I takt med att åsikterna glider allt mer isär i många av västvärldens länder hårdnar också mediekriget. De gamla medierna ser sig allt mer bli omsprungna av de fria aktörerna, de som stämplats som alternativa men som allt mer seglat upp som representanter för de folkliga rösterna, som inte räds att ta strid med dammiga och många gånger förljugna gamla auktoriteter, som i Sverige dessutom springer den socialdemokratiska maktens ärenden.

“Vi kan hamna i ett läge där vi tydligare behöver prioritera”, säger Thomas Lindén, avdelningschef på Socialstyrelsen, till Nyheter Idag. På ren svenska betyder det att en illegal invandrare (så kallad “papperslös”) med corona som behöver intensivvård, kan komma att prioriteras före en äldre svensk medborgare.

Jag blir mörkrädd när jag ser de här siffrorna, för jag undrar vilket Sverige ni lever i, och framför allt, vilket Sverige ni vill ha till er själva och till era barn och barnbarn? Vill ni bli gruppvåldtagna och kanske tvingas svepa er i hucklen, vill ni att era barn ska bli urinrånade och förnedrade, att de ska tvingas krypa på sina knän och kyssa sina förövares fötter? För det är den kvinnofientliga politiken de flesta av er röstar för, den politiken som gett oss det här våldsamma, trasiga, olycksaliga samhället.

Jag har fått många frågor om mina kommande böcker och därför tänkte jag berätta mer om dem.

På 90-talet hade en riksdagsledamot väsentligt lägre ersättning än 2020, om man jämför med en vanlig löntagare. 1995 fick en riksdagsledamot 26 500 kr per månad i ersättning, vilket kan jämföras med medianlönen för en tjänsteman, som då låg på 20 695 kr. Idag får riksdagsledamöterna hissnande 68 400 kr per månad – jämfört med medianen för tjänsteman som för närvarande är på 46 300 kr.

Jag funderar på hur många svenskar som nu fått sätta livet till i den humanistiska stormaktens fiaskoartade migrationspolitik. För detta urspårade experiment kräver sina offer dagligen. När tänker BRÅ börja föra statistik över migrationspolitikens blodiga offer bland den oskyldiga civilbefolkningen? Reinfeldts och Löfvens mångkulturella experiment är ett hatbrott mot svenska folket.

Kommer det heta att “vi” har “varit naiva” igen, när Sveriges myndigheter med öppna ögon släpper in radikaliserade terrorister med målet att skapa ett islamistiskt Kalifat, in i det fredsskadade Sverige?

Ilskan mot flygbolaget SAS “reklamfilm” där man med hjälp av ledsna individer hävdar att det inte finns något skandinaviskt, växer på sociala medier. Det bildas nu Facebookgrupper där man uppmanar till bojkott av företaget tills de ber om ursäkt för rasism mot skandinaver.

Jag hade egentligen inte tänkt ge den här saken uppmärksamhet, tänkte avfärda den som en dåres utspel. Men allt eftersom jag fördjupat mig i frågeställningen, desto mer har en isande insikt landat i mig: Sverige befinner sig i en galopperande normalisering av förföljelse av så kallade “tankebrott”, eller brott mot värdegrunden, numera behändigt kallat “hatbrott”, något som utnyttjas av framför allt vänsterextremister för att tysta systemkritik och kritik mot destruktiv massinvandring.

Allmänheten i Örebro har i vår möjlighet att lära sig “påverkansarbete” på skattebetalarnas bekostnad via något som marknadsförs som “aktivistverkstad”, en “kurs” i hela tio tillfällen med start den 27 februari. Kursen leds av Nadja Pasent Awad, ökänd slöjaktivist och islamist samt kommunpolitiker för Vänsterpartiet i Örebro

Nu är det kanske ingen som bryr sig särskilt mycket om verksamheten på Sveriges Radios tynande, nerbantade “musikkanal” P3, men eftersom de parasiterar på våra skattepengar och står bakom “Sveriges största musikgala”, P3 Guld, som sänds på bästa sändningstid i public service-kanalen SVT kan det vara intressant att titta lite närmare på vilka som är ansvariga för nomineringarna.

Jag var på en mycket intressant debatt igår, mellan kommunisten Joe Nilsson från Helsingborg och Jeff Ahl, som är representant från det nationella partiet Alternativ för Sverige.

Den sittande regeringen och dess politiska kollaboranter börjar mer och mer att dras åt det totalitära hållet. Enligt den allt skarpare retoriken kan alla som inte gillar regeringens politik betraktas som brottslingar.

Ja, Sverige är förändrat. Men inte genom “små vidrigheter” på Twitter, utan genom massinvandring av människor som fullkomligt skiter i Sverige, svenska lagar, svenska invånare,

I ett kort, men uppmärksammat Facebookinlägg på söndagskvällen, som i skrivande stund fått sjutton tusen interaktioner, varnar Uffe Hylin, läkare på Södersjukhuset i Stockholm, människor för att bli sjuka. “Nu har vi fullt på Södersjukhuset”, skriver Hylin och berättar att människor väntar mer än 15 timmar på vård.

Hade någon för tio år sen sagt att jag en dag kommer att skriva en krönika med rubriken att Sverige måste förbli svenskt hade jag troligen skrattat. Idag är det dock lätt att hålla sig för skratt. Statistik gör gällande att svenskar inom några få decennier riskerar att bli en minoritet i sitt eget fädernesland.

Folk i Skåne har fått nog av invandrare som kommer hit och ställer diskriminerande, ofta kvinnofientliga och homofoba krav som är svenska folket helt främmande. Riksdagspolitikerna lyssnar inte, därför tvingas kommunala politiker främst i Skåne ta ett eget ansvar gentemot sina väljare och införa de lagar och regler som kommunernas invånare faktiskt vill ha.

Det enda rätta är att riva upp bygglovet till Dawacentret i Uppsala. Låt Stenhagen förbli Sverige.

Stefan Löfven envisas med att gång på gång poängtera att Ulf Kristerssons brutit ett löfte om att inte samarbeta med SD, till Förintelseöverlevaren Hédi Fried, nu senast i sitt jultal från Visby. Men han har själv påpassligt förträngt sitt eget brutna löfte i närtid – att han lovade terroröverlevande Iryna från Ukraina att Sverige skulle göra sitt bästa för henne.

Igår attackerades journalisten Joakim Lamotte när han skulle livesända intervjuer med medborgare i Kronogården i Trollhättan. Polisen skyddade inte Lamotte trots att han blev utsatt för fysiskt våld, hot och hans utrustning stals, mitt framför ögonen på ordningsmakten.

Medan det svenska etablissemanget är upptaget med att tjafsa om oväsentligheter ökar åter trycket på Europa med flyktingströmmar som tilltar från flera olika håll.

Från förebild till skräckexempel. Så kan man enklast sammanfatta det socialdemokratiska vanstyret av Sverige, i synnerhet de senaste decennierna

Journalisten Joakim Lamotte uppmärksammar på sin Facebooksida att en just nu pågående kampanj i sociala medier som påstår sig stötta kampen för “yttrandefrihet” och där folk uppmanas att skicka pengar för att stötta detta, egentligen inte alls handlar om att man vill stötta yttrandefriheten.

Usman Khan hade blivit lite en affischpojke för de välmenande Cambridge-akademikerna. 28-åringens skäggiga ansikte dök upp i deras litteratur.

Du kanske också noterat hur lag och rätt förskjutits i Sverige de senaste åren. När samhället förlorar kontrollen över de tungt kriminella börjar man ägna sig åt förföljelse av människor som man kan bestraffa utan att det innebär någon risk, eller konsekvens för de myndigheter och tjänstemän som är involverade.

Facebookgruppen “Stoppa maktmissbruket” med 32 000 medlemmar har funnits sedan 2016, och där har publicerats tusentals systemkritiska inlägg, länkar och åsikter. Men idag raderades gruppen utan förvarning.

Den svenska offentligheten är en märklig historia. Man skulle kunna skratta åt denna tragiska komedi, om det inte vore för att man själv blir lidande av diverse tokiga individer som tillsammans ställer till ett helvete för oskyldiga människor.

Det är så tyst i svensk mainstreammedia om det som nog måste betraktas som en av de största skandalerna för det svenska samhället i modern tid – nämligen att den irakiske försvarsministern under falsk identitet lurar det svenska samhället på tusentals kronor varje månad i bidrag.

Metoden att utöva polisövergrepp mot människor som kritiserar systemet är välkänt från kommunistiska diktaturer och andra totalitära regimer, eftersom den är lika skräckinjagande som effektiv.

Att svenska folkets bägare runnit över vad det gäller politisk korrekthet är uppenbart. Man kan absolut tycka att företaget Rustas fadäs med uttalanden om att “anpassa till grupper” och vara “icke-religiösa” när man skulle förklara sina kyrkor utan kors är en banalitet. Det som är intressant är dock reaktionerna och ilskan som utlösts.