På radio hörde jag en fasaväckade berättelse om 1600-talets häxjakter, särskilt i Ångermanland omkring 1675, där vid ett tillfälle omkring 75 personer, mest kvinnor, halshöggs och brändes för häxeri. Under en åttaårsperiod kring 1670 tog man i Sverige livet av nästan 300 häxerianklagade.

De politiska kommentatorerna och historikerna är överens: Fidel Castro älskade glass. Många människor som mött honom eller arbetat med honom har vittnat om hur Fidel avslutade varje middag med några skopor glass.

Idag har EU-domstolens generaladvokat presenterat sin rekommendation till dom i målet där Polen begärt att artikel 17 (som kommer att leda till uppladdningsfilter) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall upphävas.

Många svenskar upplever idag att deras livsutrymme minskar. De upplever att de är på väg att jagas bort från sitt eget land. (Alla känner inte så, men många.) De undviker att besöka vissa gator, torg, badplatser och kanske campingplatser för att slippa möta sin sorg och förtvivlan.

För de flesta betraktare framstår detta som löjligt och huvudlöst. Ändå används samma politik konsekvent också i Sverige. Det sker visserligen i tysthet och genomförs i små steg – men det sker ihärdigt och konsekvent. Man använder sig av så kallat lågaffektivt bemötande. Man backar. Och backar. Detta sker trots att enskilda poliser på fältet inser att detta backande (och annat, bl.a. alltför låga straff) kommer att göra läget allt värre .

En del saker går det med insats av avsevärda resurser att forska kring och förhoppningsvis få goda resultat. Till exempel har batteriforskningen på senare år kommit fram till bättre metoder att tillverka mer långlivade batterier som låter elbilar gå allt längre mellan tankningarna.

Prekära bryderier drabbar ett lokalt etablissemang när en av landets mest hyllade artister vänder sig mot flera av inslagen i den hegemona ideologin. En svårhanterlig faktor om artisten ifråga dessutom är rasifierad, en förmildrande om det rör sig om konspirationsteorier med begränsad koppling till partipolitisk opposition och begränsat folkligt stöd.

“En konspirationsteori”. Så lät det för bara några månader sen när oroliga röster höjdes angående en ökande totalitarism i coronapandemins fotspår.

Den korporativa tanken om att hela folket utgör en samhällskropp – corpo är en grundläggande princip i det som i folkmun benämns som klassfred. Utan att för den sakens skull hänge sig åt semantiska hårklyverier kan vi utan att anamma den socialistiska klasstanken istället tala om folkfred. Alltså fred inom folket och i förlängningen fred mellan de svenska folken.

Metal är på många sätt folkmusik för européer. Det blir inte minst uppenbart om man jämför med mycket av det som idag produceras och distribueras av kulturindustrin, ”we now have the misfortune of living in a vulgar and blatant age” som Cyril Scott uttryckte det.

De flesta av EU:s medlemsstater vill ha datalagring – det vill säga lagring av data om medborgarnas telekommunikationer, e-post, uppkopplingar, mobilpositioner m.m.

Om man säger att alla människor är lika värda, så säger man samtidigt att alla människor är lika värdelösa. Det är med andra ord ett meningslöst påstående.

När vi nu tar ett nästa kliv av, vågar jag gissa, många kan det vara på sin plats att stanna upp ett ögonblick och låta denna första ledare bli en markering på den väg vi anträdde i april månad.

Hösten 2019 hölls en konferens och workshop där några av världens mäktigaste personer och institutioner deltog. Det kallades Event 201 och organiserades av John Hopkins Center for Health Security tillsammans med World Economic Forum samt Bill and Melinda Gates Foundation. Syftet var att simulera och dra upp riktlinjer för samarbete i händelse av en pandemi med ett nytt coronavirus. Och som av en händelse blev det ett utbrott av ett nytt virus bara månader senare.

Det är först på senare tid som Sverige börjat fundera på Sverigebilden. Med detta Sverige menar jag inte folk som du och jag som inte kan påverka saken annat än om vinner ett antal OS-guld eller blir världsbäst i någon kocktävling.

Den allmänna nyhetsrapporteringen har varit inriktad på de många obesvarade frågorna kring vem som egentligen var beställare av mordet … men det mest märkliga är väl ändå att de som nu har makten i Haiti (det vill säga den figur som erkänts av USA) har begärt hjälp av USA och FN för att återställa ordningen.

Att tänka korporativt börjar med att högakta sin kultur, känna samhörighet med sina egna och se det större sammanhanget, snarare än den nutid vi lever i. En politiker som inte förstår sin historia kan heller inte förstå sin samtid och är därför inte värdig att skapa andras framtid. Det ligger otroligt mycket visdom i den enkla meningen.

Poetens och filosofens Thomas Thorild bevingade ord på Uppsala universitetet om det är större att tänka rätt än att tänka fritt har satt myror i huvudet på generationer av studiosi, mig till exempel.

Ken Wilber har beskrivits som ett av vår tids skarpaste intellekt, en postmodern guru, en mystiker utan verklighetskontakt, en kvarleva från hippie-tiden, eller helt enkelt en briljant outsider som genomskådat sin samtid.

Av var och en efter förmåga – Åt var och en efter behov”. Tesen formulerades av Louis Blanc 1839 och har bl.a. använts av Karl Marx.

När man försöker kartlägga den hegemona ideologin, inklusive dess omedvetna och mytiska aspekter, blir man snart varse att delar av terrängen utforskas på egen risk.

I dagens avsnitt av Radio Folkungen talar Urban och Klaus om artiklarna Sverige behöver inte invandring och Bättre fäkta än illa fly. Lyssna där du vanligtvis hittar dina poddar eller via den inbäddade spelaren nedan.

Jag är svensk. Sverige är mitt land. Här är det mina lagar och regler som gäller. Jag bottnar i mig själv och i min omistliga rätt att värna mitt territorium. Jag sätter gränser för hur många främlingar som får komma hit och för vad de får göra när de är här. Jag tar mig rätten att värna mitt samhälle, min kultur och mitt hem. Jag tar mig rätten att önska bo i ett land där jag känner mig hemma. Om någon förnekar mig den rätten kommer jag göra motstånd.