Mycket av det som sker i vårt samhälle idag kan förstås som en reaktion mot det moderna Västerlandets gränslöshet. Människor längtar efter gränser: gränser mellan länder, mellan kulturer; gränser mot kriminalitet, mot migrationer och epidemier. Men vi verkar också återupptäcka behovet av att sätta gränser för oss själva. På internet frodas ett växande intresse för stoicism och sexuell avhållsamhet. Självbehärskning och återhållsamhet är tillbaka.

Min erfarenhet av livet och studiet av Sverige är att fel och misslyckanden, även rätt grava sådana, inte orsakas så mycket av uppenbar ovilja, ondska och förödande inkompetens utan i stället av att de som fattat olämpliga beslut åtnjutit allmänt förtroende och haft ädla strävanden samt från början varit invaggade i tryggheten av att veta att de personligen inte skulle behöva ställas till svars för eventuella negativa konsekvenser av sina handlingar.

Europa är i kris. Inte sedan andra världskriget har så ingripande åtgärder vidtagits mot civilbefolkningen. Flera länder, såsom Italien, Tyskland, Storbritannien och Frankrike har förbjudit människor att vistas tillsammans.

Sedan några år tillbaka är jag medlem i bokklubben Pennan & Svärdet – en nördig samling människor med ett otidsenligt intresse för krigskonst.

Med hjälp av myndighetens statistik sedan år 2000, kan vi se att personer med utländsk bakgrund som är folkbokförda i riket har ökat med närmare en och en halv miljon, medan den svenskättade delen av vårt lands bofasta befolkning har minskat med drygt 23 000 personer.

I sitt installationstal som nyvald amerikansk president mitt under depressionen år 1933 sa Franklin Delano Roosevelt följande: Först av allt vill jag framföra min fasta tro att det enda vi behöver vara rädda för är rädslan själv… en namnlös, orimlig, oberättigad skräck som förlamar alla behövliga försök att förvandla tillbakagången till framgång.

Torbjörn Tännsjö är en utilitaristisk filosofiprofessor som jag alltid varit misstänksam emot. Han framstår som en trosviss gymnasist som fått en princip klar för sig och därför tror att den principen ska styra allt, ungefär som Greta Thunberg. Fast när det blir för tokigt plockar han på oklara grunder fram en annan princip som i undantagsfall får gälla.

Rotorsakerna till protesterna i Chile tidigare i år är fortfarande ett hett debatterat ämne. Det konventionella narrativet är att en 3.75 procentig prisökning på tunnelbanebiljetter satte igång demonstrationerna.

För en sådan som jag som har ambitionen att skriva krönikor som man med tillfredsställelse ska kunna läsa om hundra år eller mer så känns det besvärligt att behöva kommentera coronaviruset där inte bara antalet smittade utan även opinionerna skiftar från dag till dag.

“Det är ett krisläge”. Så sammanfattade statsrådet Amanda Lind i helgen läget i landet med anledning av coronavirusets utbredning. Därefter offentliggjorde hon vad som för de flesta måste framstå som en märklig prioritering i dessa dagar — ett framförhandlat krispaket till kulturen.

Rörelse och stillhet. Vila och befrielse. Om jag ska se till mitt eget liv och mitt eget sätt att tänka blir jag inte klok på hur vi män förhåller oss till det här med ansträngning och vila. Vi går gärna ut och går en mil, men det ska vara vilsamt. Vi söker vila i ansträngningen. Eller vi söker ansträngning för att kunna vila.

Det Goda Samhällets YouTube-kanal inleder idag (24/2 2020) en serie program om den pågående coronakrisen. I programmet, som sänds under rubriken Coronapanelen, samtalar Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau med en panel bestående av tre experter: