Kristdemokraternas Ebba Busch Thor gick idag ut med att hon vill se en alliansgemensam budget, som potentiellt kan fälla regeringens budget. Moderaternas Anna Kinberg Batra förtydligar dock att hon avser att stöda regeringens budget och inte invända ens mot några detaljer.

I riksdagen ger Jimmie Åkesson besked om att Sverigedemokraterna röstar på Moderaternas budget när deras eget förslag fallit, och om de tre övriga Allianspartierna också gör det i slutvoteringen kan man anta en borgerlig budget istället för regeringens.

Vi lever i intressanta tider. Det får man ändå tillstå. Men också förbryllande. I dag var det partiledardebatt i riksdagen, och föga förvånande var asylmottagandet en fråga som upptog en hel del av debattörernas tid. Jimmie Åkesson uppgav att han kände hopplöshet, och det är nog en känsla som delas av alltfler i dagsläget.

För en tid sedan begärde ett tjugotal amerikanska forskare att president Obama skulle tillämpa maffialagar (de sk. RICO-lagarna) för att tysta klimathotskritiker. En möjlighet som den lagen ger är att åtala folk som innehar offentligt ämbete men ändå tar emot pengar från annat håll.

Att Sverige har stora svårigheter med att absorbera och integrera människor som invandrar från andra länder är en gammal nyhet. Redan 1992, under den förra stora asylströmmen till Sverige, skrev Mauricio Rojas en text som kritiserade Sveriges brister och oförmåga. Hans kritik är förbluffande relevant än i dag, nästan 25 år senare. Skillnaden nu är att läget är mycket allvarligare och betydligt mer akut.

Flyktingströmmen visar inga tecken på att avta. Tvärt om. Och från kommuner och landsting kommer signaler om att saker och ting är på väg att gå över styr.

I alla fall så lyssnar jag på en debatt i SR:s Studio 1 mellan Stefan Jonsson, professor vid Linköpings universitet, Tino Sanandadji, doktor i nationalekonomi vid University of Chicago samt Lars Trädgårdh är med och säger en rad vettiga saker. Trädgårdh säger en rad vettiga saker och Sanandadji säger det han brukar. Men det är över vad Jonsson säger som jag häpnar. Med en föraktfull ton inleder han med att säga att Sanandadji är ideologisk för att sedan dra en rad normativa och ideologiska argument.

Jag medverkade idag i P3 Studio Ett om flyktingkrisens långsiktiga konsekvenser på välfärden. De andra gästerna var historieprofessor Lars Trägårdh samt literaturvetare och professor i etnicitet Stefan Jonsson, som även är skribent för DN-kultur.

Facebook blir allt mer dominerande som aktör bland sociala media. Men hur kommer företaget att utvecklas? Kommer Fejan att bli ett verktyg för gammelmedia och makteliten – eller för mångfald och pluralism? Det bestämmer du, genom ditt handlande.

Finansminister Magdalena Andersson (S) är orolig att Alliansen ska agera på samma sätt som Socialdemokratin gjorde året före valet, då man tillsammans med Sverigedemokraterna stoppade en sänkning av inkomstskatten. Man bröt ut en del av budgeten och eftersom kostnaderna inte ökade ansåg man det vara inom ramen för riksdagens regelverk.

I går samlades beslutsfattare efter regeringens inbjudan på någon slags galaliknande spektakel om flyktingkrisen. Bland annat sjöng en kör ”halleluja” och hashtagen #sverigetillsammans introducerades för folket. Gott om realpolitik var det dock tyvärr ont om.

Tittade lite i Socialstyrelsens publikation Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd och noterade att det i genomsnitt går 33 biståndshushåll på varje socialsekreterare som arbetar med försörjningsstöd (eller heter det möjligen enbart “ekonomiskt bistånd” numera). Tydligen tvingas man med jämna mellanrum döpa om stödet. Först hette det “socialbidrag”, sedan blev det “försörjningsstöd” och nu är det “ekonomiskt bistånd”. Bara man inte blandar ihop det med det andra “biståndet”, som jag fortfarande kallar “U-hjälp” – trots att det också bytte namn för många år sedan.

Sveriges riksdag ska vara folkets högsta beslutande organ. Men partierna låter sig representeras av dem som inte upprätthåller lag och ordning. Ledamoten Daniel Sestrajcic (V) polisanmälts och misstänks bland annat för våld mot tjänsteman.

När den väletablerade eliten påstår att det inte finns en svensk kultur är det en spottloska, inte bara mot de som de som uppbär denna kultur från barnsben utan främst mot de som gnetat, slitit och kämpat för att ta till sig den svenska kulturen.

Hur många av de som förnekar att det finns en säregen svensk kultur umgås med något annat än en grupp superassimilerade invandrare? De uppbär lögnen om att ”vi gillar olika”, när faktumet är att svensken älskar när alla är lika. Något jag skrivit om tidigare.

Det börjar månne bli tjatigt. Den senaste veckan slogs förrförra veckans rekord av asylsökande till Sverige under en enskild vecka. Den nya rekordet lyder 9 363 personer (varav 6 245 från andra länder än Syrien). Samtidigt slogs alla tiders rekord på årsbasis. Hittills i år har över 84 000 personer sökt asyl i Sverige. Tiotusentals tros befinna sig i Sverige illegalt.

Inom den klassiska liberalismen vill vi ha en liten stat. Vi vill inte avskaffa den, men vi tror att den kan bli farlig om den växer sig för stor.

Det är mycket kul att ekonomipriset går till den skotske Princetonprofessorn Angus Deaton, en av mina favoriter bland utvecklingsekonomerna. Jag har skrivit om honom många gånger och använt hans arbete i en rad olika publikationer.

Förr i världen var sossarna skickliga. Onda, men skickliga. I dag är de valhänta, handlingsförlamade och vilsna. Regeringen är svag. Ledarskapet är obefintligt.

Efter gårdagens partiledardebatt måste man ställa sig frågan när möjligheten att kvitta underskott av kapital, det sk ränteavdraget, mot inkomst av tjänst försvinner. Alla pratar om det och miljarderna kommer behövas i en snabbt blödande statskassa. Statsminister Löfven medger dock att om man drar ner på ränteavdraget kraschar bostadspriserna och dessutom kraschar den privata konsumtion av ändliga resurser som likt ett mantra påstås hålla upp svensk ekonomi.

Stefan Löfven har nått sitt mål. Men förmodligen inte på det sätt som han själv hade önskat.

För att göra en lång historia kort – Alliansen bildades för att bryta en långvarig socialdemokratisk makthegemoni. Så länge Socialdemokraterna var den dominerande kraften i svensk politik var alla andra partier tvungna att förhålla sig till S. Men sedan tappade partiet ledartröjan och verkar nu allt annat än hegemoniskt.

Världen har blivit mindre; det går snabbare att resa, flyglinjerna blir allt fler, och det kostar mindre. Folk flyttar oftare mellan olika länder, både som professionell arbetskraft eller flyktingar. Internet binder oss samman, vi kan läsa nyheter i realtid om små och stora händelser. Även ekonomin är sammanlänkad, vi köper varor från andra sidan jordklotet, vi påverkas också i allt större grad av andra länders ekonomi.

En sak kunde jag bistert konstatera efter gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda, och det är att jag helt saknar förtroende för hela landets politiska ledarskikt.

Gårdagskvällens debatt mellan riksdagspartiernas partiledare var plågsam. Det var som att de satt på månen, långt borta från det krisläge som många myndigheter utlyst som en följd av den historiskt omfattande inkommandet av migranter.

När man i USA inför en bilresa ropar ”shotgun!” betyder det att man vill sitta i passagerarsätet fram. Det är ett uttryck från dilligenstiden, när en vakt med hagelbössa (shotgun) satt bredvid kusken på kuskbocken. Vi kanske skulle säga ”tjing för framsätet” på svenska.

Lyssnar med ett halvt öra till krönikören Nina Björk i Godmorgon Världen och inser med fasa hur grund vänsterns syn på samhället är. Hon argumenterar där för att det är arbetet och inte ledarskapet som skapar värde i samhället. Hm, jo den teorin är inte ny. Den kallas “arbetsvärdeläran” och är något som krönikören nog hade känt till om hon läst några poäng ekonomisk historia.

Vi lever i ett förbryllande tidevarv. Gamla sanningar gäller inte längre. Sällan har det talats så mycket om “ansvar” och samtidigt agerats så ansvarslöst från landets politiska ledning. Frågan är inte om regering och riksdag har förlorat kontrollen utan hur det kunde ske.

I dagens luncheko sa FP-ledaren högt det alla har tänkt: Om S menar allvar med blocköverskridande samarbete – då måste de först lyfta ut MP ur regeringen och bryta samarbetet med V.

Den mest relevanta intervjun på länge står Axess för när man analyserar svensk politisk opinion, Ingen tecknar Sveriges firma. Mats Wiklund intervjuar Peter Santesson, statsvetare och opinionschef på Demoskop. Här gör sig utopismen som numera hämningslöst härjar i partier och medier inte besvär.