Det onämnbara sker i vårt samhälle, i våra grannskap, våra kvarter; våldtäkt, grov misshandel, tortyr. Den senaste tidens dåd i Malmö och runt om i landet har fått många att fundera på huruvida vi lever i den bästa av världar, eller om vi istället hör de dånande hovslagen från apokalypsen fyra ryttare?

Vi pratar en hel del om pensioner men en sak man inte pratar om är den skuld i pensionssystemet vi lämnar till våra barn. Pension betalas både från pensionssystemet och statsbudgeten.

Någonstans mellan Ludvika och Smedjebacken, i ett otroligt vintervackert landskap, strömmade statsministerns röst ut genom högtalarna i bilen. Inför jultalet höll statsministern en pressträff, och när han kom till ”samtyckeslag” luktade det gott utifrån. Någon eller några människor i Lernbo eldade i stugan. Det behövdes. Det var kallt, tvåsiffrigt minus. Själv frös jag in i märgen över den sällsynt dåliga tajmingen på statsministerns presskäbbel…

Malmö: våldtäkter, tortyr, antisemitism, skjutningar, sprängningar och budgetunderskott. Paradoxen: Humanismen har fört oss till ett inhumant samhälle. Och jag anklagar Sveriges regeringar.

“Det är en historisk lag som ska ändra bevisbördan, att inte offret ska bevisa att hon sade nej utan att den som gjort det här ska bevisa att hon sade ja”. Med dessa ord kommenterade idag vice statsminister Isabella Lövin (MP) den nya samtyckeslag som väntas börja gälla från och med 1 juli.

Jag måste orka.

Gruppvåldtäkten i Malmö tränger in med full kraft och egentligen borde jag veta bättre. Det här är ingenting nytt, sådant här har hänt i decennier i Sverige och att reagera såhär starkt enbart för att det är ett extra obscent dåd är egentligen bara märkligt. Det här har varit en verklighet länge.

De senaste veckorna har jag läst Erich Neumanns bok The origins and history of conciousness (1949). Neumann var en av Carl Jungs främsta studenter, och han huvudsakliga arbete kom att vara inom utvecklingspsykologin, samt i att utforska de kvinnliga arketyperna inom Jungiansk psykologi i böcker som The fear of the feminine (1975) och The great mother (1955). T

I den unga Sovjetrepubliken konstaterades tidigt att det ryska språket var hopplöst föråldrat och i behov av språkliga reformer. Den äldre ryskan var hierarkisk och hade uttryck som motverkade ateistiskt medvetande. Inte bara gamla uttryck för Gud och det sakrala skulle förändras till innehållet utan även pronomen, titlar och andra uttryck för kvalitativa skillnader mellan individer och grupper.

En tonårig tjej på väg någonstans i natten. Ensam på den där gatan i Malmö. Sedan dyker ett gäng unga killar upp, och en tjej som inte ens kan kallas kvinna ännu får sitt liv förstört. Hon råkade möta Malmös monster. I tjejens liv kommer det alltid finnas ett före och ett efter.

För ett halvår sedan ställde jag frågan om vi som bor i Sverige – allt från kristna till muslimer, från sverigedemokrater till socialister – kan hitta ett sätt att leva tillsammans. Finns det längre något gemensamt att samlas kring eller är splittringen oåterkallelig?

Det är vinter 2017. För nästan exakt ett år sedan var jag på Tele 2 Arena och tog farväl av Kent. Ett år senare saknar jag Kent lika mycket som jag inte saknar vårdjobbet eller vårdkrisen. Den där kvällen på Tele 2 slängde Kent fram en helt ny låt som började snurra i skallen på mig när jag läste nyheten om Jimmie Åkessons ambitioner om att prata vårdkris med de andra partierna. 

Det svenska politiska etablissemanget har beslutat om en rejäl höjning av svenska folkets pensionsålder. De enda partier som motsätter sig den högre pensionsåldern är Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Beslutet är en mycket kraftig reduktion av den svenska välfärden. Redan har den naggats i kanten i små steg, men nu tvingas det politiska etablissemanget att ta ett stort steg. Man har börjat nedmonteringen av välfärdsstatens grundpelare.

Skattepengar ska inte gå till politisk reklam och det offentligas institutioner är inte verktyg för propaganda. Inte ens på Facebook. Tyvärr gäller detta inte i Dalarna.
Här hyllas en insändarskribent som skriver ” Det är viktigt att vi solidariskt lägger mer resurser på kultur i alla dess former…”. (dt.se)

Som jag skrivit har myndigheten Arbetsförmedlingen själva tagit emot över 300 personer i de beredskapsjobb som regeringen nu tvingar alla myndigheter att fixa för att nyanlända ska flyttas bort från arbetslöshetsstatistiken till sysselsatta. Så att de 2018 kan säga att de “fixat jobben”.

Bland många svenska frihetsälskande och frihandelsvänner ses Nya Zealand (NZ) som ett föredöme. Många vill flytta dit, men få är välkomna. De har nyligen skärpt immigrationslagarna och fler skärpningar är att vänta. Till exempel är idag anhöriginvandring i stort sett omöjligt. Anledningen till skärpningarna är flera. Även om NZ inte är en välfärdsstat av svenskt snitt så är det ändå så att de som fått uppehålls- och arbetstillstånd omfattas av de allmänna förmåner som ändå finns.

Allianspartierna vädrar morgonluft efter flera opinionsmätningar som visat att de fyras gäng har stärkt sitt väljarstöd gentemot regeringen och Vänsterpartiet. Men vad vill de borgerliga med makten?

Sverige är fantastiskt. Först genomför vi en kampanj för FN:s säkerhetsråd på temat “Sweden is transparent”. Sedan väljer utrikesdepartementet att hemligstämpla 900 dokument från ett nät – en arbetsyta – som UD byggt enkom för att undvika offentlighetsprincipen.

Ungerns premiärminister Viktor Orbán har en liknade medietaktik som Donald Trump. Han hoppar friskt över de traditionella medierna och rapporterar direkt till sina väljare från Facebook. Idag befinner han sig i Bryssel och diskuterar migration med de andra EU-ländernas folkvalda. Har rapporterar att V4-länderna (Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien) har närmat sig Italien och önskar bistå landet ekonomiskt eller via samarbete för att bevaka kustgränserna och avisa migranter. Orbán som närmast lät uppsluppen menade att samtalen gick bra, och att mycket redan hade vunnits.