Igår skrev jag en text hos Expressen kultur om de märkliga och obehagliga intellektuella strömningar som tycks ta greppet om samhällsdebatten i Sverige. Lägger som en liten pendang ut en annan text på samma tema. Jag blir nästan dagligen skälld för att vara vänster och kommunist dessa dagar. Det är förstås lustigt. Eftersom jag är klassisk liberal som vill ha maximal frihet för människor och marknader hör socialismen i min värld till närmast rakt motsatt ideologi. Högern har varit min hemvist. En svensk höger som i min samtid alltid varit liberalt sinnad.

Klas Ekman gjorde i början av året ett omfattande reportage i Magasinet Arena Hur mår högern? som nu går att läsa i sin helhet på länken. Jag förekommer med ett antal intervjusvar, men Ekmans research var betydande och omfattade från början även de i mitt tycke betydligt intressantare framtidsfrågorna. Eftersom jag gav grunderna per mail gick jag tillbaka och tittade på svaren. Lite långt och ostrukturerat på sina håll, men kanske kan de intressera även andra.

Nationalekonomen Tino Sanandaji är på många sätt ett välbehövligt salt i migrationsdebatten. På sin fritid har han granskat och avslöjat ohederlig hantering av siffror, som när en märklig rapport försökt lyfta invandring som en samhällsekonomisk vinst för Sandviken. Han ska efter en mycket framgångsrik crowdfunding nu skriva en bok med titeln Moral superpower: A book on immigration. Expressens ledarsida har nyligen lyft fram honom som en sanningssägare som medierna borde våga läsa och lyssna mer på. Det borde vi definitivt göra, men då även läsa kritiskt.

Har medborgarna i ett land en rätt att hindra andra människor tillträde till landet de lever i och följer den rätten av äganderätten? Kan man med andra ord dra en analogi mellan din rätt att bestämma vem du välkomnar i ditt hus, och vem majoriteten välkomnar till sitt land? Det är en föreställning som dykt upp rätt ofta på sistone, exempelvis i punkt två här. De intellektuella rötterna till denna föreställning är oklara (ofta anges ett missvisande citat av Friedrich Hayek).

Även i Dar es Salaams slumområden finns barn med extrem begåvning, visar ny forskning.– Några av de här barnen är oerhört intelligenta. Pauline Dixon som i tio år forskat om skolor i fattiga länder vid Newcastle University gjorde en intressant upptäckt medan hon forskade om privata skolor i fattiga länders flumområden.

Så här knasigt tänkte sig konstnären C A Dahlström att det skulle bli när skråväsendet avskaffades och ”När alle får göra hvad de vilje”. Förra året firade näringsfriheten 150 år i Sverige. Avskaffandet av skråväsendets restriktioner lade grunden för den utveckling som tog Sverige från fattigt land i norr från vilket miljontals flyttade västerut till det rika och välmående samhälle vi är idag.

Mats Johanssons essä En knapptryckares bekännelser i Neo nr 6 2014 är en av de mest lästa texterna och fortsätter att generera respons. Partikollegan Maria Abrahamsson reflekterar i Neo nr 1 2015. Och apropå Moa Berglöfs borgerliga identitetsdiskussion i samma Neonummer, har Mats Johansson återkommit med en identitetspolitisk fundering: ”Identitetspolitiken tränger in som debattparadigm där man minst anar det.”

Jag cyklar så gott som dagligen längs Lidingövägen in till city och tillbaka. Det är väsentligen ett fint stråk, för varje vinter har skottningen blivit allt bättre och det byggs mycket och spännande saker. Apropå det sistnämnda har jag dock några frågor och funderingar. Nu har det alltså investerats åtskilliga miljarder i att underlätta framkomsten i trafiken vid denna sträcka. För ett trafikslag – bilarna – är det vad jag förstått en rejäl tidsvinst. Framkomligheten har blivit bekvämare och trafiken flyter, precis som var tanken. För cyklister måste jag säga att den stora förbättringen hittills uteblivit.

För några år sedan sammanföll ett antal saker. Jag fick inte längre ihop min klimatskepsis, som den här bloggen annars bär viss vittnesbörd om. När folk glatt omfamnade den ena teorin efter den andra samtidigt – det sker ingen uppvärmning, det är solen som värmer, värme är bra, vi är på väg mot en istid – så föll det till slut på sin egen orimlighet. Jag hittade allt fler exempel på miljöproblem som lösts med hjälp av marknadsliberala förslag eller av högerledare som Margaret Thatcher och Ronald Reagan.

Värnplikt bygger på tvång och inte på övertalning, vilket jag skrev om på SVT opinion. Kanske är det därför företrädare för denna tanke inte är så skarpa på det där med att argumentera. Igår avfärdade jag med en enkel analogi den vanligaste argumentationen att helt enkelt tycka att det är bra med militärtjänstgöring (oerhört vanligt hos personer med några decennier bakåt till sin egen tjänstgöring, och i de fall profilbilder förekommer och är något att gå efter, inte i riktigt samma fysiska form idag).

Jaså ville du också berätta för mig vilken fin upplevelse du hade i det militära när du gjorde lumpen? Fint. Och så vill du berätta för mig att jag baske mig skulle må bra av samma sak. Och alla andra också. Vi har minsann inte bara rättigheter utan också skyldigheter. Visst, intresseklubben antecknar. Det är förvisso inte mer intressant eller relevant än vad du tycker om att äta till middag, men för all del, lätta ditt hjärta.

Jag tycker inte att den här regeringen förtjänar att bli omvald. Det har hänt alldeles för lite under den senaste mandatperioden. I Alliansens valmanifest finns en massa saker jag inte vill ha – skattehöjningar, Systembolag, hårdare straff i allmänhet och hårdare knarklagar i synnerhet, ökade utgifter till jämställdhetstrams och landsbygdspolitik, matlandet Sverige, ja ni fattar – och välvilligt och noggrant läst finns 19 ynka liberaliseringar. Om den växande statliga övervakningen är det tyst.

(En artikel jag skrev i Svensk Linje nr 1 2014.) Vård istället för straff är fokus för skademinimering, harm reduction. Denna typ av argumentation har av många lyfts fram som ett tjusigare, mer humant och vetenskapligt alternativ till legalisering. Mer sällan talar vi om nackdelarna med skademinimering: Att det fortfarande kränker människors frihet och integritet.

Den som vill ha något intellektuellt och samtidigt valrörelsenära i händerna rekommenderas John Micklethwait & Adrian Wooldridges The fourth revolution – The global race to reinvent the state. Den västerländska liberala demokratin krisar på många håll, och läget är snarare värre än vi tror.

Beväpna er! Igår luftade jag några tankar om den politiska utvecklingen inför och efter valet för vännerna i FMSF. Två pessimistiska samhällstrender och en väg att vara sant konträr mot dessa, en uppgift som inte minst faller på axlarna hos det fåtal pålästa idealister som är kvar inom partipolitiken.

Göran Greider stack ut och sprang en runda i skogen för ett rött Europa här om dagen. Själv tog jag 23 km i min älskade skog för ett frihetligt, liberalt Europa. Jag kände på mig att det blir ett långdistanslopp, med många uppförsbackar. Inte minst att döma av prognoserna från EU-valet och opinionsmätningarna inför hösten.

Miljöpartiet! Nä, jag skojar. Tyvärr. Det blir ingen upprepning av 2010 års riksdagsröst. Ett EU-kritiskt, grönt och livsstilsliberalt parti hade varit lockande, men dagens Miljöparti är tyvärr inte riktigt där.

Ja, det finns en aktuell faktaspäckad, tjock bok om ekonomi som alla borde läsa. Nej, det är inte den du tror. Har just avslutat fantastiska Fragile by design – The political origins of banking crises and scarce credit av Charles Calomiris och Stephen Haber (Princeton University Press, 2014). En bok som ger fördjupade kunskaper och insikter om den närmast oundvikliga relationen mellan banker och politik genom en historisk genomgång av fem länder.

Jan Guillou har inte internet. Om det ursäktar att trötta ideologiska dogmer ersätter faktakoll är upp till hans redaktör. Janne har hur som helst suttit på sin kammare och på skrivmaskinen plitat ihop en kolumn om att ”privatkapitalistiskt järnvägskaos” härledd till ”Thatcherismen” på 80-talet lett till att ”allt blivit sämre och betydligt farligare för passagerarna”. Ja, vi har hört den förut.

Howard Roark skrattade. Han stod på en klippavsats högt uppe i bergen och blickade ner längs de björk- och tallbeväxta kullarna mot dalen nedanför. Granit och trä, tänkte han, att omformas till resliga byggnader formade efter en tanke i ett överlägset intellekt. Det vore något annat än de amatörmässigt hopfogade ruckel som låg utspridda framför honom, och som fått honom att brista i skratt.