Telefonen ringde hemma hos utrikesministern mycket tidigt i morse. Klockan var 05.30 och en mycket förvirrad Ann Linde grep luren. Jag har fått en inspelning av samtalet (kontakter ni vet).

När storföretag hyllar regeringar finns det anledning till skärpt vaksamhet. Det behöver förstås inte tyda på några ugglor i mossen men för det mesta handlar det om att de fjäskar eller räknar med att få, eller redan har fått, förmåner som de inte borde ha tilldelats.

I dag återkommer Per Hagenäs med en text där titeln säger mer än vad titlar vanligtvis gör. De flesta som upprörs av PK-samhällets alla galenskaper är upptagna av att säga ”Titta, nu gör de så här och så här, de är fanimej inte riktigt kloka”.

Att humor aldrig varit vänsterns starka sida är känt sedan gammalt. Men att förvirringen inom vänstern nu är så pass omfattande att till och med folkvalda politiker triggas till grova ord och näthat som ett resultat av att de inte förstår en satir över samtiden, är både häpnadsväckande och samtidigt oroande.

Det pågår en påkostad kampanj med syftet att få medborgare som du och jag att känna oss utanför. Kampanjen kostar ungefär åtta miljarder kronor om året. Genomförandet har uppdragits åt statsmedia.

Ända sedan jag var barn har det fnysts åt idyller. Inte av oss konservativa, som uppskattar det vackra svenska landskapet och den svenska kulturen, och som njuter av en stilla skärgårdsidyll eller den lilla röda torpstugan vid skogsbrynet. Utan av ”progressiva” vänstertyckare, som knappt verkar stå ut med att se en liten prästkrage utan att längta efter betong och ångest.

Varje dag försvinner saker som hänt ur människors minnen … och sinnen. Arkiven rensas. Böcker skrivs om. Nya sanningar etableras. Så har det alltid varit. De som har makten nu vill inte att vi ska påminnas om hur det var i går. En av de mest omfattande omskrivningsoperationerna som pågår gäller de de svartas historia i USA och i västerlandet.

Längre än de flesta har jag förutspått slutet på Sveriges politiska system. Redan 1987 skrev jag en historiebok där jag med astrologiskt noggranna metoder räknade ut att politikerväldet skulle falla på nittiotalet. Clarté skrev i en recension att hela boken var ”prillig” och det kanske den var eftersom politikerväldet överlevt sin utmätta tid med mer än två årtionden.

Efter att så lättvindigt ha släppt igenom EU:s skuldpaket känns det som att SD håller på att kliva ur rollen som uppstudsigt, folkrörelsebaserat oppositionsparti. Förhoppningsvis kommer rollen att övertas av något av småpartierna, MED eller AFS.

Ibland kan man hitta intressanta ledtrådar till samtiden i det banala såväl som det rent infantila. Ett bra exempel på detta är kontroversen som uppstått kring Tom Hanks son Chet.

I går presenterade EU-kommissionen sitt »Proposal for a Regulation on a European approach for Artificial Intelligence«.

Mitt hjärta kan fortfarande klappa lite fortare när jag tänker på de modiga män och kvinnor ur alla samhällsklasser som en gång gjorde uppror på Kuba.

Kanske vet du lika lite som jag om halvledare och då är även du att beklaga med tanke på vad bristen på halvledare nu ställer till i världen.

Vad som skildras av citatet är inte att trångsynta äldre vita män har en sur tendens att tycka att allt var bättre förr, ju förr ju bättre, nej citatet beskriver konsekvenserna av ungdomskultur.

Den politiska korrektheten handlar förstås, som jag och många andra har påpekat, om att politikerväldet behöver en ideologi som kan legitimera dess maktinnehav och dess instinktiva behov att styra över växande delar av samhället.

I sommar skall EU:s nya upphovsrättsdirektiv vara implementerat i medlemsstaternas lagstiftning. Oredan är stor – speciellt när det gäller den kontroversiella artikel 17 (tidigare artikel 13) som kommer att tvinga fram uppladdningsfilter.

Först rekryterar Bulletins ägare en redaktion som består av personer som kan beskrivas som de som dröjer sig kvar efter de Timbro–seminarier där de suttit med i panelen.

När lagen mot förintelseförnekelse väl är på plats, blir det mindre komplicerat att addera nya tankebrott. Det kan till och med iklädas rollen som politisk rättvisefråga: Varför ska ättlingar till förintelsens offer ges särskilt lagskydd, medan ättlingar till slaveriets offer blir utan? Varför ska det vara olagligt att såra judar, men tillåtet att såra muslimer?

Samtidigt vet vi som fått uppleva det svenska sextiotalet att sociala problem inte ingår i samhällets DNA eftersom de sociala problemen då för tiden var försumbara jämfört med vad vi ser idag och vad de flesta, verkar det, förväntar sig av framtiden. Förresten förväntade sig de flesta dåmera att de kvarvarande sociala problemen skulle försvinna så inte ens pessimismen om samhällets framtid ligger i dess DNA.

Om man ägnar lite tid åt att krypa igenom högerns så kallade undervegetation så börjar man få en känsla för att något där växer så det knackar.