Fyra veckor och fyra versioner. Torsdagen den tredje november är det fyra veckor sedan den ena kvällstidningen berättade om några nya turer runt och kring Mona Sahlin och hennes livvakt. Mona och hennes bästa vän livvakten hade tagit en tur till Houston. De bästa vännerna tu, en MMA-gala och ännu ett kapitel i den tragikomiska farsen om Monas liv som sig själv…

Idén om ”proletariatets diktatur” kläcktes som bekant inte av någon proletär – varken Marx eller Engels eller någon av deras sentida efterföljare var själv proletär. Så hur kom Marx på den här idén?

Mer eller mindre av en slump har jag nyligen läst Marx och materialismen. Utvecklingen av Karl Marx’ materialistiska samhällsuppfattning av Gustaf F. Steffen (en reformistisk socialist), utgiven på Tidens förlag 1914.

Det är uppenbart att vi i Sverige måste skärpa reglerna för mutor via jobbyte. Detta är det i dag vanligaste sättet att muta offentliga tjänstemän – så här långt har det också varit juridiskt oantastligt. Tyvärr håller det på att bli en epidemi. Ett, tu, tre befinner vi oss där USA är i dag – att man inte bara säljer jobb i privata företag mot gentjänster, utan också säljer poster i statsförvaltningen till högstbjudande. Amerikanska ambassadörsposter har länge mest varit en fråga om pris. Nu visar en utredning av FBI att Bill Clinton benådat brottslingar i utbyte mot donationer till Bill och Hillarys gemensamma stiftelse.

Försummelsen av globaliseringens avigsidor skakar nu om västvärlden. De gamla makthavarna har tappat bollen. Men istället för att idka självkritik spyr man galla över dem som plockat upp bollen och visar hur man kan skapa ny balans i en ny tid.

Magasinet Axess har i senaste numret intressanta artiklar om varför initiativet glider ur händerna på de gamla makthavarna – men paradoxalt nog instämmer i dessas kritiska syn på nya aktörer. Det här är ett så centralt och övergripande perspektiv att jag tänkt ge tre blogginlägg på temat, först kommentarer om två av artiklarna och sedan en summering.

Politiker i allmänhet och rödgröna politiker i synnerhet vill styra och ställa över våra liv.

Men det blir sällan speciellt bra. Vilket inte är så konstigt, om man tänker efter en smula.

Människor är olika. Vi har olika önskemål, behov och preferenser. Vi gör olika livsval och olika prioriteringar. Vår livssituation gör att vissa lösningar passar oss bättre än andra. Vi trivs bättre, blir nöjdare och lyckligare om vi får välja själva.

Likt en strängt from barnhemssyster som myndighetligt stryker omkring utanför fönstret för att omhändertaga – sålunda dyker det alltid upp ett överhuvud som fångar in vårt badvattens idébarn. Det här med svett, bad och att överlåta ansvar. Är ansvaret en gång borta försvinner kunskapen och makten. Så oändligt mycket svårare att ta tillbaka den än att ge den ifrån sig.

Nu när vinster ska förbjudas eller socialistiskt regleras för välfärdsutövande företag, så är frågan varför inte underleverantörer ska omfattas? Tydligen är det okej att göra vinst på en vuxenblöja, men inte göra en vinst på att byta sagda blöja på en åldring. Svaret stavas förstås historiska kunskaper om vad socialism leder till.

Vi lever i ett sekulärt samhälle, många säger att de inte tror på kristendomen och dess budskap. Men vi bekänner oss ofta medvetet eller omedvetet till dess etik och nedärvda seder, som kan ha sitt ursprung i äldre traditioner, hedendom etc. Och det finns olika sätt att inte tro – det populära begreppet ateism är bara en variant. Låt oss börja med den:

Ateister är övertygade om att det inte finns några gudar, de är självsäkra, och de hänvisar till den moderna vetenskapen när de vill avisa olika gudsbegrepp. Det finns helt enkelt inga gudar, har aldrig funnits, och det går inte att bevisa deras existens. Det handlar om myter och legender som skapats av människor. Den handfasta övertygelsen får ateisterna nästan att framstå som en egen religion.

Det finns en mängd bidrag man kan få för projekt och utveckling på landsbygden. Men staten är inte så givmild som det kan verka. Jag har inte läst villkoren för alla stöd, men denna text återkommer i flera.

Du kan inte få stöd för lön till anställda i ditt företag och inte heller till eget arbete i enskild firma, handelsbolag och kommanditbolag för att genomföra investeringen.

Jaha, vad är det för konstigt med det då, tänker kanske du? Jo, på landsbygden är den vanligaste företagsformen enskild firma med F-skatt, vilket normalt följer av ägande av en jord- eller skogsbruksfastighet. Så när staten säger sig vilja bidra till utvecklingen på landsbygden tillåter man inte majoriteten av företagarna att ta direkt del av stödet.

Novembermörkret faller över Sverige och vi är fortfarande kvar här. Vi har valt att prioritera våra familjer och vänner, så bloggen har legat lite i träda de senaste två månaderna.  Förutom att vi umgås med familj och vänner, så har rapporten “Blockchain – Decentraliced Trust” som Pontus författat publicerats och han har hållit två föreläsningar om Bitcoin och blockkedjeteknik de senaste månaderna och nu har det blivit klart att han ska hålla en tredje föreläsning på konferensen Internetdagarna.

De flesta av oss har väl semestrat med goda vänner. De där goda vännerna kan ha varit halvgoda vänner eller de godaste vännerna som finns, men efter ett tag spelar det mindre roll. Är man riktigt ärlig så landar man efter några dagar, någon vecka eller några veckor i ett tillstånd där påfrestningarna knackar på dörren. Det blir en prövning, och då har man ändå fått stå ut med de som kallas vänner. Hur skulle det fungera med nya bekantskaper, i det egna hemmet – under längre tid än någon semestervecka? Ärligt talat? Apropå det här med hjärterum och stjärterum…?

Västvärldens s.k. demokratier genomgår just nu en mycket omvälvande period i sin utveckling. Många människor i våra länder känner djup oro och rädsla över hur vårt västerländska samhälle är på väg att förvandlas till något främmande som vi inte vill ha. Borta är efterkrigstidens relativa trygghet och gradvisa tillväxt av välstånd och välfärd. Den ekonomiska tillväxt som ekonomerna fortfarande registrerar i sin statistik, tillfaller inte folket utan stannar i allt högre utsträckning hos den procent som sitter på makten i våra samhällen. Dagens medelklassgeneration får det sämre än sin föräldrageneration, medan den ekonomiska och politiska adeln för vart år ökar sitt välstånd genom att själva lägga beslag på den lilla tillväxten.

En så kallad “etablerad sanning” som spridits i medierna de senaste åren är att landstingens användning av inhyrda läkare är ett problem för vården och patienterna. Men som det ofta är med etablerade sanningar är påståendet vid närmare granskning inte speciellt välgrundat.

Till att börja med utgör hyrläkarna en liten del av vårdens personalstock. Ungefär 1 000 läkare (omräknat till helårsanställningar) är anställda av bemanningsföretag. Inhyrning som andel av vårdens totalkostnad utgör mindre än en procent av vårdens totalkostnad. Bara dessa siffror torde ställa påståenden om “hyrläkarkatastof” i fråga.

Historieböckerna lärde oss att byar slogs ihop till regioner, som förenades i länder, som senare bildade imperier. Den här utvecklingen ansågs närmast oundviklig, likt en organisk samhällsutveckling.

Idag finns det all anledning att omvärdera de små länderna, och vi noterar att de har många fördelar gentemot stora tunga statsbildningar.

Det vi ofta ser är ekonomiska och finansiella fördelar hos länder som Monaco, Lichtenstein, Luxemburg, Malta etc, men det finns andra positiva aspekter.

Det pågår just nu en debatt om att vinster inom välfärden ska förbjudas eller begränsas. Men de riktiga övervinsterna hittar man uppenbarligen inom kultur och media. Exempelvis har Henrik Schyfferts bolag Schyffert Sweden AB en vinstmarginal på otroliga 82.0% och Fredrik Virtanens bolag Virtanen Media AB en vinstmarginal på imponerande 66.4%. Det är bara att gratulera dessa herrar till vinstnivåerna och jag hoppas att de fortsätter skatteplanera, vilket alla sunda människor gör.

De predikar “alla människors lika värde”, de för ett verbalt krig mot skattesänkningar på ledarsidor och i krönikor, de avskyr instinktivt stora vinster och rika företag och de säger sig alltid stå på den vanliga människans sida.

Men vänsterdebattörerna med den höga svansföringen är ofta hycklare. De sliter inte i vården. De står inte på fabriksgolvet. De bor inte i utanförskapsområden. De är så fjärran från allt det de säger sig representera och stå upp för att de förlorat markkontakten för länge sedan.

Hur vet ni vem som är ond och vem som är god i Syrien? Kommer korrekt information via SVT? Syrien och famljen Assad har länge varit ett besvär för Irael vi Golanhöjderna och Syriens inflytande över Libanon. Bråkar man med Israel får man på köpet USA som som ovän.

Så när fredspristagaren Obama fått smak på mer krig i mellanöstern, från Afghanistan till Libyen, då valde man att försöka klämma åt ett land till I detta fall Syrien som gränsar mot både det allierade Israel och NATO-medlemmen Turkiet. Genom att utbilda islamistiska rebeller som skulle kunna störa eller rent av störta Assads huvudsakligen sekulära regim.

Jag vill prata om rättigheter och varför jag har svårt att tro på de flesta av dem. För mig måste rättigheter vara något som existerar på en fundamental, instinktiv nivå. Rättigheter kan inte ges eller formuleras av varken spetsfundiga filosofer eller en kommitté av högt valda politiker, utan de måste av nödvändighet resonera med varje sund människas direkta förståelse av hur människans natur är konstituerad och hur hennes förhållande till verkligheten ser ut.

Jag har ett handikapp, eller funktionsnedsättning, eller funktionsvariant som det tydligen heter nuförtiden. Inget större sådant, men tillräckligt för att det redan från början har försatt mig i något slags utanförskap. Jag har aldrig helt hört till, inte helt kunnat dela andras erfarenheter. Jag använder termen tvåhandsmänniskorför att beskriva hur friska personer ibland inte ens kan uppfatta att det finns andra som inte fungerar som dem och inte rör sig i världen på det sätt som just de själva gör. Med ett annat modernt uttryck så finns det flera som skulle kunna må bra av att kontrollera sina privilegier då och då och emellanåt blir jag så förbannad på att de inte kan lyssna på mig när jag uppenbarligen har tolkningsföreträde och…

Om du ser något som du finner dåligt eller icke-önskvärt i din sfär så har du ett antal alternativ att välja mellan. Du kan ignorera fenomenet, försöka låtsas som att det inte existerar eller aktivt undvika det. Du kan investera tid, energi, kapital för att hitta sätt att minska detta dåliga fenomen. Aktivt arbeta för att det på sikt ska kunna försvinna.

Du kan också välja att förbjuda det, se till att få beteendet kriminaliserat.

I mitt gäng så skrattas det en del åt Johan Norberg och hans obotliga behov att peka på marknadsekonomins framgångar och hur mycket bättre världen har blivit enligt alla tänkbara, materiella, parametrar. Nu senast med boken Progress, men det har varit ett genomgripande tema i Norbergs böcker att det finns skäl för optimism, att världen är en bra plats och att det aldrig har funnits en bättre tid att leva än just nu.

Vi skrattar, för i våra sammanhang så är perspektivet en aning annorlunda. Som vi ser det så har vår civilisation, västvärlden, redan fått sin nådastöt och är på upphällningen. Om det avgörande hugget föll vid franska revolutionen, första världskriget eller någon gång de senaste decennierna spelar ingen större roll.

Min samtid tycker om att diskutera genus. Vår sexualitet och könstillhörighet dissekeras och vänds på ständigt och jämt. Dessa grundläggande identiteter används som utgångpunkt för allsköns världsuppfattningar och ideologier. Under större delen av mina vuxna år har det här varit en viktig, ack så viktig fråga och jag har som person av manligt kön känt mig uppmanad att förklara och försvara mitt själva existensberättigande. Att ge uttryck för att det finns en skillnad mellan könen och att denna skillnad kan vara sympatisk och till gagn för oss alla har varit en åsikt som det inte riktigt funnits plats för. Den har varit för föråldrad, för inkompatibel med idealen om demokrat och jämställdhet, kort sagt för farlig.