Beslutet att jämna Viared med marken togs bara nio månader efter att invånarna fick höra om planen.

I USA så kan staten ta alla dina pengar om de misstänker att du begått ett brott. De behöver inte ha bevis. De behöver inte ha en rättegång. De kan ibland bara hävda att du begått ett brott och sedan är pengarna borta.

Common Core State Standards Initiative verkar bli bland de största systemfelen i USA:s utbildningssystem. Enligt föreläsaren, en lektor, ovan skapades detta som ett federalt program tack vare en lobbygrupp med bl.a. Bill Gates i spetsen. Det var ingen som efterfrågade den här politiken i delstaterna, men de delstater som anammat det har gjort det för att de blev lovade att de kunde slippa vara med i det statliga “No Child Left Behind”-programmet, som alla nu verkar anse har varit uselt för utbildningen.

PragerU har gjort några riktigt bra videoklipp, som The War on Work och War on Boys. Men de har även gjort några riktigt usla klipp, som filmen ovan. Den var så barbariskt vilseledande att jag skrev ett svar på den: “Utterly wrong. This is because Mr. Miscamble can only imagine a peace of unconditional surrender as a peace worth pursuing. That is, a peace where the leadership of Japan can be placed under allied authority and risk losing their lives in a Nuremberg trial…

I en eller annan form så är det nödvändigt att rättsligt säga att vissa varor ägs av en person medan andra varor ägs av en någon annan. Varför är det nödvändigt? Jo, för att utan en sådan indelning så kommer folk kunna börja bråka med varandra om vem som har rätt att använda vad. Genom att införa äganderätt – oavsett om det är privat eller kommunal – så skapas ett ramverk för att lösa konflikter om vem som skall kunna få använda vilken resurs.

Aron Flam tar upp hur sjukvårdskostnaderna steg när de får mer pengar om de använder alla pengar i sin budget, hackar på FRA och poängterar att sänkta löner kan se till att flyktingarna får jobb.Han missade dock att ge en bättre förklaring till varför sjuksköterskorna har så låga löner, men överlag är de nya avsnitten av Folkets främsta företrädare riktigt bra.

Joan Kennedy Taylor diskuterar ovan en utomordentligt viktig fråga – hur skall vi förhindra att dåliga idéer sprider sig inom en rörelse. Hennes svar är att det är omöjligt och, i den mån man försöker, skadligt att försöka centralplanera tänkande. Istället bör idéer mötas öppet och, vilket inte ofta påpekas, efter lång betänketid; man bör inte vara rädd för att i en debatt säga att man kan se att ett motargument har någon viss poäng, men att man ännu inte hunnit utforska den helt och hållet.

En bra moralfilosofi måste kunna hantera filosofiska dilemman, men främst borde de kunna förklara hur ens vardagliga liv kan förbättras – och hur man kan göra det samtidigt som man inte försämrar för andra. Moralfilosofier måste också bygga på en vetenskaplig analys om en situation är ett moraliskt dilemma eller inte (situationer som inte är moraliska dilemman kan man hantera lättare, så det är värt att skilja på dem). Svåra dilemman är, per definition, också svåra att lösa och skapa en bra grund för fortsatt filosoferande. Slutligen tror jag att tanken på att det finns många filosofiska dilemman skadar ens förtroende om att de går att lösa, därför borde man inte diskutera dem mer än hur ofta de faktiskt finns här i världen.

Som ultimat princip så anser jag att hedonistisk utilitarism inte är moraliskt absolut. Det vill säga, det finns hypotetiska exempel där jag anser att det är omoraliskt att följa denna lära rakt ut. Jag har redan skrivit ett långt inlägg om ett sådant exempel, men det kan inte skada att ha fler. Exemplet är inte helt realistiskt, utan är bara till för att visa på hur utilitarismen hypotetiskt kan vara fel.

Ankdammen 15 är årets kanske största anarkokapitalistiska evenemang. Det kommer att gå av stapeln den 8:e till 9:e augusti och anordnas av Niklas Wiklander. Det kommer äga rum i en scoutstuga strax utanför Gävle – dock behöver man bara ta sig till Gävle så ordnas resa till och från.

Jag skrev nyligen ett längre inlägg om varför jag tror att aggregerade handlingar innebär en rättighetskränkning. Själva idén om att man inte har rätt att göra det går emot tidigare libertarianism, som byggde på common law-regeln att sådana handlingar inte kunde vara grund för att stämma någon, men det kan ha berott på att lagen då föreskrev att alla skulle vara lika skyldiga till brottet. I vilket fall tror jag inte att det resonemanget stämmer och jag tänkte komma med ett väldigt kort scenario för att visa varför.

Amerikanska Frontline har nyligen gjort en dokumentär om Vladimir Putins väg till makten och vad han uträttat där, Putin’s Way. Den finns att se i svensk version till slutet av månaden på SVT och är på hela taget väl värd att se. Programmet argumenterar för att Putin förskingrat miljoner och miljarder ifrån den ryska staten, både när han var vice-borgmästare i S:t Petersburg under 90-talet och när han var president eller bestämde ifrån kulisserna från år 2000. Hela hans politiska period kan ses som en del i spelet folk förde av att vinna pengar på korruptionen när Ryssland sålde statens ägande till politiskt uppsatta individer.

Argumentet här är att en AI, om den bara vill göra saker, kommer att ha ett incitament att försöka ta över hela världen och ta över all materia för att kunna uppnå alla mål den har. Detta gäller enbart en AI utan några specifika mål som vi människor har (vilket för många inkluderar att inte vilja styra över andra och att låta ens vänner ha en del av världen att bestämma över). Det man tänker sig är att det här är ett instrumentellt rationellt mål för en intelligent varelse, som att man försöker komma fram till vad homo economicus vill göra om man inte vet om vilken sorts varelse denne är – Vulcan, Dementor, Drow eller haj – bara denne tänker rationellt på vad dennes mål är.

Vi libertarianer har missat att lyckas klassificera klimatförändringar som rättighetskränkning eller bara som ett problem som världssamhället står inför. Om det är en rättighetskränkning finns det dock enkla lösningar på det. Att lösa klimatfrågan som socialt problem är nog svårare rent praktiskt, men konceptuellt är planen självklar: vi behöver skapa en grund för att folk skall kunna göra samhället rikare och utöka sina kunskaper för att stå emot hotet. Att skapa en politik för att minska utsläppen riskerar att minska möjligheten att stå emot andra oförutsedda risker (som naturliga ökningar av temperaturen) och skapar ett skadligt politiskt system.

En aggregerad handling (eller aggregationshandling) är när flera personer gör något som var för sig inte leder till något särskilt men som leder till något speciellt när alla (eller rätt många av dem) utför handlingen. Kan man då förbjuda eller kräva skadestånd för dessa om de skadar andra eller deras egendom? I det här inlägget argumenterar jag för att det är möjligt såvida inte restitut är inblandade. I slutet kollar jag om klimatpåverkan är ett sådant aggregerat brott, vilket det verkar vara. Om det stämmer så kräver det att det blir ännu viktigare att hitta en fungerande lösning i den här frågan – var och en av oss har ett individuellt ansvar för att göra det.

To create your own political world view you need to understand societies and know what your own goals, desires, and dreams are. How can you best gain that knowledge?

Vad innebär egentligen kommunism? Och varför skulle vi vilja uppnå ett kommunistiskt samhälle? Dessa båda frågor snuddar den kommunistiska teoretikern Gilles Dauvé vid i sin text Kapitalism och kommunism.

Kort svar: Ja, för handlingar som har så liten effekt att de suddas ut med tiden. Eller för de handlingar som andra inte märker skillnaden på än. Eller i de samhällen där folk märker andras hittills pareto-förbättrande handlingar och antingen tolererar dem eller accepterar dem. En pareto-förbättrande handling definieras som en där en person agerar så att någon får det bättre utan att någon annan får det sämre.

I videon ovan går Stefan Molyneux igenom lite psykologisk forskning som gjorts om folks ideologiska val och hur man resonerar i politiska debatter/konflikter. Huvudpoängen är att de flesta av oss i regel inte resonerar särskilt väl; vår rationella del blir lätt trumfad av den irrationella delen.

Den här rubriken ser säkert lite konstig ut, för är inte anarkokapitalism just ett samhälle utan en stat? Definitivt! Min poäng i det här inlägget är att belysa att anarkokapitalism är mer än bara att staten slutar existera, att det är annorlunda från alla möjliga situationer där det inte finns en stat, då det också är ett samhälle med ett decentraliserat rättssystem.

Jag läste nyligen om några stycken ifrån Jan Christensens Liberalernas stad, som jag recenserade för något år sedan. Det var lite fakta där som jag tyckte vore bra att komma ihåg men som jag inte hade tagit med i min recension, så jag tar upp det här. En tabell som Christensen tar upp är hur mycket folk hade gett bort i välgörenhet till donationsstiftelser år 1910:

Det finns en del tillfällen då folk har svårt att samarbeta med varandra, p.g.a. dåliga incitament, trots att alla skulle tjäna på ett samarbete. Bland vissa ser dessa problem ut som alldeles för svåra för folk att klara av, men det börjar nu byggas en teori om när och hur människor faktiskt kan lösa problemen. Detta görs genom att lära sig mer om situationen, diskutera med andra om rimliga lösningar, ge löfte om att samarbeta, tolka andras handlingar välvilligt, undvika de som inte vill samarbeta samt att diskutera frågan om samarbete som en moralisk (istället för affärsmässig) fråga.

Jag har intresserat mig en hel del för frågan om hur individer i ett fritt system kan komma runt fångarnas dilemma-problemet och producera offentliga varor. Eller, i andra ord, hur folk lättare kan välja långsiktiga eller rationella beteenden som låter en kunna uppnå fler samarbeten med andra.

Idag, en dag innan riksdagsvalet 2014, låter SvD publicera artikeln “En röst är aldrig bortkastad” av nationalekonomerna Olle Folke och Johanna Rickne samt statsvetaren Jenny Madestam. I artikeln argumenterar de för att folk har en felaktig syn på röster som inte är på ett vinnande parti. Istället för att dessa röster är bortslösade menar författarna att de istället fyller funktionen att berätta för partier om vad väljarna verkligen vill ha.

En fråga som är med i många libertarianska diskussioner om val är: “Är det rätt att delta och rösta i demokratiska val?”. Den här frågan är intressant då den undersöker vad som är moraliskt tillåtet och otillåtet i den politiska sfären. Jag tror dock att frågan inte är rätt utgångspunkt för att komma fram till det moraliska i saken. Den första frågan borde vara om det är rätt att delta i riksdagen.

Idag lanserar jag thebestpoliticalworks.org, en hemsida där du kan berätta för andra vilken politisk litteratur, dokumentär eller föreläsning du tycker bäst förklarar varför ett visst politiskt förslag är bra eller dåligt. Min förhoppning med sidan är att den blir tillräckligt populär så att den högst rankade litteraturen på sidan faktiskt ger den bästa introduktionen till varje politisk ideologi och fråga, så att dess namn gör rätt för sig.

I några diskussioner om marknadsanarkism kommer ibland frågan upp om inte rika individer i det samhället kommer att kunna köpa rättvisa för att få sin vilja igenom. Hur skulle det kunna ske? De möjliga sätten verkar vara genom att den rike (1) köper till sig det i förhandlingarna, (2) anställer en massa soldater som sedan för igenom dennes vilja eller (3) mutar domare. Som jag ser det är det alla tre nog nästan omöjliga i ett utvecklat samhälle med öppna kommunikationer. I det här inlägget tänkte jag ta upp dessa punkter som argument och sedan gå igenom dem, för att visa varför jag tror de inte riktigt håller.

Säg att vi kan dela in alla sorters handlingar i fyra kategorier: de som gynnar en själv och de som gynnar andra – samt de handlingar som inte gynnar en själv och de som inte gynnar andra. Hur stort överlapp är det då mellan de handlingar som gynnar en själv och de som gynnar andra; hur vanligt är det att de handlingar som är i ens egenintresse är sådana som andra också uppskattar?