Nyepi, eller tystnadens dag, är balinesernas nyår och, olikt vår västerländska nyårsfirande, innebär Nyepi att man ska vara tyst och meditera hela dagen. Flygplatsen är stängd, inget ljus eller eld är tillåtet och de enda som får vara ute på gatorna är den religiösa polisen som ser till att inga andra rör sig utomhus. Detta gäller även turister och blir du tagen så blir straffet ofta samhällstjänst, oftast innebär det att städa tempelområdet.

Som ett felaktigt mantra cirkulerar självbedrägeriet om att inflationen kommer betala av hushållens skuldberg. Men det enda som betalar av skulderna är löneökningar och inte inflationen i sig. Tydligen måste man upprepa detta med några års mellanrum.

 Moderaterna vill att Alliansen skall ha ett gemensamt budgetförslag. Men de är inte beredda att driva igenom ett sådant (med stöd av SD) just nu – eftersom det skulle öka risken för att Alliansen drabbas av samma sak (och därför skulle göra en Alliansregering än mer beroende av SD).

Storbritannien lämnade igår in sitt formella utträdesbesked från den Europeiska Unionen. Processen kommer vara facit för hur man lämnar EU och kommer också visa på hur det drabbar eller gynnar ekonomin för det utträdande landet. EU:s politruker kommer därför göra allt de kan för att utträdet ska bli så ogynnsamt som möjligt för Storbritannien. Alternativet vore att det blir strömhopp från EU.

Detta med avlyssningen av Trumps valkampanj innehåller märkligheter. MSM och FBI säger att det finns ingen grund för antagande eller anklagelse om avlyssning. Ändå har Clintons megafon, NY Times, tidigare publicerat en artikel där informationen sägs komma från sådan avlyssning, något man inte vill kännas vid längre. Se videon nedan. Kanske hette NY Times källa Evelyn Farkas.

Onsdagen den 29 mars kl 13.30 inleddes Storbritanniens utträdesprocess genom att den så kallade artikel 50 aktiverades. Först nu är det klart att britterna faktiskt kommer lämna EU.

Läsare av denna blogg vet hur jag känner inför detta: glädje. Det är fortfarande lite svårt att ta in att ett så stort medlemsland som Storbritannien har tagit det historiska beslutet att lämna EU. De omedelbara reaktionerna från EU:s ledarskap var bitterhet och illa dold ilska. I dag, nio månader senare, är tonerna mildare. Men bitterheten hos EU-vännerna lever kvar.

I tider av djupt politikerförakt och misstro mot medier och etablissemang finns det människor som söker sig till andra idéer och lösningar om hur samhället ska organiseras.

Vi ser delvis ett uppsving för vänsterfalangen med sina social justice warriors och trumphatare. Kärnan är ganska liten, men de har en väldigt lång svans av halvpassiva sympatisörer. De plockar snabbt upp allehanda trender från de amerikanska universiteten, det handlar bl.a om tankar kring genus/gender, rasifiering, safe spaces, koldioxidaktivism, veganism, politisk korrekthet etc etc. Här hittar vi urbana kulturpersoner, lärare, akademiker, studenter etc. En stor del av det svenska politiska etablissemangen tillhör delvis denna falang, även de s.k borgerliga.

När den marxistiska revolutionen anlände blev det genast dålig stämning runt bordet, när resurserna skulle demokratiseras och fördelas lika till alla. Att marxism alltid åtföljs av massavrättningar av (missnöjda) oliktänkande ter sig av erfarenheten från ett enkelt underhållningsspel rätt självklart.

Pensionärerna på Allégården i Göteborg får inte fortsätta den vinprovning som varit en ljuspunkt i många gamlingars liv i 15 års tid. [Länk»]

Det är naturligtvis lätt att tänka mörka tankar om de kommunala tjänstemän som drivit denna fråga till sin spets.

Regeringen har fått en relativt ny ministerpost. Ibrahim Baylan kompletterade i höstas sin energiministerportfölj med jobbet som samordningsminister med uppgift att knyta samman de olika departementens arbete. Ingen liten uppgift, kan tyckas, men så är Baylan också en erfaren herre.

Baylan skriver en debattartikel (via Unvisit) i vilken han idkar självkritik i integrationsfrågan. Han uppger att han gått igenom utvärderingar av de senaste 20 årens insatser mot segregation och utanförskap för att se vad som inte har fungerat och peka ut en ny väg framåt.

Nästa månad är det det tvåhundra år sedan David Ricardos On the Principles of Political Economy and Taxation publicerades.

Den kom alltså drygt 40 år efter Adam Smiths Wealth of Nations och räknas som den andra banbrytande boken om ekonomi på det engelska språket.

Till skillnad från Adam Smith var Ricardo var inte akademiker utan affärsman. Han blev snuskigt rik genom att spekulera i värdepapper på Londonbörsen vid tiden för Napoleonkrigen. Bland annat lär han ha fått veta ganska tidigt om utgången av slaget vid Waterloo och sålt en del av sina engelska statspapper, vilket fick andra att göra det samma och priserna att falla. Då köpte Ricardo snabbt en stor mängd av obligationerna lagom till kunskapen om att slaget vunnits av bland annat britterna blev allmän och obligationerna återigen gick upp.

Riksbankschefen Stefan Ingves har återigen tvått sina händer för skulden till den skenande svenska skuldsättningen. Han skyller på “kollektiv oförmåga” men ser tydligen inte bjälken i det egna ögat.

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

EU-kommissionens “censurmaskin” på upploppet.
Dragkamp om EU:s ePrivacy-förordning.
Grundlösa spionanklagelser mot Snowden motbevisas.
CIA kan ta sig in i Appleenheters firmware, avslöjar Wikileaks.
Amerikanska myndigheter kan komma att kunna köpa uppgifter om internetleverantörers kunder.
Man inspärrad i USA på obestämd framtid för att ha vägrat avkryptera hårddisk.
Antalet genomsökningar av elektroniska enheter ökar kraftigt i amerikansk gränskontroll.
Slutligen några ord om vad politiken kan lära av den akademiska världen.

Gustav Fridolin är Löfvens utbildningsminister, och därmed ansvarig för den svenska skola. Innan Fridolin blev utbildningsminister lovade han att rädda den svenska skolan på 100 dagar. Det fanns så mycket som Fridolin ville göra för att den svenska skolan skulle bli bättre, och Fridolin fick sin chans. Idag har det gått 907 dagar, och Fridolins största avtryck för den svenska skolan är några lika infantila som debila YouTube-klipp. Fel fokus?

Lagom till konjunkturtoppen inför regeringen nu en rätt saftig kemikalieskatt på vitvaror, hemelektronik och IT-prylar. Den kommer inte bara leda till utslagning och arbetslöshet bland svenska återförsäljare, som redan agerar i stenhård konkurrens, utan kommer också leda till högre bolåneräntor.

I USA har det skett en slags förändring  i debattklimatet. Det generella åsikten bland vänsterintellektuella initialt var att Trump var fascist och en hitlerkopia.

Men nu när Trump misslyckats med att baxa igenom den nya sjukförsäkringsreformen i representanthuset – så är han inte längre fascist – utan han är numera inkompetent. Trumphatet byter härmed inriktning en smula. Läs Scott Adams blogg för mer detaljer.

Här om dagen hade jag nöjet att – jag vet inte för vilken gång i ordningen – samtala med Arne Lindström. Arne var till för några veckor sedan ordförande för LRF Västerbotten och därför har vi haft mycket med varandra att göra genom åren. Jag och Arne brukar prata om hur det egentligen är. Vi diskuterar sällan sakfrågor utan istället principer. När väl principerna är utredda faller ofta svaren på sakfrågorna ut av sig själv.

Jag hävdade redan på 70-talet att fascism och framför allt nazism inte är höger, utan vänster. Jag har berört frågan tidigare här på Frihetsportalen. För mig är detta uppenbart av flera skäl. Det mest uppenbara är natuligtvis att nazism uttyds nationalsocialism. Där går det liksom inte att komma runt kopplingen till socialism.

Nej, jag tänker inte på en före detta ledamot eller en ledamot som gjort något dumt och tagit time-out. Jag funderar på om det är teoretiskt möjligt att en riksdagsledamot som tar emot fullt riksdagsarvode skulle kunna få socialbidrag. För att ta reda på det måste vi först räkna ut ledamotens nettolön. Bruttolönen uppgår i dag till 64 700 kronor i månaden. Går vi in i skattetabellen ser vi att ledamoten ska betala 24 054 kronor i skatt. Nettolönen blir 40 646 kronor.

Den förträffliga icke-inflationen fortsätter skörda sina segrar. En läsare rapporterar att vederbörandes hemförsäkring hos Trygg-Hansa höjts med 19% utan några som helst förändringar.

Senaste försäkringsbrevet. Identifierande uppgifter raderade.

Det handlar om en hemförsäkring för ett hushåll med tre personer boende i en bostadsrätt på 92 m2. Inga förändringar har skett i övrigt och inga ärenden har skadereglerats för kunden. Hushållet bor i det sk Söderort i Stockholms kommun.

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja.

Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i texterna hade blivit alltför stor. Men nu börjar det finnas en mer konkret insikt om både problem och eventuella lösningar.

Tankesmedjan Open Europe har skrivit en rapport Nothing to declare : A plan for UK-EU trade outside the Customs Union där man argumenterar för att det bästa för Storbritannien när man lämnar EU är att göra sig helt oberoende av EU:s tullsamarbete och satsa på frihandel utan några begränsningar. Det sämsta är att behålla en del av samarbetet eftersom det innebär restriktioner på avtalen man kan få med resten av världen

Ständigt får man höra att människor inte är kapabla att bestämma över sina egna liv – och att de därför måste underordna sig en politisk och byråkratisk överhet.

Men politik och byråkrati är inga goda herrar – när de ägnar sig åt så väldigt mycket mer än ett litet antal med nödvändighet samhällsgemensamma uppgifter. Resultatet blir dels att de styr och ställer över folk, helt i onödan – dels att det skapas enhetliga, statiska modeller som inte fungerar på grund av att »en storlek inte passar alla«.

”-Mamma, jag vill inte. Jag V-I-L-L inte.” Pojken – som jag gissar är i sex-sju årsåldern – börjar se allt mer förtvivlad ut. Vet så väl att man inte får väsnas i en tågkupé – men kan inte låta bli. Ser frustrerat på sin mamma vars tålamod varit kompakt men nu börjar tryta. Visar med all tydlighet att han inte trivs i kläderna han har på sig. Ser sig generat omkring. Tittar på sin mamma som irriterat försöker få kontroll över situationen. ”-Vi var överens, sa att det var bra och att vi skulle prova – eller hur?”. Rösten är bestämd och tonen uppfordrande. Den lilla pojken biter ihop. Jag kan inte låta bli att iaktta. Ser kinderna blossa och tårarna som heroiskt hålls tillbaka. Jag får en klump i magen. Får lust att bryta den gyllene regeln att inte lägga mig i andra föräldrars barnuppfostran men bestämmer mig för att avvakta.