Ingen rättighet att inte behöva bära rutiga korts på jobbet.


2013 beslutade Arriva, som drev Roslagsbanan, att deras förare inte fick bära skjorts på jobbet. Några innovativa män kvitterade då ut kjolar för att få svalka sig i sommarvärmen. Det hela utmynnade i vad som kan ha varit den mest svenska arbetsmarknadskonflikt som någonting utspelats.

Arbetsgivaren förbjuder kortbyxor med motiveringen att det ser ostädat ut. Samtliga inblandade meddelar att de accepterar beslutet. Man påpekar även lugnt och sansat att man kommer att anpassa sig  genom att välja kjol istället. Dessa tillåts nämligen, till skillnad från skjorts,  i klädkoden. Arbetsgivaren säger att det står de anställda fritt att använda vilka kläder de vill. Åtminstone så länge dessa följer uniformsreglementet. Året efter meddelar Arriva att de funderat lite till och ska se över klädkoden.

Inte en gång under bråket antyder någon av de inblandade att någon annan beter sig felaktigt. Inte heller säger Arriva någonsin något annat än att samma regler gäller för alla. Tvärtom menar de att det vore diskriminering att kräva byxor för män och diskriminering ägnar de sig inte åt.

Nu, tre år senare, har fackförbundet Unionen släppt en rättsutredning som menar att anställda alltid har rätt att klä sig i kläder från det andra könet.  Kläderna måste vara acceptabla arbetskläder men i övrigt kan inte arbetsgivare hindra män från att bära kjol. Målgruppen i det här fallet är transpersoner men samma resonemang kan gäller i princip alla som av någon anledning önskar bära kjol eller slippa högklackat. Principen är att alla klädregler måste gälla lika för alla.

Ett närliggande resonemang brukar föras kring slöja på arbetsplatsen. Då hävdas istället att religionsfrihet och skydd mot diskriminering trumfar arbetsgivarens rätt att sätta upp klädkoder. Det handlar det inte längre om att alla klädregler måste gälla lika för alla utan om vissa klädregler inte borde få finnas över huvud taget.

Det är naturligtvis trevligt om alla kan få klä sig som de önskar på jobbet. För vissa är klädkrav, eller frånvaron av dem, anledning nog att välja eller välja bort ett jobb. Det IT-företag som krävde att utvecklarna bar kostym eller för den delen skor skulle tappa de bästa. Inte framför allt för att de ogillar kostym och skor men för att varken kostym eller skor påverkar deras jobb.

För de flesta yrken hänger dock klädsel intimt ihop med framgång. Det är svårare att ha ögonkontakt med en förälder på ett dagis om man bär heltäckande slöja eller ser naken-Janne som en stilikon. För försäljningspersonal kan klädsel utgöra skillnaden mellan köp och icke köp. Det är ingen slump att apotekspersonal har vita rockar på sig, även om dessa inte fyller någon faktisk funktion och om du bedriver en livsmedelshandel i ett område där alla tror att slöja är ohygienisk så spelar det ingen roll om det faktiskt är det eller ej. Din försäljning kommer ändå att påverkas negativt

I andra yrken kan det vara mer subtilt vad som är effektiv klädsel. Samma urringning kan vara distraherande för en person och säljande för en annan. Vissa typer av klädsel gör att dina kollegor behöver lyssna lite särskilt på vad du säger istället för det obscena budskapet på din tröja. Att skapa en, och endast en, stilmanual vore omöjligt.

Det finns egentligen bara ett sätt att hantera klädsel på arbetsplatsen som inte blir orimligt: Arbetsköparen bestämmer acceptabel klädsel för det jobb som han eller hon betalar för att få utfört. Arbetssäljaren avgör om han kan ställa upp på klädseln eller föredrar ett annat jobb.  Den som är beredd att betala för glassuppläggning utförd i shorts men inte för samma tjänst i långbyxor bör få göra det. Om man på motsvarande sätt tycker att lönen är god nog för långbyxor men inte kortbyxor kan man, liksom Ellen, säga nej.

 

+ There are no comments

Add yours