Under en tid hade Riksbanken en hyfsat vettig politik. Man hade medvetet en högre ränta än vad ”inflationsmålet” motiverade, vilket genererade stor kritik från vänstern. Anledningen var att de ville motverka den ökade skuldsättningsgraden och orsaksrelaterade ökningen i bostadspriser som berodde på den mycket dåliga bostadspolitiken, som hyresreglering, byggreglering, reavinstskatt vid bostadsförsäljning, skattesubvention för bostadsräntor osv.

Under torsdagskvällen publicerades en intervju med Ardalan Shekarabi, i vilken denne öppnar för någon form av tiggeriförbud. Nyheten slog föga förvånande ned som en bomb.

Det är viktigt att ha i åtanke att det hela inte nödvändigtvis är så revolutionerande som det verkar. Shekarabi kan till exempel ha tänkt högt utan att ha regeringen bakom sig. Shekarabi uppvisar dock den slipade maktspelarens alla kännetecken, varför det är mer troligt att det handlar om en testballong från Socialdemokraternas sida. Annorlunda uttryckt kan mycket väl ännu en politisk 180-graderssväng i en infekterad fråga stå för dörren.

Dessa återkommande 180-graderssvängar ses ofta som ett utslag av velighet, men så är inte fallet. De situationer som föranleder dessa handbromsvändningar börjar som mindre och fullt hanterbara problem. De skulle enkelt kunna åtgärdas i ett tidigt skede, men så sker dock i regel inte.

Jag har just lagt till en ny sida i bloggen för att komplettera flera artiklar som behandlar hur man kan skydda sig mot angrepp från myndigheter eller bolag som är efter det ena eller det andra.

Jag insåg att vissa saker har jag aldrig nämnt – som till exempel olika sätt man kan skriva under saker på, och hur detta kan vara till hjälp i olika omständigheter.

Ett ständigt återkommande tema i finansminister Magdalena Anderssons ekonomiska förutsägelser är att målet om en statlig budget i balans kommer nås på sikt.

Att lova att man någon gång i framtiden kommer börja ta det ansvar man inte förmår leva upp till i nuet är som bekant en utbredd företeelse, inte minst bland personer av moraliskt tvivelaktig karaktär. Det finns dock skäl att tro att Andersson faktiskt menar vad hon säger, varför finansministerns utfästelser förtjänar en närmare granskning.

Hela den etablerade borgerligheten verkar lida av ett slags post-Reinfeldt trauma. Reinfeldt tog död på den lilla frihetlighet som fanns inom moderaterna och etablerade partiet som öppna socialdemokrater. Där har det sedan blivit kvar.

I sommar har Sverige stått i brand. Polisen har fullständigt kollapsat och kriminella härjar fritt. Borgerlighetens reaktion? Tystnad.

När en (åtminstone på pappret) femtonåring individ misstänkt för mordförsök nyligen släpptes fri efter endast några dagar i häkte, var detta bara det senaste exemplet på att det svenska rättsväsendet är fullständigt oförberett på att hantera den kriminalitet som grasserar i Sverige idag.

Politikerna har med andra ord ännu en gång visat sig vara naiva. Naivitet är emellertid varken någonting fint eller en förmildrande omständighet. Tvärtom är naivitet av den här digniteten jämförbart med att gång på gång glömma ta på sig kläderna innan man går till jobbet.

Det svenska rättsväsendet är anpassat för ett samhälle utan bilbränder, utan gruppvåldtäkter, utan kringresande stöldligor och utan mordiska minderåriga. Det svenska rättsväsendet är anpassat för ett samhälle utan maffior och utan mäktiga klaner. Det svenska rättsväsendet är anpassat för ett samhälle där barn inte rånas på sina mobiltelefoner och där skottlossningar på öppen gata inte hör till vardagen.

I tidningen idag läser jag att “De många grova brotten i Dalarna ger ökad personalbrist hos polisen: ‘En extra besvärlig sommar'” (dt.se). Polisen kunde inte rycka ut på 429 larm under juli månad för att det inte fanns någon att skicka. 4777 larm kom in att jämföra med 4209 året innan. En ökning med 10% för all del men inte så jättestor ändå.

Sedan jag lämnade Folkpartiet och började tänka riktigt fritt har en ny värld öppnat sig för mig. En viktig person i denna värld är Hans-Herman Hoppe. Hoppe är en nu levande tänkare och lärjunge till Murray Rothbard, och han finns nu intervjuad på von Mises.se: Ett hopp om radikal decentralisering.

Det slår mig hur sällan man konfronteras med radikalt annorlunda tankar i Sverige. Och Hoppe har en ganska enkel förklaring på detta – partierna står i grunden för samma sak:

Alla stora partier i västeuropa är, oavsett deras olika namn och partiprogram, i dagsläget anhängare av samma fundamentala idé: demokratisk socialism.

Tid är den yttersta resursen. Vi har alla en begränsad mängd tid. Ingen vet hur mycket tid de har (innan de dör) och tiden är likadan för oss alla. Ingen har snabbare eller långsammare tid. Det är den ultimata rättvisa valutan. Ingen har i praktiken mer än någon annan och ingen har mindre. Det enda vi har, är vårt egna val hur vi väljer att spendera vår tid. Vår tid är vår och ingen annans (förutsett att det inte föreligger tvång, slaveri eller liknande).

Så, var kommer pengar in i bilden?

Bland svenska borgerliga opinionsbildare återfinns förvisso många socialliberaler av det slag som alltid fruktat Gösta Bohman-moderater mer än vad de fruktat Palme-sossar, men faktum är att påfallande många borgerliga opinionsbildare också är gamla libertarianer. Av detta märks dock i regel väldigt lite.

Den svenska borgerligheten ifrågasätter knappt ens längre de skyhöga skatterna, utan har i stället gjort de ur liberal synvinkel ytterst tveksamma reformerna om till exempel skattefinansierad svågerkapitalism och branschspecifika skattelättnader till huvudfrågor. Den svenska borgerligheten står inte längre för en egen linje, utan föreslår endast mindre justeringar av ett i varje internationell jämförelse direkt extremt socialistiskt system.

Efter mycket om och men bestämde vi oss för att fortsätta österut, men liksom det som ofta händer en icke-planerande resenär så slutade det med att vi hamnade i El Salvador, som ligger söder om Honduras. Vårt sikte var fortfarande mot Nicaragua, men det fanns inga smidiga vägar att ta sig till Nicaragua från Copan Ruinas utan att behöva spendera lång tid på lokalbussar och sova över i San Pedro Sula, vilket vi inte direkt var sugna på. Alternativet som fanns var att spendera en natt i El Tunco, ett surfparadis vid El Salvadors kust, innan vi isåfall skulle åka vidare mot Nicaragua. Varför kan vi inte stanna några dagar i El Salvador om vi ändå måste åka igenom landet tänkte vi? Därför stod vi nu med en biljett till El Salvador, men vår väg mot Nicaragua skulle bli ännu krokigare då vi halvvägs till El Tunco bestämde oss för att hoppa av i Santa Ana (en annan stad i El Salvador), men väl i Santa Ana ångrade vi oss och fortsatte resan till El Salvadors kust. Det var mycket velande fram och tillbaka från vår sida, men tillslut så stod vi åter vid stilla havet och såg på när människor med brädor försökte bemästra vågorna som rullade in.

Jungfrufjärden

Text och musik: Lars Anders Johansson
Från albumet Budoarstämning (2010)

Se, nu sväller våra segel för en gynnsam undanvind,
se hur stäven klyver vattnet i en sky av fradgat skum,
när vi löper över fjärden som Sir Francis Golden Hind
och med alla segel satta går det undan!
Se hur Jungfrufjärden breder ut sig runtomkring oss blå
och den vind som kommer akterifrån är smeksam, lätt och ljum.
Fast vi trimmar våra segel efter vinden då och då
finns det gott om tid till samtal och begrundan.

Jag ska berätta lite om hur jag upptäckte att jag var anarkokapitalist. Innan jag var gravid kände jag inte ens till ordet men jag förstod att det var något som inte var rätt med hur samhället var uppbyggt – att det måste finnas något annat än att ha en stat. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Vi hade fullt upp med våra liv med att jobba med vårt företag och med att förbereda för en förlossning som jag fasade för. Jag spenderade dagarna med att läsa på om förlossningar, gå på gravid-yoga, renovera och städa vårt hus (vilket jag tror har väldigt mycket med graviditeten att göra!)

Jag tänkte att det var dags att skriva ner lite funderingar eftersom jag ofta ser samma frågor poppa upp på olika forum på nätet om att mammorna inte vet hur de ska konfrontera folks tyckande och att det gör att dessa mammor ibland ammar kortare än de vill just för att de inte vill konfrontera det vilket är tråkigt eftersom både mamman och bebisen skulle må bättre av det. Jag har hört att många har fått pekpinnar från BVC och att det blir glädjerop i amningskretsarna så fort någon har en BVC-sköterska som visar att hon stöttar fri amning. Så jag ska berätta lite om vad jag har haft för erfarenheter efter att ha ammat två barn under 6 års tid:

Under vår resa har vi besökt ett antal ruiner och kvarlämningar, så vi är ärligt talat rätt trötta på att vandra runt bland religiösa stenhögar. Vi har också redan varit till några Mayaruiner i Mexiko, så vi har hoppat över de flesta ruiner som vi kommit i närheten av och fokuserat på att uppleva andra saker. Ryktet om denna Mayaruin gjorde att vi ändå bestämde oss för att betala för en guidad tur här och vi är otroligt glada över att vi gjorde det. Den guidade delen är väldigt innehållsrik och guiderna är kända för att ge levande beskrivningar av platsen och vår guide Marwin var inget undantag. Han tog oss med till det gamla Copan där han målade upp en mäktig och livlig stad i det gamla Mayariket som hade sina glansdagar under 400 år i början av vår tideräkning. Vi filmade delar av turen så vi har klippt ihop en några filmer med Marwin som ni kan se nedanför bilderna.

En sak som jag har svårt att förstå är att så få ifrågasätter skolplikt. Att tvinga barn att gå i en skola som måste hålla sig till en statlig läroplan utan att det finns något annat alternativ. Det är som att den absoluta majoriteten inte tror att det finns något annat utan att det är så här det måste vara och att de som har bestämt reglerna vet bäst. Det är precis det de lär ut i skolan under 12 års skolgång så att man inte ska ifrågasätta det så det är nog inte så konstig att de flesta tänker så. De har ju blivit stöpta i den formen! Vi är få som tänker utanför ramarna men vi kan plantera ett litet frö i våra medmänniskors tankar, och förhoppningsvis kan vi få fler att förstå att skolplikten är omoralisk.

Unschooling är relativt okänt i Sverige troligtvis för att det är olagligt och för att den allmänna uppfattningen är att man inte kan lära sig på något annat sätt än genom skolan. Det finns många missuppfattningar om vad unschooling är – även inom unschooling-kretsen. Eftersom det är olagligt i Sverige och man måste flytta utomlands för att överhuvudtaget få möjlighet till att kunna unschoola är det ytterst få familjer som gör det. Få personer vet vad det är och uppfattningarna kan skilja sig. Smådetaljerna kan vara lite olika vilket jag kommer förklara här men principen är densamma.

Illustration av “I fablernas land” (Facebook, Twitter)

Att markägare utan kommunens välsignelse sätter upp skyltar med budskapet att obehöriga ej är välkomna är ett problem, lät Naturvårdsverket nyligen meddela. Detta eftersom ett sådant förfarande enligt samma statliga myndighet“naggar allemansrätten i kanten”.

Rent juridiskt är detta förmodligen helt korrekt, men ur ett moraliskt perspektiv är inställningen mycket underlig. Att markägare inte själv tillåts bestämma över något så grundläggande som vilka som rör sig på deras egendom är en väldigt anmärkningsvärd och långtgående begränsning av äganderätten. En sådan inskränkning hade varit fullständigt oacceptabel i många andra länder.

Frågan är om bristande resurser är polisens problem. Det är omöjligt att säga, eftersom insyn saknas. En koloss som polisen har många svarta hål där pengar ska stoppas. Det enda sättet att kunna få effektivitet är att polischefer väljs lokalt, som i New York.

Polisen är idag helt ansiktslös och frikopplad från ansvar. Medborgare har fått vänja sig vid att anmälningar plötsligt är nedlagda, utan någon större motivation. I Vetlanda utsattes en kvinna för övergrepp av en grupp migranter. Polisen lade ned anmälan.

I den sista, självande timman startades så kriget mot skitsnacket. Det kickades igång med en frontalattack av Donald J. Trump i juni förra året i.o.m. med hans deklaration att han ställde upp för val till president i USA, hösten 2016. Attacken var så listig och hänsynslös att han fullständigt manövrerade ut det republikanska partiet och storartat besegrade nästan 20 övriga kandidater. Andra offensiven i kampen om västvärlden blev Brexit i Europa, då britterna uttryckte ett rungande nej till fortsatt medlemskap i den Europeiska unionen.

Den Republikanske presidentkandidaten Donald Trump är en vedervärdig och farlig politiker. Här finns exempelvis en samling med länkar som belägger uttalanden och handlingar från honom och hans anhängare. Flera har även skrivit om hans band till Putin, bl.a. Anne Applebaum i Washington Post här.

Den lilla karibiska ön Utila utanför norra Honduras lockar många dykare och backpackers. Självklart ville vi också åka dit nu när vi ändå var i närheten. Det första som fångade vår uppmärksamhet på Utila var arkitekturen och språket. Vi har aldrig varit i södra USA, men det var dit våra associationer gick när vi först fick syn på husen med breda och låga huskroppar som står på pålar med en stor veranda på framsidan. Vi förväntade oss nästan att se amerikanska flaggor vajande från verandorna. Att vi var på en karibisk ö och inte i USA blev dock tydligt så fort vi stannade upp och lyssnade på lokalbefolkningens språk. Det är en fascinerande form av engelska med en kraftig karibisk melodi och meningsuppbyggnad som talas här. Det närmaste jag kan komma för att beskriva språket för er är att hänvisa till karaktären Tia Dalma i filmerna “Pirates of the Caribbean”. Det är ett fascinerande språk och det var mysigt att strosa runt på ön och lyssna på lokalbefolkningens ofta väldigt högljudda konversationer.

Jag såg denna text delas en del igår och den är en text på ett populärt tema. Det var bättre förr, Sverige är på väg utför och politikerna måste agera.

För det första undrar jag om det var bättre förr. Det Nima Dervish för fram låter för mig misstänkt mycket som socialdemokratisk nostalgi. Var tryggheten bättre förr? Var vården bättre förr? Det fanns inte stenkastning och brinnande bilar förstås. Men jag tror inte att svensk offentlig vård någonsin varit en “hit”.

Illustration av “I fablernas land” (Facebook, Twitter)

Landskapet Arkadien på Peleponnesos sägs för antikens greker ha utgjort själva sinnebilden av paradiset på jorden. Inte ens Arkadiens människor kom emellertid undan jordelivets förbannelse, nämligen åldrandet och döden. Detta gav med tiden upphov till uttrycket et in Arcadia ego, vilket på latin betyder att jag (det vill säga Döden) återfinns också i Arkadien.

På samma sätt som Döden återfinns även i Arkadien återfinns förbudsminister Gabriel Wikström numera även i sängkammaren. Inspirerad av en Twitterfråga utsåg sig själv Wikström nyligen till sexminister. Denna roll började han snabbt ta på så blodigt allvar att han häromdagen i en debattartikel lät meddela att en omfattande undersökning av svenskarnas sexvanor skall göras.

Illustration av “I fablernas land” (Facebook, Twitter)

Då det välstånd västvärlden åtnjuter idag hade varit omöjligt utan äganderätten, finns det anledning att återkomma till Anders Lindbergs attack på denna i ännu ett inlägg. Bakom de dramatiska utläggningarna om Florens och samurajer döljer sig nämligen Lindbergs egentliga budskap. Detta budskap är en uppmaning till regeringen att i högre omfattning börja beskatta dödsfall och förmögenheter.

I sann vulgärpopulistisk anda motiverar Lindberg detta med att de rika äger “vräkiga lyxbåtar”, att det på grund av de rika “byggs allt mer i strandskyddat område” och att allmänheten (i ett ytterst fåtal fall) “hindras från att röra sig fritt” (på andras egendom). Detta är, menar Lindberg, “mycket illa” och ett tecken på att en påstådd pendelrörelse mot starkare yttrandefrihet har “svängt för långt”.

Sakine Madon är en erfaren svensk opinionsbildare. Att hon tilläts prata i Sveriges Radios Sommar var för mig en överraskning, eftersom hon inte tillhör åsiktsnormen som normalt hörs där. Jag lyssnade idag på hennes Sommarprogram.

Sakine berättade om sin karriär och det är inte utan att man blir lite rörd när man tänker sig att hon gått från en osnuten krönikör i Stockholm City till att idag ha en respekterad roll som politisk redaktör på VLT. Hon är en etablerad debattör helt enkelt.

Sakine har något unikt. Hon kombinerar ett kritiskt öga med en lugn och metodisk ådra som krävs för att inte förbrännas som debattör i den svenska debatten. Hennes sommarprogram innehåller flera mycket viktiga poänger som hon upprepar med en ängels tålamod. Själv har jag liksom gett upp, lämnat det och gått vidare.

Igår drabbades Europa av ännu ett jihadistiskt dåd, denna gång mot en kristna i en kyrka. Det är länge sedan Europa drabbades av förföljelse av kristna. Men tittar man på Europas judar har de sedan länge skyddat sina religiösa platser med vakter för att undvika attacker.

I mellanöstern har pogromer mot kristna pågått under lång tid, och de kristna är närmast utrotade i kristendomens vagga. Daniel Thompson skriver på Catholic Herald: A priest is slaughtered at Mass in rural France. This is what life is like for Christians in the Middle East