Som jag redan berättat lämnade jag tidigare i år in ett medborgarförslag till min hemkommun, Töreboda. Det handlar om att avsluta allt arbete och alla åtgärder som motiveras utifrån tanken om klimathot med ursprung i mänsklig verksamhet. I måndags, 30 november, samtidigt som världens ledare samlades i Paris för att med läpparna bekänna sig till klimatkyrkan fick jag möjlighet att försvara mitt förlag inför kommunfullmäktige.

Finansinspektionen har försökt sig på att bygga en modell över hur de svenska hushållens skulder ska utvecklas framöver. Resultatet visar att skuldkvoten kan nå 190% år 2018. Skuldkvot är skulder dividerad med disponibla inkomster (dvs inkomst efter skatt, inklusive bidrag som barnbidrag). I dessa sammanhang pratar man om skuldkvoten för alla hushåll tillsammans, vilket är indikativt på skuldsättningen i landet.

I den nya stora SCB-mätningen slås två rekord, ett åt vardera hållet: Socialdemokraterna når ett bottenrekord och Sverigedemokraterna får en toppnotering. För Stefan Löfvens parti är siffrorna de lägsta i en SCB-mätning sedan mätningarna inleddes 1972. Samtidigt nosar SD på 20 procent. Även Moderaterna backar stadigt sedan majmätningen, men Anna Kinberg Batra leder fortfarande ett parti som ligger på nivåer som historiskt sett är bra. Samtidigt ligger Kristdemokraterna kvar under fyraprocentsspärren.

Svensk feminism har sedan länge diskvalificerat sig som en trovärdig kraft för jämställdhet. Men det är inte bara uttalade feminister som tar enögt parti för kvinnor i könskampens namn. Det gör även myndigheter och kommissioner. Tiden är nämligen aldrig fel för nya galna upptåg. Digitaliseringskommissionen har lagt ett förslag till regeringen om att kvinnor som läser på IT-universitet ska få sina studieskulder avskrivna vid avslutad utbildning.

För en tid sedan hade vi en paus i uppvärmningen. Forskarna lät klargöra att det inte skett någon uppvärmning under ett decennium. Graferna på klimatdiagrammen låg stilla. Och många började till och med tappa intresset för klimatfrågan. Då kom NOAA (det statliga amerikanska meteorologiska institutet) med en ny reviderad modell, som visst visade att det fanns en uppvärmning. På den nya reviderade grafen hade äldre höga temperaturer justerats ner och det senaste decenniet justerats upp. Som genom ett trollslag var pausen borta, som om den aldrig existerat, och alarmisterna började alarmera igen – lagom till klimatmötet i Paris.

Det talas mycket om att S är nere på Juholt-nivå, men man glömmer då bort att V den gången ökade. När Socialdemokraterna under Juholt i SCB:s stora partisympatiundersökning i november 2011 fick stöd av 27,7 procent hade Vänsterpartiet stöd av 11,7 procent. Tillsammans hade de socialistiskt röda partierna 39,4 procent. I den mätning från SCB som presenteras idag får S 27,6 procent och V bara 5,5 procent, vilket betyder att de röda numera tillsammans har bara 33,1 procent.

SCB presenterade idag sin halvårsmässiga opinionsundersökning. Stödet för de två regeringspartierna faller till 33.5% av väljarkåren. Inte ens med stöd av Vänsterpartiet som regeringsunderlag får man mer än 39% av opinionen. Ska man utgå från SCB:s undersökning skulle regeringen, och då speciellt Socialdemokraterna, göra en rejäl förlust om det blev ett nyval idag. 2006 kallade Göran Persson Socialdemokraternas valresultat om 34.99% för ett katastrofval. Opinionen är nu 27.6%, vilket antagligen kallas “vi har folkets stöd”.

Devisen om 72 timmars försörjningsberedskap för hushåll börjar få allerstädes spridning. Detta är dock inte någon siffra som dimensionerats utifrån t ex det civila försvarets behov och är egentligen tagen ur luften. Ser man till vårens försvarspolitiska inriktningsproposition så anges 5 – 10 dygn, dvs 120 – 240 timmar. 72-timmarsbegreppet saknar vetenskaplig grund, utan har sin bakgrund från 50-talets USA, då man skulle klara 72 timmar i kärnvapenskyddsrum. Förvisso är 72 timmars försörjningsberedskap för ett hushåll bättre än inget, men det är fortfarande för lite…

Den svenska gruppen Europes megahit The Final Countdown spelas i alla möjliga sammanhang och av alla tänkbara sorters musiker. Om den inte redan är det, kommer den över tid med säkerhet att bli den mest spelade svenskskrivna melodin. I den nu inledda klimatkonferensen har deltagarländerna i förväg sagt att nu måste ett avgörande ske. Men saningen är att alla utom EU och i synnerhet Sverige, vet att det hela är bluff. Det enda de kommer till Paris för att förhandla om, är hur omfattande krokben EU är berett att göra för de egna medlemsländerna för att stilla sin klimatångest.

Svensk BNP-tillväxt fortsätter att ligga på de högsta nivåerna sedan 2011. Men både offentlig och privat konsumtion haltar, medan den stora tillväxtfaktorn stavas det bokföringstekniska knepet tjänsteexport, som betyder att ett svenskt dotterbolag utomlands säljer varor till ett trejde land, men det hela bokförs som en handelstjänst i svensk BNP. BNP-tillväxten på fyra kvartal var 3,9% enligt gårdagens rapportering från SCB. Hushållens konsumtion steg bara med 2.8%, förvisso ändå över gränsen för högkonjunktur om 2,0%, men alltså lägre än landets totala bokföringsmässiga BNP-tillväxt. Hushållen är alltså ett sänke i svensk ekonomi…

Håller med Magdalena Andersson om att RUT-avdraget är ett effektivt sätt att skapa nya jobb. Frågan är då varför hon reducerade värdet av avdraget i våras? Fast nåväl, det finns möjlighet att ångra sig. Och hon bör nog göra det då Sverige står inför integrationsutmaningar som vi aldrig tidigare haft. Ska Socialdemokraterna komma överens med de borgerliga kommer RUT-avdraget sannolikt att vara en del.

Miljöpartiet har ända sedan det bildades i slutet av 80-talet varit ett parti som sluppit bära regeringsansvar. Detta har möjliggjort MP en roll för MP som det “snälla” partiet i svensk politik. Det har nämligen kunnat lova allt till alla väl medvetet om att det ändå aldrig behöver ta hänsyn till ekonomiska eller sociala realiteter. MP har särbehandlats av journalisterna och av allmänheten setts som ett parti som månne är lite naivt men som egentligen, innerst inne, vill väl. Det hörs ju på namnet.

Det stora klimattoppmötet i Paris är igång – under buller och bång. Jag har en del tankar… Men först: Jo, klimatet förändras. Men det är ingen nyhet. Jordens klimat har alltid förändrats. Vi gör klokt i att förbereda oss på detta. Det som stör mig med klimatfrågan är bland annat synen på vetenskap. Att de flesta vetenskapsmän sägs tycka en sak är förvisso intressant. Men… om vetenskap skall ske enligt något slags modell med majoritetsbeslut, då skulle jorden fortfarande vara platt och solen fortfarande snurra runt vår planet.

Ett veckomagasin med utrikeskorrespondenter i BBC heter “Dateline”. Inte sällan framför gästerna tankeväckande analyser och förslag (de vi sällan hör i våra medier). I helgens upplaga medverkade den iranske kolumnisten och författaren Amir Tahiri. När Syrien togs upp framförde en Independent-journalist de vanliga flosklerna från vänstermedierna om hur komplicerat allt är och hur vanskligt det är med krig och hur riskfyllt det är att bomba IS. När turen kom till Tahiri sa han att han var trött på alla analyser till döds och att han ville se mer bomber falla över Islamiska staten…

Bonnier/DI rapporterar om att en bolåneförmedlare gjort en undersökning som visar att 27% av de 90-talister som köper en bostad i Stockholm har sina föräldrar med på bolånen till lägenheten. Fast föräldrarnas stöd är ännu större, då detta inte omfattar de föräldrar som tagit lån på sin egen bostad för att ordna åtminstone bolånetaket åt telningarna. Ska man kort sammanfatta en slutsats så är det att 90-talisterna har inte råd att bosätta sig i Stockholm utifrån sina egna inkomster och sitt eget sparkapital. Men det är förstås bara sunt och inte alls en bostadsbubbla…

En uppfattning man ofta stöter på är att individualism och egoism innebär narcissism, eller i varje fall utmynnar i narcissism. Så vad är då narcissism? Själva ordet kommer från legenden om den bildsköne grekiske ynglingen Narkissos (latiniserat Narcissus) som fick se sin spegelbild i en källa och blev så betagen av den att han famnade efter den, föll ned i källan och drunknade. Så den närmaste svenska synonymen är ”självbespegling”. Är det detta vi individualister och rationella egoister sysslar med – tittar oss i spegeln dagarna i ända? Är detta den ”personlighetsstörning” vi lider av?

Sverige har tyvärr ett problem med strukturell naivitet. Det är något jag skrivit om många gånger, men det gör sig påmint gång på gång i allt snabbare tempo, nu när konsekvenserna av denna strukturella naivitet uppenbarar sig på ett så brutalt sätt att inte ens Socialdemokraternas partiledare kan undvika att erkänna att ”vi kanske varit lite naiva”. Ett område där den strukturella naiviteten gör stor skada på samhället är i den naiva synen på religionens betydelse i samhället för många av de människor som migrerat hit.

By mats Dagens gästskribent är Olle Ljungbeck, en välkänd samhällsdebattör, välkänd för många för sin skarpa analys av samhällsutvecklingen.

”Sjuklöverpartiernas” (S, M, L, C, KD, MP, V) förakt för demokratin är mycket nära att rasera Sverige och det svenska samhället. Det står helt klart att rubricerade partier inte längre står fast vid den form av demokrati, som infördes när Sverige blev demokratiskt på tjugotalet.

Vid ett seminarium med Axess nyligen ställde författaren och säkerhetspolitiske reportern Mikael Holmström denna fråga för att illustrera den aktuella försvarspolitiska situationen på ett tillspetsat men fullt realistiskt vis. I gästkrönika i Världen idag skriver jag, Önsketänkande bakom svenskt Nato-nej: “Svenskt territorium är inte heligare än andras. Frågan utifrån Natoperspektiv är vad man mäktar med och vad som är mest väsentligt…

Under helgen har Sverigedemokraterna haft kongress, hos dem kallat landsdagar. Det som det politiska Sverige främst tar med sig från dessa dagar är förmodligen Jimmie Åkessons öppna invit om regeringssamarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna (en invit som givetvis avfärdades). Det finns mycket som skiljer partierna åt, medgav han. Men också en hel del som förenar. Dels har M och KD efter ett decennium av vänsterpolitik antagit en migrationspolitik som i allt väsentligt liknar SD:s. Men även inom kriminalpolitiken finns det en hel del gemensamt.

I dag träffas EU-ledare och Turkiets premiärminister för att diskutera flyktingssituationen. Det är i dag mycket som avgörs i Turkiet – svensk inrikespolitik exempelvis. För denna kommer att domineras av flyktingfrågor så länge flödena ligger på dagens nivå. Hade önskat att borgerligheten tagit en annan strid än den om gränsernas öppenhet. Det är ett utmärkt tillfälle att diskutera välfärdsstatens omfattning. Men nu valde man att spela på Sverigedemokraternas planhalva och kommer att få skörda frukterna av sina beslut.

Läser först nu Svenska Dagbladets artikel om processerna som ledde fram till byggandet av Nya Karolinska. Påståendet att det skulle ha rått enighet om projektet i den borgerliga sfären verkar inte helt sant. Men projektet får väl stå som att avskräckande exempel. Dock lite tråkigt att som skattebetalare i Stockholm behöva stå för fiolerna. På något sätt – antingen genom höjd skatt eller genom minskat sjukvårdsutbud i andra delar av vården. Viss skademinimering verkar vara på gång. Alliansen öppnar nu för att omförhandla avtalet. Om detta nu går, Skanska har förstås trumf på hand när avtalet väl har tecknats.

När man läser Sverigedemokraternas principprogram, då här under deras landsdagar, är det bestående intrycket att det inte alls är extremt utan tvärtom resonerande och välskrivet. Skälet till att partiet uppfattas som kontroversiellt är att man talar om nationalism som något positivt. I 70 år har nationalism i svensk politik förknippats med den militarism, exkludering och aggressiva expansion som orsakade första och andra världskrigen. Under Sverigedemokraternas första år anslöt man också till den historien.

I går medverkade ett av Miljöpartiets språkrör, miljöminister Åsa Romson, i SR Ekots lördagsintervju.

Hennes argumentationslinje var ungefär så här: Ingen hade kunnat förutse flyktingkrisen. Som regeringsparti måste MP vara med och ta ansvar. Men hade MP suttit i opposition hade de sagt nej till de åtgärder som regeringen just vidtagit för att hantera flyktingsituationen.

Miljöpartisterna gör alltså som de gör bara för att få sitta i regeringen. Vad de själva har för politik spelar inte längre någon roll. Det är makten i sig de vill åt – och som har fått ett egenvärde.