Det är ju inte direkt händelsefattigt för alla som är intresserade av samhället och hur det fungerar och styrs. Samtidigt orkar man ju inte kommentera allt som sker. Satte mig ändå ner nu på söndagsförmiddagen. Tillåter mig att tänka högt.

Men jag funderar om inte många så kallade ”antirasister” och vänsteraktivister som nu visar sin upprördhet och avsky över att klippen sprids kan ha andra motiv. Hade de varit lika upprörda över att klippen spreds om offret varit en ”rasifierad” och mördaren en polis?

Människor älskar att planera. Planeringar skapar tydlighet och frigör energi. Man vet vad man ska göra. Alla vet vad de ska göra. Håll er till planen så slipper vi diskussioner! Men är det alltid så bra att styra en verksamhet med hjälp av en planering?

Den som läser och förstår följande tre meningar av debattören Mats Skogkär i Bulletin får antingen en aha-upplevelse eller sina värsta fördomar om svensk politik bekräftade

Javisst är jag nationalist! Har jag något annat val?

Efter att en 33-årig polis och familjefar mördats i Göteborg har många människor reagerat med både sorg och vrede. Mordet sätter många negativa förändringar och decennier av vanstyre på sin spets, i ett land med en fungerande politik är det högst troligt att han fortfarande hade varit i livet.

Landsförrädare. Det är vad författaren Björn Ranelid i ett Facebookinlägg kallar de politiker som på ett fullkomligt katastrofalt sätt styr vårt kära land rätt ner i avgrunden.

Detta med ord är inte oviktigt. Att förstå dem och att dess innehåll och värde över tid kan skifta.

Sofia Larsson, nybliven ordförande i Friskolornas riksförbund, låter sig intervjuas i SvD. Om man känner till det faktum att hennes företrädare hette Lars Leijonborg förstår man varför det alls kan vara av intresse att ta upp saken.

I ett inslag på SVT (27/6) grät Göteborgspolisen Ulf Boström när han förklarade att man inte kan skydda offren för gängkriminaliteten. Svenska företagare har förlorat sina familjer, sina verksamheter eller tvingats flytta, ibland till och med utomlands. Gängen, eller familjerna, styr genom rädsla. Boström erkände att polisen var vanmäktig.

Den till döds skjutne polisens pappa intervjuas kort i en alternativkanal. Trots att han är i chock, framför han kritik mot det svenska repressiva klimatet och säger: Man får vara försiktig med vad man tycker och tänker idag.

Bilden visar en polsk arbetare som är i färd med att rensa generande växtlighet i fogarna mellan stenarna i en trädgårdsaltan hemma hos mig. Polska arbetare är enligt min erfarenhet starka, vänliga och mycket flitiga och skiljer sig fördelaktigt från svenska arbetare särskilt när det gäller flit.

När poliskonstapel Nils Anton Lindén knivhöggs av två inbrottstjuvar i Göteborg 1907 fanns ingen släkt som skyddade dem genom en mur av tystnad och ett gemensamt förakt för rättssystemet, utan de kunde snabbt gripas och lagföras.o

World Economic Forum (WEF) som har åsikter om det mesta efterlyser nu ett »global framework to regulate harm online«.

När mångkultur diskuteras i det här landet är det alltid frågan om kulturella företeelser som mat, musik, dans som behandlas. Eller hur man uppträder mot det motsatta könet och i familjen.

Det verkar vara ett oundvikligt faktum att allt strävar efter att utvecklas och expandera. Inte bara den egna kroppen och personen är stadd i förändring. Det verkar också finnas ett samband mellan expansion genom hårt arbete och expansion genom bekvämt stillasittande.

Med morgontidningen följde ett reklamblad där olika mer eller mindre statsfinansierade organisationer fick annonsera om sig själva.

Människor och särskilt då barn, skall inte behöva utsättas för våld och övergrepp i hemmet och särskilt inte inom den egna familjen. Ja, jag håller fullständigt med! Men är möjligheten att göra “anonyma orosanmälningar” till andra myndigheter än polisen, verkligen ett befogat myndighetsverktyg för att komma till rätta med våld i nära relationer? 

Ju större invandringen är, dess lättare är det att skapa välmående enklaver för ett visst folkslag. Som araberna säger i Malmö: ”Det är så enkelt att leva här. Det är som hemma”.

Den tyska förbundsdagen (Bundestag) har beslutat att utöka användningen av hemlig dataavläsning, så kallade Bundestrojaner.

Att som människa få bli lämnad ifred och sköta sig själv borde vara lika genomförbart som det är moraliskt rätt. Priset för att i Sverige bli lämnad i fred och att få ägna sig åt sitt eget liv är högt.

Det som kanske förfärar mig mest, trots att det väl inte borde göra det, är hur politiker, media och myndighetschefer kan gå iland med att förneka att de sagt det som de tidigare sagt, ibland till och med blåljuga, för att sedan bara, när deras lögner blir alltför uppenbara, dra sig undan som om ingenting har hänt.

När den svenska sommaren stod som fullast i blom får hr. Löfven snubbla omkring i ruinerna av sin nedröstade regeringsbildning.

I Europaparlamentet har utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) antagit en rapport om AI och biometrisk massövervakning.

Nyligen satte jag tänderna i en tämligen obskyr liten bok med titeln Where Are We Now: The Epidemic as Politics¹ skriven av den italienska filosofen Giorgio Agamben.