Dagens Industri glädjer oss alla med att trängselskatterna ska höjas igen i Stockholm. Trafikverket vänder på varje sten för att få ut mer pengar ur de som fortfarande envisas med att köa på Essingeleden eller andra trevliga platser runt Stockholm.

Sverige och USA har det gemensamt, att båda länderna har ungefär likartade mytologiska historier som handlar om den tid då våra länder tog det största steget mot rikedom och välstånd, nämligen artonhundratalet.

I USA handlar mytologin om ”rövarbaronerna”. De blev rika genom att bygga bland annat järnvägar och varuhus. På något sätt får man till det så, att detta skedde genom att de utnyttjade andra människor.
Jag tänkte inte fördjupa mig i rövarbaronerna. Den som är intresserad kan istället kika på när Milton Friedman berättar om hur det egentligen var.

Efter att ha provat på att bo i olika delar av Prag, och efter att ha ätit ute rätt mycket har vi
kommit fram till att stadsdelen Holesovice erbjuder de bästa ställena att äta ut på för den lägsta prislappen i Prag. I början gjorde vi en del misstag och hamnade i turistfällorna i centrum. Alltför många dåliga erfarenheter som dåligt kött, feta såser, överkokta maträtter och oengagerad personal har gjort att vi förmodligen för all framtid kommer att försöka undvika att äta ute i turistområdena här.

Regeringen och finansminister Magdalena Andersson (s) belägger bankernas kunder med höjda avgifter på 6 miljarder kronor till år 2019. Redan år 2018 ska bankkunderna betala 3 miljarder extra.

Det handlar om höjda avsättningar till den sk resolutionsreserven, något som bankerna betalar in, och alltså i slutändan betalas av bankernas kunder.

När skatter och välfärd diskuteras i Sverige lyser märkligt nog så gott som alltid en ytterst central punkt med sin frånvaro. Såväl skolan, polisen som sjukvården diskuteras förvisso ofta, och inte sällan sätts dessutom kvaliteten på dessa i relation till skattetrycket, men vad så gott som aldrig påpekas är det uppenbara.

I ett tal i Florida för några dagar sedan nämnde den amerikanska presidenten Donald Trump ett antal europeiska länders allvarliga problem med senare års muslimska immigration. Han pekade speciellt på svenska problem i våra segregerade no go zoner. Utgångspunkten var ett amerikanskt TV-program inspelat i Rinkeby där det amerikanska TV-teamet attackerades av invandrare. Programmet hade sänts på amerikansk TV kvällen före Trumps tal.

Angående veckans tema kring media har Resumé gjort en mycket läsvärd intervju med tänkaren Alexander Bard, som spår att media allt mer kommer ersättas med inflytelserika noder och kuratorer. Individer med stort genomslag som många följer och har personligt förtroende för. Det ligger en hel del i detta, men situationen är inte svart-vit.

Socialdemokraterna vill nu införa en sk jordskatt – en fastighetsskatt för skog. Den kommer slå ut svensk skogsnäring och göra svenskt skogsbruk och skogsägande olönsamt i världens redan högst beskattade land. Privat skogsägande kommer betala upp till 100% av sina nettointäkter i den nya skatten. Tillsammans med kilometerskatten, vapendirektivet mot jakten och nu jordskatten kan vi 2018 få se Socialdemokraterna förlora för första gången i något av de sk skogslänen norr om Dalälven (“Norrland”).

Det går bra för Sverige, hävdar regeringen. Ett exempel på detta som alltid lyfts fram numera är bostadsbyggandet. Det ökade med 34 procent under 2016 jämfört med året före. Nybyggnation av över 63 000 lägenheter påbörjades under fjolåret, vilket är en stark ökning jämfört med under Alliansens tid vid makten (dock ska tilläggas att ökningen inleddes redan 2012).

På många håll i Sverige kan man se detta med blotta ögat – huset tittar upp som svampar ur jorden både här och var. Regeringen framhåller ofta och gärna hur byggtakten nu är den största sedan miljonprogrammets dagar. Det låter bra. Men för vem byggs det, egentligen?

De vilda vågorna sjunger
inte längre, deras glödande
raseri och otämjda glädje når inte
längre några stränder

De stora djupens andar har
tröttnat på dårskapen och
de futtigas stelnade tankar
de har inte tid med sådant
som inte konstant flödar
av liv och energi och
drar sig hellre bortåt
för att möta andra
kusters äventyr

Det anses rent allmänt att vi har en moralisk plikt att betala skatt. Skattemoral – heter det.

Jag tycker att det är märkligt att begreppet ”moral” blandas in över huvudtaget. Det blir – iallafall i mitt huvud – knepigt, eftersom jag anser att skatt som företeelse är omoraliskt. Ni som läser den här bloggen har sett argumenten massor av gånger, så jag behöver inte dra dem igen. Jag nöjer mig med att konstatera att, i moraliska frågor, kan två personer komma till olika slutsatser utan att det betyder den ena har fel och den andra har rätt.

954 sidor.

Det är sossarnas motionshög till kongressen i april, som släpptes offentligt i förrgår.

Den första högen alltså. Den delen de kallar “Jobb och tillväxt för framtidstro”. Men som borde kallas “Facklig makt och företagen ska bort”.

Jag har inte hunnit läsa resten av motionerna, som ni kanske förstår. Men jag har läst dessa nästan 1000 sidor och eftersom jag är mest intresserad av skatter och företagande började med den delen.

Carl Bildt (om någon minns honom) menar i en SVT-intervju att Trump borde skippa golfrundan och komma till Sverige själv, för att bilda sig en uppfattning om migrationsproblematiken.

Detta är ett ganska lustigt uttalande på flera olika sätt. Dels försöker ju Bildt som så många andra tona ner problemen och göra sig lite lustig över Trump.

Det socialdemokratiskt och miljöpartistiskt styrda Västernorrlands län har lagt ner förlossningskliniken (“BB”) i Sollefteå. Den första kvinnan har nu tvingats föda i bilen mitt ute i vintern efter att inte hunnit till kliniken i Örnsköldsvik. I sammanhanget ska vi vara tacksamma över att socialdemokraterna nu lagt ner planerna på storregioner och ännu sämre lokal hänsyn inom vård och kollektivtrafik.

”De kallar sig feminister, men vad har de gjort för mig? För oss?” Ögonen som var vackra och mörka i vanliga fall var nu bara mörka. Väldigt mörka. Rösten från den späda, oskyldiga, vackra kvinnan på andra sidan bordet darrade. Det var ingen tvekan om att hon var upprörd. Hon pratade om sveket.

Jag avskyr att tjata: Men det är dags att ta sig samman.

Det är lika meningslöst och kontraproduktivt att gnälla om asylinvandringen som att låtsas som att den inte medför några problem.

Saker och ting är som de är. Det är dags att gilla läget – och att börja titta framåt.

Det står idag i Corren om Linköping som en extremt segregerad kommun, men det bör påpekas att kommunledningen nästan är oskyldig i frågan. Vad kommunen kunde ha gjort (om det ens hade varit möjligt) för att påskynda integration, skulle ha varit att göra det så svårt det går inom lagens råmärken, och helst genom att vara på gränsen till att bryta mot socialtjänstlagen etc, och tolka lagarna så extremt snålt att det i princip skulle vara omöjligt att bo i Linköpings kommun utan att förvärvsarbeta.

En biosalong någonstans i Sverige, för en herrans massa år sedan. Där satt jag, en liten mager snorhyvel och skakade. På duken rullade Bröderna Lejonhjärta, och inför mina ögon brännmärktes någon för något. Katlamärket brändes in i hudkostymen på någon Jussi. Det fräste högt i salongen, och det skreks både i stolsraderna och högtalarna. Året var 1977, men känslorna från där och då lever vidare – och allt är Göran Perssons fel…

Enkla jobb är på allas läppar. Centerpartiet vill, som det så fint kallas, ”sänka trösklarna” till det första jobbet. Moderaterna angriper å sin sida mest beskattningen på arbete och Socialdemokraterna vill införa några tusen extratjänster och beredskapsjobb för nyanlända utan utbildning eller relevant yrkeserfarenhet. Såväl regeringen som Alliansen propagerar för subventionerade anställningar för nyanlända. Det betyder visserligen att folk jobbar men att de inte är självförsörjande.

Det har varit en remarkabel vecka. Sverige har hamnat högt på de internationella mediernas nyhetsförmedling. Efter Donald Trump – vem annars? – lyfte upp Sverige som ett exempel på hur fruktansvärt det kan bli om man inte har kontroll på sitt lands gränser, har debatten fortsatt.

Först vräkte medierepresentanter och politiker ur sig hånfulla kommentarer mot Trump. Vad har han rökt på, frågade Carl Bildt.

Men så blev det måndag.

Det är alla mot Reepalu, socialister och LO.

Så ser verkligheten ut i debatten om vinst i välfärden ut. Tack och lov. Men de av vissa LO-förbund smygfinansierade debattorpederna Skiftet börjar bli desperata.

Ett av deras uppdrag är att sänka bolagen inom välfärdssektorn. Det och driva en hopplöst ointressant “kamp” mot frihandelsavtalen CETA och TTIP. De har noll inflytande när det gäller dessa enorma avtal, även om de hävdar att de påverkar. Behöver jag påminna om att CETA nu är klart?

Debatten i Sverige är svart och vit. Antingen är man för eller emot. Migrationsproblemen har ställt folk mot väggen, många följer SD:s linje och vill minimera både flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring. Medan andra med miljöpartiet som fanbärare vill ha mer eller mindre öppna gränser.

Friheten har för högt biljettpris i Sverige!

Ekonomipristagaren James Buchanan beskrev livet i en fri marknad med att den (marknaden) är inte fri om man som individ inte också är fri att lämna den helt och hållet. Som exempel gav han att en person som äger en bit land som är tillräckligt stor, samt kunskap och redskap för att försörja sig på sin jordplätt, är fri att välja om han vill underkasta sig markandens villkor eller självförsörjningens villkor. Buchanan menade även att en fri människa måste vara fri att ställa sig vid sidan om samhället, annars är man inte fri.