobb”. Några konkreta förslag har inte presenterats.

I och med det kommande nyvalet i Sverige i mars 2015 så är Sverigedemokraterna (SD) och invandringsfrågan åter i medias fokus. De etablerade partierna har ännu inte sagt något vettigt. Den revanschsugna Alliansen, med Moderaterna i spetsen, fortsätter med sitt mantra ”Sätta fler människor i jobb”. Några konkreta förslag har inte presenterats.