Deutsche Banks chefsekonom sade i går att Europas banker behöver 150 miljarder euro i statligt stöd om det inte ska hända en stor olycka. Och det får mig att fundera över en ny affärsidé. Den går ut på att jag lovar mina kompisar att jag ska betala dem en miljard kronor var om Island vinner fotbolls-VM. Sannolikheten är kanske en på hundratusen, så värdet av löftet till var och en uppgår till tiotusen euro.

Finns det någon väg framåt för Ryssland? Kan progressiva krafter ta över diktaturen i Kreml och vända landet till demokrati, mänskliga rättigheter, fred och försoning? Dessvärre ser det inte ut som det. Alla sannolika scenarion talar för att det istället blir värre. Putinregimens makthavare är personligen investerade, både maktmässigt, prestigemässigt och ekonomiskt i den nuvarande regimen och tillståndet i landet.

I ett antal ledare i olika Bonniertidningar har man försökt dumförklara brexit och folkmröstningar. PM Nilsson i ledare på DI: Demokrati är större än plötslig folkmakt. “Britterna tycks till stor del ha röstat mot den fria rörligheten, särskilt av östeuropéer, men också mot vad de uppfattar som en maktfullkomlig europeisk överstat.” Nej, britterna har inte röstat mot den fria rörligheten. De har röstat mot att inte få vara herre i sitt eget hus och att själva bestämma sin rörlighet utanför EU.

Det är fem storstäder som toppar mordstatistiken i USA, Chicago, Detroit, St Louis, Atlanta och självaste Washington DC. Om man suddade ut dessa fem städer ur den amerikanska mordstatistiken skulle USA hamna långt ner på världens lista över mordstatistik, vi talar om 70-100: e plats. Gemensamt för dessa städer är att de har jämförelsevis stora svarta befolkningar och de styrs av det amerikanska Demokratiska partiet sedan decennier tillbaka. President Barack Obama kommer från Chicago, det var där han startade sin politiska karriär.

Demokraterna har successivt utnyttjat och pumpat ut den svarta befolkningen i dessa städer sedan andra världskriget. De har smörjt de svarta med bidrag, förstört deras arbetsmoral, splittrat deras familjer, planerat deras barnafödande, mot att få röster i lokalvalen för att därigenom skapa plattformar för den nationella politiken. Detta är Barack Obamas politiska historia. Demokraterna har vid sidan av sina fascistoida sociala experiment totalt missat den svarta befolkningens reaktion på detta maktmissbruk och man har för allt i världen ingen lust att belysa dem idag – vreden, våldet, morden. Media stödjer demokraterna till ungefär 80 procent, så även där undviker man faktum.

Medan Jonas Sjöstedt (v) och Ulla Andersson (v) vill höja skatten för rika, så kan man ju påminna sig om att förre partiledaren Lars “Lirat med Nacka Skoglund” Ohly (v) ansåg att sänkt skatt är ett sätt att behålla eller locka framgångsrika personer till Sverige.Jonas Sjöstedt (v).Foto: RiksdagenOhly tyckte nämligen att man skulle sänka skatten för fotbollsspelare. Likt forskare, ingenjörer, läkare, chefer mfl talanger så är ju fotbollsspelares arbetsmarknad internationell och konkurrensutsatt mellan olika länder.

Det moderna samtalet handlar inte om fakta. Det handlar om känslor. Om upplevelser av verkligheten. Alla har rätt till sin egen upplevelse, heter det numera. Denna postmoderna uppfattning har blivit ett gift i samhällsdebatten, ty sakpolitik har numera reducerats till en kamp om vem som känner mest. Och känslor kan ju aldrig ha “fel”.Ännu ett i raden av exempel på detta är en debattartikel i Expressen skriven av en säljare med kongolesiskt ursprung, Kevin Pedral.

Anekdotisk bevisföring kan vara en bidragande orsak till att samhällsdebatten polariseras. Alltför ofta visar det som först antogs vara övergrepp och polisvåld vara någonting helt annat. Med detta inte sagt att polisen i USA inte utövar onödigt våld. Ungefär 500 personer skjuts varje år ihjäl av polisen. I Sverige uppgår antalet till fem per år. I Storbritannien nästan ingen – trots att landet har 60 miljoner invånare.

I tidningar och TV gjorde man i fredags stor sak av att Naturskyddsföreningens generalsekreterare, Svante Axelsson, har utsetts till regeringens samordnare för ett fossilfritt Sverige. Man påstår att en av politikens argaste kritiker nu blir statligt anställd för att genomföra politiken.
Men det är ju inte sant! Svante Axelsson har varit statligt avlönad i årtionden. Han är en av våra mest kända Sock Puppets. Jag skrev om det för flera år sedan och har skrivit om det många gånger.

Jag har hittat en ny favorit. Journalisten Milo Yiannopoulos.Han tycker mycket om mycket, men framför allt är han profilerad i jämställdhetsfrågor och oerhört kritisk – ja hatisk – mot den moderna feminismen. Jag vill klona och stoppa in honom i svensk politik (han gör även ett case för Donald Trump som faktiskt är lite intressant).

Almedalen närmar sig sitt slut. Inget politiskt parti har ens närmat sig frågan om den generella välfärdsstatens övergripande problem. Man låtsas som om det regnar.Men som redan Frédéric Bastiat påpekade “Staten är den stora illusion i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.” Man kan inte göra slut på mer pengar än man tar in. Man kan inte heller räkna med att vissa skall kunna leva på andras bekostnad (annat än under kortare perioder och i undantagsfall som svår sjukdom).

Har ägnat den sjunde dagen i Almedalen åt lite mer informella diskussioner om social- och skattepolitik. Alltså konkreta förslag som skulle kunna förbättra ekonomins funktionssätt. Sådant som de etablerade partierna inte gör. Noterar att Moderaterna vill sätta ett tak för utbetalning av försörjningsstöd. Detta är ytterligare ett exempel på det som jag skulle vilja kalla “twitterpolitik”.

Säkert har några av bloggens läsare som bor utanför storstan uppmärksammat att några skogs- och lantbrukare inte får avverka sin skog då det bor några fåglar av arten lavskrika i den. Någon ersättning till markägarna utgår ej. (Tanken med avverkningsförbudet är att man på det viset ska skydda lavskrikan, men det kan även handla om annat t.ex. svampar, växt- och djurarter, som är upptagna i EU:s art- och habitatdirektiv. Det kan ni läsa mer om här.) Lavskrika är varken rödlistad eller fridlyst i Sverige, den har tidigare varit rödlistad men anses idag ha en livskraftig population. Min tes är att vi just nu ser den maximala populationen av lavskrika i Sverige, detta gäller även en rad andra djur, svampar, växter och fåglar.

Många har konstaterat att nationalismen tycks ha fått ett uppsving under årets Almedalsvecka. SVT:s Margit Silberstein hävdar att partiledarna “marinerar Almedalen i nationalism”. Även om påståendet är både tillspetsat och lite tramsigt är det ändå värt att notera vilken retorisk kursändring som har skett på bara ett år. För ett år sedan ifrågasatte journalister och debattörer fortfarande om det finns någon svensk kultur, och Sverigedemokraterna ombads både inför och efter valet 2014 förklara exakt vad de menar med “svenskhet”.

Chris Forsne har på ledarsidorna.se skrivit en skarp analys över en av sakernas bedrövliga tillstånd: Det ligger en vanmakt över Sverige. Folk i gemen känner att de i princip på intet vis kan påverka politiken. Istället lever politiken idag i mycket sitt eget liv, frikopplad från väljarnas inflytande.

Tar del av nyheterna om ett terrordåd i USA – som denna gång riktas mot poliser. Det här är en terrorattack som är obekväm såväl i Sverige som i USA. I USA, därför att förutsättningarna för terrorismen uppenbarligen har skapats i landet. Presidentkandidaten Donald Trump talar om att förbjuda muslimer att resa in i landet – men vad hjälper gränskontroller om det amerikanska samhället är en lika bra grogrund för terrorism som det irakiska?

Public Service/SR Ekot backar om uppgifterna om att en tysk ubåt skulle ha kränkt svenskt territorialvatten under svenska marinens skjutövning förra våren. Man anger nu att uppgifterna till Ekot inte är helt säkra och medger alltså att man spridit felaktigheter. Detta är mycket allvarligt då Sveriges Radio är den sista kanalen för spridande av krisinformation vid kris eller krig.

Skogsägare har egendomsskydd enligt regeringsformen och Europakonventionen. Skyddet för egendom är grundlagsreglerat i 2 kap. 15 § regeringsformen. I bestämmelsens första stycke tillförsäkras enskilda skydd mot det allmänna för sin äganderätt genom ett förbud mot dels expropriation och annan sådant förfogande, dels mot olika rådighetsinskränkningar i mark och byggnad.

Almedalsveckan går mot sitt slut. Vi har sett partier av alla kulörer komma med förslag som lappar på systemen. Men det är inte där man skall söka landets räddning. Tvärt om. Det mesta politikerna föreslår är drivankare. Sveriges framtid ligger hos dess företag. Det är de som i slutändan kommer att få plocka upp notan för vår övertunga välfärdsstat. Det är de som kan skapa riktiga jobb. Och det är företag som ännu kanske inte ens finns som skall ta oss in i framtiden.

Utspelen fortsätter att hagla under den politiska firmafesten i Almedalen. Jag har inte för avsikt att kommentera allt, men några få saker är värda att lyfta. Moderaterna har reagerat på att det går att tjäna på att maximera sina bidrag i stället för att arbeta. […] Förslaget innebär konkret att en barnfamilj maximalt ska kunna få ut 27 000 kr i olika bidrag. Jag kan tycka att det fortfarande är väldigt mycket pengar för att inte jobba, och nog är det lite besynnerligt att det parti som lanserade begreppet “arbetslinjen” under sin tid i regeringen åren 2006-2014 inte ens verkar ha känt till hur mycket i bidrag det går att få ut för en större familj.

Jag är stolt far till tre pojkar. De går på en jättebra förskola med underbar personal som bedriver en utmärkt verksamhet. Jag har också förmånen att vara del av ett föräldrakooperativ där barnens förälder styr över förskolan.

Idag kostar förskolan 10990 kr per barn och månad i Sverige (skolverket.se). En del ser förskolan som ren barnpassning för att ta hand om barnen medan föräldrarna. Så kanske det var en gång i tiden men så är det inte idag. Likväl är det inte barnpassning när föräldrar tar hand om sina egna barn.

En italiensk bankkris tornar upp sig. Knappt har dammet efter Brexit lagt sig, nu väntar nästa utmaning för för den sömnlösa Europeiska unionen. Bankerna måste räddas på något sätt, och de behöver mycket kapital, snabbt. Det italienska ekonomin har knappt vuxit sedan inträdet i eurozonen 2002. Och bankerna har väldigt många s.k dåliga lån.

Nybloggat på HAX.5July.org: Next up: EU e-Privacy Directive » EU:s nya dataskyddsförordning (och direktivet om dataskydd visavi polisiära myndigheter) blev i stora delar urvattnat efter en aldrig tidigare skådad lobby-kampanj från Big Data och diverse myndigheter. Nu drar det ihop sig till nästa batalj, om EU:s e-Privacy-direktiv. Där står bland annat medborgarnas rätt till privat kommunikation och yttrandefrihet på spel. Läs på och engagera dig – innan det är för sent.

Det som i grunden kännetecknar en libertarian är att hon vill ha en mindre stat, och mindre statlig inblandning i sitt liv. Detta skiljer henne från liberaler, socialliberaler och konservativa, som oftast är etatister och medvetet eller omedvetet ofta värnar statsmakten och dess ständigt ökande befogenheter. I övrigt önskar libertarianer låga skatter, fria marknader, livsstilsliberalism etc.
Ron Paul, den excentriske läkaren och ledamoten av USA:s representanthus var länge libertarianernas främste företrädare. Hans kritik av socialism och stora statsbyggen var både underhållande och svidande.

Tänk dig att du ingår i en skock får, får är ju vad vi brukar jämföra människor i flock med. Vi kan kalla herden för amerikas president. Till sin hjälp har han en vallhund, en juncker. Fåren begriper inte att presidenten och junckern jobbar tillsammans. För de jobbar lite som bad cop-good cop.

Jag var motståndare till Irakkriget när den USA-ledda alliansen startade det 2003. Där och då var jag ganska ensam i de borgerliga lägren att kritisera ett krig som av många betraktades som moraliskt riktigt. Jag hamnade i samma läger som kommunister, socialister och syndikalister (det fanns således goda skäl till att jag inte deltog i de demonstrationer som hölls runt om i landet). När jag tittar tillbaka på de debattartiklar jag skrev i lokalpressen då, och i tidningen Nyliberalen, ser jag att inte mycket har förändrats.