Det påstås idag ofta att den gamla höger-vänster-skalan har utökats med en ny dimension. Denna dimension har i Sverige tack vare Göteborgs universitets statsvetenskapliga institution fått den i utlandet närmast totalt okända benämningen GAL-TAN, men samma axel diskuteras under andra namn även i en internationell kontext. Denna förment nya dimension utgör emellertid trots detta inte någon ny storhet i politiken. Tvärtom, den konfliktlinje som beskrivs av denna axel är den traditionella höger-vänster-skalan.

Social oro skylls reflexmässigt på frihandel och marknadsekonomi. Men oftast är anledningen andra faktorer. Inte minst felaktiga regleringar.

Podd 693. Ronie Berggren intervjuar John Gustavsson om den misstroendeomröstning som Tories ikväll, den 12 december 2018, kommer att hålla mot sin partiledare Theresa May, i protest med hennes alltför många eftergifter i sin Brexit-deal med EU.

Kort efter att Annie Lööf tackat nej till att släppa fram Stefan Löfven som statsminister började det läcka ut detaljer om vilka sakpolitiska förslag som parterna kommit överens om.

Den här historien är för bra för att inte även mina läsare ska få ta del av den, även om det inte är jag som grävt utan journalisten Andreas Henriksson. Som på ett förtjänstfulltsätt rullat upp hela PR-maskineriet hur en okänd 15-åring med kända föräldrar på ett par månader lyckats bli någon frontalfigur för klimatrörelsen.

I det politiska systemet Ernst Jünger visar upp i första kapitlen i Skogsvandringen är den förhatliga nej-sägaren en nödvändig del av systemet. Utan motståndskraften finns inget att samlas kring, och därmed är det en liten minoritet som alltid måste finnas i ett system som bygger på sammanhållning.

Upprördheten över övergångsregeringens avsikt att skriva under FN:s migrationsavtal (Global Compact for Migration) är stor och med rätta så. Avtalet är omfattande, så jag ska bara beröra några aspekter som jag anser vara värda att uppmärksammas.

Ständigt utmanas jag i min liberala grundsyn när jag följer flöden på Facebook där tidigare mycket liberala personer nu öppet visar att de har svängt i sin syn på bland annat fri rörlighet. Det är intressant att se. Ibland är det kraftiga svängningar från en sida till en annan, och då blir man lätt nyfiken på vad som ligger bakom.

Är de gula västarnas aktioner i Frankrike tecken på en europeisk vår, att Europas folk reser sig mot förtryck? Liknande protester hörs från flera andra europeiska länder, inklusive matta, men växande, sådana från Sverige.

Begreppet “liberal demokrati” är till synes motsägelsefullt. På pappret är liberalismen en av de ideologier som ställer upp i de val som gör det möjligt för den liberala demokratin att kalla sig för just en “demokrati”, men valen i fråga kan lika väl vinnas av partier som kallar sig för till exempel konservativa eller socialistiska. I ordagrann bemärkelse kan en stat därför, tycks det, endast utgöra en liberal demokrati så länge den håller val som alltid vinns av liberala partier.