De som gillar mångkultur, tänker sig den ofta så här. Sventon, en svensk i plommonstop, och herr Omar, en svensk i fez. Skillnaderna är ytliga. Båda har i grunden i samma kultur och samma värderingar. För så fort man tar upp riktiga skillnader mellan kulturer så slutar de flesta svenskar att gilla mångkultur.

Av serendipitet, det vill säga turen att hitta något bra som jag inte visste att jag letade efter, snubblade jag över en fem år gammal norsk vetenskaplig kriminologisk studie av forskarna Skardhamar och Aaltonen som visar att det som bestämmer en migrants grad av brottslighet jämfört med ursprungsbefolkningen inte, som Morgan Johansson och Stefan Löfven tror, är levnadsförhållandena i utsatta områden i invandringslandet utan kriminella mönster i ursprungslandet.

Yögi tuggade rå potatis så länge att tuggorna blev söta. Det hade hon gjort i Estland och fortsatt med i Nyköping. Jussi var så utsvulten när han kom som litet krigsbarn att ha gick direkt till det dukade bordet och stoppade hela smörklumpen i munnen.

Fram till för kanske ett år sedan vara den officiella svenska attityden till invandringen urskuldande och konstruktiv. Åtminstone sedan migrantvågen 2015 erkändes det öppet av beslutsfattare och andra viktiga personer att migrationen medförde problem till vilka man alltså förhöll sig på två sätt.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4/12) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau. Regeringsformens första paragraf säger att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Men denna paragraf utmanas när FNs barnkonvention ska göras till svensk lag utan att det svenska folket har blivit tillfrågat.

Vi svenskar skulle må bra av att tilltala varandra med lite mer formalitet igen. Att säga ”du” till alla och att aldrig använda tilltalsord som ”herrn” och ”frun” kan verka fint och demokratiskt, men gör faktiskt språket fattigare och minskar våra möjligheter till smidig och respektfull kommunikation.

Tänk dig att du står med ena foten på en platta och med den andra foten på en annan platta. Plattorna verkar stabila. Du kan lätt flytta din tyngdpunkt från ena sidan till den andra. Om du vill kan du balansera på den ena eller den andra foten.

Ännu mer isande är att makthavarna i vårt land trots de stadigt växande misslyckandena inte stannar upp och tänker efter i stället för att envist lufsa vidare i en riktning som varje normalbegåvad människa måste begripa leder fel.

När jag var muslim upplevde jag hur dadlarna hade en närmst helig status. Under månaden ramadan skulle man bryta fastan med tre dadlar. Dadlar var inte bara nyttiga och hälsosamma, utan kunde också bota sjukdomar och skydda mot svart magi.

I mars i år vandaliserades fem moskéer i Birmingham i Storbritannien. Vänstern var inte sena att använda händelsen för att demonstrera mot rasism, islamofobi och högerextremism.

Humanistiska studier vid universiteten behöver en ny renässans. De behöver göra exakt det som 1500-talets humanister uppmanade dåtidens lärde att göra: Gå tillbaka till källorna!

Jag ogillar Greta Thunberg. Det är inte individen Thunberg jag ogillar, även om hon verkar nog så fanatisk och bitsk, utan symbolen Thunberg. Hon symboliserar alla ofördragsamma svärmare som utan hänsyn till andra människor vill göra om världen i enlighet med en frälsningslära som hon och de andra svärmarna bestämt sig för att följa.

Vårt samhälle styrs till stor del av ovetenskapliga dogmer som till skillnad från det sunda förnuftet kan utnyttjas av skumma intressen för att driva egennyttiga ärenden.

Jag sitter här, glad i hågen. Jag har sett Roy Anderssons senaste, Om det oändliga. Det är den tredje filmen i den svit som började med Sånger från andra våningen och fortsatte med Du levande. Den är ännu mer renodlat anderssonsk: enbart enskilda tablåer, ännu färre ord.

I dag är det den första december och första söndagen i advent. I detta avsnitt pratar vi om advents betydelse i den västerländska kulturen. Jag tycker om advent fast jag är ateist. Advent är latin och betyder ”ankomst”.

Om jag har förstått frågan rätt så skulle den enklare och mer brutalt kunna formuleras lite annorlunda, nämligen om ”vårt” Sverige är lintottarnas Sverige eller nettoskattebetalarnas Sverige. Svaret är inte självklart.

Är de svenskar som förespråkar en fortsatt generös flyktingmottagning beredda att ta ett moraliskt ansvar för de konsekvenser som en sådan politik kommer att medföra? Är de beredda att säga att gängkriminalitet, rånade ungdomar, våldtagna kvinnor och bostadslösa pensionärer (och mycket annat) är ett pris som är värt att betala?

Detta är den i verkligheten existerande globalism som hotar att sätta inte bara den svenska regeringsformen utan hela den nationella demokratin på undantag.

Idag är det den trettionde november eller Karl den tolftes dag. För mig som upsaliensare, men egentligen för alla svenskar, så har Karl XII:s dag en stor betydelse. Det var då Glunten och Magistern möttes! Utan denna dag hade Gluntarne inte funnits och Sverige varit ett mindre lyckligt land.

En viktig fråga gäller relationen mellan å ena sidan de gamla socialisterna och deras ideologi socialismen och å den andra vår tids politikervälde med dess ideologi PK-ismen. En del tänkare hävdar att socialismen muterade till politikerväldet.

I Göteborgs-Posten läser jag att mellan 100 och 150 personer under tisdagen (27/11) demonstrerade i Angered mot socialtjänstens beslut om ett omhändertagande av en pojke. De demonstrerande tillhörde pojkens släkt, en släkt som polisen anser styr stora delar av den undre världen i Göteborg.

För den svenska vänstern är vår nationella identitet inte viktig. Det viktiga är mångkultur, det vill säga invandrade kulturer från Afrika och Mellanöstern. (Tysk och fransk kultur ingår inte i vänsterns definition av den goda mångkulturen).

Många bekymrar sig över att det finns risker för något slags extern och illegitim påverkan på det politiska beslutsfattandet i Sverige. Jag är en av dem som sålunda oroar sig. Därför ska jag nu ägna tre krönikor åt frågan.

Adventstiden är här, kyrkoåret tar sin början och vi ser fram emot julen.

När blir det relevant att tala om förvållan och skuld? När blir någon skyldig till något? Den aktuella debatten om gängkriminalitetens orsaker döljer en än mer smärtsam debatt om vem som är skyldig till gängkriminalitetens utbredning i Sverige.

Postmodernisterna har rätt i att det kan var svårt att fastställa någon sanning om samhällets konstruktion och att tolkningen ofta handlar om att välja mellan två eller flera berättelser som någorlunda stämmer med empiriska fakta.

Första gången jag stötte på ordet ”intersektionalitet” var för snart tio år sen, när jag jobbade som läxhjälpsansvarig på en grundskola i Göteborg. En pojke i sexan hade fått ordet i hemläxa men var lite osäker på vad det betydde.

På ett område har jag underlåtit att göra sådana självklara och robusta förutsägelser. Det området är det här med kvinnor och feminism och genus. Jag har tyckt att talet om könsmaktsordning varit så larvigt att det varit dömt på förhand att snart gå över av sig själv. Men gradvis har jag insett att jag haft fel.

Den viktigaste regeln i Sveriges främsta grundlag, regeringsformen, står längst fram i första kapitlets första paragraf. Den lyder:

Lyssnade en gång på ett föredrag av en pensionerad veterinär som jobbat i Biafra under brinnande inbördeskrig. Biafra blev under 70-talet sinnebilden för en svältkatastrof, inte den första som drabbat Afrika men den första som täcktes av fullskalig media.