I Det Nya Sverige firas en högtid som kallas ramadan. Högtiden uppmärksammas varje år av Sveriges Television. I ett inslag den 13 april, på den nysvenska högtidens första dag, har SVT anlitat en ”muslimsk feminist” för att krossa ”myter” som tydligen florerar bland fördomsfulla svennar i behov av upplysning.

Det är spännande att ligga i den intellektuella frontlinjen mot framtiden och följa hur andra människor i andra länder förhåller sig till samma slags frågeställningar som artikuleras på den här bloggen.

En månads fasta, bön och välgörenhet per år är alltså något som bygger Sverige ”starkt och rikt”? Jo tjena. I så fall undrar man ju varför Sofia Hvittfeldt inte också hyllar den kristna fastetiden då kristna över hela världen gör exakt samma sak som muslimerna under ramadan – och har gjort sedan långt innan islam ens var påtänkt.

De bildade menar att politikerna omöjligt kan ha upptäckt det samhälle som omringar dem eftersom de i så fall, liksom alla vettiga människor, framför allt om de disponerar resurser och makt, skulle gripa in och rätta till enligt samma logik som man försöker rädda en person som hamnat i en isvak eller stoppar en treåring som hotar att springa ut i trafiken.

Ska Egypten sluta vara den eviga eunucken och istället följa farao Akhenatons väg och därmed ersätta Allah med Ra?

Trots EU-domstolens upprepade beslut om att datalagring (lagring av data om alla medborgares alla telefonsamtal, meddelanden, nätuppkopplingar, mobilpositioner m.m.) inte får ske urskiljningslöst och inte utan misstanke om brott – så envisas EU:s medlemsstater med att vilja ha ett nytt datalagringsdirektiv.

Läs inte det här. Läsekretsen vill bli engagerade och rättmätigt upprörd. Det här är inte en sådan text. Det här är en text för nördar. Jag har skrivit den bara för att dokumentera min egen förnöjelse över en aha-upplevelse.

James LaFond är en av samtidens mer givande amerikanska författare. Han har många strängar på sin lyra, från löneslav, kampsportare och psykogeograf till initierad kännare av Robert E Howard och författare av både historiska studier och skönlitteratur.

En oktoberkväll 1899 gick den unge stationsinspektören Ernst Cederberg och lade sig för att sova i sitt tjänsterum på Johannishus tågstation. Han var endast 19 år gammal, och ovanligt ung för att ha fått en inspektorsbefattning vid en så pass stor station.

Min hittills oemotsagda uppfattning är att det gemensamma draget hos alla PK-istiska idéer är att de förespråkar tillstånd som är onaturliga i bemärkelsen att de inte uppstår av sig själva utan i stället kräver offentliga insatser för att komma till stånd.

I våning på Södermalm i Stockholm sitter prinsessan Cissi Wallin och är bekymrad över varför folket, svensson där ute, är så dumma.

Medelklassen blir förvirrad och försvagad när dess invanda begrepp och uppfattningar myndigt förklaras inte gälla längre. Anställda får gå på kurs och lära sig att det faktum att de inte anser sig vara rasister är själva beviset för att de är rasister och att de måste driva rasismen ur kroppen. (På 1970-talet fanns bland studenter i Stockholm maoistiska extremister som höll seanser i syfte att driva sin kvarvarande inre borgare ur kroppen men sådana företeelser var marginella i jämförelse med vad nutiden visar upp.)

Bland annat vill man att icke-auktoriserade liveströmmar skall blockeras av internetoperatörerna inom 30 minuter (vilket är hälften så lång tid som föreslagits vad gäller terror-relaterat innehåll). Vilket dels är praktiskt svårt för små ISP:ar som inte har dygnet-runt-bemanning med beslutsfattare som kan göra ett informerat ställningstagande om att stänga ner trafik. Dels är blockering ett trubbigt verktyg, som lätt kan kringgås.

Sverige ska införa coronapass. Coronapasset är något slags dokument – kanske på papper, kanske något elektroniskt som ligger i telefonen – som utdelas efter vaccination. Passet är avsett att bevisa att bäraren inte smittar och därför efter passkontroll kan släppas in överallt där det finns coronarestriktioner, till exempel restauranger, flygplan och biografer.

Av praktiska skäl brukar man stycka upp historien i tioårsperioder. Ett år är för kort och ett sekel för långt om man vill sätta fingret på någon viktig tendens, som får betydelse för kommande släkten.

Nu går Bulletins ägare ut och förklarar att tidningen är återuppväckt från de döda och att en frälsare nedstigit; denne räddande medie-messias Rosenthal har tidigare varit chef på New York Times. Han behärskar inte svenska men har dock läst Stieg Larssons deckare på engelska samt varit på shoppingtur till Stockholm på den tiden han var korrespondent i Moskva.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Eddie (Mohamed Omar) med journalisten Gunnar Sandelin om Sveriges demografiska utveckling under de senaste tjugo åren. Massinvandringen har förändrat Sveriges demografi på ett dramatiskt sätt.

På Twitter uppmärksammas hur den kände vänsterpartisten Ali Esbati retweetade (vidarebefordrade) beskedet om att Jerry ”Odinka” Dunigan släppts ut från fängelset. Dunigan var en av de första medlemmarna av den militanta svart makt-organisationen Svarta pantrarna. Jerry Dunigan satt dock inne av en anledning – han var dömd för rån, våldtäkt och mord.

Vi har alltså en situation där företag drivs att ta beslut som egentligen skadar deras räkenskaper men där kostnaderna är så diffusa och svåruppskattade att de aldrig syns i kalkylen och därmed kan viftas bort på just ekonomisk grund. Det är inte bara ondska, det är även kostsamt!

I USA ger HD-domaren Justice Clarence Thomas uttryck för åsikten att sociala plattformar och nätjättar med dominerande ställning (Twitter, Facebook, Google m.fl.) är kollektiva nyttigheter, närmast att jämföra med telekom-infrastruktur. Därmed skall de även vara skyldiga att tillhandahålla sina tjänster till alla.