Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Klimatet som svepskäl för protektionism

I DN skriver Jonas Ebbesson, professor i miljörätt och Andreas Duit, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet om att handelspolitiken bör användas för utpressning mot länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet. Frågan är om det inte bara handlar om ett svepskäl för att kasta grus i den internationella handeln.

Underskott i pengar är överskott i nytta och nöje

När Donald Trump talar om underskott i handelsbalansen som att USA blir rånat glömmer han att för varje dollar som försvinner i importkostnader får amerikanska konsumenter nyttigheter. Dessutom kommer pengarna tillbaka som investeringar och lån till budgetunderskottet.

Kan Greider ens föreställa sig hur livet hade varit utan handel?

Göran Greider gnäller på världshandeln. Men som vanligt saknar hans artikel all form av verklighetskontakt.

Det är lätt att ha en ambivalent inställning till Göran Greider. I huvudsak alla hans politiska artiklar bygger på total okunskap om i stort sett allt man kan vara okunnig om. Det är inte så konstigt, eftersom han uttalar sig tvärsäkert om exakt allt man kan uttala sig om. Bara en övermänniska kan vara påläst om allt.

Partiell vapenvila i handelskriget

Trump startar krig men utlyser omedelbart vapenvila. Kanske inser han att ett handelskrig nu kommer ett ge negativa effekter vid kongress- och senatsvalen. Rationaliteten vore då att visa styrka genom att starta kriget, men skjuta upp de kostsamma slagen.

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete.

Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den börjar med en bra anekdot om matematikern som frågar ekonomen om det finns någon princip i samhällsvetenskapen som är sann, men som inte också är helt trivial. Ekonomen svara lagen om komparativa fördelar, som är självklar för en matematiker, men missförstås av tusentals bildade människor — även ekonomer.

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln.

Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner.

Kampen om frihandeln är kanske vunnen i teorin — men i verkligheten pågår den dagligen

Ingen säger emot Adam Smith och Ricardo om värdet av frihandel. Men det är inte på det planet debatten förs.

Under stiftelsen Fritt Näringslivs konferens för en vecka sedan diskuterades bland mycket annat frihandel. Svenskt Näringslivs ordförande Carola Lemne påpekade bland att det intressanta faktum att motståndet mot frihandel är stort i USA där bara kring 15 procent av arbetstagarna arbetar i företag som finns på världsmarknaden eller är utsatta för global konkurrens. I Sverige är motsvarande siffra 50 procent, och vi är betydligt mer positiva till frihandel. Även de svenska fackföreningarna är i huvudsak positiva, medan USA:s fack är hårdföra protektionister.

Stora marknader ger mer än stora marknader

Brittisk regeringen pressas av problem med Brexitförhandlingarna och höga amerikanska tullar på Bombardiers flygplan. På ena eller andra sättet gäller det att inte drabbas av att handelsförbindelserna med både EU och USA klappar ihop fullständigt inom ett par år.

Konsekvensen är att man börjar prata frihandel på en principiell nivå och påpekar att det trots allt inte finns något sätt att öka, sprida och behålla välstånd än att öka marknadernas storlek.

Okunnighetens överstepräst tycker till om handel

En egenhet i svensk samhällsdebatt är att den mest anlitade och högröstade personen också är den som är absolut okunnigast. Nämligen Göran Greider. Han får uttala sig om allt, och på alla samhällsområden är han oöverträffat okunnig. Det är häpnadsväckande att man kan delta i samhällsdebatten i decennier utan att lära sig någonting.

Blir det någon ny sidenväg?

Frihandel är inte bara avtal och principer, utan även i högsta grad en fråga om infrastruktur. Även i vår tid med digital kommunikation och digitala tjänster måste varor förflyttas. Att avstånden spelar mindre roll är uppenbart för världsresenären, men avstånden är inte borta och transporter kostar fortfarande tid och pengar.

Kina satsar på ett enormt projekt, One Belt One Road – förkortat Obor. Det lanserades 2013 och har varit ständigt närvarande i kinesisk politik. ”The belt” är ett system av motorvägar, järnvägar och pipelines genom Centralasien till Europa medan ”The road” är sjöfart.

Varför inte protektionism på individuell nivå?

Chris Rufer i The investor’s Business Daily skriver roligt om frihandel.

Han påpekar det absurda i idén om att ”America first” skulle innebära att USA isolerade sig från de välståndsskapande effekterna av arbetsdelning, specialisering och skalfördelar.

Om det vore lönsamt att göra så mycket som möjligt själv istället för att byta bör man ju inte stanna vid handelshinder vid nationsgränserna. Då bör man ha handelshinder exempelvis — om vi håller oss till Sverige — mellan Stockholms och Uppsala län, mellan kommunerna och stadsdelarna. En större tullstation vid T-centralen. Tänk vad många arbetstillfällen som skulle kunna skapas.

Enorm potential för handel mellan länder i Afrika

Länderna i Afrika är väl integrerade i världshandeln. De stora investeringarna ligger också på infrastruktur för detta. I Ghana byggs den största hamnen ut för ungefär en miljard euro. När den är färdigbyggd 2019 kommer den vara Västafrikas största containerhamn. Nigeria planerar en sexfilig motorväg från norra delen av landet till hamnstaden Calabar. Kostnad, fyra miljarder Euro. I Kenya investerar Kina 3,8 miljarder dollar för att renovera järnvägen mellan Nairobi och Mombasa.

Kritik mot frihandel för låglönekonkurrens korrekt men irrelevant

Föreställningen om att globaliseringen drabbar människor är inte direkt felaktig.

Men den är politiskt irrelevant. Den förutsätter nämligen att man tittar på någon isolerad faktor dessutom gör två felaktiga antagandet. För det första att tillvaron — eller i vilket fall ekonomin i varje land — skulle vara konstant om det inte existerade någon globalisering, och för det andra att eventuella negativa förändringar blir extra bekymmersamma enbart för att de kanske beror på globaliseringen.

Krämarunion ja tack!

EU:s politiker talar ibland föraktfullt om att EU inte skall vara en ”krämarunion”. Men faktum är att just ”krämarna” är de som bidrar till det mest positiva med EU. Ju mer frihet ”krämarna” har, desto bättre får vi alla.

Det är kanske tur att Trump inte läser Bastiat

En av mina filosofilärare hade två deviser han ofta återkom till.

Den ena var ”allting kostar”. Då menade han inte det tråkiga faktum att man måste betala pengar för ganska mycket av det man vill ha — dock inte allt, mycket som är värdefullt här i livet är gratis och/eller kan inte köpas för pengar. Han menade att löstes ett intellektuellt problem dök det upp något annat istället.