I och med decembersveket kommer en sosse-regering leda Sverige med en någorlunda sansad allians-budget under en kortare tid vartefter Alliansen lovat att släppa igenom en S+MP-budget med all galenskap som detta innebär. Läs detta igen. Alliansen, bestående av Moderater, ett parti som kallar sig liberalt, Centern under Annie ”Ayn Rand på Svenska” Lööf och Kristdemokraterna tänker alltså, fullt frivilligt, släppa igenom en socialistbudget trots att de bara genom att sitta stilla i båten, lägga en egen och hålla käft hade kunnat hindra denna.

Det blir till att återuppväcka bloggen, dels för att jag alldeles för ofta har nedsättande, arga och ur PK-synpunkt tveksamma rants att kläcka ur mig, men framförallt för att Bubb.la fyllde ett år igår och jag har varit med sedan starten. Här är mina reflektioner om det hela.

I stort tycker jag om Sverige. De flesta människor man träffar är rätt trevliga, klimatet passar mig ganska bra och vissa delar är väldigt vackra. Samtidigt blir jag bra jävla less på all idioti vi hittar på ibland. Den senaste tiden har varit särskilt störig på det sättet. Kvällstidningen, och jag använder termen liberalt nog att innefattat ”glorifierad skvallerblaska”, Aftonbladet tröttnade på att konkurrenterna på Expressen tillfälligt tagit över titeln som landets minst seriösa medieinstitution och snodde helt enkelt idén att samarbeta med vänsterextrema trolljägare för att ge sig på ”trollen” på Flashback. HAX sammanfattade som vanligt det hela bäst.
Det roliga med det hela är att exemplen de tar upp, till exempel i den här radiointervjun, helt enkelt inte har något alls att komma med jämfört med vilken genomsnittlig dag som helst för många människor som spelar datorspel online, spelar poker på nätet eller utför ett otal andra sysslor.

Jag blev nyligen tipsad om en artikel där det framgår att de franska högerpopulisterna Front National med Marine Le Pen i spetsen har ett oproportionerligt stort stöd bland homosexuella.
”A survey by the polling firm Ifop indicates a dramatic increase in support for the FN among homosexual and bisexual voters since the French presidential elections of April 2012. It showed, for instance, that in Paris 26 per cent of homosexuals supported Le Pen, compared with 16 per cent of hetero-sexuals.”
Förklaringen som framförs i artikeln är en kombination av att FN har gjort ett medvetet försök att bli mer socialt accepterade genom att rensa bort mer aggressiv retorik tillsammans med det faktum att ett antal hatbrott mot homosexuella utförts av människor med arabisk bakgrund vilket skyllts på muslimer. Marine Le Pen far, den tidigare partiledaren för FN hade en lång historia av grovt homo-fientliga uttalanden medan den nuvarande partiledaren har så pass många homosexuella medarbetare att en del mindre nogräknade partimedlemmar klagat över att partiet helt enkelt tagits över av bögar.

Jonas Sjöstedt (V) är glad över att Alexis Tsipras och hans Syriza tagit makten i Grekland. Åsa Romson säger i samma artikel följande:
”Det här ger ytterligare en signal till ett förändringsarbete inom eurozonen, hur man ska hantera behov av inte bara budgetrestriktivitet utan också möjligheter för länder att hitta andra politiska vägar framåt som ger befolkningen en framtidstro. Resultatet annars är ju att starka nationalistiska och i Grekland nazistiska stämningar hade kunnat blomma ut.” Utan att riktigt känna någon vidare läsarglädje i att försöka följa den argumentationen kan vi dock konstatera att den goda Åsa tycker att det är bra att en samling halvkommunister tagit makten för att det motverkar nationalism och nazism. Låt oss då koll på vad det är för människor som är demokratins förkämpar i hennes världsbild:

Folkpartiet gjorde dåligt ifrån sig i Sifo-mätningen för januari och följde upp det med att i nästa mätning hamna under riksdagsspärren, med viss marginal. Detta kan tolkas som ett tecken på att förnyelse behövs, vilket också LUF:s Linda Nordlund gjort när hon skrev en rätt bra artikel om det hela för en vecka sedan. Hon konstaterade bland annat:
”Med utspel är det i bästa fall som med barns pysselböcker, där de genom att knyta samman dussintals små prickar får den större bilden att framträda. Men i Folkpartiets fall var det, även för oss med insyn, omöjligt att se hur ordningsomdömen, pappamånader, återinförd värnplikt och ja till euron kunde kopplas ihop till en större vision för Sverige. Ännu mindre en frihetlig sådan.”

FI:s EU-parlamentariker Soraya Post ställde för någon vecka sedan, tillsammans med ett gäng andra parlamentariker, ett par frågor om asylsökande i parlamentet. Den som stack ut var följande:
”What actions does it intend to take to relieve the Member States that form part of the external borders of the EU from the massive influx of asylum-seekers, also in line with the UNHCR pledges?”

Centerpartiet i Örebro har nyligen hamnat i blåsväder för att man vill hantera IS-terrorister som återvänder till staden genom att ge dem rehabilitering i form av terapi och jobbträning. Detta ungefär samtidigt som IS-terroristerna fått rubriker för sin vana att slänga homosexuella män från höga höjder som någon form av straff/underhållning och att de vill ha två hundra miljoner dollar i för att inte avrätta två kidnappade japaner. Detta kan tyckas vara osmakligt och det är lätt att fråga sig om politiker är riktigt kloka. Personligen har jag sedan länge konstaterat att de generellt sett inte är det. I det här fallet står finns det dock ytterligare något tokigt, nämligen att Centerkvinnorna sedan tidigare varit ute och spårat rejält i sin syn på utomlands brottslighet:

De senaste veckorna har mycket av nyhetsflödet dominerats av terrorattacken i Frankrike. Detta är naturligt, då den utgör ett angrepp på det öppna samhället, yttrandefriheten och den demokratiska rättsstaten som sådan. Mina tankar går ut till de drabbade och ännu mer till deras nära och kära. Med den begränsade begåvning jag besitter kan jag inte i närheten av lika bra som många andra beskriva hur hemskt det hela är och jag tänker därför inte ens försöka. Istället vill jag fokusera på de i mina ögon otäcka reaktionerna på attentatet.

Från Wikipedia:
”Vänsterpartiet bildades 1917 av vänsteroppositionen inom Socialdemokraterna samt hela dess ungdomsförbund. Detta kom av en strid mot den socialdemokratiska partiledningens ultimatum om total lojalitet genom bland annat den så kallade munkorgsstadgan som vänsterfalangen och ungdomsförbundet kritiskt menade var till för att tysta oppositionen inom partiet. Det nya partiet som bildades, Sverges socialdemokratiska vänsterparti (SSV), var senare med och grundade Komintern 1919.”
Angående Komintern kan man läsa följande:
”Målsättningen med organisationen var att med alla tillgängliga medel, inklusive militärt, nedkämpa bourgeoisin, att med sovjetiskt understöd föra revolutionen vidare och upplösa nationalstaterna en efter en och omvandla dem till en internationell socialistisk sovjetrepublik.”

Politiker gör anspråk på att bestämma hur Sverige ska styras. Detta medför att befolkningen borde få veta vad de står för, vilka åsikter de har och har de tidigare har valt att handla i olika situationer. Kort sagt, makten ska granskas. Senast för någon dag sedan hävdade Miljöpartiets kommunalråd i Malmö, som ansvarar för frågor om demokrati och tillgänglighet, följande:
Hade jag inte varit så naiv hade jag tyckt att SD borde förbjudas ungefär nu.
— Nils Karlsson (@FilosofenNils) 29 december 2014

Jag har, min ovårdade frisyr till trots, en jur.kand. Som fördjupning skrev jag om spelteori i förhandlingar. Utifrån detta tänker här förklara varför spelteori dikterar att uppgörelsen inte bara är dum i största allmänhet, utan helt enkelt objektivt dålig för alliansen. För att bevisa det behöver vi först definiera diverse saker. Vi börjar med att slå fast vad uppgörelsen innebär, det går att läsa här. Dessa fyra punkter listas, och för enkelhetens skull är det dessa vi använder.

Jag läste nyligen den här texten på piratpartiets hemsida. Nu är jag partisk eftersom författaren även skrev förra årets sämsta debattartikel. Det är imponerande att lyckas komma med sakfel om ”FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna” (sic) och Europakonventionen i en artikel om att avskaffa demonstrationsrätten för politiska meningsmotståndare och dessutom ha mage att kalla sig liberal. Artikeln är så absurd att de lyckades få Telason Getachew att ryta ifrån, och den lilla erfarenheten jag har av honom är att det nog finns få människor på vår planet som avskyr SD mer än han gör. Hursomhelst, texten är i övrigt full av dumheter och någon form av önskan om att PP ska utrota alla möjligheter till väljarstöd. Kritiserar man att ens parti anställer en av Europas bästa politiska konsulter och tar upp att ett parti, som allmänt ses som det HPTQ-vänligaste, har problem med homofobi kanske man inte har världens skarpaste strategiska sinne. Texten tar dock upp en viktig poäng, och det är hur kärnfrågor bör behandlas. Det fick mig att tänka, vad är egentligen Liberala partiets kärnfrågor?

Jag gillar inte SD. Jag är däremot avundssjuk lite då och då när de, likt blinda hönor eller en genomsnittsbegåvad ungmoderat, lyckas komma med något bra innan jag kommit på det. Senast skedde detta då deras MEP Peter Lundgren sa följande:
”- Herr talman! Jag skulle vilja börja med att kanske utropa Grattis eller varför inte Bingo åt Herman Van Rompuy: 730 000 euro i pensionspengar de kommande 3 åren; ett direkt hån mot varenda skattebetalare i medlemsländerna. I denna tid av arbetslöshet som bara eskalerar till allt värre nivåer drar Herman Van Rompuy jackpot, åter igen med skattebetalarnas pengar. Nu vill Jean-Claude Juncker fokusera på att återuppbygga förtroendet och tilliten hos de europeiska invånarna och då vill jag fråga. Hur ska det gå till?”

By Ambjörn Hedblom I den här texten tänker jag förklara varför värnplikt är en dålig idé. Det finns en massa anständiga argument för värnplikt, varav det kanske smidigaste av uppenbara skäl är att militären faktiskt fungerade förr. Det faktum att något var bättre förr betyder dock inte att det var bra och att nuvarande system är dåligt betyder inte att vägen framåt går mot 90-talet.

Soraya Post (F!) förstade för Jean-Claude Juncker för att ”få inflytande”. Detta trots att det är allmänt kännt att Juncker är en EU-kramande kristdemokrat (typ) med samma respekt och vördnad för demokrati som jag har för bingolotto.

Soraya Post (F!) förstade för Jean-Claude Juncker för att ”få inflytande”. Detta trots att det är allmänt kännt att Juncker är en EU-kramande kristdemokrat (typ) med samma respekt och vördnad för demokrati som jag har för bingolotto.

Eftersom jag är on record med att påstå att Sverigedemokraterna (SD) inte kommer att få särskilt mycket gjort i Europaparlamentet tänkt jag ta och utvärdera vad som hänt såhär ~ett halvår efter valet. SD har två EU-parlamentariker (MEP), Peter Lundgren och Kristina Winberg.

Det ser ut som att den regering som till slut blir antagen av riksdagen kommer att bli svag. Inget block kan få ihop en majoritet, ingen vill samarbeta med Sverigedemokraterna och varken Miljöpartiet, Folkpartiet eller Centern har något större intresse av att byta sida och stödja det andra blocket. Stefan Löfven vill inte ha med stackars Jonas Sjöstedt att göra nu när valet väl blev vunnet, Fredrik Reinfeldt sa tack och hej och folkhögskollärare Fridolin måste återhämta sig efter ett katastrofval. Kort sagt, det är lite oklart vem som faktiskt bestämmer.

En gymnasiekompis postade följande valanalys på facebook: ”Tror inte Sverige ska oroa sig för invandring utan massutvandring efter det här valet för detta är fan HEMSKT.” Lite så. Fast det fanns faktiskt ljuspunkter, om man ska se det positivt

I mitt senaste inlägg om valbetting skröt jag om hur mitt FI-bet var fantastiskt utifrån att oddsen sjunkit från 1.95 till 1.14. Oddsen är uppe på 1.33 igen men sett till valundersökningar, statistiska förutsägelser och dylikt får det nog sägas att de drar rätt dött. Jag har redan större delen av min bettingrulle inslängd på valbets så det blir nog inga fler lågoddsare, men jag tror definitivt att det finns värde där. Gissningsvis försöker media få in lite spänning i valet sista veckan och Fi kommer då att övervärderas lite till.

Orden i titeln ovan verkar inte ha någon som helst naturlig koppling utom möjligen sjuksköterskeuniformer, men det är ändå den bästa jag kom på. Efter att ha blivit varnad av någon debattredaktör att skrivande för försämrar min trovärdighet Nyheteridag, fått höra från något håll att att vi skriver för mycket om droger och vid något tillfälle blivit kritiserad för att jag ägnar för mycket tid åt att såga FI (det sistnämnda skyller jag på path of least resistance) finns det bara en sak att göra. Nu är det dags att skriva om porr, diskriminering och allas rätt till sin kropp!

Under valrörelsen håller de större borgliga partierna tyst om cannabis. Detta trots ett uppmärksammat rättsfall, det faktum att New York Times gått ut och vill avkriminalisera marijuana och en oerhört framgångsrik legalisering i Colorado. Jag har hört från lite olika håll att politiker i de större partierna fått order om att hålla tyst och rätta in sig i leden när det kommer till cannabis under valrörelsen. De flesta politiker vill helt enkelt inte vara kontroversiella under valrörelsen. Varken vänsterpartierna eller alliansen kommer att legalisera eller avkriminalisera de närmaste fyra åren.