Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Kampen mellan gott och ont

I sin iver att hitta grupper att tycka synd om håller vänstern på att ödelägga årtusenden av västerländsk civilisationsutveckling, ta avstånd från upplysningen, förneka vetenskapen, skapa polarisering och nullifiera grundläggande fri- och rättigheter. Toppat med våld, kravaller och arrogans mot oliktänkande.

Politik är en skamlös verksamhet

Allt blir betydligt mer begripligt om man börjar betrakta politiken som en kriminell verksamhet: Ett gigantiskt bedrägeri som syftar till att överföra makt, pengar och fringisar till politikerna själva – och deras kompisar. På skattebetalarnas bekostnad.

Coronademonstrationerna – bakom rubrikerna

Är de tyska demonstrationerna mot corona-insatserna bara ett högerextremt jippo – eller är de tecken på att något annorlunda håller på att ske i samhällsdebatten? Kanske något politiken och media missar? Och är det i så fall bra eller dåligt?

Att behärska det skrivna ordet

I sammanhanget kan man spekulera i om studenternas bristande förmåga att uttrycka sig i skrift kan ha något samband med att samhällsdebatten håller på att bli allt mer känslostyrd. Att skriva är att koppla på sitt analytiska tänkande, istället för att låta reptilhjärnan reflexmässigt reagera utan större eftertanke.

Miljöpartiet är en svekfull sekt

Innan samarbetet med Socialdemokraterna var MP uttalade, högljudda motståndare till övervakningsstaten. Här har man lagt sig platt. För att rädda regeringssamarbetet med S har MP i riksdagen röstat nej såväl till att riva upp FRA-lagen som till ett förslag om att utreda FRA:s roll i den globala massövervakningen. Vilket är ett gigantiskt svek av ett parti som fram till valrörelsen 2014 profilerade sig som motståndare till övervakningsstaten.

EU stresstestar yttrandefriheten

Vad EU vill ha är pre-crime-åtgärder. Automatiska filter som med sina algoritmer söker igenom allt som alla européer laddar upp på nätet – i jakt på något suspekt. Och vad som för tillfället anses vara suspekt är bara en definitionsfråga.

När det goda blir det bästas fiende

Ta till exempel den vänsteranarkistiska tesen om ett samhälle utan stat, pengar eller klasser. Om folk så bara fick en skål ris per dag, så skulle snart ojämlikhet uppstå eftersom vissa människor kan antas vara mer sparsamma än andra. Då blir ris ett slags »pengar« i en bytesekonomi. Varpå ett slags klasser uppstår. Skall man kunna förhindra det – då krävs en stat och en ordningsmakt som griper in för att kontrollera och styra människors liv i detalj. Och då har hela tesen fallit.

Hur kan vi leva tillsammans?

Det höga tonläget, lättkränktheten och fanatismen får en att fundera. Alla kan inte få som de vill. Och även om den demokratiska processen är till för att bygga kompromisser som alla borde kunna leva med (och för att undvika våld) så bidrar en hög grad av politisering av vårt samhälle till att det ändå inte fungerar. Den som först når 51% av väljarnas röster får bestämma allt och alla andra tvingas underordna sig.

Ministerstyre? Expert-regering? Kaos?

Det stora problemet med förbudet mot ministerstyre är att det minskar möjligheten till ansvarsutkrävande. Politikerna kan helt enkelt skylla på någon annan när saker och ting går över styr eller slutar fungera. Istället ligger ansvaret på myndigheter, hos tjänstemän som inte är demokratiskt ansvariga inför folket och som inte betalar något egentligt pris för att göra fel.

Social oro i corona-krisens spår?

BLM-oroligheter, kravallvänstern, ökad arbetslöshet, ekonomiska problem, sensationslysten media, nervösa politiker och ungdomar som är uttråkade av corona-krisens alla restriktioner… Vad kan möjligen gå fel?

Härskar bäst som härskar minst

Jag är helt övertygad om att de flesta människor vill att staten skall fokusera på att sköta sin kärnverksamhet på ett kompetent sätt – och sedan längst möjligt lämna individen, civilsamhället och marknaden ifred.

Politiken är en parasit

Det räcker med ett grundläggande regelverk och att offentlig samhällelig kärnverksamhet sköts på ett kompetent och kostnadseffektivt sätt. Allt annat löser sig av sig självt.

Den knäböjande polisen

Jag kan inte heller frigöra mig från misstanken om att detta handlar om något annat. Det kan vara så enkelt som att ungdomen inte har något att göra nu när allt roligt är stängt. Men det kan även vara politiska grupper med betydande våldskapital som griper tillfället i flykten. Eller en kombination.

Vägen till en rimligt fungerande stat

Sverige är helt enkelt så marinerat i politisk och byråkratisk makt att man kan ägna årtionden åt att städa upp i systemet – utan att vanligt folk skulle märka annat än att offentlig kärnverksamhet då fungerar bättre och att skatterna sänks.

Det är inte alls konstigt att allt går åt helvete

Man avskaffade beredskapslagren av sjukvårdsmateriel – utan att någon riktigt vet hur det gick till eller varför. Man misslyckades med att hindra corona-smittan att ta sig in på landets äldreboenden, trots att man visste vad som var på gång. Man misslyckas med att testa för smitta i den omfattning som är önskvärd – eftersom ingen vet hur det skall gå till och ingen är bredd att ta ansvar. Inget av detta kommer som någon direkt överraskning.

Skatt, samtycke, tvång, rättigheter och moral

Bäst är den regering som inte märks. Som tar ut låga skatter, sköter det som verkligen är viktigt, är kompetent och ansvarsfull – och som i övrigt lämnar människor att göra sina egna livsval och söka lycka och mening efter eget huvud. En regering som längst möjligt lämnar vanligt, hederligt folk ifred.