Under det senaste året har den nya amerikanska ideologin ”wokism” slagit igenom med skrämmande och våldsam kraft i USA. Vi svenskar borde inte vara förvånade ty wokism är inget annat än en lite mer högljudd och aggressiv variant av den svenska politiska korrektheten, PK-ismen, som har varit statsbärande svensk ideologi i ett par decennier.

Den ökända propositionen som brukar kallas mångkulturpropositionen antogs av en enig riksdag och går ur på att invandrare och minoriteter själva ska bedöma om de vill anamma den svensk kulturen och identiteten eller om de vill leva kvar i sin medhavda. Den som inte vill anpassa sig till svensk kultur ska via sina riksorganisationer kunna beviljas bidrag för att värna om ursprungskulturen.

Nästan varje dag träffar jag en person, ej sällan vit och manlig, som säger att han för det mesta knyter händerna i byxfickan när han lyssnar på den statliga radion eller ännu mer när han ser på den statliga televisionen. Då ler jag vänligt och konspiratoriskt mot honom för att visa att vi båda är medlemmar av motståndsrörelsen.

I trettiofem år har jag med tilltagande konkretion förklarat att Sverige styrs av ett politikervälde som en gång i tiden gjort ett acceptabelt jobb men som sedan 90-talet levat på historisk övertid och numera är till aktiv skada för nationen.

Ju mer jag förstår vad kultur betyder – eller tror att jag förstår – desto mer upprörd och föraktfull blir jag av Mona Sahlins ord till ett turkiskt ungdomsförbund

Bitte Assarmo är på goda grunder upprörd över att den sommarpratande polisen Nadime Ghazale (bilden) med ursprung i Libanon anser att vita, infödda svenska män har fått allt gratis beviljat i det svenska samhället eftersom de till sin natur är inkvoterade i det svenska systemet medan sådana som han själv har fått kämpa för varje ynka framgång. Vita, svenska män är helt enkelt medfött privilegierade vilket är skäl nog att ge alla andra särskilda förmåner.

Häromdagen fick jag ett mejl med en dom i ett brottmål från en erfaren och beprövad kriminalkommissarie. Den dom som han skickade föll i Stockholms tingsrätt för någon vecka sedan. Det är inte något särskilt med domen, det är så här de brukar se ut. Den dömde har, efter mängdrabatt och villkorlig frigivning, kommit undan med knappt en tredjedel av den strafftid som skulle kunna utkrävas, om brottsbalken hade tillämpats på ett strängare sätt.

Att världen är så ond som den är kan man verkligen inte skylla mig för eftersom jag har ett ständigt lika konstruktivt sinnelag. Knappt kommer jag på ett problem så vill jag lösa det. Fort går det också, ritsch, ratsch, även om det förekommer att mina fiender, som nästan uteslutande är män, gör vad de kan för att sticka käppar in mina ständigt lika konstruktiva hjul.

Som många ungdomar i sin generation, kom Ken Wilber i kontakt med det smörgåsbord av österländska terapier, vishetsläror och meditationsformer som strömmade in över västvärlden mot slutet av 60-talet.

På radio hörde jag en fasaväckade berättelse om 1600-talets häxjakter, särskilt i Ångermanland omkring 1675, där vid ett tillfälle omkring 75 personer, mest kvinnor, halshöggs och brändes för häxeri. Under en åttaårsperiod kring 1670 tog man i Sverige livet av nästan 300 häxerianklagade.

Många svenskar upplever idag att deras livsutrymme minskar. De upplever att de är på väg att jagas bort från sitt eget land. (Alla känner inte så, men många.) De undviker att besöka vissa gator, torg, badplatser och kanske campingplatser för att slippa möta sin sorg och förtvivlan.

För de flesta betraktare framstår detta som löjligt och huvudlöst. Ändå används samma politik konsekvent också i Sverige. Det sker visserligen i tysthet och genomförs i små steg – men det sker ihärdigt och konsekvent. Man använder sig av så kallat lågaffektivt bemötande. Man backar. Och backar. Detta sker trots att enskilda poliser på fältet inser att detta backande (och annat, bl.a. alltför låga straff) kommer att göra läget allt värre .

En del saker går det med insats av avsevärda resurser att forska kring och förhoppningsvis få goda resultat. Till exempel har batteriforskningen på senare år kommit fram till bättre metoder att tillverka mer långlivade batterier som låter elbilar gå allt längre mellan tankningarna.

Det är först på senare tid som Sverige börjat fundera på Sverigebilden. Med detta Sverige menar jag inte folk som du och jag som inte kan påverka saken annat än om vinner ett antal OS-guld eller blir världsbäst i någon kocktävling.

Poetens och filosofens Thomas Thorild bevingade ord på Uppsala universitetet om det är större att tänka rätt än att tänka fritt har satt myror i huvudet på generationer av studiosi, mig till exempel.

Ken Wilber har beskrivits som ett av vår tids skarpaste intellekt, en postmodern guru, en mystiker utan verklighetskontakt, en kvarleva från hippie-tiden, eller helt enkelt en briljant outsider som genomskådat sin samtid.

Jag är svensk. Sverige är mitt land. Här är det mina lagar och regler som gäller. Jag bottnar i mig själv och i min omistliga rätt att värna mitt territorium. Jag sätter gränser för hur många främlingar som får komma hit och för vad de får göra när de är här. Jag tar mig rätten att värna mitt samhälle, min kultur och mitt hem. Jag tar mig rätten att önska bo i ett land där jag känner mig hemma. Om någon förnekar mig den rätten kommer jag göra motstånd.

Den allmänna meningen i Sverige har varit att populister (eller nazister, fascister, brunråttor eller islamofober) har flyttat fram positionerna och blivit alltmer kaxiga. Hotet mot Sverige – eller demokratin i Sverige – har kommit från Polen och Ungern.u

Sommarferierna brukar frun och jag tillbringa på en ö i Bohuslän söder om Fjällbacka. För fyra dagar sedan fick jag plötsligt infernaliskt ont i högra höften. Efter ett dygn stod jag inte ut och beslöt att begära hjälp av Västra Götalands landstingsregion.u

I tio år var han gift med en kvinna. Deras skilsmässa resulterade i att Hübinette fick ett raseriutbrott och tände på hennes kläder. Därefter åkte han till exhustruns pojkväns bostad där han hällde tändvätska på dörren. För detta dömdes han till två månaders fängelse för olaga hot och allmänfarlig vårdslöshet. Ett år senare leder liknande händelser till att Tobias Hübinette döms till skyddstillsyn för olaga hot och skadegörelse.

I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Philippa Paulsson om filmen Prometheus (2012).

Eftersom jag har varit av staten anställd och lönegradsinplacerad och därmed legitimerad framtidsforskare så vet jag en hel del om Sveriges framtid. Framtidsforskning går i normalfallet till på det sättet att man drar ut existerande trender och därför känns det tryggt och evidensbaserat att använda den metoden för den aktuella framtiden.

Det är något outsägligt äckligt över hela den här situationen. Vi har en minoritetsregering som beter sig som en majoritetsregering och vi har riksdagsledamöter – vuxna människor, ska tilläggas, för det kan man knappt tro – som är så livrädda att anklagas för att gynna SD att de hellre röstar fram en statsminister som de inte vill ha än att samtala med det åttonde demokratiskt valda partiet.

Många rynkar på näsan åt den mediala följetongen om Ebba Bush Thors husaffär. Vad kunde vara mindre intressant att läsa om, när regeringen faller samtidigt som en polis mördas på öppen gata? Men ”affären” (om det ens är en affär) sätter fingret på minst tre allvarliga systemfel i Sverige.

Jag tror att vi här står inför något mycket allvarligt som handlar om grundläggande föreställningar om hur människan och samhället fungerar. Inför ett växande, decentraliserat och okontrollerat våld i samhället som kan bryta ut i skärmytslingar och död praktiskt taget var och när som helst kan människorna förhålla sig på två sätt.

En sak är i varje fall tydlig: polisen och rättsstaten kommer inte att fixa detta. Om man hade förmått det, så hade man redan gjort det. Det är bara att tugga i sig att svenskarna förr eller senare måste spotta i nävarna.

Det finns en mycket enkel logik i två steg enligt vilken demokratin troligen gör slut på sig själv.

Men jag funderar om inte många så kallade ”antirasister” och vänsteraktivister som nu visar sin upprördhet och avsky över att klippen sprids kan ha andra motiv. Hade de varit lika upprörda över att klippen spreds om offret varit en ”rasifierad” och mördaren en polis?

Människor älskar att planera. Planeringar skapar tydlighet och frigör energi. Man vet vad man ska göra. Alla vet vad de ska göra. Håll er till planen så slipper vi diskussioner! Men är det alltid så bra att styra en verksamhet med hjälp av en planering?

Den som läser och förstår följande tre meningar av debattören Mats Skogkär i Bulletin får antingen en aha-upplevelse eller sina värsta fördomar om svensk politik bekräftade