Det finns inget stabilt underlag för en traditionell regeringsbildning. Vi kommer säkert att få en regering, förr eller senare. Men hur den kommer att se ut och hur det är tänkt att ros i hamn får framtiden utvisa. Men oaktat detta – så går det naturligtvis ändå att fatta beslut i riksdagen. Allt som krävs är att tillräckligt många är överens. Vad innebär detta när det gäller övervakningsfrågorna?

Enligt media har amerikanska FBI:s nu teknik för ansiktsigenkänning klar att sjösätta. Detta är intressant på många sätt. Inte minst är ansiktsigenkänning en av nyckelkomponenterna i det EU-finansierade forskningsprojektet Indect. Indect-projektet går ut på att koppla samman bland annat automatiserad kameraövervakning, analys av medborgarnas aktiviteter på nätet och en mängd olika dataregister. På så sätt hoppas man kunna förutse och därmed även stoppa sådant beteende som staten anser vara icke önskvärt.

Det är tragikomiskt att se hur “alla” nu menar att FP och C ska överge sin politik för att rädda S. Varför skulle ansvar för landet betyda att borgerliga måste ge upp sina värderingar? Rimligare krav är att Socialdemokraterna ska överge sin vänsterpolitik eftersom de inte fått något mandat av folket att driva landet ut på vänsterflanken.

Det finns en del tillfällen då folk har svårt att samarbeta med varandra, p.g.a. dåliga incitament, trots att alla skulle tjäna på ett samarbete. Bland vissa ser dessa problem ut som alldeles för svåra för folk att klara av, men det börjar nu byggas en teori om när och hur människor faktiskt kan lösa problemen. Detta görs genom att lära sig mer om situationen, diskutera med andra om rimliga lösningar, ge löfte om att samarbeta, tolka andras handlingar välvilligt, undvika de som inte vill samarbeta samt att diskutera frågan om samarbete som en moralisk (istället för affärsmässig) fråga.

Det här handlar om Peter Sunde, som sitter fängslad för att ha drivit en hemsida. Det är svårt att som utomstående kontrollera riktigheten i detta, så ta det med en liten nypa salt. https://www.flashback.org/t2445484

Som bekant gillar jag inte Sverigedemokraterna. Men jag tror att det är viktigt att skilja på (SD) som parti och dess väljare. Jag tror att de flesta av väljarna varken är nationalister eller rasister. (Möjligen kan de ha fallit för en extrem förenkling av en mycket komplicerad fråga.) Men – låt oss titta på (SD) bortom utlänningsfrågan. Jag tror nämligen att det finns något annat som lockar i partiet.

Min kolumn för Realtid den här veckan handlar om valet. “Reinfelds uppgörelse med Miljöpartiet hyllades som ett politiskt genidrag av liberala ledarsidor. DN skrev: ”Den visar viljan att ta ansvar i viktiga frågor och för detta ska inte minst Miljöpartiet ha en eloge. De sammantaget fem partierna berövar SD – i praktiken ett enfrågeparti – sin enda politiska fråga. Det är både listigt och demokratiskt rätt.”

Ja, vad ska man säga. De jobbar med droger påstås det, men kan absolut INGENTING om saken. Från Facebook: “Det gäller LSD i form av indränkta små läskpapper eller frimärken om man så vill. En oerhört stark drog som i sin farlighet är klart jämförbar med Heroin.”

I dag går en massa människor omkring och känner obehag över att (SD) har fått ökat politiskt inflytande. Andra oroar sig över att en vänsterregering nu kommer att styra och ställa över deras liv. Under förra mandatperioden kände många olust mot en borgerlig politik. Många fruktar att den vänster som står för “det fina våldet” får inflytande över den traditionella politiken. En del människor är rädda att olika religioner skall få inflytande över reglerna i vårt samhälle. Andra avskyr det grepp som den politiska korrektheten, surdegsmedia och feminismen stundtals har om samhällsfrågorna. Vi är många som oroas av det sätt som postmodernismen relativiserar allt från grundläggande rättigheter till vetenskap. Morallagarna blir allt fler…

En gymnasiekompis postade följande valanalys på facebook: ”Tror inte Sverige ska oroa sig för invandring utan massutvandring efter det här valet för detta är fan HEMSKT.” Lite så. Fast det fanns faktiskt ljuspunkter, om man ska se det positivt

Jag har intresserat mig en hel del för frågan om hur individer i ett fritt system kan komma runt fångarnas dilemma-problemet och producera offentliga varor. Eller, i andra ord, hur folk lättare kan välja långsiktiga eller rationella beteenden som låter en kunna uppnå fler samarbeten med andra.

The American Conservative skriver utifrån Tocqueville om hur demokratin självdör med två exempel. Det ena handlar om paternalismens mjuka förtryck som liberaler (men inte socialliberaler) klagar på. Den andra, som jag tänkte ta upp här, handlar om ett fenomen som både konservativa och (rousseausk?) vänster anklagar det moderna samhället för: att människor i den moderna världen lever ett allt för hektiskt liv och stressar så mycket att de inte får glädje av sitt materiella välstånd. Kort de tappar bort sin andlighet (alltså inte nödvändigtvis religiös andlighet). Tocqueville skriver:

Idag, en dag innan riksdagsvalet 2014, låter SvD publicera artikeln “En röst är aldrig bortkastad” av nationalekonomerna Olle Folke och Johanna Rickne samt statsvetaren Jenny Madestam. I artikeln argumenterar de för att folk har en felaktig syn på röster som inte är på ett vinnande parti. Istället för att dessa röster är bortslösade menar författarna att de istället fyller funktionen att berätta för partier om vad väljarna verkligen vill ha.

Jag tycker inte att den här regeringen förtjänar att bli omvald. Det har hänt alldeles för lite under den senaste mandatperioden. I Alliansens valmanifest finns en massa saker jag inte vill ha – skattehöjningar, Systembolag, hårdare straff i allmänhet och hårdare knarklagar i synnerhet, ökade utgifter till jämställdhetstrams och landsbygdspolitik, matlandet Sverige, ja ni fattar – och välvilligt och noggrant läst finns 19 ynka liberaliseringar. Om den växande statliga övervakningen är det tyst.

SVT rapporterar om larmen om vanvård på äldreboendet Skräddaren i Umeå. Äldre har fått sitta i sin egen avföring och det har inte funnits tillräckligt med personal för att ta hand om de äldre. Personalen vågar inte tala om bristerna på grund av rädsla för repressalier.

Jag har under lång tid tänkt skriva en post om vad det öppna samhället innebär. Konceptet är hämtat av Popper som skrivit ett verk i två band om denna fråga och det är inte helt enkelt att förmedla den bilden. Den artikel som finns på Wikipedia gör inte konceptet rättvisa heller (alltså det är svårt att förstå varför det är så viktigt utifrån artikeln). Men så insåg jag att för att göra det enklare behövs en beskrivning om vad det öppna samhället inte är.

I offentlig verksamhet används pengarna alltid rätt. Det är därför det är så dumt att släppa in privata företag i välfärden – för de använder ju nästan alltid pengarna fel och då blir det ju mindre över till att göra saker som är rätt.

En sak som jag har funderat på rätt mycket är hur man bygger argument och hur man försvarar sig och i det längre perspektivet om man ändrar åsikt. I en argumentation om världen försöker jag i alla fall hålla mig till att ta alla argument på allvar. Rent praktiskt innebär det att när jag stöter på ett argument så försöker jag bryta det. Oftast lyckas jag med det rätt snabbt och behöver inte ägna mer tid åt det. I bland måste jag sätta mig ner och fundera och reflektera över argumentet.

Min krönika i Realtid den här veckan handlar om vänsterstaden Malmö: “Ingen större svensk stad har högre arbetslöshet och mer fattigdom än Malmö. Malmö hamnar i botten oavsett vilket mått på socialt välmående vi studerar. Bland de i arbetsför ålder förvärvsarbetar ungefär 80 procent i Sverige. I Malmö däremot arbetar färre än 70 procent av de i arbetsför ålder, inklusive gränspendlare.

I mitt senaste inlägg om valbetting skröt jag om hur mitt FI-bet var fantastiskt utifrån att oddsen sjunkit från 1.95 till 1.14. Oddsen är uppe på 1.33 igen men sett till valundersökningar, statistiska förutsägelser och dylikt får det nog sägas att de drar rätt dött. Jag har redan större delen av min bettingrulle inslängd på valbets så det blir nog inga fler lågoddsare, men jag tror definitivt att det finns värde där. Gissningsvis försöker media få in lite spänning i valet sista veckan och Fi kommer då att övervärderas lite till.

 Om du var från en annan planet och landade i Sverige, eller någon annan stans för den delen, och du kunde förstå språket, hur logisk tror du vår livsföring och det sätt vi lever på skulle te sig för dig?

När man är helt involverad i något (som till exempel vårt moderna samhälle) så blir man ofta blind för den idioti som man bara accepterar som en del av hur allt är. Det stora flertalet människor bara gör som alla andra och accepterar vad som än råkar vara normen där de bor.

När jag skrev Sossesverige funderade jag ofta på om och hur arbetarrörelsen skulle reagera på boken. Det är nämligen rätt hårda ord i den. Som Sofia Mirjamsdotter skrev i Sundsvalls Tidning:

Igår satte Feministiskt Initiativ rosa glasögon på de andra partiernas valaffischer. Det var en harmlös aktion, kan tyckas, och idag ska partiets medlemmar själva plocka bort dem igen. Men att aktionen var harmlös förändrar inte att den var fel. Det är när man respekterar principer även i små och till synes oförargliga saker som man är mogen och ansvarstagande.

Jag har fått en del frågor om jag har några tips när det kommer till crowdfunding. Jag antar att det är för att alla crowdfunding-projekt inte faller in under kategorin självspelande piano, att de kanske har en smal publik eller inte handlar om något som har momentum i debatten. Jag har därför sammanfattat några punkter som jag själv tänkt mycket på och som Daniel Daboczy pratat om (och FundedByMe-teamet har bloggat om). Jag har jobbat som säljare och därför kommer en del fokus ligga på de säljande aspekterna. Tyvärr gnäller jag på TL;DR en del även om jag begår detsamma i detta blogginlägg, men det är nödvändigt i utbildningssyfte.

Orden i titeln ovan verkar inte ha någon som helst naturlig koppling utom möjligen sjuksköterskeuniformer, men det är ändå den bästa jag kom på. Efter att ha blivit varnad av någon debattredaktör att skrivande för försämrar min trovärdighet Nyheteridag, fått höra från något håll att att vi skriver för mycket om droger och vid något tillfälle blivit kritiserad för att jag ägnar för mycket tid åt att såga FI (det sistnämnda skyller jag på path of least resistance) finns det bara en sak att göra. Nu är det dags att skriva om porr, diskriminering och allas rätt till sin kropp!

Under valrörelsen håller de större borgliga partierna tyst om cannabis. Detta trots ett uppmärksammat rättsfall, det faktum att New York Times gått ut och vill avkriminalisera marijuana och en oerhört framgångsrik legalisering i Colorado. Jag har hört från lite olika håll att politiker i de större partierna fått order om att hålla tyst och rätta in sig i leden när det kommer till cannabis under valrörelsen. De flesta politiker vill helt enkelt inte vara kontroversiella under valrörelsen. Varken vänsterpartierna eller alliansen kommer att legalisera eller avkriminalisera de närmaste fyra åren.

Ni som kan er ”Sven-Ingvars” känner förstås igen låten som jag parafraserar i inläggets titel… Hur som helst, att sälja sin röst är tydligen olagligt. […] Detta är en lag som uppenbarligen inte är i bruk i praktiken. Varenda jävel som röstar gör det ju för att de fått ”ett löfte om en otillbörlig förmån”, nämligen en politikers, visserligen värdelösa, löfte om att ”göra sverige bättre”.

Två veckor efter att Barack Obama vann presidentvalet år 2012 publicerade filosofiprofessorn Michael LaBossiere en mycket intressant artikel på The Philosophers’ Magazines blogg. Obamas valvinst (eller snarare republikanernas valförlust) kunde enligt LaBossiere till viss del förklaras som en förlust i kunskapens sfär: republikanerna byggde sin valrörelse på en felaktig uppfattning om Obama och hans väljare och gick därför ut i politisk strid mot en fiktiv motståndare. De slogs inte mot Obama, utan mot en nidbild som de själva skapat. Låt mig pröva att återanvända LaBossieres grepp på Sverige och Sverigedemokraterna. Jag tror nämligen att samma typ av fenomen går att hitta även här.

Alex Voronov skrev en ledare i Eskilstuna-Kuriren 30 augusti 2014, som handlade om det påstådda gapet mellan skatter för pensionärer och för löntagare; detta gap bortser från att pensionärer inte längre behöver betala in för sociala avgifter, vilket i och för sig är sant. Min kommentar:

När jag läser vad folk delar, postar och skriver i olika facebook-grupper eller forum, så är det som slår mig mest hur fast vi tycks sitta i övertygelsen att allt vi ser och hör och omges av är verkligt och sant.
Så jag tänkte fortsätta att upprepa den huvudsakliga linje som går genom den här bloggen. Kanske om jag säger det på olika sätt om och om igen, att det är lättare att förstå. Jag vet förståss att många redan förstår, men vi behöver bli många fler än vi är idag, om vi skall komma någon vart.