Då och då flammar det upp, det som vänstern bland annat förenas kring – hatet mot all typ av ordningsmakt.

Igår skrev Fredrik Haage på Smålandsposten en viktig text. Om fastighetsskatten. För den nyvakna debatten om ett återinförande av fastighetsskatten påminner oss alla om att aldrig någonsin sluta försvara redan vunna segrar.

Ju mer man granskar klimatstrejken desto längre bort från huvudpersonen kommer man. Att Ingmar Rentzhog spelat en avgörande roll för framgången är inte bara hans skryt, det är så. Det är bara att se händelseförloppet.

I klimatdebatten kan man säga att Vasaloppet är som Sveriges Maldiverna, för det har i åratal använts som argument av klimatalarmister att just Vasaloppet på grund av uppvärmningen kommer försvinna.

Den paradisiska ö-gruppen har blivit affischnamn för klimatkrisen. Maldiverna kommer försvinna, har vi fått höra.

Jag hade ingen aning om vem sossen Magnus Manhammar var, tills nu. Han är riksdagsledamot från Karlskrona. Och blev nyss omvald till sin andra mandatperiod. Han är även tidigare medarbetare för Expo.

Det var länge sedan vi pratade om Kaplan. Tills Amanda Lind hyllade honom på Instagram samma dag hon blev demokratiminister.

Vår nya kulturminister har redan hamnat i blåsväder för att hon kallat islamisten Mehmet Kaplan för hjälte och pionjär.

Centerpartiet fick 3 %-iga mätningar 2013 och 2014. Tjänstemännen snyftade på riksdagsrum och i Rosenbad. Annie Lööf hängde löst. Vad gjorde Moderaterna då?

Amanda Lind, kulturminister, beskylls från kulturhåll inte ha koll på kultur. Men de har missat hennes man – Björola Lind.

Det pratas mycket om volymer numera, till skillnad från 2013 då Tobias Billström hamnade i kylskåpet bara av att använda ordet volym.

I en uppmärksammad dom i Förvaltningsrätten om bostadsbidrag blev konsekvensen lite oväntad – myndigheter i Sverige erkänner månggifte.

Hur länge ska vi tvingas acceptera att Socialdemokraterna tror att alla regler gäller alla andra men inte dem? Att de har något av Gud sänt frikort att få göra precis som de vill utan att ta ansvar?

SvD:s prisade journalist Negra Efendic jobbar som reporter. Nyheter. Där man objektivt ska rapportera om verkligheten så sakligt det är möjligt. Ge läsare en mångfacetterad bild av saker genom att ta in flera perspektiv och väga vinkel noga. Det är inte en del av opinionsdelen i tidningen, den ligger på ledare, debatt och kultur. Nyheter är vad det låter.

Socialdemokrater är egentligen bara intresserade av en sak – makt. Därför gömmer de sin vana trogen stora problem i olika kostymer bara för att kunna skyffla undan statistik som inte ser så kul ut eller avskedar en GD som blir syndabock när de får kritik.

När komikern Emma Knyckars, i någon slags #metoo-affekt, annonserade att hon tänkte genomföra en mansfri festival sommaren 2018, hurrade Gudrun, alla Birgitta Olsson-feminister och resten av det rödgardistiska statsfeministiska komplexet. Festivalen döptes till Statement och en förening bildades.

Svanen är en av alla miljömärkningar som finns, som företag får betala dyra pengar för att först licensieras och sedan en årsavgift.

Idag blev det känt att Miljöpartiet i Eslöv har en helt egen radikal agenda i sin kommun. Fast när de fick kritik kallades förslaget “satir”. Mycket svårt att avgöra vad som är riktigt och satir från Miljöpartiet eftersom allt de gör framstår just som satir. Om det var ett skämt eller om det bara handlar om krishantering är svårt att avgöra. Bedöm själva.

Den här historien är för bra för att inte även mina läsare ska få ta del av den, även om det inte är jag som grävt utan journalisten Andreas Henriksson. Som på ett förtjänstfulltsätt rullat upp hela PR-maskineriet hur en okänd 15-åring med kända föräldrar på ett par månader lyckats bli någon frontalfigur för klimatrörelsen.

Om man ska kunna övertyga folk om att tredje riket är på gång måste man först sätta bilden av att rasismen i Sverige exploderat.

De bär den som en perfekt fixad, till synes spontant slarvigt knuten, sjal runt halsen – klimatångesten.
De som i sina bekväma liv är mest upptagna av att stå upp för saker som ger dem en glans av att vara en särskilt fin person.

Med anledning av ETC begärt hittills tre bolag i konkurs begärde jag ut information om de begärt ut ersättning för statlig inkomstgaranti för något av de bolagen.

Bidragsentreprenören Johan Ehrenberg viggar inte bara våra fickor på solcellsbidrag, hyresrättsstöd (han har inte fått något än men det är planen med ETC Bygg), presstöd, lönesubventioner för anställda och för att inte glömma, den statliga lönegarantin han då och då får för att han konkar sina bolag. Nu senast Fria Medier för social och politisk förändring i Stockholm AB. Om någon var anställd där vet jag inte men jag vet att staten löste ut hans anställda när han gjorde konkurs med ETC både första och andra gången.

Låtsas-företagaren Ehrenberg fortsätter.
Nu har han startat en “stödfond” för att tigga ännu mer pengar av läsare för att hjälpa honom och tidningskoncernen ur knipan som uppstod när han plötsligt inte kunde bluffa till sig lika mycket presstöd längre. Vilket han kunnat göra med hjälp av ett kryphål i reglerna för presstöd. Men när kraven plötsligt höjdes på att inte gåvoprenumerationer kunde räknas in i upplagan så tappade han bidragen.

Alla historier behöver en skurk och en hjälte. En missgärning och botemedlet på den. Ett helgon och fallna änglar. Så börjar och slutar alla bra historier. När verkligheten är komplicerad och fullt av olika nyanser av samma färger, när vi ser hörnen men inte vad som väntar bakom, längtar vi efter att någon målar världen i vitt eller svart. Att de dolda hörnen försvinner och ersätts av en målad kuliss, endimensionell och utan överraskande krök. Enkla frågor, enkla svar.

Det är helt otroligt faktiskt. Att Ehrenberg lyckats snacka sig till byggrätter i en rad kommuner, utan erfarenhet av att bygga hus, utan finansiering och utan möjligheter att genomföra projekten. För så ser det faktiskt ut om man kollar på fakta.
Han har inga pengar.

Igår hände det mest bisarra, och jag missade det. För att jag förberedde en debatt om identitetspolitik mot Feministiskt Initiativ för GAPF jag skulle ha klockan 15. Thomas Gür testade igår att göra som förra året – säga att han skulle stå utanför domkyrkan vid en viss tid. Alla som ville kunde komma förbi. Uppskattningsvis 100 personer gjorde det.

Vänsterpartiets enfant terrible gör en sällan besviken.
Inte heller detta års Almedalen. Gissa originalet (svaret hittar ni längst ner på sidan).

Nu har detaljerna i SCB-mätningen kommit, den mätning som kallas PSU (partisympatiundersökningen). Och det var otroligt intressant läsning.
Jag har hittat de viktigaste godbitarna.

Sossarnas riksdagsledamot Olle Thorell har inte gjort sig känd i så stora kretsar utanför Västmanland och sossarnas värld, tills han upptäckte Facebook och i synnerhet möjligheten att spela in små filmer med text.