Precis som många av oss befarat visar det sig nu att FN:s omstridda migrationspakt, som Sverige undertecknade i december 2018, inte kan tas så lättsamt som de svenska politikerna ville få oss att tro.

Svenskarna har Luther i bagaget och därmed är man duktig på detta med att skämmas och det vet de som sitter och styr landet som ett fyllo som försöker ratta en bil.

Du och dina vänner begår en brutalt gruppvåldäkt. Hovrätten sänker straffet för din kompisar och du slipper utvisning eftersom du på grund av psykisk ohälsa är ”sårbar” i hemlandet.
Det är så “THE SWEDISH JUSTICE SYSTEM” som ni två genier pratar om, fungerar.

Den svenska regeringen har i dagsläget ett järngrepp om forumen där meningsyttringar skrivs och kan reglera vad som får lov att publiceras där. Låter det konspiratoriskt? Så är inte fallet. Regeringen är ganska öppen med förfarandena och sina påtryckningsmetoder.

Det förvånar mig att inte fler kvinnor bekymrar sig för samhällsutvecklingen i Sverige och protesterar högljutt mot det som sker, främst för att det faktiskt är vi kvinnor som drabbas hårdast av otrygghet, sexuella övergrepp, samt nedmonteringen av välfärden.

Genom att ständigt låta “allmänheten” representeras av individer med vänsterliberala åsikter, inges vi känslan av att “alla” tycker på det sätt som representanten för “folket” uttrycker sig.

Mainstreamjournalistiken mår verkligen inte särskilt bra i Sverige idag. Inte heller det svenska samhället som i allt högre omfattning accepterar särbehandling av kvinnor och av sexuella och religiösa minoriteter.

Tack gode Gud för att även Björn Ranelid nu börjar använda sin glödande penna för att beskriva tillståndet i landet! Det är mycket större än vad du kanske tror, att en etablerad och framgångsrik manlig författare ansluter sig till den växande kör av röster som vägrar hålla tyst om det svenska katastroftillståndet.

Debattklimatet polariseras mer och mer av mainstreammedier och makthavare, och de stora plattformarna går allt hårdare åt att censurera systemkritiskt material. De senaste i raden av drabbade är den allt mer populära alternativa TV-kanalen Swebb-TV

Jag har i sommar besökt flera orter där polisen lyser med sin frånvaro. Stängda polisstationer skickar inga vidare signaler.

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna… Det är för mycket elände just nu. Därför vill jag lyfta Sveriges skönhet, jordens kraft, naturen som finns där och som ordlöst upmanar oss att kämpa för landet vi älskar.

Hur hårt kan skattebetalarna piskas innan det brinner av för någon? Det är frågan jag ställer mig varje morgon när jag scrollar igenom nyheterna och det ena våldsdådet avlöser det andra. Kanske är det just det regeringen vill? De hoppas att någon ska förlora fattningen för att få möjligheten att visa upp ännu ett exempel på hur rasistiska svenskarna är.

Det är onekligen intressanta tider, och det vore ren och skär underhållning om det inte vore för att det är så förbannat tragiskt att se hur ett välfungerande land bryts ner av maktmissbrukande, inkompetenta lallare.

Under helgen som gått har vi åter sett rubriker i mainstreammedierna om “storbråk” och knivvåld i Göteborg. I mainstream-medierna får vi dock inte hela sanningen om vad detta handlar om: Män som befinner sig i Sverige illegalt samt narkotikahandel.

Kanske har du missat att det är i morgon den 20 juli som nya, generösa regler för utökad anhöriginvandring träder i kraft.

De dyker upp då och då kring oss samhällskritiker, personer som ställer frågan “Vad har hänt med dig?”.

Tidsandan är sådan att fegheten sipprat in som Aliens gröna blod in i svensk offentlighet. Därför kan mobbare, mediala cyniker och förtryckare som överklasskrönikören Alex Schulman hyllas som medmänskliga och “goda”.

“Svensken verkar ha svårt att förstå konceptet självförsvar” sa en bekant och jag håller med. De reflexer som sitter i ASAP Rockys ryggrad, liksom i de flesta fria folks, tycks genom enträgen hjärntvätt samt politiskt snömos ha raderats ur var och varann svensk.

Jag har blivit kontaktad av flera lärare på sistone som vittnar om besvärlig situation på grund av den så kallade “gymnasieamnestin” då vuxna män utan asylskäl, mestadels så kallade “ensamkommande afghaner”, placerats i skolorna bland gymnasieungdomar.

Det skulle ju bli så bra i Sverige, med raketforskare och kirurger, ja hela det samhällsnödvändiga kompetensregnet!

I min ambition att skapa kritiskt tänkande mot maktmissbruk och politiska, ideologiska lögner behövs en granskning av de “experter” som flitigt anlitas i medierna, och som är till för att desinformera i statens tjänst.

Under våren och försommaren har rapporter om de svenska kommunernas ekonomiska kris duggat tätt. En efter en har de radats upp, likt olycksaliga syskon i en utfattig barnaskara: Kalix, Hedemora, Kristianstad, Vilhelmina, Malå, Nordmaling… och tidigare rika och välmående Danderyd, för att bara nämna några.

Är det bara jag som får en otäck känsla av skolgård full av odrägliga brudar som försöker överrösta varandra när jag beskådar de tre powerpuffpinglorna på den politiska scenen av idag? Eller en hönsgård med fjäderfän i olika kulörer, som far runt och flaxar.

Medan våra etablissemangspolitiker smörjer kråset i Almedalen och pratar strunt om “populism” som det största hotet mot Sverige, pågår fortsatt rask islamisering av det svenska samhället, bortom bekymmerslöst skålande i bubbel och ryggdunkande över partigränserna i den helsvenska zon som stora delar av Gotland fortfarande utgör.

Strejk, bojkott, kalla det vad du vill, men avstå från etablerade sociala medier, helst meddelst total utloggning idag den 4:e och imorgon den 5:e juli. Så lyder den globala uppmaningen för att sätta åtminstone lite press på jättarna som numera i mångt och mycket styr våra liv.

Jag måste säga att det är ytterst illavarslande att det är polisen själv som anmält Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand för brott mot lagen om Hets Mot Folkgrupp efter att han hållit tal på Donners Plats i Almedalen.

Det är dåliga tider för Sverigebilden. Pensionärer mördas och småbarn våldtas. Inte ens en amerikansk hiphop-artist med livvakter kan promenera i Sveriges huvudstad utan att utsättas för misstänkt kulturberikning.

Det är underhållande att vara rebell, det är givande att vässa sina argument, det är roligt att bråka. Det är inte farligt att gå mot strömmen. Att prata högt om sånt som får folk att sätta kaffet i halsen. Som att det är dags att skicka hem alla kriminella afghaner som inte har nånting här att göra.

Intervjun med “Rickard” bör sparas och användas för framtida bruk som ett avskräckande exempel på hur uppenbart vettiga mäniskor någonstans runt 2015-2020 gav upp sig själva, sina ideal, sina barns framtid – på grund av vad? Rädslan för att inte bli godkända av klassens mobbare? Vart tog civilkuraget vägen? Hur mår den där Rickard när hans barn rånas och misshandlas, kanske när hans fru våldtas, när hans gamla mamma får sitt halsband avryckt, blir nerslagen fast hon stapplar runt med rullator?

Igår föll domen mot Patrik Markström, grundare och administratör i Facebookgruppen “Stå upp för Sverige”, bland annat för att han inte städat tillräckligt effektivt bland andras rasistiska kommentarer. Jag hoppas att alla förstår att detta i förlängningen bara går ut på en sak: Att kväva kritik mot en statsapparat som misshandlar sitt eget land och sitt eget folk.