Socialdemokraterna som nästan hela 1900-talet var Sveriges statsbärande parti utkämpar nu sin svåraste valrörelse sedan partiet bildades. Partiet lider fortfarande av sviterna från tidigare framgångar, med en grandios självbild som inte längre stämmer med den bistra verkligheten. Över hela Europa imploderar systerpartierna och turen verkar nu ha kommit till de svenska socialdemokraterna.

Almedalsveckan har dragit igång. Politikens och lobbyisternas egen firmafest är åter här, och nu ska valfläsket dukas fram.

Moderaternas partiledare har nu gått ut med ett förslag om förbud mot medlemskap i våldsbejakande organisationer. Det är förstås välvilligt och godhjärtat, ett försök att vinna lite röster, men är också ett sluttande plan. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.

Läser Patrick Ekvall i Expressen som konstaterar att Ryssland blivit betydligt mer demokratiskt på två veckor. Åtminstone skulle man kunna tro det med tanke på att flera av regeringens ministrar snabbt ändrade inställning till vår östra granne när Sverige gick vidare i VM.

Tänk dig ett regeringsalternativ bestående av flera partier som aldrig kan prata ihop sig innan de öppnar truten, notoriskt undviker att utmana den sittande regeringen och aldrig vågar stå för nånting. Skulle du lägga din röst på något av dessa partier?

Vi var tillbaka i Prag med ett ganska fullt schema. Det skulle bli intensiva dagar med Kingfamiljen, slottet Křivoklát, libertarianer, viktiga möten, samt bara njuta av att vara i en bitcoin-vänlig miljö.

Enligt konkursbolaget Axxonens VD har affärsmodellen för byggandet av nya bostadrätter upphört att fungera. Samtidigt innebär det nya amorteringskravet att många objekt i Stockholm – både lägenheter och villor – helt enkelt är osäljbara eftersom köpare inte längre kan låna de summor som behövs.

Spricker de i solljus? När globalister från flera länder träffas för att diskutera vad det är för fel på dem som inte gillar globalismen, då avslöjar de samtidigt hur smal deras åsiktskorridor är varför globalismen inte kan ge den mångfald och de nyanser väljarna, demokratierna och världen behöver.

Biståndet är en helig ko för svenska politiker. En procent av statens budget ska varje år spenderas på bistånd. Vad det går till är sekundärt – pengarna ska ut.

Så var det dags för ett nytt EU-toppmöte. Som vanligt är migrationsfrågorna ett av huvudnumren.

Det borde vara uppenbart för alla: Att ha en gemensam flyktingpolitik utan vare sig innehåll eller kontroll över den yttre gränsen är ohållbart.

Socialdemokraterna skriver på sin valsajt hyreschock.se att man ska lösa bristen på bostäder genom att förbjuda för många att bo i samma lägenhet.

Under lång tid har det varnats för framväxten av parallella samhällsstrukturer i Sverige. En av de mest destruktiva och avskyvärda av dem är den vi kommit att kalla hederskulturen.

När Annie Lööf gjorde avbön från sin nyliberala hållning ljög hon om vem hon är. Hon ljög för att hon hade insett att hon skulle inte tillåtas vara partiledare med en nyliberal hållning. Hon valde att ljuga för att nå en position. I samma ögonblick gjorde hon sig omöjlig som partiledare och än mer som statsminister. Hon vet om det och hon har skämts för det sedan den dagen.

Tänk att skapa ett “intentional community”, alltså en anarkistisk unschoolingby för familjer som drivits på landsflykt på grund av den situation som råder i Sverige med skoltvånget och det socialistiska klonsamhället. En bas där vi kan slå rot igen tillsammans och leva fredligt och låta våra barn växa upp utan tvång istället för att spridas ut i världen.

Lägger den här. Vi vet ju alla hur många bostäder sosseriet ordnat fram åt alla oavsett den egna eller föräldrarnas plånbok under de senaste fyra åren, inklusive via sosseristyrda kommuners allmännyttiga bostadsbolag. För att inte tala om amorteringskrav etc.

Migration har alltid varit en av de viktigaste politiska frågorna. Viktigare än vanliga budgetfrågor och välfärd. Den enda fråga som egentligen är viktigare är den om ett militärt invasionsförsvar. Detta eftersom immigration i stor skala kan ses om icke-militär invasion. Sker den utan kontroll och restriktion finns det utanför varje nations gränser, även Kinas, så många människor av annan kultur att en storskalig invandring skulle få samma kulturella effekter som ett framgångsrikt invasionskrig mot en nation eller stat.

Jo, jag vet. Det är tjatigt det här. Men oerhört viktigt.

Nästa vecka kommer en ny och kanske sista chans att stoppa EU:s “länkskatt” och nätcensur.

I en granskning av Riksrevisionen påstås det att sparformen Investeringssparkonto leder till att staten förlorar 42 miljarder kronor i skatt. Det är ett rätt intressant sätt att beskriva förhållandet mellan staten och enskilda.

Normalt sett är vart fjärde år ett skottår, ett år då månaden februari får 29 dagar istället för 28. Jag skulle egentligen ha fötts på skottdagen 1968, den 29 februari. Men nuförtiden känns varje år som ett skottår.

En dagsfärsk rapport från Riksrevisionen visar att den nya skattemässiga sparformen investeringssparkonto (ISK) har ökat hushållens sparkapital, och därmed frihet och oberoende, med 23 miljarder kronor. Orsaken är främst att börsen gått bättre än väntat, och myndigheten väntar sig att detta jämnar ut sig när marknaden vänder då sparformen riskjusterat inte är gynnsam för hushållen. Dessutom missar Riksrevisionen att privat pensionssparande avskaffats och ersatts med ISK.