Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Desinformationskampanj om Nabizadeh.

Igår publicerade jag på sociala medier plattformen Twitter en länk till en blogg. Det var inte någon blogg som helst, det var en blogg daterad 2012 tillhörande Amir Nabizadeh, språkrör för Ung i Sverige, en politisk lobby- och proteströrelse för asylavslagsamnesti.

Den parlamentariska charaden

I Sveriges riksdag har vi en period efter riksdagens öppnande där riksdagsledamöter får lägga motioner. Denna tid kallas den allmänna motionsperioden. Redan mitt första år som riksdagsledamot såg jag vilken charader detta är. Vad som chockade mig var hur stor andel av riksdagens mankraft och tid som går åt att leka med i denna lek.

I år lades det 3414 motioner, av dessa kommer förvisso endast en bråkdel att gå igenom. Men det är inte vad som är provocerande, den absoluta majoriteten av dessa motioner kommer det inte ens yrkas på. Man bemödar inte ens få dem att gå igenom. Tvärtom har nästan samtliga partier som policy att avslå samtliga enskilda motioner – även sina egna – och särskilt om man är i regeringsställning och de riskerar bli verklighet.

Den evige invandraren

Andreas Cervenka på SvD Näringsliv vill dra sitt strå i flyktingdebatten och drar till med det sista nödargumentet i svensk flyktingdebatt – när kalkylerna med Schyffertonomics synats, när argumenten om pizza och sushi tagit slut,  då drar man det ultimata kortet.

Zlatan.

Zlatan Ibrahimovic som är född 1981 i Malmö, har aldrig invandrat till Sverige – men används flitigt som ett argument till varför Sverige ska behålla ett status quo på 2005 års flyktingpolitik. Trots att Zlatan knappast är en konsekvens av den.

Sverigeförnekarna

När den väletablerade eliten påstår att det inte finns en svensk kultur är det en spottloska, inte bara mot de som de som uppbär denna kultur från barnsben utan främst mot de som gnetat, slitit och kämpat för att ta till sig den svenska kulturen.

Hur många av de som förnekar att det finns en säregen svensk kultur umgås med något annat än en grupp superassimilerade invandrare? De uppbär lögnen om att ”vi gillar olika”, när faktumet är att svensken älskar när alla är lika. Något jag skrivit om tidigare.

Lögnen om att vi gillar olika.

I Sverige ljuger vi så oerhört, vi ljuger så oerhört till nyanlända. Vi påstår att vi gillar olika, att man är välkommen in i samhället (samhället, inte Sveriges geografiska gränser) utan att behöva göra avkall på några av sina kulturella preferenser. När vi i själva fallet inte gör det.

Diskussionen kring kommunala badhus som inför könssegregering drar detta till sin spets. Att könssegregering är en kulturell preferens hos vissa grupper är ju knappast en hemlighet, men menar vi verkligen allvar med att ”Vi gillar olika”?