Valet av mastersprogram är tyvärr väldigt begränsat om man har ett intresse för den österrikiska skolan och vill förverkliga det intresset i fortsatta studier inom nationalekonomi. Det finns några få mastersprogram runt om i världen med detta fokus, men det program jag hade hört bäst om var Jesús Huerta de Sotos program här i Spaniens huvudstad, Madrid.

Misesinstitutets fellow Ola Nevander medverkar i podden ”Jobba jobba jobba” av Elin Sobczak, i ett samtal om allt mellan himmel och jord och lite till.

Avhandlas bland annat i avsnittet: handel, libertarianism, pensionssystem och centralbanker.

Under lång tid var det en självklarhet att socialdemokratin hade problemformuleringsmonopolet i Sverige. Sedan kom problemformuleringsrätten, under en period, att rinna som sand mellan fingrarna på socialdemokratins strateger. Frihetliga argument, individers val och ett behov av innovationer i offentlig sektor satte nu agendan. Inför förra valet lyckades dock socialdemokratin återvinna initiativet och formulera problemet med välfärdens tjänster i termer av en traditionell, relativt förenklad, företagarkritisk tankemodell. 1970-talets bild av de förment utsugande och kortsiktiga kapitalisterna kom åter till användning. De som försvarar av nytänkande och en friare samhällsmodell har åter hamnat i debattmässig motvind.

En byråsekreterartjänst på SIDA var mitt första riktiga jobb. Jag hade visserligen tidigare varit brevbärare, pommes frites-kokare och lottförsäljare, men dessa uppgifter var mer påhugg medan anställningen vid SIDA var fast och lönegradsinplacerad. Jag tror till och med att jag var med i facket.

För att göra karriär inom den svenska kulturbyråkratin gäller det att vara lyhörd efter varthän de politiska vindarna blåser. En som verkligen har förstått detta är kulturrådets generaldirektör Staffan Forsell. Men så har han också fått det finaste uppdraget i den svenska kulturbyråkratin: att basa över den mest inflytelserika monoliten i det offentligt finansierade kulturlivet som årligen fördelar 1,8 miljarder skattekronor till kultursektorn.

Det brukar påstås att män tjänar 12 procent mer än kvinnor i Sverige. Det är en siffra som gör sig bra i indignerade debattartiklar (”så kan vi bara inte ha det”, utbrast Ylva Johansson och Alice Bah Kuhnke i en debattartikel i december), men om verkligheten säger den inte mycket. Räknar man bort skillnader som ålder, utbildning, yrke och huruvida man är anställd i offentlig eller privat sektor, försvinner mer än halva lönegapet.

Att ekonomi har med pengar att göra kan tyckas alldeles uppenbart. Men som så ofta är fallet med ekonomi så är saker och ting sällan såsom de verkar. Detta gäller även vad vi tror oss veta om ämnet ekonomi. Det handlar nämligen inte om pengar, utan om värde. Eller än mer specifikt: produktionen av värde med hjälp av knappa snarare än beständiga resurser.

För drygt 15 år sedan skulle min dåvarande fru fylla år. ”Vad vill du ha till present?” frågade jag. ”Jag vill dansa tango på min fest!”, svarade hon.

Väldigt mycket har gått fel med Nya Karolinska Sjukhuset. Den här texten är inte ett försvarstal för bygget, eller för de politiker som fattade beslutet. Redan 2013 släppte vi på Timbro en rapport, ”Skandalen Nya Karolinska” av läkaren och forskaren Anders Lundberg, som var just så kritisk som titeln antyder. Detta alltså flera år före den debatt som rasar nu.

Det var en gång en profet som hette Jesus. Han hade tolv polare. En gång när Jesus satt och chillade med polarna kom det en Strategikonsult.

Väljarkollektivet i välbärgade, demokratiska samhällen accepterar aldrig, på goda grunder, radikal förändring. Sådana samhällen ramlar därför bara in i radikalism genom det ackumulerade resultat av hundratals små – mer eller mindre smygande – expansionssteg. Precis på det viset har det en gång så sunda Europaprojektet gått överstyr.

En dam från Värmland följer mig på Facebook. Ibland skriver hon och tycker det är tragiskt att jag blivit så invandrarfientlig. Hon berättar att hon lärt känna många asylsökande, ofta ungdomar i 17-årsåldern och det har varit fantastiska människor. Hade jag bara träffat de här underbara killarna, är hon säker på att jag skulle ändra uppfattning.