Den politiska opinionen tycks bli allt mer känslostyrd. Det kan ta sig många uttryck. Arrogant trotsighet som bland Donald Trumps anhängare. Anti-etablissemang som i Brexit-frågan. Rädsla, oro och ibland hat som när det kommer till migrationsfrågorna. Ängsligt trygghetssökande som hos stora delar av svenska folket. (Som dock kan komma att upptäcka att de trygghetssystem det kramar så hårt mest är ett illusionsnummer.)

Förvaltaren och analytikern Raoul Pal har i 26 år arbetat med att investera och förvalta i enlighet med konjunkturcyklerna. Nedanstående är en helt färsk film om detta och första gången han offentliggör sina metoder publikt. Han kommer till slutsatsen att det är en hög sannolikhet (men alltså inte helt säkert) att USA:s ekonomi är i recession Q3 2016.

En av konsekvenserna av brittisk utträde ur EU är att engelska slutar vara officiellt språk i EU. Inga EU-handlingar kommer översättas till engelska och omvärlden kan därmed inte följa utvecklingen, lagstiftning och regelverk inom EU, åtminstone inte lika enkelt. Varje EU-medlemsland får ange ett språk som officiellt språk, till vilket EU-dokument ska översättas. Endast Storbritannien har angett engelska, då t ex Irland angivit gaeliska och Malta maltesiska. Med brittisk utträde är det alltså stopp för översättningar till engelska inom EU.

Ni har säkert någon gång fått höra eller sagt det själva, när ett förhållande tagit slut. ”Det är inte du, det är jag.” Undersförstått att den som gör slut tar på sig skulden för att förhållandet tar slut. […] Nu har England slagit upp förhållandet med EU med det klara och raka beskedet att det är inte vi (England), det är ni (EU) det är fel på och de lägger till, men vi kan väl vara vänner ändå? Folket i Bryssel och många nationella politiker i Europa inser inte att britterna endast uttalar den sanning som alla redan insett.

I USA pågår debatten om huruvida medborgarna ska få bära dolda handeldvapen i offentliga miljöer. Man är rädd för vansinnesdåd och masskjutningar. Och vapenliberalerna menar att om medborgarna är beväpnade så kan de avbryta våldsbrott. Och ju fler som bär dolda vapen, inom allt fler offentliga utrymmen, desto säkrare blir det för alla medborgare enligt den här logiken. Medan vapenmotståndarna yrkar på mer regleringar. Vi bör fråga oss, går det överhuvudtaget att hindra att folk beväpnar sig?

“Det är spännande att få vara med när Sverige förändras”, sade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson på den famösa träffen “Sverige tillsammans” i oktober. Det var bara dagar innan det började komma 10 000 asylsökande i veckan. Och nog förändras Sverige nu, men kanske inte riktigt som ministern avsåg. Malmö har styrts av Socialdemokraterna i 20 år. Staden har under lång tid haft omfattande asylinvandring. Kort sagt borde Malmö vara ett socialdemokratiskt skyltfönster för resten av Sverige och hela världen. Men något gnisslar här.

Jag tror att det amerikanska demokratiska partiet går mot ett katastrofval hösten 2016 och orsaken till att vi inte ser detta nu, beror på vår lust för sagor. Demokraterna är som vanligt uppbackade av åtminstone 80 procent av amerikansk allmänmedia, av Hollywood och de har en massa pengar till hands, men nu inför hösten arbetar dessa faktorer emot dem, snarare än med dem. Sagan om kejsarens nya kläder kräver kapital att mangla ut, men det lurar oss enbart till överraskning när väl täckelsen faller, inget annat.

Obama är den sämsta presidenten någonsin i amerikansk historia. En typisk samhällsorganisatör från Chicago-maskinen, utan egna meriter, okunnig och arrogant, frammanad av ett korrupt demokratiskt parti. Han har lånat sönder den amerikanska ekonomin i syfte att skapa en misslyckad hälsovårdsreform och backa upp havererad grön industri. “America isn’t great anymore” och ytterligare fyra år av detta låter olidligt.
(Skrivet i juni 2016)

I Bryssel jobbar Europaparlamentet på en resolution om Brexit. Tydligen vill man att utträdesprocessen skall starta så snart som möjligt. Vilket bara är neurotiskt och dumt. Samtidigt står David Cameron i brittiska parlamentet och upprepar att det inte blir några utträdesförhandlingar förrän en ny premiärminister (och en ny regering) är på plats. Han konstaterar att innan man gör något alls måste Storbritannien bestämma vilken relation man egentligen vill ha till EU. Vilket känns som ett sansat förhållningssätt.

Nej, det handlar inte om att Brexit leder till lågkonjunktur och ekonomisk kris. Jag tror inte att utträdet kommer att få någon större realekonomisk effekt. Men rörelserna på valutamarknaden är nu så stora att vi kommer få se brutala effekter inom finans- och banksektorn. Det brittiska utträdet är en så kallad “svart svan”, en händelse som finansmarknaderna tycker det är för dyrt att försäkra sig emot.

Påminner lite om när de trevligaste personerna beslutar sig för att lämna festen tidigt…

I senaste numret av Jägarnas Riksförbunds tidning Jakt och Jägare samt på dess hemsida finns ett antal intressanta artiklar. Det handlar om vapen och myndigheternas (inklusive politikernas) försök att såväl med lagen som vid sidan av lagen avväpna medborgarna. Christer Holmgren, välkänd vapensmed, beskriver ingående hur dåligt pålästa utredare, jurister och politiker är på EU-nivå. Men också hur dåligt pålästa poliser, tjänstemän och politiker är i Sverige. De förstår helt enkelt inte vapens funktion, eller anvädningsområde.

Så röstade en majoritet i Storbritannien för att lämna EU. Men det var en rådgivande folkomröstning. Även om många parlamentsledamöter, i synnerhet bland Tories, där en majoritet av dem är för Bremain, kan känna en moralisk förpliktelse att ta beslutet om utträde, är det ingalunda klart än. Dock är många inom Tories rädda för att förlora röster till UKIP. Det är just nu turbulens inom både Tories och Labour. Det är inte självklart att Boris Johnson, en av frontfigurerna på Brexitsidan, efterträder David Cameron som partiledare för Tories, även om mycket talar för det. Den skotska regeringschefen Nicola Sturgeon hotar med att lägga in ett veto mot utträde.

Nyss presenterades vallokalsundersökningarna i Spanien. Och den stora skrällen är att socialdemokraterna nu är mindre än Podemos. Det verkar alltså som om partiet går samma väg som Pasok i Grekland. Nu kan vi börja tala om en naturlag. Eurokris slår hårdast mot socialdemokrater. Men Partido Popular hålls inte skadefria. Visserligen ökar man något i detta val, men den långsiktiga trenden är nedåt. För båda de tidigare dominerande partierna tror jag det egentliga skälet är att de saknar ideer och uppfattas som representanter för särintressen.

Det är alldeles för tidigt att göra vare sig någon politisk eller ekonomisk analys av det brittiska utträdet ur EU. En intressant aspekt för Storbritanniens del är att man nu är fria att teckna mer generösa handelsavtal med länder som Kina och Indien. Ett exempel på detta är marknaden för solceller, där Kina är marknadsledande. EU har infört importtullar på kinesiska solceller för att skydda producenter i EU. Det är en extremt märklig åtgärd med tanke på att unionen samtidigt ger stöd för utveckling av fossilfri energi i andra sammanhang.

Om vi studerar medias rapportering i Sverige och i många andra länder så inser vi att det brittiska folket röstade fel. Merparten av alla journalister, tyckare och tänkare i de etablerade nyhetskanalerna menar att brexit är något riktigt dåligt. EU är däremot fantastiskt och alla ska vara med. De som önskar bryta sig loss är populister, regionalister, nationalister, federalister, traditionalister och framförallt rasister.

Kommer du ihåg hur det blev när irländarna röstade “fel” om Lissabon-fördraget? De fick rösta gång på gång tills de röstade “rätt”. Ovan en klassisk, förfärande och underhållande BBC-intervju med dåvarande EU-kommissionären Margot Wallström om den saken. Tro inte att frågan om det brittiska EU-medlemskapet är utagerad i och med veckans folkomröstning.

I amerikanska kommentarer till det brittiska folkets beslut att lämna EU skymtar en beundran för att man står upp mot arroganta makthavare. Som i New York Post. Där kommer Michael Goodwin att tänka på en sång från amerikanska självständighetskriget mot britterna och skriver: “Världen har kommit hela varvet runt. Nu är det britterna som blivit befriade. Det tog dem ett tag, men till slut har de haft sitt eget Tea Party och sin egen revolution. […]

Nu växer redan en proteströrelse i England mot resultatet av folkomröstningen. Det är så sorgligt förutsägbart att man inte vet om man ska skratta eller gråta. När vänsterfolket förlorar ett val, då vill de ogiltigförklara valet. De röstande var för få, vänsterns väljare förstod inte frågan, vinnarna har bedrivit en osaklig kampanj och så vidare i det oändliga. Det de illustrerar mer än något att annat är att är den stora starka staten inte är lämplig för demokrati, inte lämplig för ”the popular vote”.

Mycket av kommentarerna i sociala medier präglas av hämndlystnad. Någon skickar en bild där en brittisk byråkrat kliver utför ett stup. Andra pekar på att Skottland snart kommer att lämna Storbritannien. Ytterligare andra noterar att brittiska företag redan börjar överge London. Men vem eller vilka vill ni hämnas på? David Cameron, som trots allt ville stanna i EU? Eller Boris Johnsson, som svek sin gamla internatskolekompis? Nej, det intressanta är att ilskan mest verkar rikta sig mot den majoritet britter som röstade för ett utträde ur EU. De är okunniga, rasistiska, kortsiktiga. Kort sagt – de vet inte sitt eget bästa.

Trängselskatt, sockerskatt, alkoholskatt och nu även iPhoneskatt till Copyswede. När det handlar om att betala för en livsstil, så kommer inga skatter stoppa människor. Det yttersta målet med alla produkter och tjänster till konsumenter är att få dem att tillhöra rätt livsstil, så finns det ingen ända på vad man kan ta betalt.

En väntad effekt av det brittiska folkets beslut att rösta för ett utträde ur EU är EU-elitens ilska och öppna hämndbegär. Guy Verhofstadt, den “liberala” gruppens ledare i Europaparlamentet, höll under fredagen en presskonferens och propagerade för tätare integration, vilket i vanligt språkbruk betyder mer överstatlighet och mer maktförskjutning till Bryssel.

EU:s maktelit är rasande. Nu skall britterna straffas, förnedras och hånas. Det är knappast en konstruktiv inställning. En Brexit kan ske under tämligen odramatiska, rent av konstruktiva former – om man vill. Vem som helst kommer inte att kunna flytta till Storbritannien bara för att de vill. Nyanlända utlänningar kommer inte att få socialbidrag. Det är förmodligen inte så mycket mer folk i allmänhet skulle märka.

Läser att det finns ett policydokument som beskriver att EU ska “sätta hårt mot hårt” och inte automatiskt ge Storbritannien tillgång till den inre marknaden. Personligen tror jag att Tyskland bör tänka om. Ansvaret för att Storbritannien gick ur EU ligger enbart på de politiker som försökte skapa en superstat av EU – framför allt då Jaques Delors och europrojektet. Kör man på med ytterligare överstatlighet kommer EU att få se fler avhopp. Med Storbritannien utanför är EU helt enkelt inte ett lika attraktivt projekt som tidigare.

Många av kommentarerna efter britternas beslut om att lämna EU är obegåvade och visar att många inte förstått den tid vi lever i. Vanligast är att utmåla brittiske premiärministern David Cameron till syndabock för situationen som uppstått. En som effektivt bemöter de mindre insiktsfulla tankarna är Johan Hakelius. “David Cameron gjorde det oförlåtliga misstaget att utlysa en folkomröstning, utan att vara säker på att folket skulle svara rätt. En del skruvar det ett varv till. […]