Teknisk innovation är svårt. Det är svårt inte enbart för att det kräver en allt bättre förståelse av verkligheten för att kunna hitta sätt att förbättra verktygen vi använder. Men det är svårt också för att människor inte är maskiner.

Känns det frustrerande, orättvist och inte alls vad du tänkt dig? Det spelar ingen roll. Anpassa dig eller gå under. Det är nu saker ställs på sin spets. Det är nu vi avgör vilka vi är som människor. Tänker du vara passiv? Tänker du förhandla och hoppas att saker löser sig av sig självt? Tänker du agera och agerar du tillräckligt kraftigt för att få resultat? Du avgör vem du är. Och ditt liv kan hänga på det.

Någonstans måste det ju finnas en gräns. En gräns för när frustration och ilska, uppdämd efter decennier av hot, våld, förnedring och otrygghet helt enkelt får topplocket att gå och det svenska folket går man ur huset och attackerar de man upplever som förtryckarna?

Jag älskar strategispel, framförallt den sorten där man ska styra över resurser och gå från något väldigt litet för att till slut ha ett helt imperium.

Vi har alla gjort det nån gång. Suttit frustrerade med någon vän och förbannat tillvaron över absurda självklarheter. En av de senaste exempel jag kan komma på är frågan om mobil i klassrummet.

Sverige har klubbat igenom ett nytt förslag som kommer att förändra den spelmarknad som vi haft sen mitten av 90-talet. Just nu får endast företag godkända av svenska staten bedriva spel inom landets gränser – det vill säga de statliga bolagen som ATG, Svenska Spel eller Casino Cosmopol. Enligt gamla lagar får andra företag alltså inte bedriva spel i Sverige, men hur kommer det sig då att det är ett konstant flöde av reklam för online casinon?

28,5%. Det är så många av Sveriges röstberättigade befolkning som skulle rösta på Sverigedemokraterna (SD) om det vore val idag, enligt YouGov/Metro. Samtidigt fortsätter artiklar som kritiserar SD för än det ena än det andra. Det spelar uppenbarligen ingen roll vad SD gör. Om de så går ut och kallar Astrid Lindgren för en häxa så skulle det förmodligen inte märkas i opinionsundersökningarna inför valet. Hur kan det komma sig?

Forskningen säger ganska entydigt att hårdare straff inte verkar avskräckande[1]. Det kan tyckas ointuitivt, eftersom vi normala människor som inte dagligen begår brott och använder våld mot våra medmänniskor tänker att en del av övervägandet för varför vi inte ger efter för stundens ingivelse och slår ner den där idioten som trängde sig i kön, är att vi inte vill bli straffade för det.

Efter Mats Madsens uppmärksammade mord på sin egenkonstruerade ubåt, i Veckans Brott och Leif GW Perssons ingående beskrivningar av de sexualsadistiskt motiverade gärningar som begåtts mot offret, en kvinnlig journalist vid namn Kim Wall, så har ämnet sexualsadism kommit på tapeten igen.

Igår var en på de flesta sätt vanlig fredag för mig. Vi hade en workshop om inkludering, något jag var skeptisk inför, men som jag villigt får medge överraskade positivt. Den gav upphov till mycket intressanta reflektioner och diskussioner så eftermiddagen blev lite annorlunda än den brukade, eftersom den handlade mindre om jobb och mer om samtal. När klockan var 14:50 så lämnade jag kontoret för att hinna till tunnelbanan och sen centralstationen för att bege mig hem till Västerås.

Politik Idag

Militären har svårt att rekrytera och behålla personal. Så, eftersom tvång är det enda språk lagstiftare förstår så har man nu landat i slutsatsen att det inte längre ska rekryteras frivilligt till försvaret, istället ska man återinföra värnplikten.

Att kontrollera om saker är sanna eller inte, kan ibland tyckas som en omöjlig uppgift. Man kan gallra vad man läser, med risk för att gallra bort även det som är sant. Eller så kan man spendera dagar och nätter med att läsa på och försöka bli expert på allt. Samtidigt som kunskapen hela tiden ändras och förbättras, så det som var sant idag kanske inte är sant imorrn. Inte för att någon ljög, utan för att förståelsen har förändrats till det bättre.

Under (knappt) ett och ett halvt år jobbade jag i reklambranchen, mer exakt med reklam på mobila enheter. Det är förmodligen den ”gren” av reklambranschen där det sker mest innovation, tack vare alla roliga saker man kan göra med en mobil (GPS, gyro, touch) som inte finns i mer traditionella medier. Den begränsade ytan ger också incitament för innovation på ett sätt andra medier undslipper.

Tid är den yttersta resursen. Vi har alla en begränsad mängd tid. Ingen vet hur mycket tid de har (innan de dör) och tiden är likadan för oss alla. Ingen har snabbare eller långsammare tid. Det är den ultimata rättvisa valutan. Ingen har i praktiken mer än någon annan och ingen har mindre. Det enda vi har, är vårt egna val hur vi väljer att spendera vår tid. Vår tid är vår och ingen annans (förutsett att det inte föreligger tvång, slaveri eller liknande).

Så, var kommer pengar in i bilden?

Den som inte följt min blogg bör vara medveten om att jag inte är en av de där vänsternissarna som aldrig missar ett tillfälle att kritisera Israel – mellanösterns enda riktiga demokrati. Eller en av de som relativiserar det omfattande judehatet i palestina (och övriga mellanöstern). Eller en av de som blundar för hur homosexuella behandlas i Palestina jämfört med Israel. Det är också relevant att veta att jag är humanist och religionskritiker, tidigare kristen. Jag hymlar inte med att jag finner religion fördummande.

Anarkokapitalism är en term som kan te sig svårbegriplig och den är förmodligen en av de ideologier många vet minst om. Socialism, liberalism, anarkism, syndikalism, kapitalism osv, det finns många termer som beskriver olika politiska system och samhällsordningar, men vad är anarkokapitalism?

Plattityder är ord och begrepp som är så vaga att man kan fylla dem med nästan vilket innehåll som helst. Det gör dem till väldigt användbara verktyg för politiker, som vill samla folk kring något man upplever sig dela, utan att behöva ta itu med detaljer som riskerar förstöra känslan av gemenskap. Kanske är plattityder som ”mångfald” en av anledningarna till krisen vi nu ser i Miljöpartiet. Man var så ivrig att vara öppensinnade och positiva till mångfald mm, att man aldrig kom till den punkten att man brydde sig om – eller tvingades – att definiera vad man faktiskt menade. Förens nu.

Det svenska samhället måste framstå som fullständigt obegripligt för den som inte har den kanske av vana eller medfödd intuitiva förmågan att navigera de till synes oförenliga förväntningarna som förmedlas i ord kontra handling.

Eftersom det här är en så känsloladdad fråga, låt mig göra en sak klar: Tycker jag att det är ”okej” att nära släktingar skaffar barn med varann? Nej. Har de ett ansvar se till att de inte får avkomma, oavsett sexet mellan dem sker genom samtycke eller övergrepp? Ja. Med det avklarat, låt oss börja från början.

Sverige har tyvärr ett problem med strukturell naivitet. Det är något jag skrivit om många gånger, men det gör sig påmint gång på gång i allt snabbare tempo, nu när konsekvenserna av denna strukturella naivitet uppenbarar sig på ett så brutalt sätt att inte ens Socialdemokraternas partiledare kan undvika att erkänna att ”vi kanske varit lite naiva”. Ett område där den strukturella naiviteten gör stor skada på samhället är i den naiva synen på religionens betydelse i samhället för många av de människor som migrerat hit.

Ett av den svenska kulturens (som tydligen inte finns, men det är en annan diskussion) framträdande drag är vårt starka patos för rättvisa. Vi går med på väldigt stora uppoffringar, så länge vi upplever att alla andra gör samma sak. Vi kan acceptera att en majoritet av vår inkomst går till det gemensamma, men vi reagerar väldigt starkt på när någon försöker smita undan sitt ansvar.

Min summering av identitetspolitik torde vara bekant vid det här laget; det är en absurd idé att någon kan dela identitet med någon annan än sig själv.

Problemet med naiva människor är inte att de vill väl, utan att de just saknar ett rationellt filter genom vilket de bedömer hur rimlig möjligheten är för sina handlingar att få önskat utfall. Man kan inte agera för förändring om man inte först gör en nykter bedömning av situationen. Och förändring kräver att man trampar folk på tårna. För den förändring som inte gör någon arg är ingen förändring i verkligheten. Den är en symbolisk flagga, en plattityd som ingen kommer opponera sig emot och som därför inte heller utgör något hot för någon – och därmed heller inte leder till förändring.

IS/Daesh korsfäster och begraver barn levande, rapporterar FN. Samtidigt relativiserar och förminskar företrädare för Muslimska Mänskliga Rättighetskommitén islamistisk terrorist genom att kalla dem ”politiserade muslimer som strider utomlands”.

Barnamördaren Amani Madi från Gaza dödade med indirekt hjälp av sin make en åttaårig flicka som skickats till dem i hopp om ett bättre liv, av släktingar.
Hon döms till livstids fängelse. Hennes make dömdes till synnerligen grov misshandel av barnet, till magra sex års fängelse.
Det blir dock ingen utvisning, eftersom rätten anser, på migrationsverkets inrådan, att de kan utsättas för övergrepp i sitt hemland, där barnets släktingar – med allt rätt – sannolikt kommer vilja hämnas.

Jag samlar löpande på mig artiklar jag tänker kan vara värda blogga om. Men denna vecka har varit intensiv och jag har inte haft så mycket tid över till att skriva de artiklar jag gärna skulle velat. Så, ni får en förkortad version med flera ämnen i ett!

Hur mycket jamsande med turnémördare tolererar Svenska folket från etablissemanget? Det finns en närmast deterministisk syn på miljöpåverkan i Sverige, där det tycks som om individens möjlighet att välja sin egen framgång eller undergång, är obefintlig. Är du ”på glid” eller har ”hamnat i fel sällskap” så får du mer resurser, istället för att utkrävas ansvar för dina val och handlingar.

Jag deltar i podcasten Frihetsfaxen! Så, ni som gillar höra mig babbla om politik… Här har ni!

Jag har återupprepade gånger frågat vilken falang av Islam som är den moderata. Något svar har jag hittills inte lyckats krama ur islamofiler på Twitter. De verkar uppleva att frågeställningen är försåtlig.