Dags för lite härligt fredagsmüs. Statens bank SBAB har skickat ut “drömté” till de kunder som verkar ha för låga bostadslån, med uppmuntran att man ska dricka téet och drömma sig bort. Underförstått ska man sedan låna ännu mer pengar för att förverkliga drömmarna. Så medan staten, regeringen, Finansinspektionen, Riksbanken mfl sliter sitt hår över hushållens skuldbubbla och lånebaserade festande, så tar statliga banken SBAB och uppmuntrar till ännu mer lån.

Nybloggat på HAX.5July.org: Data Protection: Is the EU just incompetent or… evil? » EU:s ministerråd är på väg att ge grönt ljus för “EU US Privacy Shield” som är tänkt att ersätta det avtal om överföring av europeisk persondata till USA som EU-domstolen upphävt. Problemet är bara att det nya avtalet är i princip lika kasst som det gamla.

Om vi gör en snabb historisk och statistisk jämförelse så visar det sig att det är dåliga odds att liera sig med Frankrike och Tyskland. Länder som följt Storbritannien har oftare hamnat på prispallen, och det här gäller inte bara på slagfälten utan även kulturellt och ekonomiskt.

Brexit avslöjade med enastående tydlighet att samhällseliten tror att demokratin är något som den kontrollerar och styr. Brexit visade också att det alldeles för ofta är precis så som eliten tror. Demokratin och folkets röst till trots. Ändå har vi sett det förut. Vi såg det efter Irlands folkomröstning som sa nej till Lissabonfördraget. Då deklarerade Margot Wallström att de bara skulle ”förklara fördraget bättre”, så skulle nog Irland komma med de också. Förklara bättre betyder i klartext mer propaganda och upprepade frågor (tjat) tills de säger ja.

Läs min senaste text hos Mårtensson: UK: Maktkamp inom Tories » Kampen om makten och nycklarna till No 10 Downing Street har ett visst, mörkt underhållningsvärde.

I Dalarna har det länge röstats på röda partier. Socialdemokraterna hade länge egen majoritet i Borlänge och ännu längre i Smedjebacken som du ser på bilderna nedan.
I Landstinget Dalarna är det ungefär samma visa och i Riksdagen har “Alliansen” vid ett par tillfällen sedan andra världskriget haft makten men bara ungefär  17 år av 71.

Utbildningsradion, UR, har fällts av diskrimineringsombudsmannen för en platsannons som känns väldigt typisk i det nya Sverige. Inför en serie om normkritik (what else?) utifrån ett afrosvenskt perspektiv sökte UR en väldigt specifik producent: “Vi ser gärna att du har erfarenheter av att vara reporter och/eller redaktionellt arbete. Du är också driven, kreativ och har erfarenheter av att rasifieras som afrosvensk/afrikansvensk.” Public service söker alltså anställda utifrån etnisk bakgrund och hudfärg.

Det förvånar många att ledaren för lämna-sidan, Boris Johnson, inte ställer upp som kandidat i valet av ny partiledare i Tory och därmed som blivande premiärminister. Under hela folkomröstningskampanjen har han beskyllts för att vara karriärist därför att han gick emot etablissemanget. Det var ett drag bara för att kunna bli partiledare, sa man. Men Boris Johnson är inte som andra. Han är en intellektuell fritänkare som inte kan jämföras med traditionella politiker.

Nestorn i utrikespolitik, Henry Kissinger, vill i Wall Street Journal lyfta fram positiva möjligheter efter britternas beslut att lämna EU: “Storbritannien vill fortsätta ha nära band med Europa men lätta på den omfattande EU-lagstiftningen och de byråkratiska begränsningarna. EU-ledarnas ambitioner är nästan motsatsen. De vill inte belöna britternas beslut att lämna genom att medge dem bättre villkor än de hade som fullvärdiga medlemmar. En bestraffande attityd är därför troligen att genomsyra EU:s förhandlingsposition. […]

Det är många som är arga och upprörda nu när Storbritannien röstat för att lämna EU. Media och etablissemanget linje är enögd, och de motsätter sig ändringar i det europeiska samarbetet. Men det är egentligen få som vet vad egentligen består av EU och sätter sig in i de olika avtalen och samarbetena. När vi pratar om den politiska unionen så kom den till 2007 genom Lissabonfördraget, men den fria marknaden och rörligheten fanns redan på plats under 1990-talet.

IKEA har vänligheten att sätta ut vilken sorts blåbär de har i sin blåbärssylt. Den heter Vaccinium myrtillus, och växer främst från Nordeuropa till Asien. Så nu vet vi varför det är så stort tryck på att få plocka billigt på annans mark för att sedan leverera till en stor uppköpare. IKEA:s sylt är god, det är inte det som är problemet. Nej, problemet är att Ingvar Kamprad som är så noga med designskydd och egendomsrätt till allt som de själva konstruerar och ritar, inte är lika noga med att ersätta markägare som får sin egendom nedtrampad och nedsmutsad.

“Demokrati är viktigt och bra – så länge man röstar som ja’!” Så skulle man kunna beskriva mångas reaktioner på allt från amerikanska presidentval till svenska riksdagsval och brittiska EU-folkomröstningar. När resultatet går emot saknas det minsann inte metoder för att svartmåla segrarna och alla deras väljare.

Drygt 400 lärare i Borlänge har skrivit på ett upprop där de bland annat kräver högre lön (dalademokraten.se , borlange.se)
Planeringsekonomi, eller planekonomi, är ett ekonomiskt system där staten planerar och styr ekonomin (wikipedia.org). Motsatsen är ett system där tillgång och efterfrågan avgör; Marknadsekonomi. Har du gott  utbud, från många handlare, av t.ex. jordgubbar så går priset ned. Har du dåligt utbud tillgång går priset upp. Har hög efterfrågan på jordgubbar går priset upp och vid låg efterfrågan går priset ned.

Det är ingalunda säkert att det blir någon Brexit och faktiska konsekvenser av Brexit beror helt på vad för EES-liknande avtal landet ingår med EU. Fast om Storbritannien faktiskt lämnar EU vore det ett gigantiskt politiskt misslyckande, rent av katastrof för Sverige, som förlorar en av få lierade i EU. För att det ska bli en Brexit måste Storbritanniens parlament först klubba bort en lag om medlemskap i EU och sedan ta ett beslut om att åberopa Lissabonfördragets artikel 50.

Det börjar bli dags att skriva bokslut över president Barack Obama. En intressant utvärdering sker i Axess av Thomas Engström, Bokslut över en falsk realism. Han skriver: “Barack Obama är, hur gärna han än vill betrakta sig själv som rationell och sansad, en mycket trotsig man. Vi ska se hur detta har tagit sig uttryck i konkret politik – i konkret världshistoria. […]

Idag hade jag en gräslig dag i den allmänna byråkratins tecken. Sverige är inte ensamt om köer och trassel. Såhär kan det gå till på Cypern: Jag skulle åka med dottern till det statliga sjukhuset för en kontroll. Jag körde tidigt ca 7:30 för att klara av allt, och hinna tillbaka till jobbet. Vi tog en lapp i väntsalen, den hade nummer 995, och det stod 900 på skärmen. Nåväl efter ca 30-40 minuter så var det vår tur. Och då insåg vi att vårt statliga försäkringskort hade gått ut och måste förnyas.

Kommer Brexit att bli en väckarklocka? Eller kommer EU och dess ledare att fortsätta gå i sömnen – mot en ständigt allt tätare union, mer överstatlighet, mer kommandoekonomi och ett ständigt ökande demokratiskt underskott? Den kritik mot EU som förekommer, den kommer främst från ytterkantspartier till höger och vänster – som råkat ha hamnat rätt i sak av fel skäl och som i övrigt är skvatt galna. Från EU, dess ledare och dess etablissemang kommer bara en signal: Mer av samma.

Sverige blev som första icke ordinarie medlem i FN:s Säkerhetsråd invald som tillfällig medlem i detsamma för denna period. Margot Wallström kvittrar och påstår att det är för att Sverige är pålitligt, välorganiserat, kunnigt frågorna och allt vad hon säger att vi är som gör oss till en välkommen medlem i säkerhets rådet. Sanningen är att svenskarna är lättlurade och inställda på att inte ifrågasätta FN, utan blint lyda alla tokiga propåer.

Vi besöker det gamla östtyska Stasi-högkvarteret (Ministeriet för Statssäkerhet) i Berlin och hittar skrämmande likheter med dagens övervakningsapparat. Med Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson.

Den svenska Löfven-regeringen har fått sin första politiska triumf: Sverige har röstats in i FN:s säkerhetsråd. Glädjen över att tillhöra en i praktiken tandlös grupp i en hjälplös organisation är förstås stor. Sverige ersätter bland annat stora nationer som Venezuela och Angola. Kärleken till det ineffektiva och inkapabla förenta nationerna har alltid varit gigantisk i Sverige, i synnerhet inom socialdemokratin. Frågan är vilka frågor Sverige nu ska driva med sin nyvunna internationella makt. Hen-toaletter i Kongo-Kinshasa, månne?

Den omedelbara effekten av Brexit på börserna världen över blev kraftig. Men nu, när marknaderna fått tid att fundera, tycks effekten nästan försvunnit. Räknat i brittiska pund befinner sig Londonbörsen på samma nivå som den tionde juni.

Nybloggat på HAX.5July.org: Snowden: Norway gives no guarantees » “No western democracy is willing to offer Snowden refuge. At the same time, western politicians and intelligence mandarins are trying to use the fact that Snowden is staying in Russia to discredit him – thus creating an absurd example of circular reasoning.”

Det finns mycket att säga om Brexit. Det första är att det troligen nog är bra för Storbritannien, men desto sämre för Sverige och resten av EU. Exakt vad som kommer att hända är oklart då något avtal inte finns, och det lär dröja ett tag.

Statsminister Stefan Löfven (notera korrekt stavning, Utbildningsdepartementet) har skaffat Twitter. I sin första tweet konstaterar han att EU behöver förbättras, vilket är en stor utmaning. Kort sagt menar den EU-fientlige Stefan Löfven att EU har stora brister. Dessutom stavar han fel på första ordet i första meningen i första tweeten.

Bonnier/DI rapporterar att Danske Bank nu tror att Riksbanken inte kommer höja räntan 2017. Som allt annat som händer i ekonomin de kommande åren skyller man förstås på Brexit. BLT kan i så fall slappna av och fortsätta ha rekordlåga rörliga räntor i ytterligare två år. Riksbankens “prognos” har handlat om tre räntehöjningar 2017 och fyra räntehöjningar 2018. Danske Bank tror nu att det bara blir två räntehöjningar 2018, och i så fall under den bortre halvan av året.

Ukip-ledaren Nigel Farage kan konsten att reta gallfeber på ledamöter och byråkrater i EU-aristokratin. Det är i och för sig inte så svårt – oftast räcker det att säga uppenbara saker om EU eller euron för att det ska buas och skrikas. Nu får Farage, som jag för säkerhets skull tillägga att jag inte håller med om allt, nöjet att hålla ett litet tal efter att britterna röstat för att lämna EU.

För mig började tisdagen med ett välbesökt seminarium hos Institutet för Näringslivsforskning, IFN, som gästades av amerikanske professorn i etik, Jonathan Haidt, som givit ut världssuccén The Righteous Mind, en bok om varför vänster och konservativa inte förstår varandra. Det blev nog en ögonöppnare för många i publiken, som till stor del tillhör Stockholms urbana elit, för att låna ett uttryck från Haidt.