Det var bara meningen att det skulle bli en nyhetsnotis i Samtiden, att min gamle kollega från Timbro blivit kulturminister. Men artikeln växte under författandet ut till att bli något mycket mer – en konkret bekräftelse över den svenska borgerlighetens totala förfall.

Det var bara meningen att det skulle bli en nyhetsnotis i Samtiden, att min gamle kollega från Timbro blivit kulturminister. Men artikeln växte under författandet ut till att bli något mycket mer – en konkret bekräftelse över den svenska borgerlighetens totala förfall.

Tänk er ovanstående diagram över den av Danmarks Meterologiska Institut (DMI) observerade havsisen i Arktis publicerat av SvD, DN eller SVT. Om det skulle inträffa så tar jag tillbaka mina anklagelser om agendasättande journalistik.

Efter terrorattentatet i New York 9/11 röstade de amerikanska politikerna snabbt igenom ett antal undantagslagar. En av de mest uppseendeväckande detaljerna var att terrorister kunde hamna utanför det ordinarie rättsväsendet, och frihetsberövas utan sedvanlig rättegång.

Sju av riksdagens partier titulerar sig gärna ”vi demokratiska partier”, uppenbart med udden riktad mot det där åttonde partiet som av oklar anledning inte anses demokratiskt.

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
Hur får vi Sverige att fungera?

Den irriterande snuttifieringen av nyhetsflödet har många orsaker. En är att journalister inte lyssnar på de svar de får när de intervjuar folk.

Hur kan det vara lagligt att installera anordningar som man vet skadar egendom och potentiellt medför personskador, i ambitionen att förhindra offerlösa brott? Actibump är en anordning i vägen där en fallucka styrs av en radar och en dator. Om en bilist kör fortare än tillåtet där anordningen är installerad faller luckan ned i marken och en skarp kant blir det hål i gatan som möter bilisten.

Ett kännetecknade drag hos Milton Friedman och den s.k nyliberalismen är tanken om att lägga ut statliga verksamheter på entreprenad. 1980-90-talets privatiseringar i Sverige gick i denna anda.

I 80-talsfilmen Brewsters miljoner ställer huvudpersonen upp som kandidat i borgmästarvalet bara för att bränna pengar. Han vill egentligen inte bli vald, men han utnyttjar det faktum att de två huvudkandidaterna båda är så impopulära.Denna infantilisering är inte bara en förolämpning mot de folkvalda som ställer upp överallt under alla omständigheter utan också en skymf mot alla väljare som behandlas som mindre vetande.