För ett tag sedan skrev jag om den statliga svenska värdegrunden enligt vilken alla människor har lika värde. Jag påpekade att denna utsaga utgör en unikt svensk felöversättning av en formulering i FNs allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna. I originalet står det inte värde utan värdighet.

Det pågår en intensiv debatt om de möjliga orsakerna till att just Sverige drabbats av en våldsam och samhällsfarlig gängkriminalitet. Trots att ingen längre förnekar kopplingen till invandringen vägrar man fortfarande se invandringen som den avgörande orsaken.

Ju mer jag misslyckas med att förstå ”det svenska tillståndet”, desto enklare och mer självklart framstår allt.

Men det kan också tolkas i etniska termer, som den här killen i Gottsunda gjorde. Svenskar är som åsnor, menade han. Hans egen grupp är hästar. Och hästar kan knulla åsnor. Det betyder att män från den bättre eller högre gruppen kan ”ta kvinnor” från den sämre gruppen, men män från den sämre gruppen kan inte ”ta kvinnor” från den bättre gruppen.

Kulturmänniskor brukar skilja på tendentiösa och seriösa konstverk. Tendentiösa konstverk är sådana som indelar allt i ett tydligt bra och ett tydligt dåligt. Seriösa betyder att man inte vet så säkert och där det kan finnas fog för både den ena och den andra bedömningen. Exempelvis är reklam och propaganda tendentiöst.

Som Anna Dahlberg i Expressen har konstaterat finns det redan planer på att bygga inhägnade bostadsområden i landet, för att de boende därigenom skall skyddas. Detta är något som tidigare kraftfullt fördömts som socialt ansvarslöst: Hur skulle landet komma att se ut om alla bara tänkte på sig själva? Dessa invändningar verkar inte längre komma med automatik.

Bli inte pissad i munnen, lyssna på VP!

Den islamiska imperialismen rev tempel, slog sönder gravar, brände böcker och utplånade hela språk som den ersatte med arabiska. Banden till det förflutna kapades, ända tills västerländska orientalister började göra det känt igen och hjälpte syrier, egyptier och irakier att skapa en nationell identitet.

Ofta tycker jag att samhällsdebatten bara handlar om träden, inte skogen. Samtiden har så skarpa ögon att den inte tycks kunna zooma ut. Ett typexempel är när jordklotets mest hyllade direktörer i de största kapitalistiska företagen sitter i Davos och gottar sig åt att bli utskällda av Greta Thunberg som vill upphäva kapitalismen för att få stopp på utsläppen av koldioxid.

Ekonomer, konservativa investerare och marknadsobservatörer har i flera år utfärdat varningar angående de allvarliga effekterna av den nuvarande penningpolitiska riktningen.

Nu sprids nyheten att slöjförbudet i Skurup fått motsatt effekt. Jag var skeptisk till en början. Det kan vara en pk-istisk psyop*, tänkte jag, i syfte att demoralisera sverigevänner. Budskapet: allt motstånd är lönlöst, islamiseringen kommer att fortsätta.

Det är plågsamt att behöva erkänna det eftersom det säkert får mig att framstå som en lågpannad ointellektuell typ men jag har upptäckt att jag inte gillar att gå på teatern, framför allt inte på teatrar som kulturintresserade medborgare sätter högt och skattebetalarna subventionerar med tusentals kronor per besökare, till exempel Dramaten i Stockholm.