Frågan om vinster i välfärden har ett visst underhållningsvärde.

Om man får tro förhandsinformationen om Repalus utredning – så är förslaget till vinstbegränsning helt befängt. Ett bolag med bortåt 100 miljoner i omsättning skulle i vissa fall inte få ta ut mer än knappt 200.000 kr i vinst. [Länk»]

Blir förslaget verklighet blir det masslakt av bland annat friskolor och fria välfärdsföretag.

Dessutom är själva tanken på att vinst är något som kan bestämmas i förväg helt verklighetsfrånvänd.

”Nåja, vad är väl en bal på Grand Hôtel? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles brun!” Apropå det här med demokrati och demonisering…

Best Western Capital Hotel ligger i partihandelsområdet i Årsta. Det är ett hotell med utsikt över en trafikplats, en OKQ8-mack och fyrtio nyanser av grått. Tittar man på Facebook så har det hotellet ett betyg på 3.6 av 5. Best Western Capital Hotel var tills alldeles nyligen en flyktingförläggning, med ett annat namn men med samma lokaler och samma läge. Ibis Hotel i Spånga har en liknande utsikt. En gammal kontorslokal som har blivit ett hotell, mitt i ett industriområde och med en genomfartsled som den nära naturupplevelsen. Tittar man på Facebook så har det hotellet 3.1 av 5 i betyg.

Min vän professor Lennart Bengtsson har skrivit ner några tankar som jag vill delge bloggens läsare:

Huvudorsaken att någon stöder ett visst parti är att detta parti driver uppfattningar som överensstämmer med de som personen i fråga själv kommit fram till. Detta är själva kärnan i en äkta demokrati. Denna uppfattning delas dock inte av överheten då denna anser att många saknar förmåga att ens begripa vad som är bäst för dem. Det är av denna anledning som överhet och media förklarat krig mot SD som råkar ha blivit den lilla människans språkrör mot en överhet som i allt större utsträckning vill bestämma och reglera vad som är rätta tankar och rätta uppfattningar.

Vi minns hur opinionsmätningarna sa att brexit skulle förlora med runt -4 procentenheter, 52-48 procent för stanna-sidan i den brittiska folkomröstningen om att lämna eller stanna i Europeiska unionen i juni. Resultatet blev istället en vinstmarginal på +4 procentenheter, 52-48 för att lämna EU. Det är en pendelsväng på 8 procentenheter.

Vad händer om samma effekt inträffar på tisdag i det amerikanska presidentvalet? Trump har genomgående hånats i massmedierna på samma sätt som brexit-kampanjen blev hånad inför brittiska folkomröstningen. Det gör att en del väljare inte vill tala om hur man tänker rösta.

En av grundpelarna i Marx’ tänkande är denna:

Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande. (Till kritiken av Hegels rättsfilosofi, citerat av Steffen, s. 24.)

Det ”samhälleliga varat” här är detsamma som klasstillhörighet, så vad en människa tänker bestäms av vilken samhällsklass hon tillhör. Är man borgerlig, så tänker man borgerliga tankar (som att privategendom är något bra); är man proletär, så tänker man proletära tankar (som att privategendom är käpprätt åt pipan). Tillhör man godsägaradeln, tänker man godsägaradliga tankar; tillhör man prästerskapet, tänker man prästerliga tankar; är man bonde, tänker man bondska tankar, etc.[1]

Idag kan man läsa en artikel från Fredrika Bremer-förbundet om föräldraförsäkringen med titeln “Jämställdhet måste gå före valfrihet”. Titeln sammanfattar innehållet väl och kraven från artikelförfattarna är att  regeringen omedelbart borde tvångskvotera föräldraförsäkringen 50/50, inklusive VAB-dagarna.

Ett antal nationalistiska och EU-kritiska partier träffades på Grand Hôtel under fredagen för att dela ut vad som beskrivits som ett “alternativt Nobelpris” eller ett “europeiskt frihetspris”. Pristagare var den tjeckiske expresidenten och EU-kritikern Václav Klaus.

Sociala medier löpte amok som brukligt. Mer anmärkningsvärt än de förväntat sinnesslöa utspelen på Twitter om ett “farligt toppmöte” är DN:s frontalangrepp på Grand Hôtel. Tidningen ger sig på hotellets marknadschef och kräver svar. Eller, som DN uttrycker saken, ger chefen “chansen” att uttala sig. Vilket hotellet av policyskäl aldrig gör (något som DN-journalisten rimligen redan visste, men det ser ju alltid bra ut när någon vägrar svara).

I efterdyningarna av Edward Snowdens avslöjanden och nu senast läckorna av John Podestas och Colin Powells mail har ägarna av webbplatser och användare sent om sider insett att all trafik måste krypteras för att Internet ska kunna vara ett säkert ställe att vistas på.

Google har gått i bräschen för detta arbete, eftersom företaget är beroende av att det vanliga nätet fungerar som det ska. Företaget redovisar också statistik om hur stor andel av trafiken som är krypterad. I dag uppgår den andelen till 70 procent.

Man kan undra vad som händer när politikerna och deras funktionärer måste börja försvara den »svenska modellen« på allvar.

Skatterna höjs. Byråkratin sväller samtidigt som det kommer allt fler rapporter om offentlig kärnverksamhet i kris. Polisen centraliseras och byråkratiseras samtidigt som vanligt folk upplever att den inte förmår upprätthålla ordning och säkerhet. Människor som i alla år betalt hälften eller mer av sin lön till staten inser plötsligt att de kommer att sluta som fattigpensionärer. Detta för att nu bara ta några exempel.

Nu har ett nytt sponsringsavtal registrerats av Borlänge kommun. Denna gång är det Borlänge Handbollsklubb som får 30000 kr för ett år. Från 2016-09-01 till 2017-08-31. Notera att dokumentet är undertecknad först 30 september och inkom till diariet 4 november. Således fem veckor senare.

Precis en månad efter Kanelbullens dag är det dags för en annan temadag. Dagen som är den 4 november är utsedd till att vara ”No Hate”-dagen, en dag med fokus mot näthat och för nätkärlek – och visst är det härligare med kärlek istället för hat?

Den känslan vi skall låta bli idag – och helst alltid – är hatet. Hat är en stark känsla av ogillande eller avsky, medan kärleken är motsatsen. I min värld är starka känslor bra, även om det naturligtvis är så att kärleken alltid är en bättre känsla än hatet. Det som finns mellan kärleken och hatet är likgiltigheten, känslan av att inte bry sig om någonting någon gång. Likgiltigheten är farligare än hatet i det långa loppet.

När det handlar om EU är ett nej sällan ett nej och folkets åsikt inte nödvändigtvis avgörande. Precis som jag vill minnas att jag påpekade redan efter Brexit-omröstningen.

Det ansvariga statsrådet Ygeman står på en gala mot näthat och näthot och lovar att polisen skall bli bättre på att utreda näthot och näthat. Samtidigt, i rikets tredje stad Malmö berättar polisen att det är slut på snut. Det finns inte tillräckligt med utredare för att utreda alla mord, mordförsök och andra våldsbrott. Det är inte slut på snut för att poliserna i Skåne har drabbats av vinterkräkan. Inte heller beror bristen på utredare på semestertider eller VAB-dagar. Poliserna räcker inte till för den brottslighet som Malmö har att hantera, utreda och lagföra…

Noterar att regeringens utredare vill höja skatten på utdelning från 20 till 25 procent. Detta förslag kommer att beröra Sveriges alla småföretag och sannolikt kväva rätt mycket av entreprenörskapet i landet. Med 22 procent bolagsskatt och 25 procents utdelningsskatt blir den effektiva skattesatsen på utdelning 45 procent. Maxbeloppet för utdelning kommer också att sänkas till 100 000 kronor – från dagens 160 000. Skatteuttaget på utdelning hamnar inte så långt från marginalskatten på inkomst av tjänst, som i dag ligger på 60 procent.

Mitt i diskussionen om ett eventuellt vinstförbud i välfärden kommer Sveriges Kommuner och Landsting med nya siffror. Det visar sig att kommunerna i allt större utsträckning tar hjälp av privata företag för att lösa sina uppgifter. År 2015 köpte kommuner, landsting och regioner privata tjänster för 74 miljarder kronor – att jämföra med 29 miljarder 2005.

Det finns två sorters frihet här i världen:
En sort man får, en annan som man tar.
Men den man får är ingen man har kvar.
Den läxan den är dyrköpt, när man lär den.

Alla är jämlika men vissa är lite mer jämlika.

Med de tragiska orden kan man sammanfatta Bromander-gate.

Erik Bromander hade fram till nyligen det högsta politiska tjänstemannajobbet – statssekreterare. Det var han åt infrastrukturminister Anna Johansson. Tidigare var han huvudsekreteterare i Sverigeförhandlingen, ni vet idén med höghastighetståg genom Sverige för 320 miljarder?

Regeringen har fått massiv kritik kring sammanslagningen av landets län till storregioner. Ingen vet varför det ska ske och nu skjuter man upp det hela till efter valet 2018. Regeringens förhoppning är att det ska ske 2019, men kan fortfarande inte förklara varför service ska flyttas längre bort från skattebetalarna, makt centraliseras och lokalt inflytande utraderas.

Ni har kanske läst om fäbodbrukaren som saknade el och möjlighet att ansluta sig till internet men ändå fick krav från Skatteverket att installera en av dem godkänd kassaapparat? Det slutade till slut med att hon slapp det (svt.se) men det krävde en del av henne i form av överklaganden.

När jag läste Tom Woods utmärkta How the catholic church built the western civilisation dök en distinkt tanke upp i mitt huvud. Västvärlden, även i dess moderna dagar, har egentligen aldrig övergett kristendomen. Inte dess värderingar och huvudsakliga utgångspunkter. Moderniteten vill gärna låtsas som om den är något fundamentalt annorlunda än vad kristendomen representerar, men i själva verket är alla dess centrala tankegångar, deras etik och betoning av att vetenskap har en förmåga att säga oss något om vad som är sant och inte ett arv som odiskutabelt härstammar från den kristna traditionen.

När jag blev introducerad till libertarianismen så trodde jag först att ideologin gick ut på att hitta strategier för att minimera våldet i samhället så mycket som möjligt. Samhället skulle vara en harmonisk plats där ingen, eller åtminstone så få som det bara är möjligt, riskerade att bli rånad, misshandlad eller mördad. Helst skulle ingen heller lida fysisk nöd på något annat sätt heller. Via marknaden och allt tätare samarbete på global och lokal skala så skulle livskvalitén höjas i en sådan utsträckning att våldsamma lösningar på diverse mänskliga problem i sinom tid blev helt obsoleta.

För liberalen så handlar frihet mycket om förmågan att välja. En individ ska stå fri att kunna skapa och omforma sitt liv på de sätt som hon behagar och för att detta ska lyckas så krävs att hon har så många alternativ och valmöjligheter som det bara går till hands. Det moderna projektet med att förbättra mänsklighetens materiella förutsättningar så mycket som möjligt är med denna frihetssyn som ledstjärna. En fattig person är inte fri på samma sätt som en välbeställd. Det är först när man har nått maximalt antal alternativ och livsvägar att utforska som man verkligen kan kalla sig fri enligt det här sättet att relatera till frihet.

I min gymnasieklass så fanns en person som avskydde konceptet pengar. Han hävdade, med ungdomlig självsäkerhet, att pengar inte alls behövdes eller var nödvändiga. Att idag fanns all önskvärd teknologi för att distribuera varor utan detta förhatliga mellanled. Pengar var ett lurendrejeri, en scam, något som bara förslavade mänskligheten och krånglade till vår vardag. På den tiden var jag väldigt beroende av att försvara status quo, rimligen hade vi den mest förnuftiga ordning som vi hittills kunde uppnå tänkte jag, och försökte käfta emot så gott jag kunde. Men mina argument var hala som såpa medan hans, fortfarande lika plågsamt självsäkra, skar som knivar i min, något lillgamla, världsbild.

Nyss hemkommen från en sprudlande FreedomFest i Stockholm. Över 170 libertarianer närvarade och det var precis lika kul och tankeväckande som det låter. Något som var extra intressant var hur frihetsrörelsens två plattformar Mises- institutet och Bubb.la- projektet samarbetade i arrangerandet av konferensen. Medan Mises höll i själva konferensdagen så stod Bubb.la för en förfest på fredagen. Över 70 premiummänniskor dök upp på en exklusiv fest som man aldrig ville lämna. Och det fick mig att inse någonting. Så många som möjligt måste med på den här båten. Det finns flera anledningar till detta:

Det finns en enkel förklaringsmodell bakom kriminalitetens orsaker i Sverige. Den går i korthet ut på att den som begår ett brott gör det därför att den inte har något bättre val. Detta innebär att den som bränner grannens bil och berättar för en journalist att han gjorde det för att fritidsgården lagts ned eller för att “polisen trakasserar oss”, kan räkna med en hel del förståelse.