Datasäkerhet handlar om att göra systemen närt intill helt säkra, inte om att stoppa 99,9 procent av alla intrångsförsök. Problemet är att när man börjar närma sig den absoluta säkerheten stiger kostnaderna snabbt i höjden. Om det kostar en miljon att göra ett system 99,9 procent säkert kostar det kanske två miljoner att göra det 99,99 procent säkert.

Jag kritiserade nyligen Energimyndigheten bland annat för att deras redovisning av vindkraftens kostnader inte är trovärdiga. Här kommer mer bränsle, lånat från Bertil Perssons redovisningar.

Det är inte lätt att veta hur en man ska bete sig i dessa dagar.

Ena dagen ställs krav på att vi som män ska hålla käft och lämna plats åt kvinnor. Helst bli osynliga. Andra dagen väsnas det om att det är alla mäns ansvar när några begår övergrepp, och att männen måste kliva fram och säga ifrån. Hur vi än gör, blir det fel. Och det är kanske det som är poängen.

För ett tiotal år sedan började jag intressera mig för klimatfrågan på allvar. Jag som – i alla sammanhang och särskilt på den här bloggen – försöker vara ärlig, måste erkänna att det främst var de så kallade ”skeptikerna” jag läste på den tiden.

I Sverige matas vi oupphörligt med hur bra och nödvändigt det är med EUs centralplanering. Inte ett ord kommer fram om det motstånd som finns bland etablerade partier och politiker på olika håll i unionen. Det som märks folkliga proteströster, då redovisat med avsky och fördömanden, och så brexit förstås.

Moderaterna Jan Ericsson och Lars Beckman skriver i en debattartikel hos SvD att Moderaterna inte garanterar att stödja ett kommande lagförslag om skattefinansierad finansiering av det vänsteraktivistiska vuxendagiset SR och SVT, även känt som oberoende (ej opartisk) Public Service. Det räcker inte att skattefinansiera, utan åtgärder behövs för att Public Service ska bli trovärdiga, speciellt när de ska garanteras skattepengdiande för all framtid.

Frågan om huruvida integration eller assimilation av invandrare är att föredra är ett återkommande tema i debatten om hur Sverige på bästa sätt skall hantera de utmaningar landet idag står inför. Inom borgerligheten återfinns i regel förespråkarna för integration bland människor som själva kallar sig liberala, medan förespråkarna för assimilation återfinns bland konservativa.

Landet med det ironiska partinamnet håller landsmöte i helgen. Liberalerna tröskar runt fyraprocentsspärren och ska nu försöka vinna tillbaka väljare genom att återta den fråga som partiet kommit att förknippas med men som nu glidit dem ur händerna: skolfrågan.

Vi lever i en tid av stora geopolitiska förändringar. I tvåhundra år har vi haft en världsordning dirigerad av den angloamerikanskt dominerade västvärlden. Först leddes världen av det brittiska imperiet som sedan avlöstes av det amerikanska imperiet, båda byggda på en väpnad hegemoni över världshaven.

1 300 kvinnor inom politiken har skrivit på ett upprop mot trakasserier, övergrepp och våldtäkter inom riksdagspartierna. Det inkluderar våldtäkter inom t ex sosseriet och Centerpartiet, där riksdagsledamöter och ministrar ligger bakom. SvD verkar göra sitt bästa för att dölja artikeln, trots att den är tidningens mest delade sedan publiceringen igår kväll.

Från polishuset i Västerås till centrala Arboga tar det ungefär 30 minuter för en radiobil med blinkande blåljus och tjutande sirener. Till anstalten Salberga i Sala, ett fängelse för det värsta buset och med säkerhetsklass 1, går det några minuter snabbare från samma polishus.

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete.

Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den börjar med en bra anekdot om matematikern som frågar ekonomen om det finns någon princip i samhällsvetenskapen som är sann, men som inte också är helt trivial. Ekonomen svara lagen om komparativa fördelar, som är självklar för en matematiker, men missförstås av tusentals bildade människor — även ekonomer.

Man ser det hela tiden. Makt gör dåliga saker med människor. Även med annars rätt normala, hyggliga, rimliga och anständiga människor.

Politiken är i sammanhanget något extra farligt. Den drar till sig människor som vill beställa över andra. Och den premierar dem med framgång som är beredda att trampa på andra och att armbåga sig fram. Det vill säga de mest olämpliga.