Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

PATRIK ENGELLU: Att ömka afghanska knivmän

De vill att vi normala människor ska tappa fotfästet i tillvaron och känslan av hemmahörighet i vårt samhälle. De vill intala oss att den normala värld där vi förut existerade inte längre finns och att våra uppfattningar, till exempel att grov brottslighet ska beivras, inte längre gäller. Greider vill förinta oss genom att förinta våra begrepp och vår samhällsförståelse.

ANDERS LEION: Vem bör dömas?

Jag har ändrat mig. Jag tycker inte illa om någon särskild människa utan om det alltför stora antalet invandrare i landet. Denna ansiktslösa mängd som jag ogillar innehåller givetvis individer som jag skulle gilla om jag bara fick lära känna dem. Men det vill jag inte. De är för många. De har blivit ett problem, som jag försöker undvika.

BITTE ASSARMO: Kan vi lita på polisen?

På senaste tiden har jag börjat fundera lite över polisens roll i det svenska samhället – eller, snarare, hur polisen själva uppfattar sitt uppdrag. Är de verkligen vårt skydd mot kriminalitet och brottslingar eller är de numera en politiserad myndighet som bedömer brottsliga handlingar utifrån gärningsmännens förmodade socioekonomiska omständigheter?

Den lekande människan

Är den lekande människan enbart av godo? Det sägs att en av framgångsfaktorerna för människan är vår förmåga att fortsätta leka även i vuxen ålder. Det antas ge en fantasi och kreativitet som tillsammans med språket gör oss till den överlägsna art vi är.

Digitalt EU-ID och elektroniskt journalsystem på EU-kommissionens önskelista

EU-kommissionen har presenterat sina digitala mål för år 2030. Ett par exempel: Man vill skapa ett digitalt EU-ID, som man hoppas att minst 80% av medborgarna kommer att använda. Det skall ses mot bakgrund av att man i EU i 10-15 års tid har diskuterat ID-krav för att över huvud taget kunna koppla upp sig mot eller verka på nätet. Detta är viktigt att hålla ögonen på.

2020 var året då vi återupptäckte döden

Min farfar gick bort i sviterna av en influensa för några år sedan. Nåja, han hade uppnått den aktningsvärda åldern av 95 år, så det kanske inte bara var säsongens cocktail av virus som kostade honom livet. Han hade varit med om mycket, från andra världskrigets fältslag, sedermera kommunistisk diktatur, och till det svenska folkhemmet

PATRIK ENGELLAU: Då är jag väl rasist trots allt

I själva verket är nog alla människor sådana som jag trots allt politiskt korrekt trams som låtsas motsatsen. Tänk dig själv när du ska gifta dig eller välja en affärspartner eller bara hitta en sittplats på tåget. Sådana val är grannlaga processer som aldrig styrs av någon statlig värdegrund. Troligen skulle många få skaka galler ganska länge om staten fick reda på hur folk i allmänhet, i varje fall jag, gör sina val.

Total nedstängning är total dumhet

Frihetsdemonstrationen i lördags, den som MSM och andra i tillgjord okunnighet kallar för coronademonstration, var en viktig signal till både medborgare och politiker. Jag har hela pandemin hävdat att de uppskrämda människornas rädsla inte trumfar medborgarnas frihet. Det är inte rimligt att stänga ett helt samhälle i tron att ett virus kan stoppas helt i väntan på att det ska självdö eller vaccin finns tillgängligt.

Socialisterna och ”republikens hora”

Vi fortsätter serien som inleddes med en text om domen mot Nicolas Sarkozy. Seriens syfte är inte att i första hand diskutera hur korrumperade franska politiker är – utan att försöka reda ut vilka politiska linjer som står mot varandra i fransk politik – något som påverkar Europa – och Sverige. Och så diskuterar vi korruption och ställer frågan om vi verkligen har tänkt igenom det här med demokrati.

Det problematiska folkliga motståndet

Vi har sett det det flera gånger, när folket röstar fel eller beter sig irrationellt. Som när irländarna inte röstade för EU-fördraget, utan fick rösta en gång till så att det skulle bli rätt. När det amerikanska folket röstade fel och gav Trump makten, eller när de röstade för Brexit i Storbritannien.

MOHAMED OMAR: En reflexion på Internationella kvinnodagen

Igår förmiddag på Internationella kvinnodagen befann jag mig på gymmet. Jag satt och väntade på att mitt pass skulle börja och småpratade med två kvinnliga kamrater när en av instruktörerna på anläggningen kom och hälsade. Hon tittade på mig och sade käckt: ”Du har väl grattat kompisarna här på Internationella kvinnodagen”.

RICHARD SÖRMAN: Vänta inte på att opinionen ska vända

Så vad ska vi göra? Ska vi fortsätta hoppas på en snar vändning när halva Sverige funderar över hur synd det är om en afghan som på grund av sitt usla mående attackerar oskyldiga människor med kniv på en gata i Vetlanda? Jag vet ärligt talat inte. Det kanske är bättre för psyket att ge upp. Vi kanske blir starkare av att gilla läget och börja om därifrån.

BITTE ASSARMO: Varför ignorerar makten knivmannens Allahu Akbar?

Två dagar efter attentatet i Vetlanda avslöjade Joakim Lamotte att ett av offren hört av sig till honom och bland annat berättat att Tamim Sultani skrek ”Allahu Akbar” innan han högg. Men trots att alla ”fina” journalister har stenkoll på Joakim Lamotte så har ingen, mig veterligen, ännu återgett detta i något av de större medierna.

PATRIK ENGELLAU: Att skjuta på pianisten

En rimligare historiebeskrivning är för det första att välfärdsstaten i enlighet med föreskrifterna i grundlagen har invaggat medborgarna i föreställningen att deras hälsa är en statlig huvuduppgift, för det andra att staten delvis misslyckats med denna huvuduppgift samt, för det tredje, att Wiman nu vill skjuta skulden på den privatiserade vårdindustrin och förmå sina läsare att bli förbannade på en oskyldig.

Den nödvändiga kärnkraftsavvecklingen

Givet läget på universiteten så är det nog bättre att vi lägger ner rubb och stubb medan vi ännu har kvar någon kompetens att tala om, högteknologi är på tok för farligt i händerna på jämställdhetskonsulter och den ytterst förödmjukelsen vore att behöva ta in Kinesisk eller Indisk kompetens för att driva de industrier vi själva uppfann och utvecklade.

Jämställdhetsyckleriet

Svensk jämställdhetsdiskussion är märklig. Den fokuserar på banaliteter som vilka leksaker barnen använder, huruvida de är ”könsnormativa” eller ej, och andelen kvinnor i börsbolagens styrelser men ignorerar verkliga jämställdhetsfrågor som den utsatthet som kvinnor och flickor utsätts för i de importerade hederskulturernas namn.

Eva Illouz och Homo Sentimentalis

Överhuvudtaget finns det en del användbara verktyg i feministisk teori även för den som menar att ett motsägelsefullt tillstånd, med inslag av det Evola kallade gynekokrati, tagit patriarkatets plats.

Coronakravaller

För ett par månader sedan skissade jag på en text om coronademonstrationerna i Tyskland, Holland och Storbritannien. Det var ett intressant fenomen, inte minst historiskt och politiskt betraktat.

Representativ demokrati

Representativ demokrati är tyvärr något ganska komplicerat. Delvis på grund av alla de ingående ingredienserna och de många bakomliggande idéerna. Men också för att de flesta har tankar och förhoppningar om representativ demokrati som inte stämmer eller ens kan fås att stämma.

PATRIK ENGELLAU: Feminism och värdegrund

Ju mer jag tänker på den historiska tid jag kan överblicka desto mer övertygad blir jag att Tocqueville hade rätt i att det största hotet mot demokratin är att staten genom en kombination av härsklystnad och patriarkalisk välvilja och omtanke gentemot medborgarna uppmuntrar dem i deras ständigt ökande oro i syfte att beröva dem deras frihet och i stället ge – åtminstone ett sken av – trygghet (se exempelvis här).

Kort om upplösningen av Génération Identitaire

För det tredje representerar förbudet, liksom det identitära motståndet mot det, den förändring av Väst som bland annat Paul Gottfried försökt fånga i böcker som After Liberalism. Det Väst många av oss fortfarande tror att vi lever i, där yttrandefrihet var en grundpelare, har i hög grad ersatts av något kvalitativt annat.

Västdiktaturen blir allt pinsammare

Jag har i andra sammanhang fäst uppmärksamheten på att makten över västvärlden i mycket snabb takt har flyttat från demokratiska folkvalda församlingar och regeringar till överstatliga organisationer och globala företag och banker.

RICHARD SÖRMAN: Jag ser det framför mig

Jag ser det framför mig. Jag ser hur en välmående svensk barnfamilj åker till Polen, Ungern, Tjeckien eller kanske till Finland eller Norge och till sin förvåning märker att allt känns så tryggt och ombonat. Det kan vara 2021, men det kan också vara 2025, eller 2030.