Sverige är ett tolerant land. Här respekteras såväl olika politiska uppfattningar som religiösa åskådningar i lag. Vi har både yttrandefrihet och religionsfrihet. Om än med vissa begränsningar.

Men denna tolerans har även inneburit en tolerans för de intoleranta in absurdum. Nazister har fått spela apa i Almedalen, radikala islamister bjudits in i officiella sammanhang och getts stöd av framstående svenska politiker och opinionsbildare. Extremism har relativiserats som ett led i en rädsla för att bli kallad fula ord.

Nu när Sverige enligt Konjunkturinstitutet går mot ett antal år av dålig tillväxt och minst sagt ekonomiska utmaningar så utlovades ett inlägg i hur man ska investera för detta. Och här följer lite tankar kring detta.

Ett sätt att förstå varför olika människor ansluter sig till olika typer av politiska ideologier, är att utgå från att det finns två olika sätt att se på människan.
Antingen tror man att människan är ond och destruktiv till sin natur, eller så tror man att människan är god och konstruktiv.

Om man tror att människan är ond, så hamnar man i slutsatsen att människans frihet måste begränsas genom olika typer av lagar och regler. Staten får fungera som garant för att vi människor inte snabbt ska kastas in i ett naturtillstånd liknande det som beskrivs i boken (och filmen) Flugornas Herre. I Flugornas Herre fanns det ingen vuxen auktoritet som styrde upp saker och ting, och därför gick det åt helvete.

På youtube finns en informationsfilm om DDR som visades för svenska skolbarn.

Det känns komiskt att se hur socialismen skönmålades för svenska skolbarn. Skrattet fastnar dock i halsen när man drar paralleller till dagens Sverige.

Nyligen gjorde den saudiska kronprinsen Mohammed bin-Salman ett remarkabelt uttalande vid en konferens om investeringar i Saudiarabien. Han deklarerade att Saudiarabien hade beslutat om ett byte av religionspolitisk inriktning.

Jag har en bra relation med SVT Opinion sedan länge.

Men jag måste skriva den här texten. För gårdagens Opinon Live var ett riktigt lågvattenmärke.

Den höll genomgående så låg kvalitet att om det inte vore live hade ingen vettig redaktör släppt igenom programmet utan stekt det.

Efter att det nu visat sig att rikspolischefen Dan Eliasson inte beslutat om en utan två avsteg från lagen, så bekräftar justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (s) till SVT att oavsett vad Dan Eliasson tar sig för så kommer han inte få sparken.

Här sitter man, i något slags mini-DDR i Kolmårdenskogarna.

Fängelse måste på något sätt vara det socialistiska paradiset. Alla får mat, men har inget att säga till om vad. Alla har tak över huvudet. Byråkratin är sinnesförlamande. Alla har ”sysselsättning”, även om den i många fall är meningslös och befriad från eget ansvar. Alla är övervakade. Information och kommunikationer är hårt kontrollerade. Och det hela är inrymt i ett fuskrenoverat rivningsobjekt.

Kampanjen #metoo har obönhörligt avslöjat medias etiska haveri. Man brukar hävda att rapportering i enlighet med pressetiska regler ska vara sann, angelägen och relevant. I rapporteringen av #metoo fallerar man ofta på samtliga punkter, ändå triumferar man med sina inslag.

Min nästa bok handlar om rekordhög skuldsättning, undermålig tillväxt och skönmålning av Sverigebilden.

Om någon skulle sagt, bara för något år sedan, att ogräsmedel innehållande glyfosat kanske skulle komma att förbjudas inom kort tid, så hade jag bara skakat på huvudet. Jag skulle ha svarat att glyfosat skulle vara det sista av alla så kallade bekämpningsmedel som skulle förbjudas. När allt annat är förbjudet så skulle glyfosat finnas kvar.

Europa är en brokig världsdel, och tillhåll för en rad olika folk och kulturer. Förutom de lättidentifierade språkliga och religiösa gränserna finns det också en rad mer diffusa gränser.

Hur gör man för att skydda sig mot hot som man inte kan se?

Eller, rättare sagt, någonting som är precis likadant som förut, kanske till och med samma som förut, men ändå så annorlunda – någonting vi är vana vid att det är närmast ofarligt,

”Det är bara tillfälligt!”

När någon säger detta, lite lätt urskuldande, är det läge att dra öronen åt sig. Ty detta tillfälliga visar sig ofta bli permanent. Så också med lägenheter till nyanlända.

En person (“konstnär”) ska livstidsanställas för att lajva konstverk i Göteborgsfiaskot Västlänken. Personen ska gå runt på stationen vid Korsvägen resten av sitt yrkesliv under arbetstid och göra “vad den väljer att göra”. Det är “en kommentar på lönearbete”. Vi säger grattis till konstnären, Göttebôrg och till de svenska skattebetalarna.

Här har vi en lite godbit till nyhet som jag lyckades missa i somras. Frankrikes president, Emmanuel Macron, fick uppleva lite av vänstern raseri mot fakta när han på en presskonferens konstaterade att den höga nativiteten i Afrika hade en negativ inverkan på kontinentens utveckling.

Det krävdes ingen större fantasi för att misstänka att tidskriften Kvartals tämligen spektakulära rekrytering av Sveriges Radio-ankaret Jörgen Huitfeldt häromveckan skulle mötas att en uppsjö av fula antydningar och anklagelser från vänsterhåll. Dessa misstankar visade sig också snabbt vara välgrundade.

Sveriges kanske ledande ekonom, Fredrik Virtanen, bland annat känd för sina miljonaffärer i optioner under finanskrisen, konstaterade i december 2015 att ingen tvingats köpa mindre gott rödvin. Men sedan december 2015 har rödvinet blivit dyrare, så svenska folket måste faktiskt köpa mindre gott rödvin år 2017. Eller dra in på något annat.

I Sverige är det ofta så att det viktigaste är vem som säger något, inte vad någon säger. Det handlar ofta om vem sagesmannen är, vad han eller hon har för agenda och vilken baktanken är. En undersökning om sexbrotten i Sverige, vilka som har dömts för vad i de svenska tingsrätterna. Ett riktigt bra gräv i stort, av vad jag kan se efter att ha tillbringat halva natten vid datorn. Medborgarjournalistik som fyller ett tomrum där varken den första, andra eller tredje statsmakten tycks bry sig. Men i Sverige kommer det handla mer om sagesmannen än om siffrorna…

Den helt otidsenliga TV-avgiften tas bort, om den statliga utredaren får som den vill. Att det förhatliga Radiotjänst därmed avskaffas är oerhört glädjande, men denna glädje begränsas betänkligt av att avgiften enligt förslaget ersätts av en skatt.

I tider då demokratin får utstå mycket kritik och beskyllningar för onåbarhet, politikervälde, överstatlighet, majoritetstyranni etc, så vidhåller jag att demokrati och folkförsamlingar i grunden är sunda styrelseformer. Även Sparta hade ett råd (gerusian) som kunde avsätta kungarna. Rådsförsamlingen är den naturliga styrelseformen enligt mitt sätt att se på saken.

Ingen säger emot Adam Smith och Ricardo om värdet av frihandel. Men det är inte på det planet debatten förs.

Under stiftelsen Fritt Näringslivs konferens för en vecka sedan diskuterades bland mycket annat frihandel. Svenskt Näringslivs ordförande Carola Lemne påpekade bland att det intressanta faktum att motståndet mot frihandel är stort i USA där bara kring 15 procent av arbetstagarna arbetar i företag som finns på världsmarknaden eller är utsatta för global konkurrens. I Sverige är motsvarande siffra 50 procent, och vi är betydligt mer positiva till frihandel. Även de svenska fackföreningarna är i huvudsak positiva, medan USA:s fack är hårdföra protektionister.

Nu när SVT och SR ska förvandlas till skattefinansierat vuxendagis, som ska få sina pengar oavsett om något tittar på dem, så kan det vara relevant att titta på befintliga vuxendagis. Klassiskt exempel i många bemärkelser är Kungliga Operan, som får över 80% av sina intäkter via skattefinansierat statligt bidrag, på nästan en halv miljard kronor om året.

Hemtjänsten. Det är hemtjänsten som kommer hem till oss på ålderns dag, eller redan nu hjälper oss med att ta hand om våra skröpliga anhöriga. Det kan handla om städning, om matlagning eller att lämna en matlåda, gå och handla. Hemtjänsten är just hemtjänsten, tjänster man behöver för att kunna bo kvar hemma.

Jag erkänner att jag hade fel på så många sätt. Jag flyttade från ett litet samhälle i södra Sverige, pluggade på universitet i storstaden, föraktade de som stannade kvar, tyckte att de var bonniga och tröga. De nya vännerna var så mycket mer spännande, medvetna och spirituella.

Efter avslöjandet om Harvey Weinsteins sex-chauvinism, för vilket inte redovisats konkreta bevis men många personliga vittnesmål, har skuldbeläggandet av män som grupp tagit osmakliga proportioner, även i Sverige. Varenda kvinna som syns i media och vill synas i media har tydligen en misslyckad upplevelse av kontakt med män att berätta om. Och det är alltid bara mannens fel, trots den gamla visdomen att ”det är inte ens fel när två träter”.

Entreprenören Henrik Jönsson har gjort en film om riksdagspartiernas beslut att höja skatten för att finansiera statlig tv och radio: 8 miljarder skäl att ifrågasätta public service

Säg att du ville ta död på någon…. vad skulle då vara ett bra sätt att göra detta på, så att du kunde undgå att ses som mördaren och kunde undgå att bli bestraffad för vad du gjort?

Om du inte brydde dig om ifall omvärlden trodde ditt offer mördats eller bara råkat ut för en olycka eller blivit sjuk, skulle du då inte göra det på ett sätt som fick det att se ganska naturligt eller olycksartat ut?

Social bestraffning är inget nytt. Om en person beter sig illa (inte nödvändigtvis bryter mot lagen) och avviker gentemot vedertagna sociala normer då riskerar hon att bli hon utfryst, och hennes gärningar avslöjas och vetskapen sprids till andra. På det här sättet har våra samhällen tuktat och uppfostrat folk i generationer.

Sedan alliansregeringen avskaffade förmögenhetsskatten saknas individbaserad förmögenhetsstatistik i Sverige. Riksbanken vill nu ta ansvar för att samla in denna automatiskt från bankerna och publicera tillsammans med SCB. Detta är också en god grund för beslutsunderlag om framtida beskattning för svenska politiker, som idag helt enkelt inte vet hur förmögenheterna är fördelade och hur en beskattning kan utformas för att straffa önskade grupper.