Häromdagen diskuterade jag energipolitiken tillsammans med några personer som till skillnad från mig har solida kunskaper i ämnet. De skakade på sina huvuden och frågade sig hur det är möjligt att Sverige, som fram till sekelskiftet hade utvecklat ett av världens bästa energisystem baserat i huvudsak på vatten- och kärnkraft, sedan dess på några årtionden låtit förvirrade miljöromantiska idéer infiltrera energipolitiken vilket gör att det nu diskuteras allmänt om elen då och då ska behöva stängas av under vintern – ett hot som de ansvariga politikerna försöker skylla på Putins krig när problemen i verkligheten beror på deras egna dumma beslut att lägga ned kärnkraftverk och genomföra en stor energiomställning i huvudsak baserad på opålitlig, dyr och systemhotande vindkraft.

När jag är uttråkad under heta sommardagar så brukar jag ställa mig på gatan i tajta hotpants och erbjuda mina tjänster som biltvättare.

I min förra text visade jag att de två döttrarna till den f.d. finansministern Pär Nuder (S) och journalisten och ledamoten i Svenska Akademin, Ingrid Carlberg, helt utan nämnvärda meriter har erhållit drömanställningar. 

Med lite mer ansträngning än jag är villig att ägna ärendet skulle man antagligen kunna identifiera precis vilka formuleringar i Salman Rushdies Satansverser som Ayatollah Khomeini hängde upp sig på och därför år 1988 utfärdade en dödsdom mot författaren, en dödsdom som för säkerhets skull förnyades så sent som 2019 av Khomeinis efterträdare Khamenei.

Mänskligheten har utnyttjat vindkraften sedan dag ett, till exempel för att segla, men den moderna tillämpningen i syfte att producera elektricitet har bara drygt tre decennier på nacken. Trettio år är ungefär vad det brukar ta att upptäcka och plocka hem den stora utvecklingspotentialen hos nya innovationer.

Rättvisa? Lika villkor? Vi hör orden till leda i olika politiska debatter. Vad innebär då egentligen rättvisa och lika villkor? Är det att alla skall ha det ungefär lika bra? Eller är det att ingen skall särbehandlas utifrån kön, etnicitet eller religion?

Skälet till att regeringar förr i tiden inte upptäckte hur svårt det är att styra är att de inte försökte styra så mycket. Men nu är det nya tider och politikerna har bestämt att de är ansvariga för allt och att de därför är piskade av omständigheterna att hantera oförenliga saker. Men eftersom nöden är uppfinningarnas moder så har de också utvecklat metoder att hantera de nya svårigheterna. Den viktigaste metoden är att tillsätta samordnare. Ju mer politikerna lägger sig i för att styra och lägga till rätta, desto mer samordning måste det inrättas. Om man kunde mäta mängden samordning skulle man få ett mått på politikens räckvidd.

Emellertid var det som mest stack ut med studien att andra generationens invandrare (inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar) för första gången i Sverige visade sig vara den mest kriminella gruppen med en överrisk på 3,2. Med överrisk menas att andelen brottsmisstänkta inom en grupp jämförs med hur stor andel svenskar som utreds för samma brott. Resultatet kan bara tolkas som ett grundligt misslyckande för det svenska samhällets satsning på de mycket kostsamma integrationsprojekt som pågått under decennier.

En av mina oftast exercerade käpphästar är att Sverige under det senaste halvseklet eller lite mer har skapat ett världsunikt statsskick som heter politikerväldet. Om du tror att jag skojar så har du fel.

Då och då upptäcker jag nya sociala problem bara för att strax finna att de flesta upptäckt dem långt tidigare än jag. Min senaste skrämmande erfarenheten av detta slag gäller den svenska elproduktionen. Det var bara ett år sedan, eller till och med mindre, som jag blev medveten om att de politiskt motiverade ingreppen i det svenska energisystemet – politiskt motiverade kan här betyda att de är drivna av rädsla för kärnkraft eller ångest för global uppvärmning eller av skräcken att förlora miljöpartiets stöd och därmed regeringsmakten – hotar det svenska elsystemets stabilitet.

ChatControl / meddelandekontroll kan inte stoppa brottslig verksamhet. Däremot kommer EU-förslaget att ge de sociala mediejättarna tillgång till mer känslig persondata om sina användare.

Som vanligt ondgjorde jag mig inför mitt lunchsällskap över svensk politik. Den här gången, som så ofta annars under det senaste halvåret, handlade det om energipolitiken som jag fruktar kommer att drabba medborgarna med både elbrist och brant stigande energipriser.

Den svenska mentaliteten är slav under det politiskt korrekta tänkandet. Skillnaden mellan det ”politiskt korrekta” och det ”korrekta” framgår av historien om begreppets tillblivelse. Direktören för ett sovjetiskt stålverk under stalintiden frågade sin fabriksansvarige hur många ton stål som producerats under den senaste veckan. Vill du höra det korrekta svaret eller det politiskt korrekta? undrade fabrikschefen.

De västerländska skuldkänslorna för slaveriet hade börjat spira bland liberaler i 1600-talets England. Så småningom lyckades engelsmännen i kraft av sin överlägsna sjökrigsmakt få slut på den transatlantiska slavhandeln. Sedan dess har västerlänningarna, om än inte enhälligt, gjort mer än några andra kulturer för att skamset stävja slaveri och annat etniskt förtryck. Den mentala energi som ägnas åt denna i världspolitiken så betydelsefulla och uppmärksammade fråga kommer från ett västerland som inte längre förmår känna stolthet över sina landvinningar – eftersom de tas för självklara, typ att livsmedelsförsörjningen, fjärrvärmen och de fabriksrivna jeansen är garanterade – utan i stället skäms inför olika identitetsoffer som alltmer intensivt kräver gottgörelse.

Det var världens protestanter som för ett halvt årtusende sedan satte igång den fantastiska utveckling som visat världen vad människan kan göra när hon är som bäst, det vill säga skapa samhällen med välstånd och långa, relativt bekymmerslösa liv för nästan alla. Det är samma gäng, världens västerländska före detta protestanter, som numera ägnat ett halvt århundrade till att genom oikofobiskt självhat och obegripliga politiskt korrekta – eller wokeistiska – dogmer riva sönder de idealsamhället vi så oväntat skapat åt oss.

Vår tids gud är Staten och politikerna är Hans apostlar. Staten är allsmäktig även om Han ofta misslyckas med saker vi ber om. Detta gör emellertid inte att vi tappar vår tro. Förstår du? Den svenska Statens u-landsbistånd fungerar eftersom Staten är allsmäktig. Om u-landsbiståndet inte fungerar så beror det på att någon krånglar med Staten. Det kan vara Satan som satt in pengarna på nummerkonto i Schweiz. Men våra misslyckanden ger ingen anledning att stanna upp och fundera över våra fundamentala tankevanor. Det är bara att spotta i nävarna, ta nya tag och lägga manken till.

Härom dagen slötittade jag lite på en dokumentär om New Scotland Yard och om några speciellt brutala mordfall i London. Polisernas omdömen om mördarna var genomgående strängt fördömande och min första reaktion var att jag måste ha missförstått, för så kan väl inte polisen säga om en människa, oavsett vad denne gjort? Sedan insåg jag den förfärande sanningen. Min reaktion var en effekt av åratals hjärntvätt från svenska myndigheter, politiker, polis och mäktiga mediehus.